Presumerat intrång och straffrättsliga sanktioner enligt japansk upphovsrättslag: Juridiska risker som företag bör vara medvetna om

För företag som bedriver verksamhet i Japan är efterlevnad av upphovsrätten inte bara en juridisk procedur, utan en grundläggande pelare för företagsstyrning och riskhantering. Upphovsrättsintrång kan leda till allvarliga affärsrisker, såsom ekonomiska förluster på grund av höga skadeståndskrav, verksamhetsstopp på grund av förbudsförelägganden och betydande skador på företagets anseende. Det är särskilt viktigt att notera att den japanska upphovsrättslagen reglerar inte bara direkt intrång såsom olovlig kopiering och offentlig överföring av verk, utan även förberedande och främjande handlingar som anses likvärdiga med intrång. Detta kallas för “presumtivt intrång” och utgör en potentiell risk i många företagsaktiviteter. I en affärsmiljö där digital transformation accelererar och globala leverantörskedjor blir normen, är risken för upphovsrättsintrång inte längre begränsad till specifika branscher. Användning av mjukvara, skapande av marknadsföringsmaterial och hantering av digitalt innehåll är bara några exempel på företagsaktiviteter där risken för upphovsrättsintrång är inbyggd. I den här artikeln förklarar vi från ett företagsperspektiv de specifika detaljerna i “presumtivt intrång” enligt japansk upphovsrättslag och de medföljande civilrättsliga och straffrättsliga ansvarigheterna.

Den juridiska ramen för “presumerad intrång” under japansk upphovsrätt

I Japans upphovsrättslag (著作権法) fastställs i artikel 113 att vissa handlingar ska “anses som intrång i upphovsrätten”. Syftet med denna bestämmelse om “presumerat intrång” är att effektivt bekämpa sofistikerade former av piratkopiering och andra rättighetsintrång. Att bevisa själva skapandet av intrångsgörande objekt kan ofta vara mycket svårt eftersom det vanligtvis sker i hemlighet, vilket medför stora svårigheter för rättighetsinnehavaren. Därför syftar lagen till att säkerställa skyddet av rättigheter genom att inte bara reglera skapandet av intrångsgörande objekt utan även de efterföljande aktiviteterna i distributionsprocessen, såsom import, distribution, innehav och användning, vilka är relativt enklare att fånga upp. Denna strategi innebär en övergång av lagens verkställighetsfokus från reaktiva åtgärder till förebyggande åtgärder för att förhindra spridning av intrång. För företag innebär detta att deras juridiska ansvar i försörjningskedjan och affärsprocesserna kan uppstå tidigare än vad som tidigare antagits. Till exempel kan man bli juridiskt ansvarig enbart för att lagra piratkopierade produkter i ett lager, även om de inte har sålts eller använts.

Föreställd intrång 1: Handlingar relaterade till distribution av piratkopior

Artikel 113, stycke 1 i den japanska upphovsrättslagen definierar handlingar som huvudsakligen är relaterade till distribution av piratkopior, antingen i fysisk eller digital form, som föreställda intrång.

Import av piratkopior

Artikel 113, stycke 1, punkt 1 i den japanska upphovsrättslagen betraktar import av piratkopior med avsikt att distribuera dem inom Japan som ett upphovsrättsintrång. En viktig aspekt här är att bedömningen baseras på om objektet skulle anses vara en upphovsrättsintrång om det hade skapats inom Japan. Det innebär att även om objektet lagligen har skapats i tillverkningslandet, om det bedöms vara en olaglig kopia enligt japansk upphovsrätt, så anses importen vara ett intrång. När företag importerar produkter, komponenter eller marknadsföringsmaterial från utlandet är det avgörande att de genomför en noggrann due diligence för att försäkra sig om att dessa inte intrångar på tredje parts upphovsrätt.

Distribution, innehav och export av piratkopior

Artikel 113, stycke 1, punkt 2 i den japanska upphovsrättslagen omfattar flera handlingar som reglerar den inrikes distributionen och utflödet av piratkopior till utlandet. Först och främst anses handlingar där man distribuerar eller innehar med avsikt att distribuera ett objekt som skapats genom en upphovsrättsintrångande handling, trots att man är medveten om detta (‘med kännedom’), som föreställda intrång. Kravet på ‘med kännedom’ innebär inte att företag enkelt kan undgå ansvar genom att hävda att de inte visste. Om transaktionspriset är betydligt lägre än marknadspriset, eller om leveranskällan är en oregelbunden rutt, och företaget försummar att undersöka trots att det finns omständigheter som borde väcka misstankar om intrång, kan ‘dolus eventualis’ eller vårdslöshet fastställas. Detta lägger en aktiv skyldighet på företagen att vara uppmärksamma i sin inköpsprocess. Dessutom fastställer samma punkt att handlingar där man exporterar piratkopior som en del av sin verksamhet, eller innehar dem med avsikt att exportera som en del av sin verksamhet, också anses vara föreställda intrång. Denna bestämmelse infördes för att förhindra att Japan används som en transitpunkt för internationell distribution av piratkopior.

Presumtiv intrång 2: Handlingar i den digitala miljön

Med den digitala teknikens framsteg har upphovsrättslagen anpassats för att även hantera intrång som är unika för den digitala miljön. Särskilt relevant för företagsverksamhet är otillbörlig användning av datorprogram och ändring av rättighetshanteringens information.

Användning av piratkopierade datorprogram

Generellt sett reglerar upphovsrättslagen inte direkt ‘användningen’ av ett verk, utan snarare specifika handlingar som kopiering och offentlig överföring som rättigheternas subjekt. Dock finns det ett undantag när det gäller datorprogram. Enligt artikel 113, stycke 5 i den japanska upphovsrättslagen (Japanese Copyright Law), betraktas användningen av en kopia av ett piratkopierat datorprogram i affärsverksamhet, trots vetskap om detta faktum, som ett upphovsrättsintrång. Denna bestämmelse syftar till att effektivt förhindra handlingar som orsakar betydande ekonomisk skada för upphovsrättsinnehavaren, såsom att installera och använda en mjukvara obegränsat inom en organisation i strid med licensavtalet. ‘Affärsverksamhet’ här innefattar inte bara aktiviteter med vinstsyfte utan även alla typer av aktiviteter inom företag och organisationer. Dessutom tenderar bedömningen av om någon ‘kände till’ att vara strikt. Till exempel, i System Science-fallet (Tokyo District Court, 30 oktober 1995), ansågs kravet på att ‘känna till’ vara uppfyllt även om det rörde sig om en rättslig bedömning som ännu inte var fastställd, såsom en första instans dom eller ett preliminärt beslut, så länge det offentligt visade att programmet kränkte upphovsrätten. Detta antyder att fortsatt användning av en tvistig mjukvara med motiveringen “det är inget problem tills domen är slutgiltig” kan innebära en risk att handlingen i sig betraktas som ett nytt intrång. Följaktligen måste företag noggrant genomföra licenshanteringssystem för mjukvara och bygga strikta interna kontroller för att förhindra att anställda installerar olovliga kopior.

Handlingar som lägger till, tar bort eller ändrar rättighetshanteringens information

Artikel 113, stycke 8 i den japanska upphovsrättslagen skyddar information om digitala verkens rättigheter. Rättighetshanteringens information avser elektroniskt tillagd information om ett verk, såsom upphovsrättsinnehavarens namn och användningsvillkor. Enligt denna bestämmelse betraktas avsiktliga handlingar som lägger till falsk rättighetshanteringens information eller avsiktligt tar bort eller ändrar korrekt sådan information som presumtiva intrång. Dessutom betraktas handlingar som distribuerar eller offentligt överför kopior av ett verk, trots vetskap om att rättighetshanteringens information har tagits bort eller ändrats otillbörligt, på samma sätt som presumtiva intrång. Denna bestämmelse syftar till att förbjuda handlingar som gör ursprunget och rättighetsförhållandena för digitalt innehåll oklara och främjar kränkningar av rättigheter.

Jämförelse av typer av presumtiva intrångshandlingar enligt japansk lag

Nedan sammanfattas kraven för de huvudsakliga presumtiva intrångshandlingarna som vi har förklarat hittills i tabellen. Denna tabell klargör under vilka förhållanden juridiskt ansvar uppstår och tjänar som en referens för företag när de utvärderar risker.

Civilrättsliga åtgärder i Japan

Vid upphovsrättsintrång (inklusive presumtiva intrång) kan rättighetshavaren kräva två huvudsakliga typer av civilrättsliga åtgärder mot intrångsgöraren: krav på förbud och skadestånd.

Krav på förbud

Enligt artikel 112 i den japanska upphovsrättslagen kan rättighetshavaren begära att den som utför intrånget upphör med detta och att den som riskerar att utföra intrånget förhindras från att göra det. Detta inkluderar att begära åtgärder som är nödvändiga för att stoppa eller förhindra intrånget, såsom att kassera föremål som skapats genom intrånget eller att avlägsna utrustning som använts för intrånget. Den viktigaste egenskapen hos ett förbudskrav är att det inte krävs att man bevisar intrångsgörarens avsikt eller vårdslöshet. Detta gör det möjligt för rättighetshavaren att snabbt stoppa intrånget och förhindra ytterligare skada. För företag kan ett förbudskrav innebära en omedelbar och direkt påverkan på verksamheten, såsom att stoppa leveranser av produkter eller avbryta tjänster, vilket kan ha omfattande konsekvenser.

Skadeståndskrav

När upphovsrätten har intrångts genom intrångsgörarens avsikt eller vårdslöshet kan rättighetshavaren, baserat på artikel 709 i den japanska civilrätten, kräva skadestånd. Eftersom det ofta är svårt att bevisa storleken på skadan vid upphovsrättsintrång, har artikel 114 i den japanska upphovsrättslagen särskilda bestämmelser för att minska bevisbördan för rättighetshavaren. De huvudsakliga beräkningsmetoderna är följande tre. För det första, att multiplicera antalet sålda intrångsprodukter med den vinst per enhet som rättighetshavaren skulle ha kunnat sälja om intrånget inte hade skett (artikel 114.1). För det andra, att anta att den vinst som intrångsgöraren har gjort genom intrånget motsvarar rättighetshavarens skada (artikel 114.2). För det tredje, att kräva en summa motsvarande licensavgiften som skulle ha erhållits för utnyttjandet av upphovsrätten som skadestånd (artikel 114.3). Rättighetshavaren kan välja och hävda den beräkningsmetod som är mest fördelaktig för dem. Denna rättsliga ram ger rättighetshavaren en stark förhandlingsposition, medan det för företag som blir svarande innebär en dubbel risk: risken för affärsstopp och risken att bära ett högt skadeståndsansvar.

Slutgiltiga sanktioner: Brottsliga påföljder under japansk lag

Upphovsrättsintrång är inte bara en civilrättslig fråga utan kan också leda till brottsliga påföljder.

Påföljder för individer

Vid direkt intrång i upphovsrätt, utgivningsrätt eller närstående rättigheter kan den skyldige dömas till upp till 10 års fängelse eller böter på högst 10 miljoner yen (cirka 800 000 SEK), eller både och enligt den japanska upphovsrättslagen (Artikel 119, stycke 1). För många av de presumtiva intrångsaktiviteter som diskuterats i denna artikel, såsom innehav av piratkopior i distributionsändamål, kan straffet vara upp till 5 års fängelse eller böter på högst 5 miljoner yen (cirka 400 000 SEK), eller både och (samma artikel, stycke 2).

Dubbelbestraffning för juridiska personer

Det som företagsledare bör ta på största allvar är den så kallade dubbelbestraffningsregeln i artikel 124 av den japanska upphovsrättslagen. Enligt denna regel kan ett företag, om en anställd begår ett upphovsrättsintrång i tjänsten, inte bara den anställda personen utan även företaget som juridisk person bli bötfällt upp till 300 miljoner yen (cirka 24 miljoner SEK). Denna dubbelbestraffningsregel omvandlar upphovsrättsintrång från att vara en “personlig fråga för den anställde” till en allvarlig affärsrisk som kan hota företagets överlevnad. Bötesbeloppet på 300 miljoner yen understryker för styrelsen och aktieägarna att det är av yttersta vikt att etablera och strikt följa ett upphovsrättsligt compliance-system.

Principen om målsägandebrott och undantag

De flesta brott mot upphovsrätten betraktas som målsägandebrott, vilket innebär att åtal normalt inte kan väckas utan en anmälan från rättighetshavaren. Dock, i fall där någon distribuerar piratkopierat material i vinstsyfte eller för att skada rättighetshavarens intressen, kan brottet klassas som icke-målsägandebrott, vilket tillåter brottsbekämpande myndigheter att väcka åtal även utan rättighetshavarens anmälan, vilket stärker lagens genomförande.

Sammanfattning: Upphovsrättslig hantering som affärsstrategi

Den japanska upphovsrättslagen (Japanese Copyright Law) reglerar inte bara direkt intrång utan också en bred variation av handlingar som anses vara intrång, såsom distribution av piratkopierade produkter och olovlig användning av mjukvara. Straffen för att bryta mot dessa regler kan vara allvarliga och inkluderar injunktionskrav som kan försvåra fortsatt verksamhet, höga skadestånd och stränga kriminella påföljder för både individer och företag. I en sådan komplex och strikt rättslig miljö är det avgörande för företag att förstå upphovsrättslagen korrekt och bygga ett förebyggande compliance-system för att undvika risker och uppnå hållbar tillväxt. Monolith Law Office har omfattande praktisk erfarenhet med att rådgiva ett stort antal klienter inom Japan i de ämnen som diskuteras i denna artikel. Vår byrå har flera engelsktalande advokater med utländsk juridisk kvalifikation som kombinerar djupgående specialkunskap om japansk immaterialrätt med en internationell synvinkel, vilket möjliggör omfattande juridiskt stöd. Vi erbjuder kraftfullt stöd för ert företags verksamhet från ett juridiskt perspektiv, från att bygga upp ett upphovsrättsligt compliance-system och granska licensavtal till att hantera eventuella tvister.