Praktisk vägledning för skuldkonvertering (Debt-Equity Swap, DES) enligt japansk bolagsrätt

Debt-Equity Swap (DES), eller skuld-till-egendomskonvertering, är en kraftfull metod för företag att förbättra sin finansiella ställning och genomföra en företagsrekonstruktion. Denna transaktion innebär att ett företags skulder (Debt) byts ut mot företagets eget kapital (Equity), det vill säga aktier. Mer specifikt innebär det att en borgenär som har en penningfordran mot företaget bidrar med denna fordran till företaget och i utbyte erhåller aktier i företaget. Denna metod har potential att dramatiskt förbättra balansräkningen för företag som kämpar med överbelåning. Till exempel kan det minska skulder och öka eget kapital, vilket eliminerar överbelåning och återställer kreditvärdigheten hos finansiella institutioner och affärspartners. DES kan också användas i sammanhang med fusioner och förvärv samt företagsöverlåtelser för att ordna skulder och minska bördan för efterträdare. Dock finns det komplexa regleringar som fastställs av japansk bolagsrätt och skattelagstiftning bakom dess kraftfulla effekter. Juridiskt sett behandlas DES som en form av apportemission, vilket kräver strikta procedurer för genomförande. I denna artikel kommer vi att detaljerat förklara DES:s juridiska natur, fördelar och risker för företagsledningen, specifika juridiska förfaranden och punkter som särskilt bör beaktas i praktiken, baserat på japanska lagar och förordningar.

Översikt och juridisk natur av Debt Equity Swap (DES) enligt japansk bolagsrätt

Den mest avgörande aspekten av att förstå DES är att det positioneras som en form av “sakutgivning” enligt japansk bolagsrätt. Den som tar emot aktier betalar vanligtvis kontanter till bolaget, men artikel 199, stycke 1, punkt 3 i japansk bolagsrätt tillåter att egendom annan än pengar används som syfte för utgivningen . Denna utgivning med egendom annan än pengar är vad som kallas för “sakutgivning”. I en DES-transaktion bidrar kreditgivaren inte med kontanter till bolaget, utan med sin egen “penningfordran” mot bolaget .

Som ett resultat av denna transaktion förvärvar bolaget den utgivna penningfordran. Det innebär att bolaget blir borgenär till sin egen skuld. När en fordran och en skuld tillhör samma part, upphör de att existera. Denna rättsliga effekt är ett resultat av principen om “sammanblandning” som fastställs i artikel 520 i japansk civilrätt . Följaktligen kan bolaget genom att utfärda aktier öka sitt kapital samtidigt som motsvarande skulder elimineras.

Det faktum att DES juridiskt konstitueras som en sakutgivning har en betydelse som sträcker sig bortom enbart teknisk klassificering. Japansk bolagsrätt inför strikta regleringar för sakutgivning. Detta för att förhindra att värdelösa eller övervärderade tillgångar bidras, vilket skulle kunna skada bolagets faktiska kapital och därmed missgynna andra aktieägare och bolagets kreditgivare . Därför är det avgörande att noggrant följa den serie av juridiska procedurer som gäller för sakutgivning när man genomför en DES. Att förstå denna juridiska natur är startpunkten för att greppa alla procedurer och risker associerade med DES.

Fördelar och potentiella risker med DES i företagsledningen

Debt Equity Swap (DES) är ett strategiskt alternativ som kräver viktiga affärsbeslut för både skuldsatta företag och deras kreditgivare. Det är nödvändigt att noggrant väga dess fördelar mot riskerna.

Från skuldsatta företags perspektiv är den största fördelen en grundläggande förbättring av den finansiella ställningen. Genom att omvandla skulder till eget kapital minskar passivposterna på balansräkningen och eget kapital ökar. Detta leder till en förbättrad soliditet och möjligheten att ta sig ur en situation med överskuldsättning. Om företagets externa kreditvärdighet återställs kan det leda till nya lån från finansinstitut och förbättrade relationer med affärspartners. Dessutom, eftersom återbetalning av lån och räntekostnader inte längre är nödvändiga, förbättras kassaflödet avsevärt, vilket gör det möjligt att omdirigera medel till företagets återhämtning och tillväxtinvesteringar.

Å andra sidan finns det risker som företaget inte kan ignorera. Den största risken är utspädningen av äganderätten. Finansinstitut som tidigare varit enbart kreditgivare blir aktieägare och kan utöva rösträtt och direkt påverka företagsledningen. Detta kan leda till att befintliga aktieägares kontroll minskar och att företagsledningens frihet begränsas. Även om räntebetalningar försvinner kan det uppstå en belastning av att betala utdelning till nya aktieägare när företagets resultat förbättras. Dessutom, om en kapitalökning leder till att aktiekapitalet överstiger 100 miljoner yen, måste man också ta hänsyn till skattemässiga nackdelar, eftersom företaget då inte längre kan dra nytta av skatteförmåner för små och medelstora företag.

Ur kreditgivarens perspektiv kan DES vara ett realistiskt alternativ för att återvinna fordringar från företag som är på gränsen till konkurs. Genom att avstå från fordringar förloras de helt, men genom DES kan man förvärva aktier och sikta på framtida uppsida. Om företagets omstrukturering lyckas kan värdet på de innehavda aktierna öka, vilket möjliggör en avkastning som överstiger det ursprungliga fordringsbeloppet genom kapitalvinster från aktieförsäljning eller utdelningsinkomster. Som aktieägare kan man också engagera sig i företagsledningen och aktivt arbeta för att maximera värdet på sin investering.

Men riskerna för kreditgivaren är betydande. Den största risken är att den juridiska fordringsrätten blir efterställd. En fordran som lån, som har prioriterad återbetalningsrätt i företagets tillgångar, omvandlas till aktier, som har den mest efterställda fordringsrätten. Om företaget misslyckas med sin omstrukturering och går i likvidation, blir aktiernas värde noll och det blir extremt svårt att återvinna investeringen. Dessutom förloras kontraktuell ränteinkomst. Ytterligare ett problem är likviditeten; om det berörda företaget är ett privat företag, finns det ingen marknad för de förvärvade aktierna, vilket gör det mycket svårt att sälja dem och omvandla dem till kontanter. I grund och botten innebär DES att kreditgivaren byter från en defensiv position med låg risk och låg avkastning till en offensiv position med hög risk och hög avkastning.

Genomförandeprocedurer för DES enligt japansk bolagsrätt

DES innebär en in-kind-insats och kräver därför att man följer de strikta procedurer som fastställs av japansk bolagsrätt. Kärnan i dessa procedurer är ett undersökningssystem genom en inspektör som tillsätts av domstolen.

Enligt artikel 207, stycke 1 i japansk bolagsrätt måste ett företag, när en in-kind-insats görs, ansöka hos domstolen om tillsättning av en inspektör för att undersöka om värdet på den insatta egendomen är lämpligt. Denna procedur är ett viktigt system för att förhindra övervärdering av in-kind-insats egendom och för att säkerställa en solid kapitalbas för företaget, men eftersom det är tidskrävande och kostsamt, utgör det en stor praktisk börda.

Emellertid har japansk bolagsrätt infört viktiga undantag från denna princip. Artikel 207, stycke 9 i japansk bolagsrätt listar flera fall där inspektörens undersökning inte behövs under vissa förutsättningar, och det är just dessa undantagsbestämmelser som gör genomförandet av DES praktiskt möjligt. Det mest relevanta undantaget för DES finns i samma paragraf, punkt 5. Enligt denna bestämmelse är inspektörens undersökning inte nödvändig om den insatta egendomen är en “penningfordran mot ett aktiebolag” och följande två krav är uppfyllda:

1. Betalningstiden för den aktuella penningfordranen har inträffat.
2. Det fastställda insatsvärdet för den aktuella penningfordranen överstiger inte bokföringsvärdet för den relaterade skulden.

Denna bestämmelse har införts för att underlätta genomförandet av DES. När ett företag gör en in-kind-insats av sin egen skuld kan dess värde objektivt verifieras genom företagets bokföring, vilket minskar risken för övervärdering och därmed behovet av inspektörens undersökning. I praktiken, om betalningstiden för den berörda fordran ännu inte har inträffat, är det vanligt att företaget som är gäldenären utfärdar en avsiktsförklaring om att avstå från “förmånen av tidsfristen” för att artificiellt framkalla betalningstiden och därmed uppfylla detta krav.

Med dessa bestämmelser i åtanke ser den allmänna proceduren för genomförande av DES ut som följer. Först kommer företaget och fordringsägaren överens om genomförandet av DES. Därefter fattar företagets styrelse ett beslut om emission av nya aktier och erhåller ett särskilt beslut vid bolagsstämman (i princip krävs att aktieägare med mer än hälften av rösterna är närvarande och att mer än två tredjedelar av de närvarande aktieägarnas röster godkänner). Efter godkännandet lämnar fordringsägaren en ansökan om att teckna aktier och företaget tilldelar aktierna. Slutligen, inom två veckor från det att effekten inträder, ansöker man om registreringsändring hos Legal Affairs Bureau. Vid denna tidpunkt måste man bifoga, förutom registreringsansökan, protokollet från bolagsstämman, aktieägarlistan, aktieteckningsbeviset och en kopia av företagets redovisningsböcker som bevisar existensen och värdet av den penningfordran som utgör insatsen.

Viktiga juridiska och skattemässiga överväganden vid genomförande av DES i Japan

DES (Debt Equity Swap) är en effektiv metod för finansiell förbättring, men dess genomförande medför betydande juridiska och skattemässiga risker. Att förbise dessa kan leda till oväntade förluster och ansvar.

En särskilt viktig juridisk risk är “ansvaret för värdeersättning”. Detta innebär att om värdet på den egendom som bidras i form av apportegendom är betydligt lägre än det insatsbelopp som företaget har fastställt, är de inblandade skyldiga att betala skillnaden till företaget. Enligt japanska bolagslagen (artiklarna 212 och 213) är de som bidrar med apportegendom (i DES-fallet, kreditgivarna) och de direktörer som har hand om emissionen solidariskt ansvariga för att täcka eventuella brister. Även om en inspektör undantas från undersökning, om värderingen av den bidragna fordran bedöms vara olämplig i efterhand, kvarstår risken att detta ansvar kan efterföljas. Det är därför av yttersta vikt att säkerställa att den fordran som bidras är juridiskt giltig och att den har ett verkligt värde som motsvarar dess bokförda värde.

Men i praktiken är det ofta skatteriskerna som utgör de allvarligare problemen, nämligen beskattningen av “skuldbefrielsevinst”. Ur skattesynpunkt betraktas det belopp som ett företag får befriat från skuld som företagets inkomst (vinst) och blir föremål för bolagsskatt. I kontexten av DES, om det bokförda värdet på den skuld som avskrivs är högre än marknadsvärdet på de aktier som emitteras, kan skillnaden betraktas som en “skuldbefrielsevinst” och bli skattepliktig. Till exempel, om aktier med ett marknadsvärde på 50 miljoner yen emitteras för att avskriva en skuld på 100 miljoner yen, kan skillnaden på 50 miljoner yen bli föremål för skatt som skuldbefrielsevinst. Det är absolut nödvändigt att undvika en situation där, trots att DES genomförs för att förbättra finanserna, ett stort behov av skattebetalning uppstår och faktiskt förvärrar företagets likviditet.

Lärdomar från rättsfall om DES-risken: När skattespecialisters förklaringsskyldighet ifrågasätts

Den allvarliga skatterättsliga risken som följer med DES (Double Entry System) framgår tydligt av faktiska rättsfall. Särskilt anmärkningsvärt är ett fall där en skattespecialist, en skatterådgivare, strängt ifrågasattes för brist på förklaringsskyldighet i en dom från Tokyo District Court den 30 maj 2016 (Heisei 28).

I detta fall föreslog en skatterådgivningsbyrå att ett klientföretag skulle genomföra DES som en åtgärd för ägarens arvsskattestrategi. Dock försummade de att tillräckligt förklara att genomförandet av DES skulle resultera i en betydande skuldnedskrivningsvinst för företaget, vilket skulle leda till en företagsskatt på cirka 300 miljoner yen. Som ett resultat tvingades företaget som genomförde DES att betala en oväntat stor skattesumma.

Domstolen erkände fullt ut skatterådgivningsbyråns ansvar och beordrade ersättning för hela det belopp som företaget lidit skada av. I domen påpekade domstolen att risken för beskattning av skuldnedskrivningsvinsten som följer med DES borde vara allmän kunskap för en skattespecialist. Domstolen ansåg att eftersom de gav råd som experter, hade de en skyldighet att förklara sådana allvarliga risker på ett konkret och tillräckligt sätt så att kunden kunde förstå dem, och att försummelsen av detta var ett brott mot deras yrkesmässiga omsorgsplikt.

Denna rättsfall visar tydligt att DES inte bara är en fråga om företagsrättsliga procedurer. Även om DES genomförs med juridiskt korrekta procedurer, kan ignorering av de skatterättsliga konsekvenserna orsaka katastrofala skador på verksamheten. Vid planering och genomförande av DES är det avgörande att ha integrerad kunskap som spänner över både företagsrätt och skatterätt, och det ställs mycket höga krav på specialisters omsorgsplikt.

En annan metod: Jämförelse med “Pseudo-DES”

För att undvika skatterisken för skuldbefrielsevinster som är förknippade med in-kind contribution DES (DES med fysiska tillgångar) i Japan, används ibland en metod som kallas “Pseudo-DES” i praktiken. Denna metod har samma ekonomiska substans som in-kind contribution DES, men genom att ändra den juridiska formen eftersträvas olika skattemässiga effekter.

Pseudo-DES består av att genomföra följande två transaktioner i följd:

1. Först gör en borgenär en penninginsats till företaget, likt en vanlig tredjepartsallokering av nyemission, och får i gengäld aktier.
2. Därefter använder företaget de insatta pengarna för att “betala” skulden till den aktuella borgenären.

I denna metod upphör skulden inte genom “konfusion” som vid in-kind contribution, utan genom “betalning” med pengar. Eftersom kapitaltillskottet med pengar och betalningen av skulden med pengar utgör separata transaktioner, uppstår i princip ingen skuldbefrielsevinst för företaget, och skatterisken kan därmed undvikas.

Emellertid finns det risker även med Pseudo-DES. Om skattemyndigheterna bedömer att denna serie transaktioner i realiteten är en och samma och att syftet uteslutande är att minska skattebördan, kan de förkasta detta som en “skatteundvikande åtgärd” och beskatta på samma sätt som med in-kind contribution DES.

Nedan sammanfattas de huvudsakliga skillnaderna mellan in-kind contribution DES och Pseudo-DES i en tabell.

Val av metod kräver en avancerad strategisk bedömning som tar hänsyn till skatterisk, procedurernas tydlighet och risken för att bli bedömd som skatteundvikande av myndigheterna.

Sammanfattning

Debt Equity Swaps är ett mycket effektivt verktyg för att förbättra företags finansiella struktur och möjliggöra återhämtning. Men att genomföra dem liknar att hantera ett svärd med en vass egg. Det är avgörande att noggrant följa de procedurer för apportemission som fastställs i den japanska bolagslagen (Companies Act), och att hantera den betydande skatterisken som uppstår från skuldbefrielsevinster är nyckeln till framgång. Beslutet om att välja mellan en faktisk DES och en syntetisk DES kräver djupgående kunskap och försiktig planering inom både juridik och skatter.

Monolith Law Office har en omfattande erfarenhet av att ge råd om genomförandet av Debt Equity Swaps till en mångfald av klienter, både inom och utanför Japan. Vårt team inkluderar flera engelsktalande medlemmar med juridiska kvalifikationer från andra länder, vilket gör oss kapabla att hantera internationella ärenden. Vi erbjuder omfattande stöd, från att strukturera och genomföra transaktioner i enlighet med japansk bolagslag till att identifiera och föreslå åtgärder för att minska relaterade skatte- och juridiska risker. För att säkert och effektivt utnyttja sådana komplexa finansiella strategier, dra nytta av vår expertis.