<\/span><\/h3>\n\n\n\nDen japanska upphovsr\u00e4ttslagen antar en lagstiftningspolicy som kallas “begr\u00e4nsad uppr\u00e4kningssystem”, d\u00e4r fall d\u00e4r r\u00e4ttigheter \u00e4r begr\u00e4nsade specificeras konkret och omfattande i lagtexten. Detta inneb\u00e4r att anv\u00e4ndningsmetoder som inte listas anses som upphovsr\u00e4ttsintr\u00e5ng i princip. Denna metod har f\u00f6rdelen av h\u00f6g f\u00f6ruts\u00e4gbarhet i vad som \u00e4r lagligt och vad som \u00e4r olagligt. F\u00f6retag kan klart utv\u00e4rdera juridiska risker genom att kontrollera om deras handlingar \u00f6verensst\u00e4mmer med lagens krav.<\/p>\n\n\n\n
I kontrast till detta anv\u00e4nder den amerikanska upphovsr\u00e4ttslagen “fair use”, en omfattande och flexibel r\u00e4ttsprincip. Ist\u00e4llet f\u00f6r att uppr\u00e4kna enskilda undantag tar domstolarna h\u00e4nsyn till fyra faktorer: “syftet och karakt\u00e4ren av anv\u00e4ndningen”, “verkets natur”, “m\u00e4ngden och substansen av den anv\u00e4nda delen” och “effekten av anv\u00e4ndningen p\u00e5 verket potentiella marknad eller v\u00e4rde”, och bed\u00f6mer p\u00e5 fall-till-fall-basis om anv\u00e4ndningen \u00e4r r\u00e4ttvis (fair). Medan detta system har flexibiliteten att snabbt anpassa sig till ny teknik och uttrycksformer, \u00e4r det ocks\u00e5 sv\u00e5rt att f\u00f6ruts\u00e4ga resultatet, vilket \u00f6kar risken f\u00f6r r\u00e4tteg\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n
Den aff\u00e4rsm\u00e4ssiga betydelsen av b\u00e5da systemen kan sammanfattas i tabellen nedan.<\/p>\n\n\n\nEgenskap<\/th> Japans begr\u00e4nsade uppr\u00e4kningssystem<\/th> Amerikanska Fair Use<\/th><\/tr><\/thead> Juridisk grund<\/td> Specifikt uppr\u00e4knade undantagsbest\u00e4mmelser i lagtexten (artiklar 30 till 50 etc.)<\/td> De fyra omfattande kriterierna som domstolarna till\u00e4mpar<\/td><\/tr> F\u00f6ruts\u00e4gbarhet<\/td> H\u00f6g. Handlingar bed\u00f6ms utifr\u00e5n om de \u00f6verensst\u00e4mmer med lagtexten.<\/td> L\u00e5g. Beroende p\u00e5 domstolarnas efterf\u00f6ljande \u00f6vergripande bed\u00f6mning.<\/td><\/tr> Flexibilitet<\/td> L\u00e5g. Lag\u00e4ndringar kr\u00e4vs f\u00f6r att anpassa sig till ny teknik.<\/td> H\u00f6g. Kan till\u00e4mpas p\u00e5 nya anv\u00e4ndningsformer genom tolkning.<\/td><\/tr> R\u00e4tteg\u00e5ngsrisk<\/td> L\u00e5g om handlingarna klart \u00f6verensst\u00e4mmer med lagtexten.<\/td> H\u00f6g d\u00e5 om anv\u00e4ndningen \u00e4r “fair” ofta blir en tvistefr\u00e5ga.<\/td><\/tr> F\u00f6retagens \u00e5tg\u00e4rder<\/td> Fokus p\u00e5 att strikt tolka och f\u00f6lja lagtextens ordalydelse.<\/td> Fokus p\u00e5 att analysera de fyra faktorerna och r\u00e4ttspraxis f\u00f6r att utv\u00e4rdera risker.<\/td><\/tr><\/tbody><\/table><\/figure>\n\n\n\n<\/span>Flexibla begr\u00e4nsningar av r\u00e4ttigheter: Anv\u00e4ndning som inte syftar till att njuta av tankar eller k\u00e4nslor (Artikel 30.4 i den japanska upphovsr\u00e4ttslagen)<\/span><\/h3>\n\n\n\nF\u00f6r att mildra rigiditeten i det begr\u00e4nsade uppr\u00e4kningssystemet och anpassa sig till teknisk innovation, inf\u00f6rdes artikel 30.4 i den japanska upphovsr\u00e4ttslagen genom en lag\u00e4ndring \u00e5r 2018 (Heisei 30). Denna best\u00e4mmelse, ofta kallad “den japanska versionen av fair use”, har en begr\u00e4nsad till\u00e4mpningsomf\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n
Artikeln till\u00e5ter anv\u00e4ndning av ett verk som inte syftar till att njuta av de tankar eller k\u00e4nslor som uttrycks i verket, i den utstr\u00e4ckning det anses n\u00f6dv\u00e4ndigt. Detta avser anv\u00e4ndning av verket inte f\u00f6r uppskattning, utan som “data” f\u00f6r informationsanalys eller tekniska utvecklingstester. Till exempel kan insamling av stora m\u00e4ngder bilder eller texter f\u00f6r att analysera m\u00f6nster och utveckla ny teknik omfattas av denna best\u00e4mmelse.<\/p>\n\n\n\n
Emellertid \u00e4r denna r\u00e4ttighet inte obegr\u00e4nsad. Det finns en f\u00f6rbeh\u00e5llsklausul som s\u00e4ger att den inte till\u00e4mpas om “det skulle orsaka or\u00e4ttvis skada p\u00e5 upphovsr\u00e4ttsinnehavarens intressen”. Till exempel \u00e4r anv\u00e4ndning av en databas som s\u00e4ljs f\u00f6r informationsanalys utan licensavtal, en handling som direkt konkurrerar med den marknad som upphovsr\u00e4ttsinnehavaren normalt skulle dra nytta av, och det \u00e4r troligt att detta anses orsaka or\u00e4ttvis skada och d\u00e4rf\u00f6r inte \u00e4r till\u00e5tet.<\/p>\n\n\n\n
<\/span>Juridiska utmaningar med parodi under japansk lag<\/span><\/h3>\n\n\n\nI japansk upphovsr\u00e4tt finns det ingen specifik best\u00e4mmelse som uttryckligen till\u00e5ter parodi. D\u00e4rf\u00f6r bed\u00f6ms lagligheten av parodiska verk inom ramen f\u00f6r befintlig upphovsr\u00e4tt, s\u00e4rskilt vad g\u00e4ller “bearbetningsr\u00e4tten” (r\u00e4tten att \u00e4ndra ett verk och skapa ett sekund\u00e4rt verk) och den tidigare n\u00e4mnda “r\u00e4tten till verkets integritet” (en del av upphovsmannens personliga r\u00e4ttigheter).<\/p>\n\n\n\n
En v\u00e4gledande dom i denna fr\u00e5ga \u00e4r H\u00f6gsta domstolens beslut fr\u00e5n 1980, k\u00e4nt som “Parodi-montagefotofallet”. I detta fall var fr\u00e5gan om ett k\u00e4nt skidfotografi som hade konverterats till svartvitt och kombinerats med en bild av ett stort d\u00e4ck p\u00e5 skidsp\u00e5ret f\u00f6r att satirisera milj\u00f6f\u00f6rst\u00f6ring. H\u00f6gsta domstolen fann att detta parodiska verk utgjorde en kr\u00e4nkning av upphovsr\u00e4tten. K\u00e4rnan i deras resonemang var att det modifierade verket fortfarande direkt och i sig sj\u00e4lvt gjorde det m\u00f6jligt att uppfatta de v\u00e4sentliga uttrycksfulla egenskaperna hos det ursprungliga fotografiet. Med andra ord, \u00e5sk\u00e5daren kunde l\u00e4tt p\u00e5minnas om det ursprungliga verket genom den obeh\u00f6riga \u00e4ndringen, vilket ans\u00e5gs kr\u00e4nka upphovsmannens r\u00e4tt till verkets integritet. Denna dom visade att \u00e4ven om det finns en avsikt att kritisera eller satirisera under det japanska r\u00e4ttssystemet, inneb\u00e4r parodi som direkt \u00e4ndrar uttrycket i ett originalverk en mycket h\u00f6g juridisk risk.<\/p>\n\n\n\n
\u00c5 andra sidan finns det domar som tyder p\u00e5 en s\u00e4krare v\u00e4g f\u00f6r parodiskt skapande. I H\u00f6gsta domstolens beslut fr\u00e5n 2001, k\u00e4nd som “Esashi Oiwake-fallet”, var fr\u00e5gan om anv\u00e4ndningen av historiska fakta och id\u00e9er fr\u00e5n en facklitter\u00e4r bok f\u00f6r att producera ett TV-program. H\u00f6gsta domstolen klargjorde den s\u00e5 kallade “id\u00e9-uttrycks-dikotomin”, som inneb\u00e4r att upphovsr\u00e4tten skyddar konkreta “uttryck” och inte de underliggande “id\u00e9erna” eller “fakta”. Det som kan h\u00e4rledas fr\u00e5n detta beslut \u00e4r att om en parodi inte direkt \u00e4ndrar uttrycket i ett verk, utan snarare anv\u00e4nder temat, stilen eller id\u00e9erna i verket som f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r satir och skapar ett helt nytt och unikt uttryck, \u00e4r risken f\u00f6r upphovsr\u00e4ttsintr\u00e5ng l\u00e5g.<\/p>\n\n\n\n
<\/span>Sammanfattning<\/span><\/h2>\n\n\n\nUnder japansk upphovsr\u00e4ttslag finns best\u00e4mmelser om begr\u00e4nsningar av r\u00e4ttigheter som bygger p\u00e5 en strikt begr\u00e4nsad uppr\u00e4kning, vilket ger ett tydligt och f\u00f6ruts\u00e4gbart r\u00e4ttsligt ramverk. N\u00e4r f\u00f6retag anv\u00e4nder dessa undantagsbest\u00e4mmelser i praktiken m\u00e5ste de inte bara noggrant granska de enskilda paragrafernas krav utan ocks\u00e5 st\u00e4ndigt ha i \u00e5tanke de \u00f6vergripande grundprinciperna s\u00e5som skyldigheten att ange k\u00e4llan (artikel 48), f\u00f6rbudet mot anv\u00e4ndning utanf\u00f6r det avsedda syftet (artikel 49) och framf\u00f6r allt ‘f\u00f6rfattarens moraliska r\u00e4ttigheter’ (artikel 50), vilka inte f\u00e5r p\u00e5verkas av begr\u00e4nsningar i egendomsr\u00e4tten. S\u00e4rskilt skyddet av f\u00f6rfattarens moraliska r\u00e4ttigheter \u00e4r mycket starkt och utg\u00f6r en viktig riskfaktor som skiljer sig fr\u00e5n utl\u00e4ndska r\u00e4ttssystem. Str\u00e4nga r\u00e4ttsliga bed\u00f6mningar g\u00e4llande parodi och begr\u00e4nsad flexibilitet f\u00f6r att anpassa sig till tekniska innovationer (artikel 30.4) symboliserar den japanska lagstiftningens str\u00e4van efter en f\u00f6rsiktig balans mellan skyddet av upphovsmannens r\u00e4ttigheter och kulturens utveckling.<\/p>\n\n\n\n
Monolith Law Office har en omfattande erfarenhet av att ge r\u00e5d om de komplexa fr\u00e5gor som r\u00f6r begr\u00e4nsningar i upphovsr\u00e4tten, som beskrivs i denna artikel, till ett stort antal klienter b\u00e5de inom och utanf\u00f6r Japan. V\u00e5r byr\u00e5 har flera specialister, inklusive engelsktalande experter med juridiska kvalifikationer fr\u00e5n andra l\u00e4nder, vilket g\u00f6r det m\u00f6jligt f\u00f6r oss att erbjuda korrekt juridiskt st\u00f6d ur ett internationellt aff\u00e4rsperspektiv f\u00f6r de unika utmaningar som japansk immaterialr\u00e4tt medf\u00f6r. Vi erbjuder specialiserat st\u00f6d, inklusive uppbyggnad av compliance-strukturer, f\u00f6rhandlingar om avtal d\u00e4r f\u00f6rfattarens moraliska r\u00e4ttigheter inte ut\u00f6vas, samt andra strategiska r\u00e5d relaterade till upphovsr\u00e4tt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Den japanska upphovsr\u00e4ttslagen (\u65e5\u672c\u306e\u8457\u4f5c\u6a29\u6cd5) antar en princip om ‘formalitetsfrihet’, vilket inneb\u00e4r att r\u00e4ttigheter automatiskt uppst\u00e5r n\u00e4r ett verk skapas, och ger d\u00e4rmed starkt skydd till u […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":73111,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[18],"tags":[24,90],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/monolith.law\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/73110"}],"collection":[{"href":"https:\/\/monolith.law\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/monolith.law\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/monolith.law\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/monolith.law\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=73110"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/monolith.law\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/73110\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":73171,"href":"https:\/\/monolith.law\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/73110\/revisions\/73171"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/monolith.law\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media\/73111"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/monolith.law\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=73110"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/monolith.law\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=73110"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/monolith.law\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=73110"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}