Vad är skillnaden mellan STO och ICO? En genomgång av konceptet med säkerhetstoken och betydelsen av STO
På senare år har STO (Security Token Offering) fått uppmärksamhet som en “ny metod för kapitalanskaffning”.
I takt med framväxten av nya teknologier som blockchain har finansiella regleringar uppdaterats i snabb takt. Vad innebär detta för den juridiska statusen av STO, eller snarare, kärnbegreppet säkerhetstoken?
Och hur skiljer sig detta “nya” koncept från ICO (Initial Coin Offering), som också representerar en metod för att samla in kapital?
I den här artikeln kommer vi att förbereda svar på dessa frågor och förklara betydelsen av att diskutera STO i vår tidsålder.
Vad är STO?
STO är en förkortning för Security Token Offering och avser vanligtvis en process där företag emitterar säkerhetstoken för att samla in kapital från allmänheten.
Det finns ingen klar juridisk definition av säkerhetstoken, men på hemsidan för General Incorporated Association Japan STO Association (nedan kallad “Japan STO Association”) finns följande beskrivning:
En säkerhetstoken (Security Token) (nedan kallad “ST”) anses vara en representation av de rättigheter som visas på värdepapper såsom aktie- eller obligationscertifikat, vilka kan överföras med hjälp av elektronisk databehandling. För att klargöra att dessa ST:er är föremål för värdepappersreglering, definierades “elektroniskt registrerade överförbara värdepappersrättigheter” i den reviderade japanska lagen om finansiella instrument och börser och relaterade regeringsförordningar (nedan kallade “lagen om finansiella instrument och börser etc.”) som trädde i kraft den 1 maj 2020 (Reiwa 2). Kapitalanskaffning genom emission av sådana ST:er kallas kollektivt för STO (Security Token Offering) (nedan kallad “STO”).
Japan STO Association | Vad är STO?[ja]
Dessutom finns det ytterligare information på hemsidan för General Incorporated Association Japan Security Token Association[ja] (nedan kallad “JSTA”), som är en partner till Japan STO Association:
En säkerhetstoken är en digital token som emitteras på en blockchain-nätverk och som har en underliggande tillgång eller värde. Med hjälp av blockchains egenskaper kan rättigheter till underliggande tillgångar överföras gränslöst och säkert. Enligt japansk lag avser det typiskt rättigheter definierade som “elektroniskt registrerade överförbara värdepappersrättigheter” enligt lagen om finansiella instrument och börser. JSTA inkluderar dock även tokeniserade rättigheter till tillgångar som inte omfattas av denna lag och token som representerar dessa rättigheter i sin definition av säkerhetstoken.
JSTA | Definition av ST och JSTAs täckning[ja]
Med andra ord kan begreppen “STO” och “säkerhetstoken” ha olika innebörder beroende på vem som diskuterar dem.
I denna artikel kommer vi att följa JSTAs indelning och klassificera “säkerhetstoken” i två huvudkategorier:
- Juridiska säkerhetstoken (dvs. de som definieras som “elektroniskt registrerade överförbara värdepappersrättigheter” enligt lagen om finansiella instrument och börser etc.)
- Faktiska säkerhetstoken (dvs. tokeniserade rättigheter till tillgångar som inte omfattas av lagen om finansiella instrument och börser etc. och token som representerar dessa rättigheter)
När man överväger STO är det viktigt att tydligt skilja mellan dessa typer av säkerhetstoken. Detta beror på att juridiska säkerhetstoken omfattas av regleringar såsom offentliggörande och branschregleringar enligt lagen om finansiella instrument och börser, medan faktiska säkerhetstoken inte omfattas av dessa regleringar, vilket innebär att de kräver helt olika procedurer.
Därför kommer vi nedan att skilja mellan juridiska och faktiska säkerhetstoken och förklara betydelsen av STO för varje typ.
Vad är en juridisk säkerhetstoken?
En juridisk säkerhet (värdepapper) är i grunden en “värdepappers” enligt Japanese Financial Instruments and Exchange Act (金融商品取引法, 2006). En token kan juridiskt beskrivas som något där “rättigheter kan elektroniskt registreras och överföras som en egendom med ekonomiskt värde”.
I denna artikel kommer vi att använda termen “tokenisering” för att beskriva den elektroniska processen som gör det möjligt att representera rättigheter i en token. Denna elektroniska process avser främst blockchain-teknologi, men är inte nödvändigtvis begränsad till detta.
Den juridiska säkerhetstoken kan kort beskrivas som “elektroniskt registrerade överförbara värdepapper och rättigheter”, men dess juridiska status är något komplex. Vi kommer att gå igenom detta steg för steg på ett noggrant sätt.
Den juridiska ställningen för “rättigheter kopplade till elektronisk registrering och överföring av värdepapper”
Låt oss bryta ner det lite, som följer:
- “Elektronisk registrering och överföring”
- “Värdepappersrelaterade rättigheter”
- “Osv.”
Först och främst, “elektronisk registrering och överföring” refererar till något som kan registreras och överföras elektroniskt, vilket syftar på det tidigare nämnda “tokeniserade” objektet.
Nästa punkt, “värdepappersrelaterade rättigheter”, kräver att vi förstår det juridiska konceptet “värdepapper” korrekt, så låt oss förklara detta nedan.
Omfattningen av “värdepapper”
Värdepapper är ett grundläggande begrepp som avgör tillämpningsområdet för den japanska lagen om värdepapper och börshandel (金商法), men även om vi pratar om värdepapper, klassificeras de i lagen i stort sett i “artikel 1-värdepapper” och “presumerade värdepapper”, och beroende på typen skiljer sig tillämpningen av offentliggöranderegler och branschregleringar.
Den aspekt som skiljer artikel 1-värdepapper från presumtiva värdepapper är “graden av likviditet”.
Artikel 1-värdepapper, som typiskt har hög likviditet, omfattas i princip av offentliggöranderegler och är även föremål för strängare branschregleringar. Å andra sidan, för presumtiva värdepapper, som typiskt har låg likviditet, gäller i princip inte offentliggöranderegler, och branschregleringarna är mer avslappnade jämfört med artikel 1-värdepapper.
Artikel 1-värdepapper har typiskt hög likviditet eftersom värdepapperen utfärdas på papper och handlas på marknaden, medan presumtiva värdepapper anses ha låg likviditet eftersom de inte utfärdas på papper utan “anses vara värdepapper i form av en abstrakt rättighet”.
Med andra ord är “rättigheter som representeras av värdepapper” de rättigheter som normalt skulle representeras av värdepapper enligt artikel 1, men som inte utfärdas på papper (med andra ord, som utfärdas elektroniskt).
Men när det gäller sådana rättigheter som utfärdas elektroniskt finns det komplicerade aspekter, eftersom det i den japanska lagen om värdepapper och börshandel finns ett separat begrepp som kallas “elektroniska överföringsrättigheter”, vilket också kräver förklaring.
Förhållandet till “elektroniska överföringsrättigheter”
STO (Security Token Offering) kännetecknas ofta som en “ny metod för kapitalanskaffning” eftersom det innebär att man tokeniserar rättigheter som inte nödvändigtvis tillhör de existerande typerna av värdepapper.
Den japanska lagen om finansiella instrument och börser (FIL) har en omfattande bestämmelse i artikel 2, stycke 2, punkt 5, som utgör gränsen för dess tillämpningsområde för att kunna hantera sådana nya finansiella produkter. Generellt kallas rättigheterna som anges i denna punkt för “andelar i kollektiva investeringsscheman”.
Och FIL reglerar de rättigheter som tokeniserats, inklusive andelar i kollektiva investeringsscheman, som “elektroniska överföringsrättigheter”.
Med andra ord har både “rättigheter att visa värdepapper” och “elektroniska överföringsrättigheter” det gemensamt att de tokeniserar rättigheter, men de rättigheter som tokeniseras skiljer sig åt.
Om en rättighet klassificeras som en elektronisk överföringsrättighet, behandlas den som ett värdepapper enligt paragraf 1, även om det i grunden är ett antaget värdepapper med låg likviditet och därmed inte omfattas av offentliggöranderegler (FIL artikel 2, stycke 3). Dessutom behandlas elektroniska överföringsrättigheter på samma sätt som värdepapper enligt paragraf 1 även när det gäller tillämpningen av yrkesregleringar (FIL artikel 28, stycke 1, punkt 1).
I denna lag avses med “erbjudande av värdepapper” en uppmaning att ansöka om förvärv av nyligen emitterade värdepapper (inklusive handlingar som liknar sådana uppmaningar enligt bestämmelser i kabinettsförordningar, som kallas “liknande förvärvsuppmaningar” i följande stycke. Hädanefter kallat “förvärvsuppmaningar”), där sådana förvärvsuppmaningar gäller värdepapper som anges i stycke 1 eller rättigheter att visa värdepapper, specifika elektroniska skuldfordringar eller rättigheter som anges i föregående stycke (begränsat till fall där de representerar ekonomiskt värde som kan överföras med hjälp av elektronisk databehandling (begränsat till sådant som är elektroniskt registrerat på elektroniska enheter eller andra objekt). Med undantag för fall som definieras av kabinettsförordningar med hänsyn till likviditet och andra omständigheter. Hädanefter kallat “elektroniska överföringsrättigheter”). (I följande stycke samt artikel 2-3 stycke 4 och 5, och artikel 23-13 stycke 4, kallas detta “värdepapper enligt stycke 1”). Om förvärvsuppmaningen gäller rättigheter som anses vara värdepapper enligt föregående stycke (med undantag för elektroniska överföringsrättigheter. I följande stycke, artikel 2-3 stycke 4 och 5, och artikel 23-13 stycke 4, kallas detta “värdepapper enligt stycke 2”), är det relevant i de fall som anges i punkt 3, och “privat placering av värdepapper” avser förvärvsuppmaningar som inte utgör ett erbjudande av värdepapper.
FIL artikel 2, stycke 3
Det finns två anledningar till att regleringen av elektroniska överföringsrättigheter har en sådan speciell struktur.
Den ena är att det är svårt att uttryckligen och individuellt lista dem tillsammans med andra värdepapper på grund av den höga graden av frihet i token-designen. Den andra är att även om elektroniska överföringsrättigheter kan inkluderas i konceptet för andelar i kollektiva investeringsscheman, skulle de annars klassificeras som värdepapper enligt stycke 2, vilka inte omfattas av offentliggöranderegler, och detta skulle inte vara förenligt med tokenens egenskap att ha hög likviditet på grund av handel på blockchain.
Det är av denna anledning som definitionen av elektroniska överföringsrättigheter inte finns i definitionen av värdepapper, utan inom definitionen av “erbjudande av värdepapper”, som avgör tillämpningsområdet för offentliggöranderegler.
Detaljer utelämnas här, men det bör noteras att de som är undantagna från elektroniska överföringsrättigheter enligt kabinettsförordningar behandlas som antagna värdepapper, även om de utfärdas elektroniskt (Kabinettsförordningen om definitioner enligt FIL artikel 2, paragraf 9-2).
Vad är “Elektroniskt registrerade överförbara värdepapper och liknande rättigheter”
Med detta som utgångspunkt, låt oss bekräfta den juridiska positionen för “Elektroniskt registrerade överförbara värdepapper och liknande rättigheter” enligt den japanska lagen om finansiella instrument och börser (FIBL).
Faktum är att konceptet med “Elektroniskt registrerade överförbara värdepapper och liknande rättigheter” inte definieras i huvudtexten av FIBL, utan i “Kabinettsförordningen om finansiella instrumentaffärer” (nedan kallad “Affärsförordningen”) (Affärsförordningen Artikel 1, Paragraf 4, Punkt 17).
Enligt detta är “Elektroniskt registrerade överförbara värdepapper och liknande rättigheter” definierade som “rättigheter enligt FIBL Artikel 29-2, Paragraf 1, Punkt 8” (se nedan).
Rättigheter som anses vara värdepapper enligt bestämmelserna i Artikel 2, Paragraf 2 (begränsat till de som särskilt behövs för allmänhetens bästa eller investerarskydd, som fastställs genom kabinettsförordning, med hänsyn till metoderna för registrering eller överföring av de relevanta rättigheterna och andra omständigheter).
FIBL Artikel 29-2, Paragraf 1, Punkt 8
Det vill säga, det handlar om tokeniserade “ansedda värdepapper” (Affärsförordningen Artikel 6-3).
Anledningen till att termen “och liknande” används är att tokeniseringen omfattar hela spektrumet av “ansedda värdepapper”, inklusive de som representerar värdepappersrättigheter. Med andra ord, “Elektroniskt registrerade överförbara värdepapper och liknande rättigheter” inkluderar även “elektroniskt registrerade överföringsrättigheter”.
Orsaken till att konceptet “Elektroniskt registrerade överförbara värdepapper och liknande rättigheter” regleras av Affärsförordningen är, som nämnts ovan, att tokeniseringen är föremål för specifika regleringar som är kopplade till offentliggörandeförpliktelser, och även för att tillämpa särskilda regleringar som uppstår i samband med tokeniseringen (till exempel FIBL Artikel 29-2, Paragraf 1, Punkt 8).
Betydelsen av STO som använder juridiska säkerhetstokens
Som tidigare nämnt innebär en STO (Security Token Offering) som använder juridiska säkerhetstokens att, genom att följa strikta finansiella regleringar, investerarnas förtroende för utgivaren till viss del garanteras. Å andra sidan är en nackdel att processen tar tid, vilket gör det svårt att snabbt skaffa kapital.
Vad är de facto säkerhetstoken?
Å andra sidan, när vi överväger betydelsen av STO (Security Token Offering), kan vi inte ignorera de facto säkerhetstoken.
Som tidigare nämnts, refererar de facto säkerhetstoken till tokenisering av rättigheter till tillgångar som inte omfattas av lagar som den japanska lagen om finansiella instrument och börser (FIEA), samt token som representerar dessa rättigheter.
Enligt klassificeringen av JSTA (Japanese Security Token Association) är det den del som endast täcks av “ST i vid bemärkelse” (det vill säga “tokenisering av rättigheter till andra tillgångar än de ovan nämnda”).
Även om andelar i investeringar baserade på den japanska lagen om särskilda gemensamma företag för fastigheter (Specified Joint Real Estate Ventures Act) uttryckligen är undantagna från att betraktas som värdepapper enligt FIEA (artikel 2, stycke 2, punkt 5), har de i grunden egenskaperna hos en kollektiv investeringsplan (investeringskaraktär) och är delvis underkastade FIEA:s regler, såsom principen om lämplighet och förbud mot förlustkompensation (artikel 21-2 i samma lag), vilket gör att de också kan betraktas som säkerhetstoken i en vidare juridisk mening.
Å andra sidan, när medlemsrättigheter eller penningfordringar och andra rättigheter som är utformade för att inte omfattas av regleringar såsom FIEA eller lagen om betalningstjänster används för att samla in kapital genom försäljning, är dessa finansiella instrument i praktiken nära besläktade med investeringar, men de är inte föremål för lagstadgade informationskrav eller emissionsvillkor och är istället överlåtna till de avtalande parternas fria avtal.
Organisationer som Japanese STO Association, som är en självreglerande organisation enligt FIEA, kompletterar lagstiftningen genom att fastställa normer på en högre nivå än lagen för dessa de facto finansiella instrument som inte omfattas av lagstiftning, och strävar därigenom efter att skapa förtroende på marknaden och skydda investerare.
Särskilt för nya finansieringsmetoder som STO är den roll som självreglerande organisationer spelar av stor betydelse.
Betydelsen av STO som använder de facto säkerhetstoken
STO som använder de facto säkerhetstoken, till skillnad från STO som använder juridiska säkerhetstoken, är inte underkastade strikta finansiella regleringar, vilket möjliggör enkel och snabb finansiering.
Å andra sidan, eftersom emittentens kreditvärdighet inte institutionellt garanteras, kan det ibland förekomma bedrägliga erbjudanden. Detta blev ett problem med ICO (Initial Coin Offering).
Vad är en ICO?
ICO står för Initial Coin Offering och är en förkortning som vanligtvis refererar till när företag eller liknande utfärdar elektroniska tokens (nedan kallade “ICO-tokens”) för att samla in kryptovaluta (virtuell valuta) från allmänheten.
ICO-tokens kan för utgivaren vara ett enkelt och snabbt sätt att samla in stora summor pengar, medan de för investerare är en högriskfinansiell produkt. På den tiden ökade antalet ICO:er explosionsartat världen över, drivet av förväntningar kopplade till att nyligen utgivna mynt snabbt steg i värde.
Men eftersom det var oklart om finansiering genom kryptovaluta skulle omfattas av lagstiftning, kunde utgivarnas trovärdighet inte garanteras, vilket ledde till att bedrägliga fall också förekom.
I Japan blev det därför tydligt genom en ändring av Japanese Financial Instruments and Exchange Act (金商法, Kinshō-hō) under det första året av Reiwa (2019) att finansiering genom kryptovaluta också skulle omfattas av denna lag (artikel 2-2 i Kinshō-hō). Dessutom blev investeringstypen av ICO-tokens reglerade som “elektroniska registrerade överföringsrättigheter” enligt Kinshō-hō, vilket innebär att olika regleringar relaterade till värdepapper nu också gäller för ICOs.
Relaterad artikel: Lagstiftning kring ICO och hur man genomför det lagligt[ja]
Skillnaden mellan ICO och STO
Som ett resultat av att olika regleringar kring värdepapper nu tillämpas på investeringstypen av ICO-tokens, kan man säga att dessa tokens juridiskt sett motsvarar säkerhetstokens, och därmed har den substantiella skillnaden mellan STO och ICO försvunnit.
Det bör dock noteras att det förutom investeringstypen av ICO-tokens även finns andra typer, såsom “andra rättighetstyper” och “rättighetslösa” tokens, vilka omfattas av separata regleringar enligt lagar om betalningstjänster och kryptovalutaväxling, vilket innebär att det fortfarande finns skillnader mellan STO och ICO i detta avseende.
Om man ser det som att STO:s väsen är att följa finansiella regleringar, behöver man inte introducera det oklara konceptet STO; det räcker med att använda de juridiska begrepp som redan diskuterats. Detta gäller särskilt nu när den verkliga skillnaden mellan STO och ICO har upphört att existera.
Slutligen låt oss reflektera över betydelsen av att diskutera konceptet STO i den kommande eran.
Sammanfattning: Betydelsen av att diskutera konceptet STO
Som tidigare nämnt är konceptet STO inte något som kan förstås enhetligt genom enbart juridiska begrepp. Det faktum att Japanese Security Token Act (JSTA) täcker både juridiska säkerhetstokens och de som faktiskt fungerar som säkerhetstokens, illustrerar detta väl.
Det har tidigare funnits en diskurs som betraktade STOs väsentlighet i jämförelse med ICOs, särskilt i termer av att de är underkastade finansiell reglering. Men som vi har förklarat i denna artikel, om vi ska tala utan rädsla för missförstånd, är frågan om de är underkastade finansiell reglering inte längre en central punkt för STO.
De utmaningar som introduktionen av begrepp som ICO och STO har medfört handlar i stort om vad nya teknologier som blockchain kan möjliggöra och hur vi kan använda dem. I sammanhanget av kapitalanskaffning innebär detta att vi kontinuerligt måste överväga vilken typ av systemdesign som kan möta behovet av kapital, särskilt mindre summor, som tidigare inte har nått kapitalmarknaderna, samtidigt som vi upprätthåller marknadens rättvisa och jämlikhet och svarar snabbt.
Konceptet STO har en betydelse som ett verktyg för att öppna vägen till kapitalmarknaderna för dessa typer av finansieringsbehov som ännu inte har kunnat få juridiskt stöd. Det är därför meningsfullt att fortsätta diskussionen om STO även framöver.
Vår byrås åtgärder
Monolith Advokatbyrå är en juridisk firma som besitter hög expertis inom IT, särskilt internet och juridik. Vi erbjuder till exempel omfattande stöd för verksamheter relaterade till kryptovalutor och blockkedjeteknik, såsom att tolka utländska whitepapers, undersöka lagligheten av att genomföra motsvarande scheman i Japan, och att skapa whitepapers och kontrakt. Mer information finns i artikeln nedan.
Category: IT
