Vilka juridiska problem bör man vara uppmärksam på vid framställning av en vitbok för ICO?

En finansieringsmetod där man samlar in investeringar i utbyte mot utfärdande av virtuell valuta (tokens) kallas för ICO (Initial Coin Offering). Denna finansieringsmetod, känd som ICO, följer en process som liknar den befintliga IPO-processen. Till skillnad från IPO, finns det ingen lag som direkt reglerar ICO, vilket ger hög designfrihet och minskar arbets- och monetära kostnader för komplicerade administrativa förfaranden. Men, frånvaron av en lag som reglerar “rätt sätt att genomföra en ICO” ökar svårigheten att genomföra en ICO med hänsyn till efterlevnad (för en jämförelse mellan ICO och IPO, se separat artikel).

https://monolith.law/blockchain/comparison-ico-ipo[ja]

I viss mening, är de olika egenskaperna hos ICO, såsom “friheten att inte vara bunden av standardiserade förfaranden” och “svårigheten att skilja mellan lagliga och olagliga saker”, mest framträdande i hur man skriver en vitbok. I denna artikel förklarar vi juridiska frågor som ofta uppstår när man genomför en ICO i samband med innehållet i en vitbok.

Det finns inget “rätt sätt” att skriva en vitbok

En vitbok i en ICO (Initial Coin Offering) är ett dokument som beskriver syftet med att samla in kapital, hur de insamlade medlen kommer att användas, och hur investerare kommer att få avkastning. Detta kan jämföras med ett prospekt i en IPO (Initial Public Offering). Men det finns faktiskt ingen mall att följa för att skriva en vitbok på ett lagligt sätt. Faktum är att det inte ens är obligatoriskt att förbereda en vitbok för att genomföra en ICO på ett lagligt sätt.

I Japan finns det ingen lag som direkt reglerar ICO:s, så det finns ingen lag som aktivt visar “det rätta sättet att skriva en vitbok”. Det är därför det har skapats många kreativa och attraktiva PR-medier i de många ICO:s som har genomförts i Japan hittills. Tack vare kraften i webbmarknadsföring baserad på sådant innehåll, har tokenens attraktivitet blivit allmänt känd, och det finns otaliga exempel på framgångsrik insamling av stora summor pengar.

Lagen lär oss inte hur man skapar en vitbok som “träffar” investerarnas hjärtan. Men lagen ger oss många ledtrådar om vilka konfliktrisker som kan uppstå från oansvarig innehållsmarknadsföring. Även om målet är att fullt ut förmedla tokenens attraktivitet, vilka är de minimikrav som måste följas enligt lagen? Låt oss ta en titt på det nedan.

Skrivande av vitbok med hänsyn till bestämmelserna i den japanska lagen om finansiella instrument och börshandel (Financial Instruments and Exchange Act)

Vad är den japanska lagen om finansiella instrument och börshandel (Financial Instruments and Exchange Act)?

Om den token som utfärdas har egenskaper som motsvarar “värdepapper” enligt den japanska lagen om finansiella instrument och börshandel (härefter kallad FIEA), kommer den token att omfattas av FIEA. FIEA är en lagstiftning som syftar till att skydda investerare och främja en sund utveckling av marknaden när värdepapper utfärdas och handlas.

Det finns ingen tydlig definition av “värdepapper” i FIEA, utan snarare en uppräkning av de värdepapper som lagen omfattar. Låt oss titta på artikel 2 i FIEA. Här listas de specifika typer av värdepapper som FIEA omfattar, inklusive statsskuldväxlar, företagsobligationer, aktier och så vidare.

Artikel 2 I denna lag avses med “värdepapper” följande:
1. Statsskuldväxlar
2. Lokala skuldväxlar
3. Obligationer utfärdade av företag enligt särskild lag (utom de som anges i nästa punkt och punkt 11.)
4. Specifika företagsobligationer enligt lagen om securitization av tillgångar (1998 års lag nr 105)
5. Företagsobligationer (inklusive ömsesidiga företagsobligationer)
6. Andelsbevis utfärdade av företag inrättade enligt särskild lag (utom de som anges i nästa punkt, punkt 8 och punkt 11.)
7. Prioriterade andelsbevis enligt lagen om prioriterade andelar i kooperativa finansinstitut (1993 års lag nr 44, härefter kallad “lagen om prioriterade andelar”)
8. Prioriterade andelsbevis eller nya prioriterade andelsrätter enligt lagen om securitization av tillgångar
9. Aktier eller nya aktierätter
10. Förmånsbevis för investeringsfonder eller utländska investeringsfonder enligt lagen om investeringsfonder och investeringsbolag (1951 års lag nr 198)
11. Investeringsbevis, nya investeringsrätter eller investeringsbolagsobligationer eller utländska investeringsbevis enligt lagen om investeringsfonder och investeringsbolag
(Fortsättning följer)

Den japanska lagen om finansiella instrument och börshandel (FIEA)

För övrigt definieras “värdepapper” i den japanska civilrätten som “värdepapper som representerar privaträttigheter med ekonomiskt värde”, vilket är en mycket bredare definition jämfört med “värdepapper” i FIEA.

FIEA är en speciallag till civilrätten (en lagstiftning som modifierar de allmänna principerna i civilrätten för specifika fall). Därför, mot bakgrund av de bredare “värdepapper” i civilrätten, regleras finansiella produkter som kräver större krav på informationsspridning (så kallad avslöjande) och förebyggande av otillbörlig handel, såsom insiderhandel, av FIEA. Detta är hur systemet bör förstås.

Är kryptovaluta en “värdepapper”?

Inom ramen för den japanska “Financial Instruments and Exchange Act” (金商法) (FIEA), är kryptovalutor inte inkluderade i den specifika listan över “värdepapper”. Därför, som en grundläggande princip, är kryptovalutor inte föremål för FIEA-reglering. Faktum är att det redan har klargjorts att FIEA-reglering inte gäller för framstående kryptovalutor som Bitcoin, enligt den japanska regeringens tolkning.

Men när nya tokens emitteras genom en ICO, är det nödvändigt att överväga om de faller under kollektiva investeringsscheman, som definieras i paragraf 2, punkt 5 i FIEA.

Paragraf 2
2. Även om värdepapper som nämns i punkterna 1 till 15 i föregående paragraf, värdepapper som nämns i punkt 17 i samma paragraf (exklusive de som har egenskaperna hos värdepapper som nämns i punkt 16), och värdepapper som nämns i punkt 18 i samma paragraf, inte har utfärdats, ska rättigheterna som ska visas på dessa värdepapper anses vara värdepapper. Dessutom ska elektroniska skuldförbindelser (som definieras i paragraf 1 i artikel 2 i lagen om elektroniska skuldförbindelser (lag nr 102 av 2007 (Heisei 19))) som anses nödvändiga att betrakta som värdepapper, med hänsyn till deras omsättbarhet och andra omständigheter, anses vara värdepapper.
5. Rättigheter baserade på partnerskapsavtal enligt artikel 667 i civilrätten (lag nr 89 av 1896 (Meiji 29)), anonyma partnerskapsavtal enligt artikel 535 i handelslagen (lag nr 48 av 1899 (Meiji 32)), investeringsprojekt med begränsat ansvar enligt artikel 3 i lagen om investeringsprojekt med begränsat ansvar (lag nr 90 av 1998 (Heisei 10)), eller begränsat ansvar företagspartnerskapsavtal enligt artikel 3 i lagen om begränsat ansvar företagspartnerskapsavtal (lag nr 40 av 2005 (Heisei 17)), rättigheter för medlemmar i en förening och andra rättigheter (exklusive de som är baserade på utländsk lag), där innehavaren av sådana rättigheter (härefter kallad “investerare” i denna punkt) kan erhålla utdelning av inkomst som genereras från verksamheten som finansieras av investerarens pengar (härefter kallad “investeringsmålverksamhet” i denna punkt) eller fördelning av egendom relaterad till investeringsmålverksamheten, även om de inte faller under någon av följande, ska anses vara värdepapper och tillämpas på bestämmelserna i denna lag.
(Resten utelämnas)

Financial Instruments and Exchange Act (FIEA)

För att förklara detta enkelt, även om ett värdepapper som är utformat för att investerare ska investera pengar i en verksamhet och få utdelning baserat på vinsten som genereras av verksamheten inte är listad som ett värdepapper i FIEA, kommer det att vara föremål för FIEA. Därför, när nya tokens emitteras genom en ICO, om de passar in i detta schema, kommer olika skyldigheter att avslöja och skapa rapporter enligt FIEA att tillämpas på de som genomför ICO. Sammanfattningsvis, i samband med FIEA, bör de som genomför en ICO vara särskilt uppmärksamma på om de faller under kollektiva investeringsscheman.

Hur ska man egentligen skriva en vitbok?

I praktiken är de vanligaste problemen i samband med denna kollektiva investeringsplan hur mycket specifik information man bör inkludera om fördelningen av vinster till investerare i en vitbok, och om detta kommer att betraktas som en finansiell produkt enligt den japanska lagen om finansiella instrument och börsmarknader (‘Japanska lagen om finansiella instrument och börsmarknader’), samt om det kommer att betraktas som en fördelning baserad på företagets vinster. Om man vill undvika att belasta ICO-utföraren med regleringar enligt den japanska lagen om finansiella instrument och börsmarknader, kan en strategi vara att undvika att ge specifik information om dessa frågor så mycket som möjligt. Å andra sidan, om man vill vinna investerarnas förtroende genom att förklara dessa frågor så detaljerat som möjligt, kan det vara en idé att utforma token som en finansiell produkt enligt den japanska lagen om finansiella instrument och börsmarknader. När det gäller att fatta beslut om dessa frågor, bör det inte vara någon brist på möjligheter för den juridiska avdelningen att utöva sitt omdöme, med hänsyn till ICO:s strategi.

Rättsområden att vara medveten om utöver Finansinstrument- och valutahandelslagen (Japanese Financial Instruments and Exchange Act)

Från perspektivet av innehållet i en vitbok, är det inte bara Finansinstrument- och valutahandelslagen (Japanese Financial Instruments and Exchange Act) som bör beaktas. Om det faller under definitionen av “virtuell valuta” enligt Betalningstjänstlagen (Japanese Payment Services Act), krävs det att du registrerar dig som en virtuell valutaväxlare. (För definitionen av virtuell valuta enligt Betalningstjänstlagen och de skyldigheter som påläggs operatörer vid denna tidpunkt, se separat artikel.)

Om dessutom den token som utfärdas betraktas som elektroniska pengar enligt Betalningstjänstlagen, uppstår en skyldighet att deponera pengar hos regeringen (deposition) i enlighet med beloppet av de elektroniska pengarna som utfärdas. (För definitionen av elektroniska pengar enligt Betalningstjänstlagen och de skyldigheter som påläggs operatörer vid denna tidpunkt, se separat artikel.)

Sammanfattning

I denna artikel har vi diskuterat innehållet i vitböcker, främst med fokus på problem som ofta uppstår i samband med den japanska lagen om finansiella instrument och börshandel (Financial Instruments and Exchange Act). Att skriva en vitbok är inte bara en fråga om att förmedla attraktiviteten hos en token, utan också ett initiativ för att klargöra de rättigheter som investerare har. Därför bör man alltid ha i åtanke att frågan om hur man ska uppfylla sitt ansvar att förklara för investerare i grunden är en juridisk fråga för företaget.

Dessutom bör de olika juridiska regleringar som är relaterade till ICOs, som vi har introducerat i denna artikel, diskuteras tydligt skilda från varandra, både som en fråga om formella formuleringar att inkludera i vitboken (dvs. valet av ord för texten som ska publiceras i mediet) och som väsentliga frågor relaterade till själva token-designen. Därför, för att genomföra en ICO lagligt, bör man inte bara begränsa sig till att juridiskt granska texten i vitboken, utan också se till att det finns överensstämmelse mellan innehållet i vitboken och de initiativ som företaget faktiskt genomför.