Radering av arresteringsartiklar och 'Rätten att bli glömd', 'Fördelar som inte hindrar rehabilitering

Din information som du inte vill att andra ska känna till, dyker upp i internetsökningar. Speciellt, din arresteringshistorik och tidigare brott blir kända för andra. Detta kan leda till stora nackdelar för dig.

“Rätten att bli glömd”, som har antagits i EU, har ofta blivit ett ämne i nyheter och tidningar, men kan den användas för att ta bort artiklar som är skadliga för dig?

Här kommer vi att förklara skillnaderna mellan “rätten att bli glömd” och den tidigare använda “rätten att inte hindras från rehabilitering”, samt framtida utsikter.

“Rätten att bli glömd”

På internet, där enorma mängder information samlas varje sekund, blir sökmotorernas roll allt viktigare, både för att sända och ta emot information.

I detta sammanhang erkände EU-domstolen 2014 EU-medborgarnas “rätt att bli glömd” (right to be forgotten) och krävde att Google skulle ta bort lagligt publicerade skulder och information från sökresultaten.

EU-domstolen fastslog att dataägare kan begära borttagning om informationen är “olämplig i förhållande till behandlingsändamålet, saknar relevans eller är överflödig”, och att de kan begära att sökmotorer tar bort länkar till webbplatser “när data som ursprungligen var lagliga har blivit onödiga”. Denna “rätt att bli glömd” väckte stort intresse även i Japan.

Vi har mer detaljerat presenterat rättsfall och exempel på om det är möjligt att ta bort Google-sökresultat i följande artikel.

https://monolith.law/reputation/delete-google-search[ja]

En man som fick en summarisk order om en böter på 500 000 yen för brott mot den japanska lagen mot barnprostitution och barnpornografi, och som efter mer än tre år från händelsen fortfarande fick upp artiklar om hans arrestering när han sökte på sitt namn och hemort, begärde att Google skulle ta bort informationen om hans arrestering från sökresultaten. Detta godkändes i juni 2015.

I december 2015 godkände Saitama District Court en interimistisk order som krävde att denna beslut skulle upphävas, och beordrade återigen Google att ta bort informationen.

Detta beslut, som var det första att nämna “rätten att bli glömd” i Japan, fick mycket uppmärksamhet.

I beslutet godkändes borttagning av sökresultat mer än tre år efter arrestering och böter för barnprostitution, med motiveringen att:

“Även en brottsling vars arresteringshistorik har rapporterats och blivit känd för allmänheten har rätt till respekt för sitt privatliv som en del av sina personliga rättigheter och har rätt till en fördel som inte hindrar rehabilitering. Beroende på brottets natur, bör det finnas en ‘rätt att bli glömd’ från samhället efter en viss tid har passerat.”

Saitama District Court, beslut den 22 december 2015

Om man anser att en person som har begått ett brott och dömts eller avtjänat sitt straff ska kunna återvända till samhället som en vanlig medborgare och leva ett lugnt liv, vilket i sig är en form av rehabilitering, kan det sägas att visning av arresteringshistorik för personer som inte har begått något brott under en viss tid kan innebära en stor risk för att kränka “rätten att inte hindras från rehabilitering”.

“Rätten till rehabilitering” eller “Rätten att bli glömd”

Tidigare har artiklar om sådana brott betraktats utifrån perspektivet om de kränker “rätten till rehabilitering utan att störa den nya sociala livsstil som individen håller på att skapa”. Detta har jämförts med “den lagliga rätten att inte offentliggöra fakta om tidigare brott” och “behovet av att offentliggöra fakta om tidigare brott med hjälp av verkliga namn i verk”. Om den förra anses överlägsen, har offentliggörandet av tidigare brott ansetts olagligt inom ramen för jämförande bedömning (Japanska Högsta Domstolens dom den 8 februari 1994 (1994) i “Non-fiction ‘Reversal’ Case”).

Men denna beslut från Saitama District Court tog ett steg framåt från “rätten till rehabilitering” som den högsta domstolen visade ovan, och antog konceptet “rätten att bli glömd”, vilket drog uppmärksamhet.

Om vi sammanfattar de kriterier som Saitama District Court visade, blir det som följer:

1. Även de som har rapporterats arresterade har “rätten till rehabilitering”
2. Efter en viss tid finns det en “rätt att bli glömd” från samhället om tidigare brott
3. När arresteringsinformation visas på nätet bör man överväga svårigheten att radera informationen och leva ett lugnt liv, och bedöma om sökresultaten ska tas bort
4. Mannen riskerar att hans arresteringshistorik lätt kan granskas, och nackdelarna är svåra att återhämta sig från och är allvarliga

Förnekande av “Rätten att bli glömd”?

I svar på detta, i juli 2016 vid bevarandeappellationsdomstolen,

Det finns fall där krav på att göra vissa sökresultat oläsliga på nätet baserat på rättigheter som privatliv kan godkännas, men

1. En arresteringshistorik för barnbrott är av allmänt intresse

2. Även med tiden i åtanke har offentligheten i arresteringsinformationen inte förlorats

Tokyo High Court beslut den 12 juli 2016

och på grundval av detta, “Barnprostitution är en allvarlig fråga för föräldrar, och även om det har gått cirka fem år sedan händelsen, har offentligheten inte förlorats”, och upphävde Saitama District Court’s beslut att erkänna “rätten att bli glömd” och godkänna borttagning, och avvisade mannens ansökan.

Om “rätten att bli glömd” bedömde de att “det är inte lagligt fastställt, och en begäran om borttagning baserad på denna rättighet skiljer sig inte från en traditionell begäran om borttagning baserad på rätten till privatliv”.

Vid den tiden blev det en snackis i tidningar och liknande att “Tokyo High Court förnekade ‘rätten att bli glömd'”.

Högsta domstolens beslut

I en tillståndsprövning av överklagande till Tokyo High Court (Japanska: 東京高等裁判所) i januari 2017, erkände Högsta domstolen att “det är lämpligt att säga att intresset av att inte offentliggöra fakta som tillhör en individs privatliv är föremål för juridiskt skydd” och gav följande bedömning.

Huruvida det är olagligt att tillhandahålla information som URL:er till webbplatser som innehåller artiklar och liknande med fakta som tillhör privatlivet som en del av sökresultaten, bör bedömas genom att jämföra och väga olika omständigheter, såsom karaktären och innehållet i de aktuella fakta, omfattningen av överföringen av fakta som tillhör privatlivet genom att tillhandahålla sådan information, graden av konkret skada som individen lider, individens sociala status och inflytande, syftet och betydelsen av de ovan nämnda artiklarna och liknande, den sociala situationen vid tidpunkten för publiceringen av de ovan nämnda artiklarna och liknande och förändringar därefter, och nödvändigheten av att beskriva de aktuella fakta i de ovan nämnda artiklarna och liknande, mot det juridiska intresset av att inte offentliggöra de aktuella fakta och skälen till att tillhandahålla sådan information som sökresultat. Som ett resultat, om det är klart att det juridiska intresset av att inte offentliggöra de aktuella fakta överväger, är det lämpligt att tolka att det är möjligt att begära att sökföretaget tar bort sådan information från sökresultaten.

Högsta domstolens beslut den 31 januari 2017

Högsta domstolen gav ovanstående bedömningskriterier och i detta fall, eftersom “barnprostitution är positionerad som sexuell exploatering och sexuella övergrepp mot barn, och är föremål för stark kritik i samhället och förbjudet med straff”, och eftersom “sökresultaten i detta fall är en del av sökresultaten när man söker med namnet på provinsen där appellanten bor och appellantens namn, så det kan sägas att omfattningen av överföringen av de aktuella fakta är något begränsad”, kunde det inte sägas att “det är klart att det juridiska intresset av att inte offentliggöra fakta överväger”, och därför godkände de inte borttagning av sökresultaten.

Högsta domstolens bedömning tar hänsyn till olika omständigheter och slutligen jämför och väger, det vill säga, det är ett ramverk som drar slutsatsen baserat på “vilket är större, skälet att radera (det juridiska intresset av att inte offentliggöra de aktuella fakta) och skälet att inte radera (skälet att tillhandahålla sådan information som sökresultat)”.

Omständigheter som utgör grunden för det juridiska intresset av att inte offentliggöra de aktuella fakta

• Omfattningen av överföringen av fakta som tillhör privatlivet genom att tillhandahålla sådan information
• Graden av konkret skada som individen lider genom att tillhandahålla sådan information

Omständigheter som kan sägas vara antingen i fall till fall

• Karaktären och innehållet i de aktuella fakta
• Individens sociala status och inflytande
• Den sociala situationen vid tidpunkten för publiceringen och förändringar därefter

Omständigheter som utgör skälen till att tillhandahålla sådan information som sökresultat

• Syftet och betydelsen av artiklar och liknande
• Nödvändigheten av att beskriva de aktuella fakta i artiklar och liknande

Jämförelsebedömning och “Rätten att bli glömd”

Högsta domstolens beslut ovan innebär att “om det är tydligt att den lagliga fördelen med att inte offentliggöra den aktuella informationen är överlägsen” kan man “begära att den aktuella URL:en eller liknande information tas bort från sökresultaten”. Även om jämförelsebedömningens kriterium är “tydligt” och strikt, har kraven för att ta bort artiklar definierats tydligt.

Dessutom, borttagning av sökresultat betraktas som en del av allmänna rättigheter till privatliv, och “rätten att bli glömd” nämns inte alls.

Men jag tror inte att detta förnekar “rätten att bli glömd”. Även vid beslutet av Tokyo High Court (Tokyos högsta domstol) rapporterades det att “rätten att bli glömd” förnekades, men det är bara att de kan bedöma genom att jämföra med de befintliga kriterierna utan att nödvändigtvis införa nya koncept, så därför tror jag att de medvetet inte nämnde “rätten att bli glömd”.

Borttagning av artiklar om brottsrapportering

Borttagning av artiklar om brottsrapportering är en svår fråga. För det första, till skillnad från fall där ärekränkning och förtal ifrågasätts på grund av ryktesskador, är artiklar om brottsrapportering sanna. Eftersom artikeln i sig är sann, blir balansen med “pressfrihet” ett problem när man begär att den ska tas bort.

I fall där det har diskuterats om det är olagligt att tryckning och distribution av publikationer har förbjudits (förebyggande åtgärder) genom en domstols interimistiska beslut, har Högsta domstolen,

Det är rimligt att förstå att en person som olagligt har kränkt sitt rykte, som är en objektiv bedömning från samhället om en persons karaktär, dygd, rykte, kredit och andra personliga värden (utelämnat) kan begära att den skadliga handlingen ska elimineras eller att framtida skador ska förebyggas, baserat på rätten till ära som en personlig rättighet.

Högsta domstolen, dom den 11 juni 1986 (1986)

har visat detta.

I detta beslut från Högsta domstolen, för att förhindrande ska godkännas, måste det uppfylla kravet att “innehållet i uttrycket inte är sant, eller att det inte är uppenbart att det endast är avsett att tjäna allmänintresset, och att offret riskerar att lida betydande och svårt återställbara skador”.

Om så är fallet, i fall som Saitama District Court där det handlar om arresteringsartiklar, eftersom artikeln i sig är sann, uppfyller den inte kravet att “innehållet i uttrycket inte är sant”, och om det är rapportering av media som tidningar, erkänns “endast för att tjäna allmänintresset”. Därför kanske Saitama District Court ansåg att det var nödvändigt att ta en annan juridisk struktur och tog fram “rätten att bli glömd”.

Naturligtvis betyder det inte att det inte kan tas bort bara för att det är sant. Det finns fall där personuppgifter har läckt ut, och fall av hämndporr. Borttagning av artiklar om brott och liknande i det förflutna bedöms bara som en del av allmänna rättigheter till privatliv.

https://monolith.law/reputation/delete-arrest-history[ja]

Sammanfattning

Termen “rätten att bli glömd” förekommer inte i Högsta domstolens beslut, men konceptet med “rätten att bli glömd” uppstod på grund av internets breda spridning. I det nuvarande flytande tillståndet kring denna fråga, kan vi anta att det inte har gjorts något beslut vid denna tidpunkt, utan att det har lämnats till framtida bedömning.

Framöver kommer det troligen att samlas bedömningar som följer Högsta domstolens jämförande avvägning när det gäller begäran om borttagning från sökresultat. Speciellt, hur lång tid som måste passera innan en individs privatlivsinformation inte längre kan betraktas som en “fråga av allmänt intresse”, det vill säga “tidsförloppet”, kommer sannolikt att bli viktigt i framtida rättsfall.