Vad är de juridiska fördelarna och nackdelarna med varje utvecklingsmodell för systemutveckling?

Det finns en viss metodik för att driva systemutvecklingsprojekt. Vanligtvis, när man lär sig om juridiska frågor relaterade till systemutveckling genom böcker och liknande, antas ofta den mest klassiska metoden, känd som vattenfallsmodellen. Men det finns mer än bara vattenfallsmodellen när det gäller metodik och modeller för att driva systemutveckling. Till exempel har det blivit allt vanligare att välja en metod som kallas för agil utvecklingsmodell.

I denna artikel kommer vi att jämföra och förklara de två modellerna, vattenfallsmodellen och den agila utvecklingsmodellen, ur ett juridiskt risk- och konfliktförebyggande perspektiv.

Vad är en utvecklingsmodell?

Vad är vattenfallsmodellen?

Den mest allmänna och klassiska metoden för att driva systemutveckling är följande:

• Kravspecifikation: Identifiering av funktioner som systemet bör ha och nödvändiga specifikationer
• Grundläggande design: Design av hela systemet ur användarens perspektiv, inklusive skärmdesign och skärmövergångar
• Detaljerad design: Design av hela systemet ur leverantörens perspektiv, inklusive kopplingar mellan programfiler
• Programmeringsimplementering: Kodning av programmet enligt designspecifikationerna
• Testning: Verifiering av att systemet fungerar enligt specifikationerna och begäran om användarbekräftelse

Denna utvecklingsmetod, som strävar efter att undvika onödiga steg och återgångar, kallas “vattenfallsmodellen”. Denna process är inte nödvändig för att skapa ett fungerande system. Men i systemutvecklingsprojekt, som ofta involverar många människor och långa tidsperioder, är planering viktigt. Därför tenderar man också att lägga stor vikt vid att dela upp varje steg, organisera roller och klargöra ansvarsområden för varje person som är involverad.

Vad är den agila utvecklingsmodellen?

Å andra sidan, utvecklingsprocessen behöver inte alltid följa en “uppströms till nedströms” metod. Visst, planering och teknisk förmåga är viktiga aspekter av arbetet. Men i arbetet med att skapa något nytt eller ett verk, är det ofta omöjligt att ha en perfekt plan från början. Med detta i åtanke, bör det inte bara vara viktigt att följa en plan, utan också att vara flexibel när det gäller att göra ändringar och justeringar efteråt, och att öka antalet försök och misstag. Denna tankegång återspeglas i den “agila utvecklingsmodellen”. I den agila utvecklingsmodellen spenderar man minimalt med tid på att förbereda detaljerade planer och designspecifikationer, och fokuserar istället på att iterativt implementera och testa små program, vilka gradvis byggs ut till större program och system.

Waterfall-modellen gör det lättare att lära sig juridiska frågor

Innan vi jämför de två utvecklingsmodellerna, låt oss först nämna att det är lättare att samla information och lära sig om de juridiska frågorna som är förknippade med varje utvecklingsmodell.

De flesta referensböcker är skrivna baserat på Waterfall-modellen

När det gäller att samla information för att studera juridiska frågor och kunskaper relaterade till systemutveckling, är Waterfall-modellen överlägsen. De flesta juridiska böcker som diskuterar systemutveckling är skrivna med utgångspunkt i Waterfall-modellen. Eftersom den klassiska och allmänna systemutvecklingen följer Waterfall-modellen, behandlas Agile-utveckling oftast som ett komplement och introduceras endast kortfattat. Därför, när det gäller att få information om juridiska frågor relaterade till systemutveckling från böcker, är det lättare att fortsätta studera med Waterfall-modellen.

Det finns också många lagrade rättsfall för Waterfall-modellen

Även Waterfall-modellen, som är en klassisk och allmän metod för systemutveckling, har en rik samling av konfliktfall som faktiskt har inträffat i det förflutna. I juridiska diskussioner är kunskap om tidigare rättsfall lika viktigt som lagtexten. Även i fall där det är svårt att säga om tolkningen av lagtexten är “vit” eller “svart”, kan man komplettera innehållet i lagtexten genom att få insikt från tidigare rättsfall.

Även om det inte är en kodifierad lag, kan ackumuleringen av domstolsbeslut etableras som en bedömningsstandard, precis som lagtexten. Dessa kallas “rättspraxis”. Även om det handlar om systemutveckling, om det redan finns en ackumulering av rättspraxis, kan det vara relativt lätt att förutse slutresultatet av en konflikt, även om det är en okänd konflikt. På detta sätt finns det många fördelar med systemutveckling baserad på Waterfall-modellen.

Fördelarna med varje utvecklingsmetod

Med ovanstående i åtanke kommer vi nu att jämföra och organisera fördelarna och nackdelarna med varje metod. Den första delen fokuserar på fördelarna med vattenfallsmodellen, och ju längre ner du går, desto tydligare blir fördelarna med agil utveckling.

Jämförelse baserat på planerbarhet och förutsägbarhet

När det gäller aspekter som planerbarhet och förutsägbarhet, kan man säga att vattenfallsmodellen har en fördel. Oavsett hur storskaligt systemet som ska skapas är, kommer det alltid att delas upp i mindre delar i varje steg som går “uppströms till nedströms”. Genom att sätta deadlines för varje steg, blir det relativt enkelt att hantera framstegen på ett planerat sätt.

Å andra sidan är agil utveckling en metod som inte lägger mycket kostnad eller ansträngning på förberedande planering eller övergripande koncept, vilket kan leda till en tendens att bli en ad hoc-ansats.

Jämförelse baserat på hur lätt det är att klargöra individuella roller och ansvarsområden

I vattenfallsmodellen finns det en fördel att varje projektmedlems roll kan klargöras tydligt eftersom processen är noggrant uppdelad i olika steg.

Å andra sidan, i agil utveckling, eftersom processens uppdelning tenderar att vara oklar, finns det en tendens att det blir oklart vem som tar ansvar för oväntade problem och liknande.

Jämförelse av lätthet vid storskalig utveckling

Waterfall-modellen, som är överlägsen när det gäller planering och rollfördelning, blir mer fördelaktig ju större utvecklingsprojektet är. Även om du organiserar ett stort antal personal, kan du minimera kostnaderna för att justera mänskliga relationer genom att dela upp processen i mindre delar och främja arbetsdelning.

Å andra sidan anses den agila utvecklingsmodellen inte vara särskilt lämplig för storskalig utveckling. Eftersom det är en metod som prioriterar känslan av hastighet fram till starten snarare än planering och rollfördelning, är det svårt att tillämpa den i situationer där det finns oro för att den slutliga leveranstiden kommer att skjutas upp.

Jämförelse av hastighet och effektivitet

Agil utveckling startar snabbare

När användaren har en funktionell begäran, är det snabbare att implementera den med den agila utvecklingsmodellen. Detta beror på att i vattenfallsmodellen är det vanligt att uppströms och nedströms processer har tydligt separerade ansvariga, vilket ofta leder till mer intern kommunikation på leverantörssidan. Denna ökade kommunikation kan leda till svårigheter att hantera efterföljande ändringsförfrågningar.

Å andra sidan kan den agila utvecklingsmodellen förväntas starta och genomföra snabbt utan att medvetet inrätta en mellanhand. Detta är nära kopplat till den största fördelen med den agila utvecklingsmodellen, att det är lätt att hantera efterföljande ändringar. Dock, även i den agila utvecklingsmodellen, om du fortsätter att svara på ändrings- och tilläggsutvecklingsförfrågningar på ett oorganiserat sätt, kan det leda till risker som kan “bränna” projektet. I detta avseende är “förändringshantering” nyckeln till framgång i systemutveckling med den agila utvecklingsmodellen. En detaljerad förklaring av förändringshantering finns i följande artikel.

https://monolith.law/corporate/howto-manage-change-in-system-development[ja]

Vattenfallsmodellen är mindre benägen att misslyckas på vägen

Å andra sidan, när man jämför ur perspektivet av hastighet och effektivitet, är det viktigt att överväga på en långsiktig tidsskala. Om man tänker på risken att ett projekt “brinner” på vägen och framstegen upphör, är vattenfallsmodellen överlägsen. Den största risken för att ett projekt misslyckas på vägen är brist på kommunikation mellan användaren och leverantören. Vattenfallsmodellen, som gör det lätt att klargöra rollfördelningen mellan de två parterna, har en fördel i detta avseende.

Agil utveckling är lättare att gå vidare med i acceptansfasen

Men ur perspektivet av hur lätt det är att gå vidare med diskussionen i acceptansfasen, kan man säga att den agila utvecklingsmodellen har en fördel. Detta beror på att det är en förutsättning att användaren och leverantören delar information i detalj även under systemutvecklingens gång. Detta kan förväntas minska risken för att skillnader i uppfattning mellan de två parterna plötsligt blir tydliga när det färdiga arbetet visas. För en detaljerad diskussion om acceptanssteget i systemutveckling och de juridiska problem som är förknippade med det, se följande artikel.

https://monolith.law/corporate/estimated-inspection-of-system-development[ja]

Sammanfattning

När vi jämför på detta sätt kan vi generellt sett organisera det så att vattenfallsmodellen bidrar till en noggrann förvaltning, medan agil utvecklingsmodell prioriterar en känsla av hastighet från start till genomförande. För juridiska frågor som uppstår i samband med systemutveckling baserad på den agila utvecklingsmodellen, se följande artikel för mer detaljerad information.

https://monolith.law/corporate/legal-and-contract-issues-of-agile-development[ja]

Om vilken utvecklingsmodell som är lämpligast bör bedömas utifrån inte bara juridiska aspekter, utan också med hänsyn till projektets storlek, budget och syfte, bland annat. Vi anser att det är något som bör bedömas på ett övergripande sätt.