I ett r\u00e4ttsfall d\u00e4r upphovsr\u00e4tten till till\u00e4mpade konstverk ifr\u00e5gasattes, ans\u00f6kte det klagande f\u00f6retaget om en tillf\u00e4llig \u00e5tg\u00e4rd f\u00f6r att stoppa reproduktion och f\u00f6rs\u00e4ljning baserat p\u00e5 upphovsr\u00e4ttsintr\u00e5ng mot det svarande f\u00f6retaget. Detta efter att det svarande f\u00f6retaget hade skapat och s\u00e5lt repliker av en f\u00e4rgglaserad lergodsfigur kallad “Akatonbo”, som det klagande f\u00f6retaget hade producerat och s\u00e5lt i stora m\u00e4ngder.<\/p>\n\n\n\n
Det svarande f\u00f6retaget h\u00e4vdade att eftersom figuren hade skapats f\u00f6r industriell anv\u00e4ndning som en massproducerad vara, kunde den inte betraktas som ett upphovsr\u00e4ttsligt skyddat verk.<\/p>\n\n\n\n
Domstolen fastslog dock att figuren “Akatonbo” var en skulptur som uttryckte bilden inspirerad av en barnvisa med samma namn, och att den kreativa uttrycket av k\u00e4nslor kunde erk\u00e4nnas fr\u00e5n dess form, ansiktsuttryck, kl\u00e4dm\u00f6nster och f\u00e4rg. Domstolen fastslog att figuren hade konstn\u00e4rligt v\u00e4rde som ett konsthantverk och var d\u00e4rf\u00f6r ett objekt f\u00f6r skydd enligt upphovsr\u00e4ttslagen.<\/p>\n\n\n\n
\nDet finns ingen anledning att f\u00f6rneka att ett konstverk \u00e4r ett upphovsr\u00e4ttsligt skyddat verk enbart p\u00e5 grund av att det har skapats f\u00f6r att massproduceras och anv\u00e4ndas industriellt. Dessutom, \u00e4ven om den aktuella figuren kan registreras som ett designskyddat objekt, \u00e4r gr\u00e4nsen mellan design och konstn\u00e4rliga verk ett subtilt problem, och det b\u00f6r tolkas som att b\u00e5da kan existera samtidigt. D\u00e4rf\u00f6r kan inte m\u00f6jligheten till designregistrering anv\u00e4ndas som en anledning att utesluta objektet fr\u00e5n skydd enligt upphovsr\u00e4ttslagen. F\u00f6ljaktligen b\u00f6r den aktuella figuren skyddas som ett konsthantverk enligt upphovsr\u00e4ttslagen.<\/p>\nNagasaki District Court Sasebo Branch, beslut den 7 februari 1973 (1973)<\/cite><\/blockquote>\n\n\n\nDet \u00e4r inte m\u00f6jligt att f\u00f6rneka att ett verk \u00e4r ett upphovsr\u00e4ttsligt skyddat verk enbart p\u00e5 grund av att det har skapats f\u00f6r industriell anv\u00e4ndning som en massproducerad vara. Om till\u00e4mpad konst \u00e4r ett konsthantverk, erk\u00e4nns det som ett upphovsr\u00e4ttsligt skyddat verk.<\/p>\n\n\n\n
\u00c5 andra sidan finns det fall d\u00e4r upphovsr\u00e4tten inte erk\u00e4ndes. Detta var “Ni\u00eb Chair-fallet”, d\u00e4r en v\u00e4rldsber\u00f6md hantverksdesigner st\u00e4mde en svarande som hade importerat kopior av stolen (Ni\u00eb Chair) som han hade designat fr\u00e5n Taiwan, och kr\u00e4vde att tillverkning och f\u00f6rs\u00e4ljning skulle stoppas p\u00e5 grund av brott mot upphovsr\u00e4ttslagen.<\/p>\n\n\n\n
\n“Konst” enligt upphovsr\u00e4ttslagen avser i princip endast ren konst som \u00e4r avsedd f\u00f6r betraktande, och de till\u00e4mpade konstverk som \u00e4r estetiska skapelser men ocks\u00e5 har en praktisk funktion och som skyddas enligt lagen \u00e4r begr\u00e4nsade till konsthantverk som s\u00e4rskilt inkluderas i konstverk enligt paragraf 2, punkt 2 i lagen.<\/p>\nOsaka High Court, dom den 14 februari 1990 (1990)<\/cite><\/blockquote>\n\n\n\nDomstolen avslog \u00f6verklagandet. <\/p>\n\n\n\n
Som dessa exempel visar, har traditionella domstolsbeslut anv\u00e4nt kriterier f\u00f6r att avg\u00f6ra om ett verk \u00e4r ett konsthantverk som producerats som en enstaka vara, eller om det kan betraktas som ren konst till den grad att det \u00e4r ett objekt f\u00f6r estetisk betraktelse. Det kan s\u00e4gas att det har st\u00e4llts h\u00f6ga krav f\u00f6r att till\u00e4mpad konst ska erk\u00e4nnas som ett upphovsr\u00e4ttsligt skyddat verk.<\/p>\n\n\n\n