Är det tillåtet att obehörigt fotografera och offentliggöra någon annans egendom?

Att ‘fotografera’ eller ‘offentliggöra’ en persons ansikte eller utseende utgör en kränkning av porträtträttigheterna. Men är det tillåtet att fotografera och offentliggöra någon annans saker istället för deras utseende? Här, när vi säger ‘saker’, menar vi vanligtvis någon annans egendom. Med andra ord, är det fritt att fotografera någon annans egendom och offentliggöra dessa bilder?

Faktum är att de rättigheter som kan bli problematiska varierar beroende på objektet, så det är viktigt att vara försiktig.

För byggnader och konstverk

I fallet med byggnader och konstverk uppstår frågan om upphovsrätt. Enligt upphovsrättslagen (japanska: 著作権法),

Upphovsrättslagen Artikel 46 “Användning av offentliga konstverk etc.”

Konstverk vars originalverk är permanent installerat på en plats utomhus som definieras i föregående paragraf, eller arkitektoniska verk, kan användas på något sätt, förutom i följande fall:

1. Om du reproducerar en skulptur och erbjuder den till allmänheten genom överföring av dess reproduktion

2. Om du reproducerar ett arkitektoniskt verk genom att bygga det och erbjuder det till allmänheten genom överföring av dess reproduktion

3. Om du reproducerar det för att permanent installera det på en plats utomhus som definieras i föregående paragraf

4. Om du reproducerar det med syftet att sälja reproduktioner av konstverk, eller säljer dess reproduktion

Det är fastställt att “verk som är permanent installerade på en plats utomhus eller arkitektoniska verk” är förbjudna handlingar, begränsade till handlingar som att skapa en byggnad med exakt samma design och skapa souvenirer som reproduktioner för försäljning till allmänheten. Med andra ord, om det är för något annat syfte, tillåts fri användning, och det är inget problem att ta bilder eller använda dessa bilder i annonser.

Det finns dock några punkter att notera. Till exempel, om bilden togs inom ägarens fastighet, kan ägarens “rätt att hantera anläggningen” prioriteras. Det är klart när upphovsrätten blir ett problem, men vad händer med vanliga “saker”? Det är svårt att tänka sig att saken i sig har några rättigheter, till exempel kan vi inte föreställa oss rättigheter till en saks porträtt, men hur ska vi tänka? Följande fall blev ett problem med reklamballonger.

I fallet med reklamballonger

En reklambyrå, som är kärande, beställde en gasballong för att använda den som ett reklammedium och offentliggjorde den samtidigt som en del av sin reklam. En fotograf tog bilder av ballongen och tog dem till en agent. En affischproduktionsföretag lånade dessa ballongbilder från agenten och skapade en affisch med ballongen för ett biltillverkningsföretag. Reklambyrån, som är kärande, hävdade att ballongens nyhet och exklusivitet hade gått förlorad och att de hade lidit stor ekonomisk skada, och krävde skadestånd för förlorad vinst från biltillverkningsföretaget. Kärandens överklagande avvisades i högsta domstolen.

I andra instansen, efter att ha förlorat i första instansen, fastslog Tokyo High Court (Tokyos högsta domstol) att,

“Generellt sett kan ägaren av en sak dra nytta av den på vilket sätt och med vilka medel som helst, förutsatt att det inte överträder äganderätten eller skadar andras rättigheter och intressen. Tredje part får inte hindra ägarens användning av egendomen genom att utnyttja den, direkt eller indirekt, om inte ägaren har godkänt det.”

Dom från Tokyo High Court, 28 september 1978 (1978)

Domstolen fastslog att ägaren av privat egendom har rätt att tillåta fotografering och offentliggörande, men samtidigt,

“Om en tredje part använder ballongen för att marknadsföra en specifik produkt eller företag innan käranden uppnår sitt mål, och därigenom fäster en specifik produkt eller företags image på ballongen och gör det omöjligt för ägaren, käranden, att uppnå sitt syfte, då har den tredje parten skadat den fördel som käranden har som ägare av ballongen. Om en tredje part, som kan förutse att detta kommer att hända, ändå agerar på detta sätt, kan det inte förnekas att det kan uppstå situationer där den tredje parten bör hållas ansvarig för skadestånd till käranden. Att använda en bild av en ballong för att skapa en affisch för reklamändamål bör också anses vara en användning av ballongen.”

Samma som ovan

Domstolen begränsade sitt erkännande till att “det kan uppstå situationer där en tredje part, som kan förutse att dess handlingar kommer att hindra kärandens ägande och orsaka sådana resultat, bör hållas ansvarig för skadestånd till käranden”. I detta fall ansåg domstolen att biltillverkningsföretaget, som var svarande, inte hade någon möjlighet att förutse att de skulle störa eller kränka kärandens rättigheter till ballongen genom att använda bilderna av ballongen i sin affisch. Därför avvisades reklambyråns överklagande.

Fallet med djurets utseende

I Kochi, uppstod en emotionell konflikt mellan en uppfödare som har fött upp den långsvansade hönan, ett naturligt monument i Japan sedan hans fars tid, och en handlare som har sålt vykort med bilder av hönan. Uppfödaren hävdade att handlaren tog bilder av hönan under förevändning att det var för hobbyändamål, men sedan sålde dem utan tillstånd för att göra vinst. Uppfödaren stämde handlaren och krävde skadestånd.

Men domaren sa att för att fortsätta rättegången måste det först fastställas om den långsvansade hönan är ett upphovsrättsligt skyddat verk, och uppmanade uppfödaren att ansöka om en expertvittne. Uppfödaren förlorade sitt självförtroende och drog tillbaka sin stämning. Då stämde handlaren uppfödaren och krävde skadestånd, med argumentet att det var olagligt att inleda en rättegång utan att kunna bevisa rätten de hävdade. För att sammanfatta, Kochi District Court avvisade handlarens krav, med motiveringen att det inte var olagligt att inleda en skadeståndskrav.

Kochi District Court fastslog att den långsvansade hönan inte kan betraktas som ett kulturellt och kreativt uttryck värt att skydda enligt den japanska upphovsrättslagen, men

Emellertid har den långsvansade hönan i fråga en distinkt skönhet, som nämnts tidigare, och det krävs en viss mängd uppfinningsrikedom och okända ansträngningar för dess underhåll och uppfödning. När man tänker på att det är resultatet av många års ansträngningar att hönan har blivit uppfödd, bör rätten att reproducera den långsvansade hönan i form av vykort och sälja dem till andra anses tillhöra ägarens rättigheter. Att reproducera fotot utan ägarens samtycke och sälja det som ett vykort till andra anses kränka ägarens rättigheter och uppfyller kraven för olagligt beteende. Den som kränker dessa rättigheter har en skyldighet att ersätta skadan.

Kochi District Court, dom den 29 oktober 1984

och avvisade handlarens krav.
Det finns många frågor och kritik mot denna dom. Majoriteten av åsikterna är att det inte finns någon objektiv rätt att vägra att bli fotograferad för den långsvansade hönan. Baserat på äganderätten, bör det vara tillräckligt att förhindra fotografering. Om den långsvansade hönan finns på privat mark och endast kan fotograferas därifrån, är det möjligt att förbjuda fotografering och ta ut en fotograferingsavgift. Många menar att det är möjligt att skydda “bilder av den långsvansade hönan” på detta sätt.

Vi har också förklarat när fotografering inte är tillåten i följande artikel.

https://monolith.law/reputation/infringement-portrait-rights-and-privacy-rights-on-youtube[ja]

Fallet med böcker

Det finns ett fall där ett museum, som äger “Jianzhong Gao Shen Tie”, en självskriven skrift av Yan Zhenqing, en kalligraf från Tang-dynastin, krävde ett stopp för försäljning och förstöring av publikationen från ett förlag som obehörigt reproducerade och sålde denna skrift på grund av intrång i äganderätten (rätten till användningsintäkter). A, den tidigare ägaren av Yan Zhenqing’s självskrivna Jianzhong Gao Shen Tie, hade tillåtit B, en fotograf, att reproducera och distribuera verket i början av Showa-eran (1926-1989). Senare förvärvade museet Jianzhong Gao Shen Tie från A. Förlaget erhöll fotografiska glasplattor från B:s arvingar år 1968 (Showa 43) och publicerade “Wakan Sumihou Senshu Vol. 24, Yan Zhenqing’s Regular Script and Wang Shu’s Calligraphy” den 30 augusti 1980 (Showa 55) med hjälp av dessa plattor.

Mot detta hävdade museet äganderätten till Jianzhong Gao Shen Tie och krävde att förlaget skulle stoppa försäljningen och förstöra publikationen eftersom den obehöriga handlingen kränkte äganderätten (rätten till användningsintäkter). Naturligtvis, i detta fall, har upphovsrätten upphört.

Ärendet togs ända till Högsta domstolen, som uttalade att,

“Ett konstverk är i sig ett materiellt objekt, men det bör också ses som en inkarnation av ett immateriellt konstverk. Äganderätten är en rättighet som har ett materiellt objekt som sitt objekt, så äganderätten till ett konstverk är begränsad till den exklusiva kontrollen över dess materiella aspekt. Den sträcker sig inte till den direkta, exklusiva kontrollen över det immateriella konstverket i sig. Den exklusiva kontrollen över ett konstverk är begränsad till upphovsrättens skyddsperiod och är endast för upphovsrättsinnehavaren att äga.”

Högsta domstolen, 20 januari 1984

Domstolen fastslog att den exklusiva kontrollen inte sträcker sig till det immateriella konstverket i sig, så det är inte möjligt att stoppa försäljningen av publikationen baserat på äganderätten, och avvisade museets överklagande. Med andra ord, äganderätten, som är en rättighet att kontrollera det materiella objektet enligt civilrätten, kan exklusivt kontrollera dess materiella aspekt, men rätten att kontrollera dess immateriella aspekt är en intellektuell egendomsrätt.

I samma dom fastslog domstolen också att “efter upphovsrättens upphörande återgår inte rätten att reproducera verket etc., som upphovsrättsinnehavaren hade, till ägaren, utan verket blir offentlig egendom (public domain), och vem som helst kan fritt använda det så länge det inte skadar upphovsmannens personliga intressen”.

Fallet med lönnträdet

Efter ovan nämnda Högsta domstolens dom finns det ett fall med ett lönnträd. Sökanden ägde mark i Nagano prefektur, där det fanns ett lönnträd som var 15 meter högt och vars skönhet hade blivit känd genom media. Sökanden märkte att lönnträdets rötter började bli nedtrampade av de många turister som besökte, vilket påverkade lönnträdet negativt. Därför satte sökanden upp en skylt som sa “Fotografering och användning av bilder av lönnträdet är, förutom för personligt nöje, endast tillåtet med ägarens tillstånd”.

Å andra sidan publicerade en fotograf, som hade tagit bilder av lönnträdet innan skylten sattes upp, en bok med bilder av lönnträdet genom ett förlag. Sökanden stämde då för att stoppa publiceringen av boken och krävde skadestånd, med argumentet att äganderätten till lönnträdet hade kränkts. I detta fall avslogs begäran om att stoppa publiceringen och det fastslogs att det inte förelåg något olagligt beteende.

Domstolen uttalade,

“Äganderätten är en rättighet som har en fysisk sak som sitt objekt, så innehållet i äganderätten till det aktuella lönnträdet är begränsat till rätten att exklusivt kontrollera lönnträdet som en fysisk sak. Det inkluderar inte rätten att exklusivt kopiera bilder tagna av lönnträdet eller publicera böcker som innehåller kopior. Även om en tredje part kopierar bilder tagna av lönnträdet och publicerar och säljer böcker som innehåller kopior, kan det inte sägas att det inkräktar på rätten att exklusivt kontrollera lönnträdet som en fysisk sak. Därför kan det inte sägas att sökandens äganderätt till lönnträdet har kränkts genom publicering och försäljning av den aktuella boken.”

Tokyo District Court, 3 juli 2002 (Gregorian Calendar Year)

Domstolen avslog begäran om att stoppa publiceringen och fastslog att det inte förelåg något olagligt beteende. Detta kan sägas vara i linje med ovan nämnda Högsta domstolens prejudikat.

I domen påpekade domstolen slutligen,

“Om sökanden är orolig för att lönnträdets växtmiljö på den aktuella marken försämras, och vill förhindra handlingar av tredje part som kan påverka lönnträdets tillväxt negativt, kan sökanden uppnå detta mål genom att utöva äganderätten till marken. Som redan nämnt har sökanden offentligt meddelat att man inte får utföra handlingar som kan påverka lönnträdets tillväxt negativt eller fotografera lönnträdet för kommersiella ändamål utan tillstånd när man går in på marken. Om en tredje part går in på marken i strid med detta, kan sökanden avvisa intrånget och det kan anses vara ett olagligt beteende av den tredje parten. Dessutom kan sökanden uppnå detta mål mer säkert genom att till exempel sätta upp ett staket på marken som inte skadar landskapet.”

Samme som ovan

Domstolen påpekade detta.

Sammanfattning

Det kan sägas att det är svårt att reglera publicering av bilder som tagits av någon annans egendom baserat på äganderätt. Dock betyder det inte att det inte finns utrymme för olagliga handlingar att etableras beroende på hur handlingen utförs. Till exempel, om någon obehörigt går in och tar bilder i en byggnad som ägaren hanterar, kan det finnas en möjlighet att olagligt beteende ansvar ifrågasätts.

Om du vill veta mer om innehållet i denna artikel genom en video, vänligen titta på vår YouTube-kanal.