Vad är 'Riktlinjer för slumpmässig försäljning av NFT'? En förklaring av typer som inte omfattas av japanska 'spelbrottslagen

På senare år har NFT-affärer snabbt utvecklats, främst i västvärlden. Handelsvolymen för NFT (Non-Fungible Tokens = icke-utbytbara tokens) ökade 215 gånger jämfört med föregående år 2021, vilket ledde till en snabb expansion av NFT-marknaden.

En av de mest populära tjänsterna är slumpmässig försäljning med hjälp av NFT. Men i Japan har bristen på relevanta lagar och förordningar varit ett hinder för många startups. För att lösa detta problem, fastställde fem NFT-relaterade organisationer (BCCC, JCBI, JCBA, JBA, C-SEP) den 12 oktober 2022 (2022) “Riktlinjer för slumpmässig försäljningstjänst med NFT“.

I denna artikel kommer vi att visa de typer som anses inte vara spel enligt dessa riktlinjer, samt förklara de punkter som företag bör vara uppmärksamma på ur ett konsumentbeskyddsperspektiv.

Vad är NFT?

Web3.0, som inkluderar metaverser, baseras på blockkedjeteknik (distribuerad huvudboksteknik) och överför och distribuerar olika aktiviteter på nätet från traditionella centraliserade plattformar till individer. Detta skapar en ny värld som kännetecknas av “distribuerad förvaltning”, “värdebevis” och “transparens”.

NFT står för “Non-Fungible Token”, vilket översätts till “icke-fungibla token” på svenska. Här syftar “token” på elektroniska bevis som utfärdas med hjälp av blockkedjeteknik.

Med NFT gör användningen av blockkedjeteknik det svårt att imitera eller kopiera digitala verk och liknande. På senare år har framkomsten av NFT gjort det möjligt att klargöra äktheten och transaktionshistoriken för digitala tillgångar, och blockkedjan fungerar som ett certifikat. Med andra ord har det blivit möjligt att ge digitala data, som inte kan materialiseras, ett sällsynt värde.

Med andra ord har NFT blivit ett sätt att representera ägarna till unika kryptovalutor, digitala konstverk och tillgångar i den verkliga världen. Strikt taget finns det inget koncept som “äganderätt” för kryptovalutor i virtuella utrymmen, så konceptet “innehav” används istället.

NFT är strukturerade så att endast de som känner till den privata nyckeln som hanteras i blockkedjeplånboken kan handla, så det är möjligt att ha exklusiv kontroll. Och eftersom ägarinformation och transaktionshistorik registreras på blockkedjan, är det möjligt att överföra rättigheter till andra, det vill säga att överlåta dem.

Relaterad artikel: En advokat förklarar vilka lagliga regleringar som finns för NFT[ja]

Fyra typer av slumpmässig försäljning av NFT

Slumpmässig försäljning av NFT innebär att de NFT som erbjuds bestäms slumpmässigt. I riktlinjerna klassificeras slumpmässig försäljning i följande fyra typer:

1. Gacha-försäljning

Detta är en försäljningsmetod som liknar en gacha-gacha, där en leksak i en kapsel kommer ut när du sätter in ett mynt och vrider på ett roterande spak. Efter att användaren har betalat köpeskillingen, kommer en av de flera NFT som försäljningsföretaget har förberett att slumpmässigt utses, och innehållet i den erhållna NFT blir känt.

2. Paketförsäljning

Detta är en försäljningsform där flera NFT slumpmässigt kombineras för att skapa ett paket vars innehåll är okänt. Efter att användaren har betalat köpeskillingen, blir innehållet i de tillhandahållna NFT känt.

3. Reveal-försäljning

Detta är en försäljningsform där flera NFT med samma mönster presenteras, och användaren väljer fritt vilken NFT de vill köpa. Efter att köpeskillingen har betalats, ändras NFT-mönstret och mönstret på den erhållna NFT blir känt.

4. Slumpmässig genereringsförsäljning

Detta är en försäljningsmetod där en NFT genereras med hjälp av ett program som slumpmässigt kombinerar bilddata som har delats upp i delar. Efter att användaren har betalat köpeskillingen, blir innehållet i den genererade NFT känt.

Källa: “Riktlinjer för slumpmässig försäljning av NFT[ja]“

Är slumpmässig försäljning av NFT likställt med spelbrott?

Det finns en risk att slumpmässig försäljning av NFT kan anses vara ett spelbrott. I detta avsnitt kommer vi att förklara om slumpmässig försäljning av NFT kan anses vara ett spelbrott, uppdelat i fall av paketförsäljning och andra fall.

Krav för spelbrott

I strafflagen definieras spelbrott som följer:

Artikel 185 (Spel)

Den som spelar ska straffas med böter på högst 500 000 yen eller med böter. Dock gäller detta inte om man satsar på något för tillfällig underhållning.

Artikel 186 (Kroniskt spel och öppnande av spelplatser för vinst)

1 Den som spelar kroniskt ska straffas med fängelse i högst 3 år.

2 Den som öppnar en spelplats eller sammansluter spelare för att göra vinst ska straffas med fängelse i minst 3 månader och högst 5 år.

Kraven för att ett spelbrott ska anses ha begåtts är följande:

“Spel” tolkas som en handling där två eller fler personer, ① genom “slumpmässig vinst eller förlust”, ② om “egendom eller ekonomisk vinst”, ③ “tävlar om vinst eller förlust”. Det anses dock inte vara ett spelbrott om man “endast satsar på något för tillfällig underhållning”.

Även om ovanstående ① till ③ uppfylls, undantas de som är föreskrivna i lagen.

Med ① “slumpmässig vinst eller förlust” menas att vinst eller förlust bestäms av en slumpmässig situation som inte kan förutses eller kontrolleras av parterna.

Med ② “egendom eller ekonomisk vinst” menas inte bara pengar, utan alla objekt med ett visst ekonomiskt värde (till exempel mark, bilar, varumärkesvaror, samlarkortspel, tillhandahållande av tjänster, etc.).

Med ③ “tävlar om vinst eller förlust” menas att vinnaren får egendom etc. och förloraren förlorar det, och det anses inte vara “tävlar om vinst eller förlust” om en av parterna inte förlorar egendom (till exempel lotterier och dragningar gäller inte).

“Endast satsar på något för tillfällig underhållning” nekar till att ett spelbrott har begåtts. Detta är en bestämmelse som syftar till att neka straff på grund av brist på straffbar olaglighet.

Enligt prejudikat är “något för tillfällig underhållning” något litet som konsumeras för omedelbar underhållning (Högsta domstolens dom den 18 februari 1929), till exempel när man satsar på en måltid. Att satsa pengar, även om beloppet är litet, anses inte vara tillämpligt enligt prejudikat. (Högsta domstolens dom den 7 oktober 1948)

Slumpmässig försäljning av NFT och spelbrott

När NFT säljs slumpmässigt i paket, kan det inte förnekas att “vinst eller förlust” bland köparna påverkas av ① “slumpen” när det gäller vilken NFT man kan få och om man kan få en sällsynt och högt värderad NFT för vidareförsäljning.

Av dessa skäl finns det åsikter som pekar på att ett spelbrott har begåtts i samband med paketförsäljning av NFT. Och för att erkänna ③ “tävlar om vinst eller förlust” av egendom, krävs det att den vinst som en part erhåller baseras på den ekonomiska belastningen för den andra parten, och att det paket som köpts inte har ett värde som motsvarar försäljningspriset.

Med detta som förutsättning, i princip, kommer paketförsäljning av NFT inte att erkännas som att det finns en “tävlar om vinst eller förlust” av egendom mellan säljaren och köparen eller mellan köparna.

Källa: “Punkter om spelbrott[ja]” av Japanska ministeriet för ekonomi, handel och industri

Slumpmässig försäljning av NFT, exklusive paketförsäljning, och spelbrott

Nästa, vi kommer att förklara förhållandet mellan spelbrott och slumpmässig försäljning (utom paketförsäljning, inklusive gacha-försäljning, avslöjande försäljning, slumpmässig genereringsförsäljning) av de fyra typerna av NFT. Försäljningspriset för NFT på den primära marknaden bestäms av försäljningsföretagets eget gottfinnande.

I slumpmässig försäljning, förutom paketförsäljning, kommer försäljningsföretaget att erhålla pengar som motsvarar försäljningspriset, och användaren kommer att erhålla NFT som motsvarar köppriset, så generellt sett anses det inte uppstå något “tävlar om vinst eller förlust” av egendom.

Emellertid, i fall där det kan tänkas finnas ett “tävlar om vinst eller förlust” av egendom mellan försäljningsföretaget och användaren, kan det finnas en möjlighet att ett spelbrott har begåtts, så det är nödvändigt att noggrant överväga affärsmodellen.

Om du inrättar en sekundärmarknad för NFT

Vi kommer att förklara förhållandet mellan hasardspel och situationen där ett försäljningsföretag inrättar en sekundärmarknad (marknadsplats) i samband med slumpmässig försäljning av NFT.

Transaktioner på den primära marknaden är mellan försäljningsföretaget och användaren, medan transaktioner på den sekundära marknaden är mellan användare. Därför är det inte lämpligt att betrakta marknaden som en enhet när man överväger tillämpligheten av hasardspel i förhållande till försäljningsföretaget och användaren.

Å andra sidan, prissättningen på den sekundära marknaden baseras på olika omständigheter än prissättningen av NFT på den primära marknaden. Därför är det nödvändigt att överväga om varje marknad uppfyller kraven för hasardspel.

Om å andra sidan säljaren inrättar en sekundärmarknad och accepterar att köpa till ett lägre pris än försäljningspriset, finns det en risk för att hasardspel kan uppfyllas eftersom försäljnings- och köptransaktionerna utförs som en enhet.

Om du ställer in ett separat försäljningspris på NFT:s primärmarknad

Om ett försäljningsföretag ställer in ett separat försäljningspris som enhetspris för slumpmässigt säljande NFT på primärmarknaden, måste du ställa in det med hänsyn till om det finns en avvikelse från det slumpmässiga försäljningspriset och i vilken grad.

Specifikt kan följande åtgärder övervägas.

(a) När du säljer en slumpmässig NFT separat, om du ställer in samma pris för alla oavsett sällsynthet, tror vi inte att det kommer att uppstå en “tvist om vinst och förlust” av egendom även om du fritt ställer in det slumpmässiga försäljningspriset.

(b) Å andra sidan, när du säljer en slumpmässig NFT separat, om du gör en skillnad beroende på sällsynthet, måste du vara försiktig så att det slumpmässiga försäljningspriset inte överstiger det lägsta enhetspriset för det separata försäljningspriset.

Observera dock att om en NFT som säljs slumpmässigt på primärmarknaden sedan säljs slumpmässigt på sekundärmarknaden mellan användare, kan det uppstå en “tvist om vinst och förlust” av egendom mellan försäljningsföretaget och användaren. När du överväger affärsmodellen för sekundärmarknaden som ett försäljningsföretag, behöver du noggrant övervägande.

Punkter att uppmärksamma för konsumentskydd

När du säljer NFT:er på ett slumpmässigt sätt finns det punkter som varje företag bör uppmärksamma individuellt utifrån deras affärsinnehåll, ur ett konsumentskyddsperspektiv.

Korrekt informationstillhandahållande etc.

Även om höga transaktionsbelopp i sig inte nödvändigtvis bör förkastas som en affärsmetod, med tanke på skyddet av spelbrottslagen, även om försäljningsmetoden inte faller under spelbrottslagen, är det nödvändigt att ta vissa hänsyn för att förhindra att konsumenternas rationella val hindras av felaktig information om försäljningsmetoder och försäljningsvillkor som överdrivet uppviglar konsumenternas förhoppningar om vinst.

Specifikt kan följande punkter övervägas:

(a) Vid försäljning på NFT:s primärmarknad, om det inte finns någon skillnad i enhetspriset för NFT:er beroende på sällsynthet, bör följande handlingar undvikas.

• Metoder som överdrivet medvetandegör konsumenter om att det finns en skillnad i objektivt värde för individuella NFT:er (t.ex. överdriven reklam för att värdet på en viss karaktär är högt, överdriven fördelaktig behandling av en viss karaktär i ett spel, etc.).

(b) När ett försäljningsföretag sätter ett slumpmässigt försäljningspris och ett separat försäljningspris på primärmarknaden och säljer dem, är det önskvärt att uppmärksamma följande punkter.

• Att sätta det separata försäljningspriset till ett pris som inte avviker mycket från det slumpmässiga försäljningspriset

(c) Undvik att tillhandahålla information som starkt uppviglar förhoppningar om vinst (t.ex. annonser som antyder att ett visst NFT har en hög spekulativt värde och att dess pris kommer att stiga i framtiden, vilket överdrivet uppviglar konsumenternas köplust).

(d) När du säljer genom att avslöja antalet planerade utgåvor och sannolikheten för uppkomst, bör följande handlingar undvikas eftersom de blir orättvisa presentationer enligt lagen om utställning av priser (vilseledande presentation av överlägsenhet, vilseledande presentation av fördel).

• Att visa ett större antal planerade utgåvor än det faktiska antalet planerade utgåvor för ett visst NFT
• Att visa en högre sannolikhet för uppkomst än den faktiska sannolikheten för uppkomst för ett visst NFT

(e) Följande handlingar bör undvikas eftersom de blir orättvisa presentationer enligt lagen om utställning av priser (vilseledande presentation av fördel, lockande reklam) och kan leda till att konsumenternas utgifter för att erhålla det önskade NFT:et blir orimligt höga.

• Att sälja genom att meddela att ett visst NFT kommer att dyka upp lätt, efter att ha satt en extremt låg sannolikhet för uppkomst
• Att sälja genom att meddela att det kommer att dyka upp, trots att det inte finns någon möjlighet att det kommer att dyka upp

(f) För ett visst NFT bör följande handlingar undvikas eftersom de blir orättvisa presentationer enligt lagen om utställning av priser (vilseledande presentation av överlägsenhet, vilseledande presentation av fördel).

• Att sälja på ett sätt som gör det svårt för konsumenter att känna igen att antalet planerade utgåvor och sannolikheten för uppkomst som har presenterats för konsumenterna har minskat efteråt, trots att ändringar har gjorts för att minska dem

Hänsyn till minderåriga

Minderåriga har inte fullständig bedömningsförmåga och är benägna att bli indragna i problem med höga kostnader, och om minderårigas rätt att avbryta (Civil Code Article 5, Paragraph 2) erkänns kan det leda till nackdelar för försäljningsföretaget och motparten på sekundärmarknaden. Därför kan det vara önskvärt att vidta följande åtgärder i fall där det kan bekräftas att tjänsten används av minderåriga.

(a) Det är önskvärt att uppmuntra användare att få samtycke från vårdnadshavaren, till exempel genom att ange i tjänstvillkoren att samtycke från vårdnadshavaren krävs för att använda NFT-köptjänsten eller för att göra ett köp.

(b) Det är önskvärt att sätta en övre gräns för kostnaderna, till exempel genom att begränsa det belopp eller antalet gånger som kan köpas.

Sammanfattning: Konsultera en advokat för NFT-försäljning

Vi har nu gått igenom de viktigaste punkterna i “Riktlinjer för slumpmässig försäljningstjänst av NFT”, som fastställdes den 12 oktober 2022 (Gregorianska kalendern).

I mars 2022 publicerades den reviderade “Riktlinjer för NFT-verksamhet[ja]” (Allmänna föreningen för japanska kryptovalutaföretag). Det är viktigt för företag som säljer NFT och NFT-relaterade produkter och tjänster att analysera den juridiska naturen av NFT i ljuset av japansk civilrätt, handelsrätt, immaterialrätt (upphovsrätt, patentlag, varumärkeslag) etc., och att överväga specifikt vilka juridiska åtgärder som är lämpliga för att sälja de avsedda NFT:erna.

Dessutom krävs det att dessa frågor kontinuerligt granskas och uppdateras för att matcha den snabbt växande och utvecklande verkligheten av NFT-verksamhet och Web 3.0/metaverse (virtuella utrymmen). Vi rekommenderar att du konsulterar en advokat om affärsmodellen för NFT-försäljning för att säkerställa laglig affärsdrift.

Information om åtgärder från vår byrå

Monolith Advokatbyrå är en juridisk byrå med hög expertis inom IT, särskilt internet och juridik. Vi erbjuder fullständigt stöd för företag som är involverade i kryptovalutor, NFTs och blockchain. Mer information finns i artikeln nedan.

Monolith Advokatbyrås områden: Kryptovalutor, NFTs och Blockchain[ja]