<\/span><\/h3>\n\n\n\nArtikel 429, stycke 1 i den japanska bolagslagen stadgar att “om en tj\u00e4nsteman agerar med ondska eller grov f\u00f6rsummelse i utf\u00f6randet av sina uppgifter, ska denne tj\u00e4nsteman vara ansvarig f\u00f6r att ers\u00e4tta skadan som uppkommit f\u00f6r tredje part” <\/sup>. H\u00e4r inkluderas “tj\u00e4nstem\u00e4n” s\u00e5som styrelseledam\u00f6ter, verkst\u00e4llande direkt\u00f6rer, revisorer, redovisningskonsulter och revisorer <\/sup>. <\/p>\n\n\n\nStycke 2 i samma artikel f\u00f6reskriver att tj\u00e4nstem\u00e4n \u00e4r ansvariga om de inte kan bevisa att de inte varit oaktsamma i samband med falska meddelanden, anteckningar, registreringar eller offentliga tillk\u00e4nnagivanden <\/sup>. Detta \u00e5terspeglar lagstiftarens starka krav p\u00e5 noggrannhet i informationsutl\u00e4mnande och f\u00f6rst\u00e4rker skyddet f\u00f6r tredje part genom att \u00f6ka bevisb\u00f6rdan f\u00f6r tj\u00e4nstem\u00e4nnen <\/sup>. <\/p>\n\n\n\n<\/span>Karakteristiken som “s\u00e4rskild lagstadgad ansvarighet” och syftet med tredjepartsskydd<\/span><\/h3>\n\n\n\nAnsvarigheten f\u00f6r tj\u00e4nstem\u00e4n enligt artikel 429 i bolagslagen tolkas genom r\u00e4ttspraxis och doktrin som en “s\u00e4rskild lagstadgad ansvarighet” <\/sup>. Detta \u00e4r ett ansvar som bolagslagen s\u00e4rskilt har fastst\u00e4llt f\u00f6r att skydda tredje part, skilt fr\u00e5n styrelseledam\u00f6ternas brott mot sina skyldigheter gentemot bolaget (bolagslagen artikel 423) <\/sup>. <\/p>\n\n\n\nSyftet med denna best\u00e4mmelse \u00e4r att f\u00f6rhindra att tredje parter, s\u00e5som kreditgivare, drabbas av of\u00f6rutsedda skador p\u00e5 grund av styrelseledam\u00f6ternas f\u00f6rsummelse av sina uppgifter, s\u00e4rskilt n\u00e4r bolaget saknar finansiella medel <\/sup>. Med tanke p\u00e5 att styrelseledam\u00f6ternas utf\u00f6rande av sina uppgifter \u00e4r beroende av aktiebolagets verksamhet, som har en viktig st\u00e4llning i det ekonomiska samh\u00e4llet, \u00e5terspeglas lagstiftarens avsikt att prioritera skyddet av tredje part tydligt i denna s\u00e4rskilda lagstadgade ansvarighet <\/sup>. <\/p>\n\n\n\n<\/span>Relationen till ansvar f\u00f6r olovliga handlingar enligt civilr\u00e4tten<\/span><\/h3>\n\n\n\nAnsvarigheten enligt artikel 429 i bolagslagen utesluter inte till\u00e4mpningen av ansvar f\u00f6r olovliga handlingar enligt artikel 709 i den japanska civilr\u00e4tten <\/sup>. Tredje part kan fortfarande efterstr\u00e4va ansvar f\u00f6r olovliga handlingar om de uppfyller kraven enligt civilr\u00e4tten. Dock tolkas artikel 429 i bolagslagen s\u00e5 att det r\u00e4cker med att bevisa “ondska eller grov f\u00f6rsummelse” hos tj\u00e4nstem\u00e4nnen gentemot bolaget, vilket inneb\u00e4r en l\u00e4ttare bevisb\u00f6rda j\u00e4mf\u00f6rt med civilr\u00e4tten och d\u00e4rmed en f\u00f6rdelaktig aspekt f\u00f6r tredje part <\/sup>. <\/p>\n\n\n\n<\/span>Krav p\u00e5 skadest\u00e5ndsansvar f\u00f6r styrelseledam\u00f6ter och liknande gentemot tredje part enligt japansk bolagsr\u00e4tt<\/span><\/h2>\n\n\n\nF\u00f6r att styrelseledam\u00f6ter och liknande ska b\u00e4ra ansvar enligt artikel 429 i den japanska bolagslagen, m\u00e5ste f\u00f6ljande krav vara uppfyllda.<\/p>\n\n\n\n
<\/span>F\u00f6rekomst av f\u00f6rsumlighet i uppdraget<\/span><\/h3>\n\n\n\nDet f\u00f6rsta kravet \u00e4r att det har f\u00f6rekommit en ‘f\u00f6rsumlighet i uppdraget’ i styrelseledam\u00f6ternas utf\u00f6rande av sina arbetsuppgifter. Styrelseledam\u00f6ter \u00e4r skyldiga att utf\u00f6ra sina arbetsuppgifter med ‘god f\u00f6rvaltningssed’ (enligt artikel 644 i den japanska civilr\u00e4tten och artikel 330 i den japanska bolagslagen) och att lojalt utf\u00f6ra sina arbetsuppgifter f\u00f6r bolagets b\u00e4sta (‘lojalitetsplikt’ enligt artikel 355 i den japanska bolagslagen). Brott mot dessa skyldigheter eller lagar utg\u00f6r f\u00f6rsumlighet i uppdraget.<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r det g\u00e4ller aff\u00e4rsbeslut till\u00e4mpas ‘principen om aff\u00e4rsbeslut’, vilket inneb\u00e4r att om beslutet \u00e4r baserat p\u00e5 en rimlig bed\u00f6mningsprocess och inneh\u00e5ll, kan det inte anses vara f\u00f6rsumlighet i uppdraget \u00e4ven om det leder till skada.<\/p>\n\n\n\n
<\/span>Illvilja eller grov oaktsamhet<\/span><\/h3>\n\n\n\nDet andra kravet f\u00f6r ansvar \u00e4r att styrelseledam\u00f6terna agerat med ‘illvilja’ eller ‘grov oaktsamhet’.<\/p>\n\n\n\n
‘Illvilja’ avser ett tillst\u00e5nd d\u00e4r personen \u00e4r medveten om att handlingen utg\u00f6r f\u00f6rsumlighet i uppdraget, medan ‘grov oaktsamhet’ syftar p\u00e5 betydande ouppm\u00e4rksamhet eller extremt l\u00e4ttsinniga handlingar.<\/p>\n\n\n\n
I en dom fr\u00e5n Tokyo District Court den 25 april 1995 (golfbanerekonstruktionsfallet) bed\u00f6mdes styrelseledam\u00f6ternas agerande, d\u00e4r de utan tillr\u00e4cklig unders\u00f6kning och planl\u00f6st drev projektet till konkurs, som ‘grov oaktsamhet’. Detta visar p\u00e5 den h\u00f6ga graden av uppm\u00e4rksamhet som kr\u00e4vs av styrelseledam\u00f6ter i stora projekt.<\/p>\n\n\n\n
<\/span>Skada p\u00e5 tredje part och adekvat orsakssamband<\/span><\/h3>\n\n\n\nDet tredje kravet \u00e4r att ‘en tredje part har lidit skada’ till f\u00f6ljd av styrelseledam\u00f6ternas f\u00f6rsumlighet i uppdraget, och att det finns ett ‘adekvat orsakssamband’ mellan f\u00f6rsumligheten och skadan.<\/p>\n\n\n\n
‘Tredje part’ avser personer som inte \u00e4r bolaget eller de ansvariga styrelseledam\u00f6terna. Skadan kan vara ‘direkt skada’ som styrelseledam\u00f6ternas handlingar direkt orsakar tredje part (exempel: bedr\u00e4glig f\u00f6rs\u00e4ljning) och ‘indirekt skada’ som uppst\u00e5r genom bolagets skada f\u00f6r tredje part (exempel: om\u00f6jlighet att \u00e5terkr\u00e4va fordringar p\u00e5 grund av konkurs). En dom fr\u00e5n Japans h\u00f6gsta domstol den 26 november 1969 klargjorde att artikel 429 i den japanska bolagslagen omfattar b\u00e5de direkt och indirekt skada.<\/p>\n\n\n\n
Aktie\u00e4gare r\u00e4knas i princip ocks\u00e5 som ‘tredje part’, men m\u00f6jligheten att direkt kr\u00e4va ers\u00e4ttning f\u00f6r indirekt skada (exempel: aktiekursfall) har diskuterats i r\u00e4ttspraxis. I fallet med b\u00f6rsnoterade bolag har Tokyo High Court i en dom den 18 januari 2005 (Snow Brand Food incident) fastst\u00e4llt att aktie\u00e4garrepresentationsst\u00e4mning \u00e4r den grundl\u00e4ggande metoden f\u00f6r gottg\u00f6relse. Men som i en dom fr\u00e5n Fukuoka District Court den 28 oktober 1987 kan det finnas utrymme f\u00f6r aktie\u00e4gare att direkt kr\u00e4va ers\u00e4ttning under ‘s\u00e4rskilda omst\u00e4ndigheter’ d\u00e4r aktie\u00e4garrepresentationsst\u00e4mning inte \u00e4r effektiv i ett sluten bolag. I en dom fr\u00e5n Japans h\u00f6gsta domstol den 9 september 1997 (f\u00f6rdelaktig emission) erk\u00e4ndes styrelseledam\u00f6ternas ansvar enligt artikel 429 i den japanska bolagslagen f\u00f6r aktie\u00e4gares skada orsakad av en or\u00e4ttvis nyemission av aktier.<\/p>\n\n\n\n
<\/span>Omfattningen och solidariskt ansvar f\u00f6r ansvariga tj\u00e4nstem\u00e4n och liknande<\/span><\/h2>\n\n\n\nUnder japansk bolagsr\u00e4tt (Artikel 429), str\u00e4cker sig ansvaret inte bara till formella positioner utan omfattar ett brett spektrum av tj\u00e4nstem\u00e4n och liknande baserat p\u00e5 faktiskt genomf\u00f6rande av arbetsuppgifter och kontroll.<\/p>\n\n\n\n
\n- Verkst\u00e4llande direkt\u00f6rer: De b\u00e4r ansvar om det finns illvilja eller grov f\u00f6rsummelse i utf\u00f6randet av deras arbetsuppgifter.<\/li>\n\n\n\n
- Icke-verkst\u00e4llande direkt\u00f6rer: De har en skyldighet att \u00f6vervaka andra direkt\u00f6rers arbetsutf\u00f6rande och kan bli ansvariga om de \u00e4r f\u00f6rsumliga i denna tillsyn.<\/li>\n\n\n\n
- Nominella direkt\u00f6rer: \u00c4ven om de formellt \u00e4r utsedda och inte deltar i den faktiska ledningen av f\u00f6retaget, kan de b\u00e4ra ansvar om de uttryckligen har samtyckt till falska registreringar, enligt en analog till\u00e4mpning av Artikel 908, stycke 2 i japansk bolagsr\u00e4tt.<\/li>\n\n\n\n
- De facto direkt\u00f6rer: Individer som inte formellt \u00e4r utsedda eller registrerade men som faktiskt leder f\u00f6retagets verksamhet kan bli ansvariga enligt en analog till\u00e4mpning av Artikel 429 i japansk bolagsr\u00e4tt.<\/li>\n<\/ul>\n\n\n\n
N\u00e4r flera tj\u00e4nstem\u00e4n och liknande b\u00e4r ansvar f\u00f6r samma skada, inneb\u00e4r Artikel 430 i japansk bolagsr\u00e4tt att de har “solidariskt ansvar”. Detta betyder att en tredje part kan kr\u00e4va full ers\u00e4ttning f\u00f6r skadan fr\u00e5n n\u00e5gon av dem, vilket \u00f6kar s\u00e4kerheten f\u00f6r tredje parts skadest\u00e5nd.<\/p>\n\n\n\n
<\/span>Kommentarer till viktiga r\u00e4ttsfall<\/span><\/h2>\n\n\n\nTolkningen av artikel 429 i den japanska bolagslagen (Companies Act) har konkretiserats genom f\u00f6ljande viktiga r\u00e4ttsfall.<\/p>\n\n\n\n
<\/span>H\u00f6gsta domstolens bed\u00f6mning av den juridiska karakt\u00e4ren och skadest\u00e5ndets omfattning enligt artikel 429 i japanska bolagslagen<\/span><\/h3>\n\n\n\nH\u00f6gsta domstolens stora avdelning fattade den 26 november 1969 (Showa 44) ett avg\u00f6rande beslut som klargjorde den juridiska karakt\u00e4ren av artikel 429 i japanska bolagslagen (tidigare artikel 266-3 i handelslagen) och omfattningen av skadest\u00e5nd. Domstolen utgick fr\u00e5n principen att \u00e4ven om en styrelseledamot har ett uppdragsf\u00f6rh\u00e5llande med bolaget och b\u00e4r ett ansvar f\u00f6r att agera med omsorg och lojalitet, s\u00e5 inneb\u00e4r det inte automatiskt ett skadest\u00e5ndsansvar gentemot tredje part vid brott mot dessa skyldigheter, eftersom det inte finns n\u00e5got direkt f\u00f6rh\u00e5llande med tredje part. Med h\u00e4nsyn till aktiebolagets viktiga roll i ekonomin och samh\u00e4llet, och att dess verksamhet \u00e4r beroende av styrelseledam\u00f6ternas utf\u00f6rande av sina uppgifter, fastslog domstolen att om en styrelseledamot med ondska eller grov f\u00f6rsummelse bryter mot sina uppgifter och d\u00e4rigenom orsakar skada f\u00f6r en tredje part, ska styrelseledamoten b\u00e4ra direkt ansvar f\u00f6r skadest\u00e5nd gentemot tredje part, f\u00f6rutsatt att det finns ett adekvat orsakssamband mellan f\u00f6rsummelsen och den tredje partens skada. Detta ansvar inkluderar b\u00e5de indirekt skada som uppst\u00e5r som en f\u00f6ljd av att bolaget lider skada, och direkt skada som tredje part lider. Genom detta beslut har ansvaret enligt artikel 429 i japanska bolagslagen definierats som ett ‘s\u00e4rskilt lagstadgat ansvar’, skilt fr\u00e5n det allm\u00e4nna skadest\u00e5ndsansvaret enligt japansk civilr\u00e4tt, och syftet att st\u00e4rka skyddet f\u00f6r tredje part har klargjorts.<\/p>\n\n\n\n
<\/span>Bed\u00f6mning av ledningsbeslut och f\u00f6rsummelse av skyldigheter enligt japansk r\u00e4tt<\/span><\/h3>\n\n\n\nEn dom fr\u00e5n Tokyo District Court den 25 april 1995 (Heisei 7) (g\u00e4llande \u00e5teruppbyggnaden av en golfbana) \u00e4r ett exempel som visar p\u00e5 kriterierna f\u00f6r att bed\u00f6ma om en styrelsemedlems ledningsbeslut utg\u00f6r en f\u00f6rsummelse av skyldigheter. I detta fall genomf\u00f6rde Y1, ett f\u00f6retag som drev en golfbana, genom dess verkst\u00e4llande direkt\u00f6r Y2 och styrelsemedlem Y3, en nyrekrytering av medlemmar f\u00f6r att \u00e5teruppbygga en konkursm\u00e4ssig golfbana utan tillr\u00e4cklig unders\u00f6kning eller en rationell finansieringsplan. Y2 och Y3 f\u00f6rlitade sig enbart p\u00e5 int\u00e4kter fr\u00e5n intr\u00e4desavgifter fr\u00e5n nya medlemmar i en oplanerad \u00e5teruppbyggnadsplan, trots os\u00e4kerheten i marknadssituationen och finansiellt st\u00f6d fr\u00e5n finansinstitut, vilket ledde till att golfbanan inte kunde \u00e5ter\u00f6ppnas och de nya medlemmarna, inklusive k\u00e4randen X, led skada d\u00e5 de inte kunde f\u00e5 tillbaka sina depositionsavgifter. Domstolen p\u00e5pekade att styrelsemedlemmar som p\u00e5b\u00f6rjar projekt som p\u00e5verkar ett stort antal intressenter har en yrkesm\u00e4ssig skyldighet att genomf\u00f6ra tillr\u00e4ckliga f\u00f6runders\u00f6kningar och etablera en objektiv och rationell finansieringsplan i f\u00f6rv\u00e4g. Y2 och Y3:s f\u00f6rsummelse av denna skyldighet och deras okritiska fr\u00e4mjande av planen ans\u00e5gs vara en “allvarlig f\u00f6rsummelse”, \u00e4ven om det inte r\u00f6rde sig om illvilja, och de blev ansvariga f\u00f6r skadest\u00e5nd enligt artikel 429 i den japanska bolagslagen. Domen klarg\u00f6r att n\u00e4r styrelsemedlemmar fattar ledningsbeslut, kr\u00e4vs det att de iaktar en h\u00f6g grad av omsorg i processen.<\/p>\n\n\n\n
En dom fr\u00e5n Osaka High Court den 19 december 2014 (Heisei 26) erk\u00e4nde styrelsemedlemmars ansvar i ett fall d\u00e4r ett f\u00f6retag med mycket d\u00e5lig ekonomisk situation utf\u00e4rdade v\u00e4xlar utan utsikt till betalning f\u00f6r att k\u00f6pa varor och sedan gick i konkurs, vilket resulterade i att v\u00e4xlarna blev ogiltiga. Domen antyder att n\u00e4r ett f\u00f6retag \u00e4r insolvent eller n\u00e4ra en s\u00e5dan situation, har styrelsemedlemmarna en skyldighet som en del av deras ansvarsfulla omsorg att f\u00f6rhindra ytterligare skada p\u00e5 f\u00f6retagets kreditgivare genom att \u00f6verv\u00e4ga m\u00f6jligheten till \u00e5teruppbyggnad eller konkursf\u00f6rfaranden. Om styrelsemedlemmarna under s\u00e5dana omst\u00e4ndigheter tar l\u00e5n eller utf\u00e4rdar v\u00e4xlar utan utsikt till \u00e5terbetalning, kan deras handlingar anses vara en f\u00f6rsummelse av skyldigheter, och de kan bli ansvariga f\u00f6r skador som uppst\u00e5tt f\u00f6r tredje part, det vill s\u00e4ga kreditgivarna.<\/p>\n\n\n\n
<\/span>Utvecklingen av r\u00e4ttsfall g\u00e4llande aktie\u00e4gares skadest\u00e5ndskrav enligt japansk bolagsr\u00e4tt<\/span><\/h3>\n\n\n\nFr\u00e5gan om aktie\u00e4gare inkluderas som “tredje part” enligt artikel 429 i Japans bolagslag, och s\u00e4rskilt om de har r\u00e4tt att direkt kr\u00e4va ers\u00e4ttning f\u00f6r indirekt skada, har diskuterats i flera r\u00e4ttsfall. <\/p>\n\n\n\n
En dom fr\u00e5n Tokyo High Court den 18 januari 2005 (Snow Brand Food incidenten) bed\u00f6mde situationer d\u00e4r alla aktie\u00e4gare i ett b\u00f6rsnoterat bolag lider lika av en f\u00f6rs\u00e4mring av resultatet och ett fallande aktiepris p\u00e5 grund av styrelseledam\u00f6ters f\u00f6rsumlighet. Domstolen ans\u00e5g att s\u00e5dan indirekt skada i princip b\u00f6r \u00e5terst\u00e4llas genom aktie\u00e4garrepresentationsst\u00e4mning, d\u00e4r bolaget \u00e5terh\u00e4mtar skadan och d\u00e4rigenom \u00e4ven aktie\u00e4garnas f\u00f6rluster. D\u00e4rf\u00f6r ans\u00e5gs det att aktie\u00e4gare inte har r\u00e4tt att direkt kr\u00e4va skadest\u00e5nd fr\u00e5n styrelseledam\u00f6ter utan s\u00e4rskilda omst\u00e4ndigheter. Domstolen angav flera sk\u00e4l f\u00f6r detta, inklusive problemet med dubbel ansvarighet f\u00f6r styrelseledam\u00f6ter, risken f\u00f6r att det strider mot principen om kapitalbevarande och m\u00f6jligheten att det skapar oj\u00e4mlikhet mellan aktie\u00e4garna. Dock antydde domen ocks\u00e5 att i st\u00e4ngda bolag d\u00e4r de agerande styrelseledam\u00f6terna och de kontrollerande aktie\u00e4garna \u00e4r samma eller agerar som en enhet, kan det finnas “s\u00e4rskilda omst\u00e4ndigheter” som g\u00f6r aktie\u00e4garrepresentationsst\u00e4mning ineffektiv, vilket \u00f6ppnar f\u00f6r m\u00f6jligheten till direkt krav fr\u00e5n aktie\u00e4gare enligt artikel 709 i Japans civilr\u00e4tt. <\/p>\n\n\n\n
\u00c5 andra sidan visade en dom fr\u00e5n Fukuoka District Court den 28 oktober 1987 konkret att det finns utrymme f\u00f6r aktie\u00e4gare att direkt kr\u00e4va skadest\u00e5nd i st\u00e4ngda bolag d\u00e4r det finns “s\u00e4rskilda omst\u00e4ndigheter” som g\u00f6r aktie\u00e4garrepresentationsst\u00e4mning ineffektiv. I detta fall tog domstolen h\u00e4nsyn till att verkst\u00e4llande direkt\u00f6ren var en stor aktie\u00e4gare och att alla styrelsemedlemmar var svaranden och dennes sl\u00e4ktingar, vilket gjorde det sv\u00e5rt f\u00f6r minoritetsaktie\u00e4gare att faktiskt \u00e5terh\u00e4mta skador genom representativ st\u00e4mning. Domstolen bekr\u00e4ftade aktie\u00e4garnas r\u00e4tt att kr\u00e4va skadest\u00e5nd fr\u00e5n styrelseledam\u00f6terna enligt den d\u00e5varande handelslagen artikel 266-3 paragraf 1 (motsvarande artikel 429 i nuvarande japansk bolagslag). <\/p>\n\n\n\n
I ett ytterligare fall, en dom fr\u00e5n Supreme Court den 9 september 1997, erk\u00e4ndes styrelseledam\u00f6ternas ansvar enligt artikel 429 i Japans bolagslag f\u00f6r skador som aktie\u00e4gare lidit p\u00e5 grund av or\u00e4ttvis utgivning av aktier. I detta fall hade en tredjepartsallokering av nyemission genomf\u00f6rts till en s\u00e4rskilt f\u00f6rdelaktig betalning utan att g\u00e5 igenom ett korrekt aktie\u00e4garbeslut, vilket ledde till utsp\u00e4dning av befintliga aktie\u00e4gares andelar och r\u00f6str\u00e4tter och en minskning av aktiernas v\u00e4rde. Domstolen fastslog att s\u00e5dana handlingar utgjorde en \u00f6vertr\u00e4delse av styrelseledam\u00f6ternas tj\u00e4nsteplikter mot alla aktie\u00e4gare, inklusive brist p\u00e5 kallelse till aktie\u00e4garst\u00e4mma, och erk\u00e4nde styrelseledam\u00f6ternas ansvar f\u00f6r skillnaden mellan emissionspriset och det korrekta belopp som borde ha betalats in till bolaget som befintliga aktie\u00e4gares skada. Denna dom betraktas som ett viktigt fall d\u00e4r styrelseledam\u00f6ternas ansvar f\u00f6r aktie\u00e4gares direkta skador erk\u00e4ndes. <\/p>\n\n\n\n
<\/span>R\u00e4ttspraxis om ansvarsomfattningen f\u00f6r styrelseledam\u00f6ter och liknande i Japan<\/span><\/h3>\n\n\n\nEnligt artikel 429 i den japanska bolagslagen kan ansvar inte bara begr\u00e4nsas till formella positioner utan kan \u00e4ven omfatta personer i olika st\u00e4llningar beroende p\u00e5 deras faktiska kontroll och inblandningsgrad.<\/p>\n\n\n\n
Den japanska h\u00f6gsta domstolens dom fr\u00e5n den 22 maj 1973 (Showa 48) klargjorde tillsynsplikten f\u00f6r icke-verkst\u00e4llande styrelseledam\u00f6ter. Domen fastst\u00e4llde att \u00e4ven en vanlig styrelseledamot har en skyldighet att \u00f6vervaka verkst\u00e4llande direkt\u00f6rens aff\u00e4rsf\u00f6rvaltning genom styrelsem\u00f6ten och vid behov beg\u00e4ra att s\u00e5dana m\u00f6ten sammankallas f\u00f6r att s\u00e4kerst\u00e4lla att aff\u00e4rsf\u00f6rvaltningen sk\u00f6ts p\u00e5 ett korrekt s\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n
Den japanska h\u00f6gsta domstolens dom fr\u00e5n den 18 mars 1980 (Showa 55) fastslog att \u00e4ven s\u00e5 kallade nominella styrelseledam\u00f6ter har en liknande tillsynsplikt. Domen klargjorde att \u00e4ven om man formellt \u00e4r utn\u00e4mnd till styrelseledamot och inte \u00e4r involverad i den faktiska ledningen, har man en skyldighet att \u00f6vervaka andra styrelseledam\u00f6ters aff\u00e4rsf\u00f6rvaltning och vara uppm\u00e4rksam s\u00e5 att inga oegentligheter f\u00f6rbises. Om man f\u00f6rsummar dessa skyldigheter kan \u00e4ven en nominell styrelseledamot bli ansvarig enligt artikel 429 i den japanska bolagslagen.<\/p>\n\n\n\n
Den japanska h\u00f6gsta domstolens dom fr\u00e5n den 15 juni 1972 (Showa 47) bed\u00f6mde ansvaret f\u00f6r en person som registrerats som styrelseledamot i handelsregistret utan ett formellt beslut om utn\u00e4mning. Domen fastst\u00e4llde att om personen hade accepterat registreringen, \u00e4ven om utn\u00e4mningen var nominell, kunde man inte h\u00e4vda att man inte var styrelseledamot gentemot godtroende tredje parter, enligt en analog till\u00e4mpning av artikel 908, stycke 2 i den japanska bolagslagen (tidigare handelslagen artikel 14). Detta innebar att en person som st\u00e5r registrerad som styrelseledamot i handelsregistret inte kan undg\u00e5 ansvar enligt artikel 429 i den japanska bolagslagen.<\/p>\n\n\n\n
Den japanska h\u00f6gsta domstolens dom fr\u00e5n den 16 april 1987 (Showa 62) behandlade ansvaret gentemot tredje parter f\u00f6r en styrelseledamot som hade avg\u00e5tt men vars avg\u00e5ng \u00e4nnu inte hade registrerats. Domen slog fast att man i princip inte b\u00e4r ansvar efter att ha avg\u00e5tt, men om man efter avg\u00e5ngen fortsatt att agera aktivt som styrelseledamot eller uttryckligen samtyckt till att l\u00e5ta en oriktig registrering kvarst\u00e5, kunde man inte undg\u00e5 ansvar gentemot godtroende tredje parter under “s\u00e4rskilda omst\u00e4ndigheter”, enligt en analog till\u00e4mpning av artikel 908, stycke 2 i den japanska bolagslagen. Domen visade en riktning mot att begr\u00e4nsa ansvaret.<\/p>\n\n\n\n
En dom fr\u00e5n Tokyo-distriktsdomstolen den 26 november 1980 (Showa 55) bekr\u00e4ftade ansvaret f\u00f6r en “faktisk styrelseledamot” som inte var formellt registrerad som s\u00e5dan men som i praktiken styrde f\u00f6retagets aff\u00e4rsf\u00f6rvaltning. Domen fastst\u00e4llde att f\u00f6r att b\u00e4ra ansvar som en faktisk styrelseledamot m\u00e5ste man inte bara kallas f\u00f6r styrelseledamot utan ocks\u00e5 ha befogenheter j\u00e4mf\u00f6rbara med en styrelseledamots och utf\u00f6ra aktiviteter som motsvarar dessa. En person med s\u00e5dan faktisk kontroll kan, \u00e4ven utan en formell position, bli ansvarig gentemot tredje parter enligt en analog till\u00e4mpning av artikel 429 i den japanska bolagslagen.<\/p>\n\n\n\n
<\/span>H\u00f6gsta domstolens bed\u00f6mning av dr\u00f6jsm\u00e5lsr\u00e4nta enligt japansk lag<\/span><\/h3>\n\n\n\nH\u00f6gsta domstolens dom den 21 september 1989 (Heisei 1) klargjorde startpunkten och r\u00e4ntesatsen f\u00f6r dr\u00f6jsm\u00e5lsr\u00e4nta i skadest\u00e5ndskrav baserade p\u00e5 artikel 429 i den japanska bolagslagen. Domstolen fastslog att dr\u00f6jsm\u00e5lsr\u00e4ntan b\u00f6rjar l\u00f6pa vid tidpunkten f\u00f6r krav p\u00e5 prestation och att den f\u00f6rsenade r\u00e4ntan ska vara begr\u00e4nsad till den japanska civilr\u00e4ttsliga lagstadgade r\u00e4ntan p\u00e5 5 procent per \u00e5r. Detta bygger p\u00e5 uppfattningen att skadan blir definitivt p\u00e5taglig n\u00e4r ett f\u00f6retag inte l\u00e4ngre kan fullg\u00f6ra en skuld till en tredje part, och d\u00e4refter finns det inget utrymme f\u00f6r skador motsvarande den lagstadgade r\u00e4ntan enligt v\u00e4xellagen. <\/p>\n\n\n\n
<\/span>Ansvarsfrihet och preskriptionstid f\u00f6r skadest\u00e5ndsanspr\u00e5k<\/span><\/h2>\n\n\n\nAnsvar f\u00f6r skadest\u00e5nd till tredje part som \u00e5vilar f\u00f6retagsledare behandlas p\u00e5 ett s\u00e4rskilt s\u00e4tt, skilt fr\u00e5n ansvaret gentemot f\u00f6retaget.<\/p>\n\n\n\n
<\/span>Systemet f\u00f6r begr\u00e4nsning av ansvar<\/span><\/h3>\n\n\n\nI den japanska bolagslagen finns ett system som begr\u00e4nsar styrelseledam\u00f6ters skadest\u00e5ndsansvar gentemot f\u00f6retaget (se exempelvis artikel 427 i den japanska bolagslagen) <\/sup>, men dessa best\u00e4mmelser om ansvarsbegr\u00e4nsning och befrielse till\u00e4mpas i princip inte p\u00e5 skadest\u00e5ndsansvar gentemot tredje part enligt artikel 429 i den japanska bolagslagen. Eftersom artikel 429 i den japanska bolagslagen syftar till att skydda tredje part genom en “s\u00e4rskild lagstadgad ansvarighet”, kan inte ansvar gentemot externa tredje parter begr\u00e4nsas genom \u00f6verenskommelse mellan f\u00f6retaget och dess ledare. <\/p>\n\n\n\n<\/span>Preskriptionstid f\u00f6r r\u00e4tt till skadest\u00e5ndsanspr\u00e5k<\/span><\/h3>\n\n\n\nPreskriptionstiden f\u00f6r r\u00e4tt till skadest\u00e5ndsanspr\u00e5k baserat p\u00e5 artikel 429 i den japanska bolagslagen tolkas i allm\u00e4nhet som 10 \u00e5r enligt paragraf 167, f\u00f6rsta stycket i den japanska civillagen <\/sup>. Detta \u00e4r l\u00e4ngre \u00e4n den allm\u00e4nna preskriptionstiden f\u00f6r olagliga handlingar (3 \u00e5r) och tar h\u00e4nsyn till att det kan ta tid f\u00f6r en tredje part att identifiera skadan och den ansvariga personen. <\/p>\n\n\n\n<\/span>Sammanfattning<\/span><\/h2>\n\n\n\nArtikel 429 i den japanska bolagslagen \u00e4r en viktig best\u00e4mmelse som fastst\u00e4ller styrelseledam\u00f6ters ansvar f\u00f6r skadest\u00e5nd till tredje part p\u00e5 grund av illvilja eller grov f\u00f6rsummelse. Det fungerar som ett “s\u00e4rskilt lagstadgat ansvar” f\u00f6r att skydda tredje part i situationer d\u00e4r f\u00f6retaget saknar finansiella medel. R\u00e4ttspraxis inkluderar b\u00e5de direkt och indirekt skada och bed\u00f6mningar g\u00f6rs med h\u00e4nsyn till f\u00f6retagets egenskaper \u00e4ven n\u00e4r det g\u00e4ller aktie\u00e4gares skador. Styrelseledam\u00f6ters ansvarsomr\u00e5de \u00e4r omfattande, och avtal som begr\u00e4nsar ansvar g\u00e4ller i princip inte f\u00f6r tredje part, medan preskriptionstiden \u00e4r satt till 10 \u00e5r, vilket reflekterar en stark avsikt att skydda tredje part. F\u00f6r utl\u00e4ndska f\u00f6retag och individer som bedriver verksamhet i Japan \u00e4r det extremt viktigt att f\u00f6rst\u00e5 och korrekt hantera detta komplexa r\u00e4ttssystem.<\/p>\n\n\n\n
Monolith Law Office har en omfattande erfarenhet inom japansk f\u00f6retagsjuridik och har s\u00e4rskilt st\u00f6ttat m\u00e5nga klienter i fr\u00e5gor relaterade till styrelseledam\u00f6ters ansvar och f\u00f6retagsstyrning. V\u00e5r byr\u00e5 har flera engelsktalande advokater med utl\u00e4ndsk juridisk beh\u00f6righet, vilket m\u00f6jligg\u00f6r en internationell f\u00f6rst\u00e5else av Japans komplexa lagstiftning och praktiska r\u00e5dgivning. Om ni har n\u00e5gra fr\u00e5gor om japansk bolagslag, f\u00f6retagsstyrning eller styrelseledam\u00f6ters ansvar, tveka inte att kontakta Monolith Law Office. Vi \u00e4r h\u00e4r f\u00f6r att med v\u00e5r expertis fullt ut st\u00f6dja er verksamhet i Japan och se till att den l\u00f6per smidigt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
I Japans f\u00f6retagsverksamhet spelar styrelseledam\u00f6ter en central roll i ledningen och deras uppdrag medf\u00f6r ett brett spektrum av ansvar. F\u00f6r att s\u00e4kerst\u00e4lla sund f\u00f6retagsstyrning och skydda intressente […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":72628,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[18],"tags":[24,90],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/monolith.law\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/72441"}],"collection":[{"href":"https:\/\/monolith.law\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/monolith.law\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/monolith.law\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/monolith.law\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=72441"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/monolith.law\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/72441\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":72629,"href":"https:\/\/monolith.law\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/72441\/revisions\/72629"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/monolith.law\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media\/72628"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/monolith.law\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=72441"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/monolith.law\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=72441"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/monolith.law\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=72441"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}