Hur man tar bort Google-sökresultat som man absolut vill radera genom att gå via domstolen

Om det finns en sida med förtal, är det grundläggande att be en advokat eller liknande att begära att sidan i sig tas bort. Men det finns fall där det är svårt att förverkliga ‘borttagning av sidan i sig’, till exempel när sidans operatör är okänd. I sådana fall, även om det inte är möjligt att ta bort sidan i sig, kommer du att överväga om det inte är möjligt att sidan inte dyker upp i Googles sökresultat. Med andra ord, ‘borttagning från Google sökresultat’. Är det möjligt att begära denna borttagning genom en rättslig process?

Radering av sidor och borttagning från sökmotorer

Om det finns inlägg som kan anses vara skadliga för ryktet, till exempel på forum som 5chan, är det grundläggande att radera dessa inlägg för att hantera ryktesskador. Om artikeln inte existerar, kommer det inte att finnas någon som ser den. Denna typ av artikelborttagning kan begäras genom domstolsförhandlingar eller, om förhandlingarna misslyckas, genom en snabb process kallad “provisorisk disposition” via domstolen.

https://monolith.law/reputation/provisional-disposition[ja]

Men om du tänker ta bort artiklar genom domstolen, blir internationell jurisdiktion ett problem. För att uttrycka det mycket enkelt, kan du inte begära borttagning i en japansk domstol för servrar och liknande som drivs utomlands utan att rikta sig till japaner.

https://monolith.law/reputation/against-facebook-amazon[ja]

Med tanke på dessa omständigheter, om det inte är möjligt att ta bort artikeln i sig, även om det är oundvikligt att artikeln finns på internet, vill du att det inte ska finnas någon som ser den. Med dagens internetsystem läses sådana artiklar oftast via sökmotorer, och om artikeln försvinner från sökmotorn, kommer det knappast att finnas någon som läser den.

Därför, i sådana fall, kommer du att begära att sökmotoroperatörer som Google och Yahoo! inte ska visa artikeln i sökresultaten.

Rättsfall som förnekar borttagning av sökresultat

Det finns rättsfall som hävdar att “man kan i princip inte begära att sökresultat från sökmotorer som Google ska tas bort”.

Fallet med sökmotorn Yahoo!

Detta är ett fall som rör sökmotorn Yahoo!, inte Google, och det finns ett sådant domslut.

“Även om en webbsida med olagligt innehåll visas som ett sökresultat, är det inte så att operatören av söktjänsten själv gör det olagliga uttrycket, eller att de hanterar den aktuella webbsidan. På grund av söktjänstens natur är det i princip inte operatörens uppgift att bedöma innehållet eller lagligheten hos webbsidorna som visas som sökresultat. Med tanke på söktjänstens roll i dagens samhälle, om man tar bort en specifik webbsida med olagligt innehåll från sökresultaten, kommer det att begränsa möjligheterna att sända eller komma i kontakt med samhället i stor utsträckning, även för uttryck på webbsidan som inte är olagliga.”

Tokyo District Court, February 18, 2010 (Heisei 22)

Detta domslut tar hänsyn till omständigheterna att “operatören av Google och liknande inte själv gör det olagliga uttrycket” och “de hanterar inte själva sidan som gör det olagliga uttrycket”, samt bedömningen att “sökmotorer, på grund av systemet, i princip inte bör bedöma lagligheten hos webbsidor som är sökresultat”, och ser mycket begränsat på möjligheten att begära borttagning av sökresultat från sökmotorer. Med andra ord,

• Det är uppenbart att webbsidan som är sökresultatet är olaglig
• Den olagliga delen utgör hela eller åtminstone största delen av webbsidan

Det är bara när båda dessa villkor uppfylls som man kan begära borttagning. I sådana fall,

1. Först ansöker man om att ta bort sökresultatet utanför domstolen, och om sökmotorn ändå inte tar bort det
2. Efter 1, begär man borttagning genom domstolen

Det är bara genom att följa dessa steg som man kan begära borttagning av sökresultat i domstol.

Detta kan sägas vara en indikation på att domstolen mycket snävt definierar de fall där borttagning av sökresultat kan godkännas, både i materiell och processuell mening.

Fallet som visade att endast innehållet i snippetet bedöms

“Det är rimligt att anse att de fakta som svaranden visar för användarna av denna söktjänst genom att visa sökresultaten är begränsade till existensen och platsen (URL) för webbplatser (länkade webbplatser) som innehåller sökordet i deras innehåll, samt en del av deras innehåll (den del av innehållet på den aktuella webbplatsen som innehåller sökordet och visas som ett snippet).”

Kyoto District Court, August 7, 2014 (Heisei 26)

Detta kan vara lite svårt att förstå, men det handlar om ramverket för att bedöma om sökresultat från sökmotorer som Google är olagliga eller inte. Det är inte möjligt att begära att sökresultat ska tas bort bara för att en olaglig sida kommer upp i sökresultaten, utan det är bara om det finns olagligt innehåll i sidöversikten (snippetet) i sökresultatskärmen som man kan begära att sökresultatet tas bort.

Dessa rättsfall begränsade söktjänstoperatörernas inblandning i sökresultaten till “operatören av söktjänsten själv gör inte det olagliga uttrycket, och de hanterar inte den aktuella webbsidan”, och betonade “söktjänstens roll i dagens samhälle”, och satte en hög tröskel för att godkänna borttagning.

Rättsfall som tillåter borttagning av sökresultat

Det finns dock fall där följande har fastställts och borttagning av sökresultat har tillåtits.

Gäldenären hävdar att det i princip inte bör finnas någon skyldighet för söktjänstleverantören att ta bort sökresultat, eftersom gäldenären inte har uttryckt något om riktigheten eller rättmätigheten av sökresultatens innehåll på grund av den allmänna nytta som internet söktjänsten erbjuder genom den aktuella webbplatsen. Visst, det är allmänt känt att användningen av internetsöktjänster spelar en mycket viktig roll för att effektivt använda internet idag. Men i det aktuella inlägget är det uppenbart att de saker som listas i huvudmenyns första punkt kränker kreditgivarens personlighetsrättigheter från titeln och snippetet i sig, och även om gäldenären påläggs att ta bort inlägget baserat på varje titel och snippet av inlägget, kan det inte sägas att det skulle vara orättvist för gäldenären (faktiskt, enligt bevisdokumenten [Koa 7, B5 till 7], erkänns det att gäldenären har ett system för att ta bort artiklar som gäldenären har bedömt vara olagliga från sökresultaten på den aktuella webbplatsen). Dessutom kan det knappast sägas vara en legitim fördel för användare av den aktuella webbplatsen att kunna söka efter webbplatser som innehåller uppenbart skadliga påståenden om andras personlighetsrättigheter. Därför kan gäldenärens ovanstående argument inte accepteras.

Dessutom hävdar gäldenären att det i princip inte bör finnas någon skyldighet för gäldenären att ta bort sökresultat, eftersom det skulle vara tillräckligt som rättslig lindring om gäldenären begär att webbplatsadministratören för länkmålet för sökresultaten på den aktuella webbplatsen tar bort det. Men i det aktuella inläggsförteckningen är det erkänt att de saker som listas i huvudmenyns första punkt kränker kreditgivarens personlighetsrättigheter från varje titel och snippet av inlägget i sig, så det är naturligt att gäldenären, som administrerar den aktuella webbplatsen, har en skyldighet att ta bort det, och gäldenärens ovanstående argument kan inte accepteras så länge det motsäger detta.

Tokyo District Court decision, October 9, Heisei 26 (2014)

Frågan om det är möjligt att begära borttagning av sökresultat från sökmotorer genom domstolar var ett ämne med olika åsikter fram till nyligen. Det fanns flera domar på distriktsdomstolsnivå, men Högsta domstolen hade inte avgjort denna fråga, och en dom från Högsta domstolen väntades.

Men som en advokat som hanterar rykteshantering, tror jag att borttagning av sökresultat, som dessa rättsfall beskriver, bör “naturligtvis” tillåtas. Anledningarna är följande.

För det första, i det typiska fallet med borttagning av en sida, till exempel när en bloggartikel är olaglig och man begär att den artikeln tas bort, kan inte bara bloggoperatören som skrev den aktuella bloggartikeln, utan också bloggföretaget och serveroperatörsföretaget bli svarande i rätten. Med andra ord, om en person som har lidit skada, till exempel förtal, på grund av en bloggartikel inte vet vem som skrev artikeln, kan personen begära att bloggföretaget och serveroperatörsföretaget tar bort artikeln.

Domstolen förklarar detta genom att säga att bloggoperatörer och serveroperatörsföretag också har en “moralisk skyldighet att ta bort” saker.

Bloggoperatörer och serveroperatörsföretag skriver inte bloggartiklar själva. De har bara skapat en olaglig artikel av en tredje part på bloggtjänsten eller servern som de administrerar. Ändå, om en olaglig artikel som förtalar någon publiceras på bloggtjänsten eller servern som de administrerar, och om administratören kan ta bort artikeln, har administratören en “moralisk skyldighet att ta bort” den olagliga artikeln. Detta är anledningen till att man kan begära att ett bloggföretag eller ett serveroperatörsföretag tar bort en bloggartikel.

Raderingsskyldighet genom sökmotorer

Även i fallet med sökmotorer kan det sägas att “tillhandahållandet av sökresultat har en aspekt av uttrycksbeteende av sökföretaget självt” på dess system. Visst, sökmotoroperatörer som Google har inte skrivit de olagliga artiklarna, och “av sin natur, i princip, är de inte i en position att bedöma innehållet eller lagligheten av webbsidor som visas som sökresultat”. Men de har ett system för att “ta bort artiklar som de har bedömt vara olagliga” från sökresultaten, och eftersom de kan ta bort artiklar som utgör ärekränkning och liknande, är det inte självklart att “en skyldighet att radera uppstår”?

Som kommer att diskuteras senare, sägs det att den nuvarande Högsta domstolen tar en ram för bedömning som erkänner radering av sökresultat när det är klart att behovet av radering överstiger behovet av offentliggörande. Om, till skillnad från fallet med radering av sidan själv, radering av sökresultat inte erkänns om det inte är “klart”, vad är då orsaken till denna skillnad?

En viss slutsats framkom i Högsta domstolens beslut år 2017 (Heisei 29)

Krävde att gripandeartiklar skulle tas bort från sökresultaten

Så här var det, frågan om “om det är möjligt att juridiskt kräva att sökresultat tas bort från en sökmotor” var ett ämne med två sidor, men 2017 (Heisei 29), gav Högsta domstolen en viss slutsats till detta. Slutsatsen som Högsta domstolen kom fram till var att, åtminstone, om det är tydligt att behovet av borttagning överstiger behovet av offentliggörande, och vissa krav uppfylls, kan man begära borttagning.

Denna händelse inträffade i november 2011 (Heisei 23), när en person som hade gripits för att ha brutit mot den så kallade japanska lagen om förbud mot barnpornografi (Lagen om bestraffning av handlingar relaterade till barnprostitution och barnpornografi, och skydd av barn) och bötfälldes följande månad, krävde att Google skulle ta bort honom från sökresultaten.

En tillfällig åtgärd för att ta bort sökresultat godkändes i distriktsdomstolen

Att ta bort sökresultat från en sökmotor är möjligt genom en snabb process kallad “tillfällig åtgärd”, inte genom en “rättegång”. Detta fall började också som en tillfällig åtgärd i Saitama distriktsdomstol. Advokaten för den ovan nämnda fordringsägaren (ett koncept liknande “sökanden” i en rättegång) hävdade att Google självt, genom att visa arresteringsartiklar i sökresultaten, kränkte privatlivet, och begärde att sökresultaten skulle tas bort. Som svar på detta, utfärdade Saitama distriktsdomstol ett beslut (med samma innebörd som “dom” i en rättegång) att godkänna borttagningen, med motiveringen att det var en kränkning av privatlivet att arresteringsartiklar dök upp i Google sökresultat.

Högsta domstolen gjorde en ny bedömning och godkände inte borttagning av sökresultat

Men mot detta beslut gjorde Google en “bevarande invändning”. Det är en tekniskt komplicerad fråga, men det är ett koncept som liknar “överklagande” i en rättegång. Den förlorande sidan i en tillfällig åtgärdsprocess kan genom att göra en “bevarande invändning” istället för ett “överklagande”, begära att domstolen gör en ny bedömning. Och denna bevarande överklagandeprövning (en process för att göra en ny bedömning) visade att det inte kan erkännas något intrång i privatlivet, eftersom det aktuella gripandefallet fortfarande inte har förlorat sin offentlighet. I detta beslut från högsta domstolen,

Det erkänns att (den gripande artikeln som är publicerad) är på en så kallad elektronisk anslagstavla på internet, och det antas att det finns många fakta och åsikter som inte har något att göra med detta brott. Då, istället för att be webbplatsadministratören att ta bort individuella inlägg, att ta bort webbsidan som är länkad till i sökresultaten, eller att göra den osynlig, kan det bedömas att det i praktiken gör det omöjligt för allmänheten att få tillgång till dem, med tanke på att överklagaren har en stor andel av söktjänstverksamheten och att det är mycket svårt att direkt hitta URL:er på webbplatser på internet, och det kan erkännas att det resulterar i att kränka många människors rätt till yttrandefrihet och rätten att veta.

En sådan indikation gjordes också. Med andra ord, till skillnad från när man begär att en anslagstavlaoperatör tar bort individuella inlägg, gör borttagning från sökresultat det svårt att få tillgång till inlägg som inte har något att göra med gripandeartiklar, vilket innebär att “nackdelarna” är stora från sökmotorns synvinkel, och det bör inte lätt erkännas, det är den logiken.

Högsta domstolen godkände borttagning av sökresultat

Och vidare mot detta, har en process liknande “överklagande” utförts av advokaterna, vilket ledde till att Högsta domstolen fattade ett beslut, vilket är problemet. Slutligen visade Högsta domstolen sin bedömning av fallet som började med en preliminär åtgärd. Denna dom från Högsta domstolen visade en ram där, som nämnts ovan, borttagning godkänns om det är tydligt att behovet av borttagning överstiger behovet av offentliggörande.

Advokaten för appellanten (det finns många tekniska termer på grund av förfarandet, men det betyder i princip “sökande”) gjorde följande invändningar mot indikationen i ovanstående högsta domstolsbeslut,

1. I fall av upphovsrättsintrång, om upphovsrättsintrång erkänns i en del av sidan, är offentliggörandet av hela sidan tydligt förbjudet enligt upphovsrättslagen
2. Angående intrång i personlighetsrättigheter som kränkning av privatlivet, har Högsta domstolen visat att det finns en rätt att begära upphörande av artikelpublicering i det så kallade Norra Journal-fallet
3. Denna rättsprincip är tydligt giltig även i fall av privatlivsrättigheter etc.

Advokaten gjorde sådana invändningar.

Angående dessa diskussioner, visade Högsta domstolen följande bedömning.

Å andra sidan, sökföretaget samlar in information som publiceras på webbplatser på internet på ett omfattande sätt, sparar dess kopior, organiserar informationen genom att skapa index baserade på dessa kopior, och tillhandahåller sökresultat baserade på detta index i enlighet med vissa villkor som anges av användarna. Även om insamling, organisering och tillhandahållande av denna information utförs automatiskt av ett program, är detta program skapat så att det kan ge resultat i linje med sökföretagets policy för att tillhandahålla sökresultat, så tillhandahållandet av sökresultat har en aspekt av uttryck av sökföretaget självt. Dessutom spelar tillhandahållandet av sökresultat av sökföretaget en stor roll som infrastruktur för informationsdistribution på internet i det moderna samhället, vilket stöder allmänheten att sända information på internet och erhålla nödvändig information från den enorma mängden information på internet. Och det kan sägas att det är en begränsning av den roll som uppfylls genom att tillhandahålla sökresultat, liksom en begränsning av uttryckshandlingar som är konsekventa med ovanstående policy, om tillhandahållandet av specifika sökresultat av sökföretaget anses vara olagligt och dess borttagning är oundviklig.

Med tanke på naturen etc. av tillhandahållandet av sökresultat av sökföretaget, om handlingen att tillhandahålla sökresultat som inkluderar URL-information etc. för en webbplats där en artikel etc. som innehåller fakta som tillhör personens integritet publiceras i svar på en sökning baserad på villkor relaterade till en person är olaglig eller inte, bör det bedömas genom att jämföra och väga olika omständigheter relaterade till skälen för att tillhandahålla sådan URL-information etc. som sökresultat och den rättsliga förmånen att inte offentliggöra sådana fakta, såsom naturen och innehållet i sådana fakta, omfattningen av överföring av fakta som tillhör personens integritet genom att tillhandahålla sådan URL-information etc., graden av specifik skada som personen lider, personens sociala status och inflytande, syftet och betydelsen av ovanstående artiklar etc., den sociala situationen vid tidpunkten för publicering av ovanstående artiklar etc. och dess efterföljande förändringar, behovet av att beskriva sådana fakta i ovanstående artiklar etc. Som ett resultat, om det är tydligt att den rättsliga förmånen att inte offentliggöra sådana fakta är överlägsen, är det lämpligt att förstå att det är möjligt att begära att sökföretaget tar bort sådan URL-information etc. från sökresultaten.

Domstolsbeslut 31 januari 2017 (Heisei 29)

Detta beslut antar i princip en bedömningsram där, om det är “tydligt” att skälen för att utesluta sökresultat överstiger skälen för att visas som sökresultat, godkänns borttagning från sökresultat. Men,

• Varför måste det vara “tydligt”
• Är det inte tillåtet att ta bort om det bara är “lite över”, det vill säga om det inte är tydligt att det överstiger

Det finns fortfarande teman som diskuteras, och det förväntas att praxis kan förändras genom framtida rättsfall etc.