Begäran om stopp för aktieutgivning och talan om ogiltighet enligt japansk bolagsrätt: En förklaring med fokus på rättsfall

Den aktieutgivningssystem som infördes genom ändringar i den japanska bolagslagen (2019) och trädde i kraft den 1 mars 2021 (Reiwa 3), har positionerat sig som ett viktigt alternativ i moderna M&A-praktiker. Systemet möjliggör för aktiebolag att, i syfte att göra ett annat aktiebolag till sitt dotterbolag, erbjuda sina egna aktier som betalning för att förvärva aktier i målbolaget. Tidigare fanns aktieutbyte som en metod för M&A där aktier användes som betalning, men detta var begränsat till fall där målbolaget skulle bli ett helägt dotterbolag. I kontrast till detta kräver inte aktieutgivning att målbolaget blir ett helägt dotterbolag, vilket möjliggör en mer flexibel uppbyggnad av kapitalrelationer, såsom att sträva efter att förvärva en majoritet av rösterna. Denna flexibilitet har öppnat vägar för särskilt startups och ventureföretag att genomföra strategiska M&A utan att behöva förbereda stora mängder kontanter.

Men även med ett sådant flexibelt system är det inte alltid garanterat att genomförandet ligger i alla aktieägares intresse. Det finns en risk att ledningen för det aktieutgivande moderbolaget använder systemet för otillbörliga syften, såsom att upprätthålla sin egen kontroll, snarare än för bolagets legitima intressen. Det är också möjligt att allvarliga lagöverträdelser eller stadgebrott uppstår under processen. Aktieägare som står inför sådana situationer måste vidta rättsliga åtgärder för att skydda sina egna rättigheter och bolagets värde.

I denna artikel kommer vi att detaljerat förklara de två huvudsakliga rättsliga åtgärderna som den japanska bolagslagen föreskriver för att förhindra eller korrigera olagliga eller otillbörliga aktieutgivningar, nämligen kravet på att stoppa genomförandet av en aktieutgivning innan den sker, och att ogiltigförklara en genomförd aktieutgivning. Även om aktieutgivningssystemet är nytt, är tolkningen och tillämpningen av dessa åtgärder djupt rotade i en lång historia av rättsfall som rör andra företagsåtgärder, såsom nyemissioner. Därför kommer denna artikel, med stöd av relevanta bestämmelser i den japanska bolagslagen, att referera till rikliga rättsfall som visar hur domstolarna har balanserat skyddet av aktieägare och säkerheten i transaktioner, och klargöra kraven, räckvidden och de praktiska implikationerna av dessa rättsliga åtgärder.

Begäran om att stoppa aktieutgivning enligt japansk bolagsrätt

Begäran om att stoppa aktieutgivning är en förebyggande rättsmedel som aktieägare kan använda för att förhindra skada på grund av olaglig eller orättvis aktieutgivning. Detta system syftar till att juridiskt stoppa genomförandet av en aktieutgivning innan dess effekter träder i kraft.

Rättslig grund och krav för inhibitionsanspråk

Rätten att begära inhibition av aktieutgivning har sin direkta grund i artikel 816-5 i den japanska bolagslagen (平成19年(2007)法律第86号). Enligt denna artikel kan en aktieägare i ett moderbolag begära att bolaget avstår från att utfärda aktier om följande två krav är uppfyllda:

1. Aktieutgivningen strider mot lagar eller bolagsordningen (i fall av lagstridighet eller stridighet med bolagsordningen).
2. Det finns en risk att aktieägaren lider skada till följd av aktieutgivningen (när det finns risk för att aktieägaren lider skada).

För att utöva denna rätt måste aktieägaren stämma bolaget för att begära inhibition av aktieutgivningen. I praktiken är det vanligt att ansöka om ett interimistiskt beslut från domstolen som säkrar rätten till inhibition av aktieutgivning, eftersom det krävs ett snabbt beslut när datumet för aktieutgivningens ikraftträdande närmar sig.

Det finns dock undantag från denna rätt till inhibitionsanspråk. Enligt artikel 816-4 i den japanska bolagslagen kan man i princip inte göra ett inhibitionsanspråk för aktieutgivningar som uppfyller kraven för “förenklade förfaranden”. Förenklade förfaranden tillämpas när värdet av egendomen som ges som betalning för aktieutgivningen är obetydligt i jämförelse med moderbolagets nettotillgångar och inte kräver godkännande från aktieägarnas möte. Detta baseras på principen att tillåta snabbare förfaranden när bolagets påverkan är obetydlig.

Konkreta exempel på “lag- och stadgeöverträdelser” som grund för förbud

En av de orsaker till förbud som anges i artikel 816.5 i den japanska bolagslagen är “fall där det förekommer överträdelser av lagar eller stadgar”, vilket inkluderar olika typer av förfarandefel. Utfärdande av aktier kräver strikta förfaranden enligt japansk bolagslag, från skapandet av en aktieutgivningsplan till informationsutläggning för aktieägare, godkännande vid bolagsstämman och i vissa fall även kreditgivarskyddsåtgärder. Om det finns brister i dessa förfaranden kan det utgöra en lagöverträdelse och därmed en grund för att begära förbud. Några konkreta exempel är:

• Brister i aktieutgivningsplanen: Artikel 774.3 i den japanska bolagslagen specificerar vilka uppgifter som ska inkluderas i en aktieutgivningsplan. Om viktiga uppgifter såsom betalningsvillkor eller ikraftträdandedatum saknas, kan planen i sig vara olaglig.
• Överträdelse av förfarandet för förhandsinformation: Artikel 816.2 i den japanska bolagslagen ålägger moderbolaget som utfärdar aktier att, före bolagsstämman, tillhandahålla dokumentation som innehåller detaljer om aktieutgivningsplanen på företagets huvudkontor. Om detta förhandsinformationsskyldighet försummas eller om informationen är falsk, kränks aktieägarnas rätt att utöva sina röstningsrättigheter baserat på korrekt information, vilket utgör en lagöverträdelse.
• Defekter i bolagsstämmans beslut: En aktieutgivningsplan kräver i princip godkännande genom ett särskilt beslut vid bolagsstämman (enligt artikel 816.3 i den japanska bolagslagen). Om det finns brister i beslutet, såsom överträdelser av kallelseförfarandet eller stadgeöverträdelser i beslutsprocessen, påverkar detta beslutets giltighet och utgör en överträdelse av hela aktieutgivningen.
• Underlåtenhet att genomföra kreditgivarskyddsåtgärder: När aktier utfärdas som betalning och moderbolaget ger något annat än aktier i utbyte (till exempel pengar) och beloppet överstiger en viss gräns, krävs enligt artikel 816.8 i den japanska bolagslagen att förfaranden för att skydda bolagets kreditgivare (till exempel genom att ge möjlighet till invändningar genom offentliggörande och uppmaning) genomförs. Att inte följa dessa förfaranden är en allvarlig lagöverträdelse.

Jämförelse av skäl för att stoppa nyemissioner och räckvidden av “huvudsyfteregeln” enligt japansk bolagsrätt

För att förstå grunderna för att stoppa aktieutdelningar är det mycket fördelaktigt att jämföra dem med skälen för att stoppa nyemissioner av aktier. Artikel 210 i den japanska bolagslagen specificerar skälen för att stoppa en nyemission av aktier som inkluderar “fall där det strider mot lagar eller bolagsordningen” samt “fall där det genomförs på ett markant orättvist sätt”. Denna formulering om “markant orättvist sätt” finns inte i artikel 816-5 i den japanska bolagslagen, som reglerar stopp av aktieutdelningar.

Denna skillnad kan vid första anblicken verka betydelsefull. Detta beror på att den så kallade “huvudsyfteregeln” har utvecklats genom rättspraxis kring tolkningen av “markant orättvist sätt”. Huvudsyfteregeln innebär att om ledningen i en situation där det finns en strid om kontrollen över ett företag utfärdar nya aktier med det “huvudsakliga syftet” att späda ut en specifik aktieägares andel och därmed upprätthålla sin egen kontroll, anses detta vara ett “markant orättvist sätt” och stopp kan beviljas genom domstolsbeslut.

Men om det inte finns någon formulering om “markant orättvist sätt” i bestämmelserna för att stoppa aktieutdelningar, innebär det då att aktieägare inte kan stoppa aktieutdelningar som ledningen genomför med det otillbörliga syftet att behålla kontrollen, så länge som förfarandet inte har några brister? Svaret är att det inte tolkas på det sättet. Styrelseledamöter har en skyldighet att vara lojala mot bolaget (artikel 355 i den japanska bolagslagen) och en skyldighet att agera med omsorg (artikel 644 i den japanska civilrätten). Att genomföra en så betydande bolagsåtgärd som aktieutdelning för ett otillbörligt syfte som inte är relaterat till bolagets legitima affärsändamål, utan för att bevara ledningens personliga ställning, strider mot dessa skyldigheter. Och ett brott mot styrelseledamöternas skyldigheter tolkas i sig som ett “lagbrott”. Därför kan aktieägare stoppa aktieutdelningar som genomförs i otillbörligt syfte, baserat på “lagbrott” enligt vad som fastställs i artikel 816-5 i den japanska bolagslagen. Som ett resultat kommer domstolar, oavsett om formuleringen “markant orättvist sätt” finns med eller inte, att substantiellt granska den “huvudsakliga syftet” med transaktionen även vid krav på att stoppa aktieutdelningar, på samma sätt som vid krav på att stoppa nyemissioner av aktier.

Talan om ogiltigförklaring av aktieutgivning enligt japansk rätt

Talan om ogiltigförklaring av aktieutgivning är en rättslig åtgärd för att i efterhand förneka den juridiska effekten av en aktieutgivning som redan har trätt i kraft. Till skillnad från en stämningsansökan som syftar till att förebygga en händelse, syftar en ogiltigförklaring till att omvända ett fullbordat faktum, och därför tolkas kraven för en sådan talan mycket strikt.

Rättsliga grunder och förfaranden för att ogiltigförklara aktieutgivning under japansk bolagsrätt

En talan för att ogiltigförklara aktieutgivning baseras på artikel 828, paragraf 1, punkt 13 i den japanska bolagslagen. För att säkerställa tidig rättslig stabilitet i rättsförhållandena, finns det strikta förfarandekrav som måste följas.

• Klaganderätt: Rätten att väcka talan är begränsad enligt lag. Specifikt inkluderar detta aktieägare, styrelseledamöter, revisorer och liknande som var sådana hos moderbolaget vid tidpunkten för aktieutgivningens ikraftträdande, personer som överlåtit aktier eller liknande i dotterbolaget vid aktieutgivningen, samt borgenärer som inte godkänt aktieutgivningen.
• Tidsfrist för att väcka talan: En talan för att ogiltigförklara aktieutgivning måste väckas inom sex månader från det datum då aktieutgivningen trädde i kraft. Denna period betraktas som en absolut tidsfrist (preklusionstid), och när den har passerat kan ingen talan väckas, oavsett omständigheterna.
• Svarande: Svaranden i en talan är det moderbolag som genomfört aktieutgivningen.

Bakgrunden till dessa strikta förfarandekrav är en viktig policyövervägning i bolagsrätten som syftar till att skydda “transaktionssäkerheten”. När en aktieutgivning väl anses ha genomförts giltigt, skapas nya aktieägare i moderbolaget, och dessa aktier börjar cirkulera på marknaden, vilket leder till att många tredje parter får intressen i bolaget. Om det vore möjligt för vem som helst att när som helst göra gällande att aktieutgivningen är ogiltig, skulle dessa rättsförhållanden bli extremt instabila och orsaka allvarlig förvirring i ekonomiska aktiviteter. Därför begränsar lagen strikt vilka som har rätt att väcka talan och tidsfristen för att göra det, för att säkerställa rättslig stabilitet och begränsa möjligheten att ogiltigförklara aktieutgivningar till exceptionella fall.

Tolkning av ogiltighetsgrunder: Principen om “väsentliga fel”

För att ogiltigförklara utfärdandet av aktier i efterhand räcker det inte med att enbart konstatera att det har förekommit brott mot lagar och förordningar. Japanska domstolar kräver att det finns ett “väsentligt fel” i förfarandet för att det ska anses som en grund för ogiltighet. Denna standard för “väsentliga fel” är avsevärt högre än den för att bevilja en inhibering. Detta beror på lagens krav på att skydda de många intressen som redan har bildats och att prioritera säkerheten i transaktioner, som nämnts tidigare. Därför kommer en dom om ogiltighet endast att meddelas i de fall där det finns extremt allvarliga brister som skakar grunden för förfarandet.

Rättsfall om allvarliga fel som kan leda till ogiltighet enligt japansk bolagsrätt

I japansk bolagsrätt finns ingen konkret definition av “allvarliga fel”, varför dess innebörd har formats genom en ackumulering av rättsfall. När man bedömer orsaker till ogiltighet av aktieutgivning, blir följande rättsfall viktiga riktlinjer för att avgöra ogiltigheten av nyemissioner.

• Överträdelse av interimistiska förbudsförelägganden: Om ett företag ignorerar en domstols interimistiska förbudsföreläggande mot utgivning av aktier och ändå utfärdar dem, betraktas detta agerande som en flagrant kränkning av rättsliga beslut, och dess lagstridighet bedöms vara ytterst hög.
• Brister i meddelande och kungörande till aktieägare: Om ett företag underlåter att meddela eller kungöra de upplysningar som lagligen krävs till aktieägarna, kan även detta utgöra en orsak till ogiltighet (Japans högsta domstol, 28 januari 1997). Anledningen är att meddelande och kungörande är ytterst viktiga förfaranden som tillhandahåller information som är grundläggande för aktieägarnas möjlighet att besluta om de ska utöva sin rätt att begära förbud eller inte, och att underlåta detta är i praktiken likvärdigt med att beröva aktieägarna möjligheten att begära förbud.
• Brister i beslut från bolagsstämman i privatägda företag: I privatägda företag, där det finns restriktioner för överföring av aktier, är de befintliga aktieägarnas förväntningar på att bibehålla aktieägarstrukturen betydligt högre än i publika bolag. Brister i beslut från bolagsstämman i privatägda företag kan leda till ogiltighet.
• Andra allvarliga fel: Utöver ovanstående kan även handlingar som strider mot bolagsordningens bestämmelser, såsom att utfärda fler aktier än vad som är tillåtet enligt bolagsordningen eller att utfärda en typ av aktier som inte är specificerad i bolagsordningen, betraktas som allvarliga fel och därmed leda till ogiltighet.

Brister som inte utgör ogiltighetsgrunder enligt japansk rätt

Å andra sidan finns det brister som kan utgöra skäl för att stoppa en åtgärd, men som inte bedöms som orsaker till ogiltighet.

• Oskäligt orättvisa metoder: Även om en emission som strider mot den tidigare nämnda huvudsyftesregeln och syftar till att upprätthålla kontroll över företagsledningen får rättsverkan, kan den inte ogiltigförklaras enbart på den grunden. Detta är en ståndpunkt från rättspraxis som prioriterar formell stabilitet och säkerhet i transaktioner framför en materiell bedömning av syftets lämplighet.
• Emission till särskilt fördelaktigt pris (fördelaktig emission): Även om en emission av aktier till en specifik person till ett markant fördelaktigt pris saknar det särskilda beslut som krävs av aktieägarna, utgör detta inte en ogiltighetsgrund. I dessa fall kan bolaget kräva att den som accepterat emissionen eller de styrelseledamöter som godkänt den betalar skillnaden (enligt japansk bolagslag, artiklarna 212 och 213), vilket gör det möjligt att återställa ekonomiska förluster utan att behöva ogiltigförklara transaktionen.
• Brist på styrelsebeslut: Även om nya aktier emitteras av ett publikt bolag utan det lagstadgade styrelsebeslutet, anses detta endast vara en brist i bolagets interna beslutsfattande och utgör i princip inte en ogiltighetsgrund.

Effekten av en ogiltighetsdom

När en dom som förklarar aktieutgivning ogiltig har vunnit laga kraft, blir dess effekter som följer:

• Framtida effekt: En ogiltighetsdom har inte retroaktiv effekt (förnekande av retroaktivitet). Från och med tidpunkten då domen vinner laga kraft förlorar aktieutgivningen sin verkan endast framåt i tiden (enligt japansk bolagsrätt, artikel 839). Därför förblir rättshandlingar som utförts från effektens inträde till domens laga kraft i princip giltiga.
• Effekt gentemot tredje part: En ogiltighetsdoms effekt sträcker sig inte bara till parterna i målet utan även till alla tredje parter (enligt japansk bolagsrätt, artikel 838). Detta säkerställer att rättsförhållandena hanteras enhetligt och förhindrar uppkomsten av ny förvirring.
• Återställande till ursprungligt skick: När aktieutgivningen förklaras ogiltig måste parterna återställa tillståndet till som om aktieutgivningen aldrig hade ägt rum. Det innebär att det bolag som utfärdat aktierna måste återlämna de mottagna aktierna till den ursprungliga aktieägaren, och aktieägaren som mottagit aktier från det utfärdande bolaget måste i sin tur återlämna dessa aktier. I detta avseende anses bestämmelserna i japansk bolagsrätt, artikel 844, som reglerar hanteringen efter en ogiltighetsdom för aktieutbyte, vara analogt tillämpliga.

Jämförelse mellan anspråk på förbud och ogiltighetsförklaring enligt japansk bolagsrätt

Som vi har sett finns det två rättsliga åtgärder för att hantera aktieutgivning: anspråk på förbud och ogiltighetsförklaring. Dessa skiljer sig åt i syfte, krav och de underliggande värderingar de bygger på. Att förstå dessa skillnader är avgörande för aktieägare när de väljer den mest lämpliga rättsliga åtgärden för sin situation.

Ansökan om förbud syftar till att förebygga skada från olagliga handlingar innan de inträffar, vilket gör det till en proaktiv och preventiv åtgärd. Å andra sidan syftar en ogiltighetsförklaring till att upphäva redan inträffade rättsliga effekter, vilket gör det till en reaktiv och grundläggande åtgärd. Denna tidsmässiga skillnad är avgörande för båda systemens karaktär. Eftersom anspråk på förbud görs innan rättsverkan inträffar, är tredje parters intressen ännu inte komplicerat involverade, och domstolen kan därför göra ett relativt flexibelt beslut utifrån “skyddet av aktieägarnas intressen”. Därför kan inte bara formella brister utan även väsentliga skäl som otillbörligt syfte enligt huvudsyftesregeln utgöra grunder för förbud.

I kontrast till detta måste domstolen vid en ogiltighetsförklaring starkt beakta “skyddet av transaktionssäkerheten” eftersom åtgärden sker efter att rättsverkan har inträffat. Det kan redan finnas många intressenter som har agerat utifrån antagandet att aktieutgivningen är giltig, och att ogiltigförklara detta kan leda till socioekonomisk förvirring. Därför beviljas ogiltighet endast i fall där möjligheten till anspråk på förbud har berövats eller när det finns brott mot stadgar som är grundläggande för företagets organisation, det vill säga när formella brister är extremt allvarliga. Väsentliga skäl som otillbörligt syfte är i princip inte en grund för ogiltighet. Denna skillnad visar hur japansk bolagsrätt strävar efter att finna en sofistikerad balans mellan skyddet av enskilda aktieägares intressen och den rättsliga stabiliteten för samhället som helhet.

Nedanstående tabell sammanfattar de huvudsakliga skillnaderna mellan dessa två system.

Sammanfattning

I denna artikel har vi förklarat två huvudsakliga rättsliga åtgärder som aktieägare kan använda för att bestrida giltigheten av aktieutgivningssystemet enligt japansk bolagsrätt, nämligen “stoppanspråk” och “ogiltighetsyrkande”, med en mängd rättsfall som exempel. Stoppanspråket är en förebyggande åtgärd för att förhindra genomförandet av en aktieutgivning innan den träder i kraft, där domstolen inte bara granskar förfarandets laglighet utan också använder huvudsyftesregeln för att substantiellt bedöma syftets lämplighet. Å andra sidan är ogiltighetsyrkandet en efterföljande åtgärd för att upphäva effekten efter det att den har inträtt, och ur perspektivet av rättslig stabilitet är orsakerna strikt begränsade till mycket allvarliga procedurfel, såsom icke-efterlevnad av rättsliga beslut eller berövande av aktieägarnas möjlighet att utöva sina rättigheter.

För att korrekt utöva dessa rättsliga åtgärder krävs inte bara kunskap om bolagsrättens bestämmelser relaterade till aktieutgivning utan också en djup förståelse av den långvariga rättspraxisen kring nyemissioner, särskilt domstolarnas bedömningsramar i maktkamper inom företag och avvägningen mellan två värden: aktieägarnas skydd och säkerheten i transaktioner. Det är av yttersta vikt att korrekt identifiera om aktieutgivningen används i orättmätigt syfte eller om det finns oöverkomliga brister i förfarandet, och att vidta lämpliga rättsliga åtgärder vid rätt tidpunkt för att skydda aktieägarnas rättigheter.

Monolith Law Office är en advokatbyrå med omfattande erfarenhet och expertis inom japansk bolagsrätt, fusioner och förvärv (M&A) samt företagsrelaterade tvister. Vår byrå har hanterat många komplexa bolagsrättsliga ärenden, inklusive stoppanspråk och ogiltighetsyrkanden i samband med aktieutgivning, som beskrivits i denna artikel. Vi har också advokater som inte bara har djupgående kunskaper om japansk lag utan också innehar utländska advokatbehörigheter och är flytande i affärsengelska. Detta gör det möjligt för oss att erbjuda exakt och strategiskt rättsligt stöd med en djup förståelse för våra klienters språkliga och kulturella bakgrund, särskilt i en internationell affärskontext. Om ni stöter på utmaningar relaterade till M&A eller bolagsrättsliga frågor i Japan, inklusive aktieutgivning, tveka inte att kontakta oss på Monolith Law Office.