In-kind Bidrag enligt Japansk Bolagsrätt: En Omfattande Guide till Kapitalbildning vid Grundandet

Att förbereda aktiekapitalet är ett av de viktigaste stegen vid bildandet av ett företag. Vanligtvis betalas aktiekapitalet i pengar, men enligt japansk bolagsrätt (Companies Act) är det också möjligt att göra insatser med annan egendom än pengar, det vill säga “sakinsatser”. Sakinsatser tillåter att man etablerar ett företag genom att använda tillgångar som fastigheter, fordon eller immateriella rättigheter, även när man inte har tillräckligt med kontanter till hands. Det är en mycket flexibel och värdefull metod. Men bakom denna bekvämlighet finns strikta juridiska regleringar för att skydda företagets ekonomiska grund. Hjärtat i dessa regleringar är “principen om kapitaltäckning”. Denna princip garanterar att företagets aktiekapital inte bara är nominellt utan faktiskt består av tillgångar som motsvarar dess värde, och syftar till att skydda företagets borgenärer och framtida investerare. Medan pengars värde är tydligt, kan värdet på fysiska tillgångar vara subjektivt och alltid medföra en risk för övervärdering. Det är denna risk som är den grundläggande anledningen till att japansk bolagsrätt kräver detaljerade och strikta procedurer för sakinlagring. I denna artikel kommer vi att omfattande förklara allt från de grundläggande koncepten av sakinlagring till de strikta värderingsprocedurerna som japansk bolagsrätt föreskriver, praktiska undantag och de allvarliga juridiska konsekvenserna som kan uppstå om man inte följer reglerna.

Grundläggande koncept för in-kind bidrag och principen om kapitalförstärkning under japansk bolagsrätt

In-kind bidrag innebär att vid bildandet av ett bolag, bidrar grundarna med icke-monetära tillgångar såsom fastigheter, fordon, värdepapper, immateriella rättigheter istället för pengar och erhåller aktier som motprestation. Detta system är särskilt användbart för entreprenörer eftersom det möjliggör att direkt integrera de tillgångar som behövs för verksamheten i kapitalet.

I grunden för japanska bolagslagen finns en fundamental princip känd som “principen om kapitalförstärkning”. Denna princip bygger på kravet att ett bolags kapital ska utgöra grunden för dess kreditvärdighet och en minimigaranti för dess borgenärer. Därför är det nödvändigt att de tillgångar som motsvarar det kapitalbelopp som anges i bolagsordningen faktiskt bidras till bolaget och upprätthålls. Vid monetära bidrag är värdet uppenbart och det är enkelt att bekräfta efterlevnaden av denna princip. Men vid in-kind bidrag är värderingen av de bidragna tillgångarna i grunden subjektiv och innebär en inbyggd risk för övervärdering. Till exempel, om utrustning med ett verkligt värde av en miljon yen bidras som om den hade ett värde av tio miljoner yen, kommer bolagets kapital att offentliggöras som tio miljoner yen medan dess verkliga värde är betydligt lägre. Sådant “skenbart kapital” kan försvaga bolagets ekonomiska grund och orsaka oväntad skada på borgenärer som har handlat i förtroende för detta.

Risken för övervärdering som hotar principen om kapitalförstärkning är den centrala anledningen till att japanska bolagslagen har strikta regleringar för in-kind bidrag. Lagen har, för att förhindra potentiellt missbruk, etablerat en serie avancerade procedurmässiga skyddsåtgärder inklusive detaljerade krav på beskrivning i bolagsordningen, objektiva värderingsförfaranden och stränga juridiska ansvar för övervärdering. De regleringar som beskrivs i detalj nedan kan förstås som logiska konsekvenser av att säkerställa principen om kapitalförstärkning i praktiken.

Egenskaper hos tillgångar som kan användas för apportemission i Japan

För att tillgångar ska kunna användas för apportemission under japansk lagstiftning måste de uppfylla två grundläggande krav. För det första måste tillgången vara överlåtbar (överlåtbarhet), och för det andra måste den kunna redovisas som en tillgång i företagets balansräkning. Detta innebär att de tillgångar som bidras måste kunna erkännas tydligt som företagets tillgångar och vid behov kunna omvandlas till likvida medel.

Exempel på tillgångar som uppfyller dessa krav inkluderar:

• Materiella anläggningstillgångar: Fastigheter såsom mark och byggnader, fordon, maskiner och utrustning, kontorsautomation (OA) utrustning som datorer och servrar.
• Immateriella anläggningstillgångar: Immateriella rättigheter såsom patent, varumärken, upphovsrätt och goodwill (affärsvärde).
• Övriga tillgångar: Marknadshandlade värdepapper såsom börsnoterade aktier, varor avsedda för försäljning, råmaterial som används i tillverkning.

Å andra sidan kan tillgångar som inte uppfyller dessa krav inte användas för apportemission. Till exempel kan en individs arbetskraft eller professionella tjänster (arbetskraft), eller en individs kreditvärdighet i sig, inte redovisas som överlåtbara tillgångar i balansräkningen och kan därför inte användas som apportemission.

Regleringar enligt japansk bolagsrätt: In-kind bidrag som en ovanlig grundläggningsåtgärd

In-kind bidrag kan innebära en risk för att underminera principen om tillräckligt kapital, och därför behandlar japansk bolagsrätt detta som en ‘ovanlig grundläggningsåtgärd’. Detta är en juridisk term som hänvisar till särskilt försiktiga regleringar som krävs under en bolags grundläggningsprocess, där det finns en risk att bolagets ekonomiska grund kan skadas på grund av grundarnas diskretion.

Kärnan i denna reglering är skyldigheten att inkludera viss information i bolagsordningen. Enligt artikel 28, paragraf 1, punkt 1 i japansk bolagsrätt måste följande uppgifter om in-kind bidrag anges i bolagsordningen, som är bolagets grundläggande regler, annars är de inte giltiga:

1. Namnet eller företagsnamnet på den som bidrar med annan egendom än pengar
2. Egendomen som bidras, samt dess värdering
3. Antalet (och typen av) aktier som tilldelas bidragsgivaren vid bolagets grundande

Detta krav på att inkludera information i bolagsordningen är inte bara en formell procedur. Det är en absolut nödvändighet med en stark juridisk effekt som säger att ‘de inte är giltiga’ om de inte uppfylls. Denna bestämmelse säkerställer att innehållet i in-kind bidragen är fastställt och offentligt redovisat redan i bolagets grundläggningsfas. Dessa offentliga uppgifter blir sedan en juridisk grund för senare värderingsundersökningar och ansvarsutkrävande, och spelar en roll i att säkerställa transparens för alla intressenter. Detta förhindrar att grundarna senare kan hävda olika värden eller göra inofficiella in-kind bidrag, och garanterar institutionellt principen om tillräckligt kapital.

Värderingsundersökningens förfarande: Principen om inspektörsutredning enligt japansk bolagsrätt

För att säkerställa objektiviteten i värderingen av egendom som bidras in natura, är det principiella förfarandet enligt japansk bolagsrätt en undersökning utförd av en inspektör utsedd av domstolen. Artikel 33, paragraf 1 i japansk bolagsrätt stipulerar att om bolagsordningen innehåller bestämmelser om in natura-bidrag eller andra ovanliga grundläggningsåtgärder, måste grundarna utan dröjsmål ansöka hos domstolen om utnämning av en inspektör.

I detta förfarande inleder grundarna med att lämna in en ansökan till den behöriga domstolen, som sedan utser en neutral tredje part (vanligtvis en advokat) som inspektör. Den utsedda inspektören genomför en noggrann undersökning för att avgöra om värdet på den bidragna egendomen är lämpligt i förhållande till det värde som anges i bolagsordningen och lämnar sedan en rapport om resultatet till domstolen. Denna process är mycket fördelaktig för att säkerställa maximal objektivitet i värderingen, men den innebär samtidigt praktiska utmaningar då den kan vara tidskrävande och kostsam. Därför är detta principiella förfarande ofta inte ett realistiskt alternativ för startups och små och medelstora företag som kräver snabb etablering, vilket framhäver vikten av de undantagsregler som beskrivs härnäst.

Undantagsåtgärder för inspektionsutredningar enligt japansk bolagsrätt

Japansk bolagsrätt erkänner att inspektionsutredningar kan utgöra en betydande börda för företag som siktar på att etablera sig och har därför infört viktiga undantagsåtgärder för att balansera kraven på kapitalskydd med en smidig etableringsprocess. Dessa undantag, som anges i artikel 33, paragraf 10 i japansk bolagsrätt, har blivit en huvudväg för praktiska tillämpningar när det gäller in-kind bidrag.

Det första undantaget gäller mindre värdefulla tillgångar. Enligt artikel 33, paragraf 10, punkt 1 i japansk bolagsrätt, krävs ingen inspektionsutredning om det totala värdet av de in-kind tillgångar som anges i bolagsordningen är 5 miljoner yen eller mindre. Detta undantag syftar till att främja etableringen av små och medelstora företag och är det mest använda undantaget i praktiken.

Det andra undantaget gäller värdepapper med marknadspris. Enligt artikel 33, paragraf 10, punkt 2 i japansk bolagsrätt, är inspektionsutredning inte nödvändig om in-kind bidraget består av värdepapper som handlas på en offentlig marknad och värdet som anges i bolagsordningen inte överstiger det objektiva marknadspriset. Detta baseras på det rationella antagandet att marknaden i sig tillhandahåller en tillförlitlig och objektiv värdering, vilket gör en separat utredning onödig.

Det tredje undantaget är certifiering av experter. Enligt artikel 33, paragraf 10, punkt 3 i japansk bolagsrätt, kan en inspektionsutredning undvikas om en kvalificerad expert som advokat, certifierad revisor eller skatterådgivare intygar att värdet som anges i bolagsordningen är rimligt. Det är dock viktigt att notera att om de in-kind tillgångarna är fastigheter, krävs även en värdering av en fastighetsvärderare utöver expertens certifiering.

Att förstå dessa alternativ är av yttersta vikt när man överväger in-kind bidrag. Tabellen nedan jämför en översikt och egenskaper för varje förfarande.

Utförande av in-kind bidrag och nödvändiga dokument

För att processen för in-kind bidrag ska vara juridiskt giltig i Japan, krävs det att en serie bevisdokument skapas korrekt och lämnas in vid tidpunkten för registreringsansökan. Dessa dokument har var och en en specifik juridisk roll och brister kan leda till att registreringen inte accepteras, men också till potentiella framtida tvister.

Först och främst, även om inspektionen av en inspektör är undantagen, har styrelseledamöterna vid grundandet en skyldighet att själva undersöka etableringsprocessen enligt artikel 46 i den japanska bolagslagen. Denna undersökning inkluderar att säkerställa att in-kind bidraget faktiskt har genomförts och att värdet på egendomen är lämpligt i förhållande till det som anges i bolagsordningen. Resultatet av denna undersökning sammanställs i en “undersökningsrapport” som styrelseledamöterna vid grundandet undertecknar eller förseglar med sitt namnteckning.

Därefter är “överlåtelsebeviset för egendom” det dokument som juridiskt bevisar överföringen av egendom från bidragsgivaren till bolaget. Detta dokument bevisar att bidragsgivaren har överfört äganderätten till de tillgångar som anges i bolagsordningen till det bildande bolaget, vilket är bevis på att in-kind bidraget, eller “insättningen”, har slutförts. Det finns inget strikt juridiskt format som krävs av lagen, men det måste tydligt ange vem som överförde vilken egendom och när.

Slutligen är det “intyg om beräkning av aktiekapitalets belopp” som skapas av den representativa styrelseledamoten vid grundandet. Detta intyg bevisar att summan av de monetära bidragen och värdet av de in-kind bidrag som gjorts har lagts samman och att beloppet av aktiekapitalet har bokförts korrekt i enlighet med bestämmelserna i den japanska bolagslagen och bolagsräkenskapsreglerna. Detta dokument är ett obligatoriskt bilagdokument när man ansöker om företagsregistrering hos Legal Affairs Bureau och blir det slutgiltiga dokumentet som officiellt fastställer företagets kapitalstruktur.

Ansvar för värderingsfel: Risker och juridiska konsekvenser enligt japansk bolagsrätt

En av de största riskerna vid apportemissioner i Japan är övervärdering av de tillgångar som bidras, och japansk bolagsrätt har etablerat ett strängt ansvarssystem för detta. Kärnan i detta system är “ansvaret för värderingsfel”, som fastställs i artikel 52 i den japanska bolagslagen. Enligt denna bestämmelse är grundarna och styrelseledamöterna vid bolagets bildande solidariskt ansvariga för att betala bolaget skillnaden om det visar sig att det faktiska värdet av de tillgångar som bidras vid bolagets bildande är “väsentligt lägre” än det värde som anges i bolagsordningen.

Naturen av detta ansvar varierar beroende på den inblandade personens roll. För grundarna som faktiskt har bidragit med övervärderade tillgångar, anses ansvaret vara ett “ansvar utan fel”, vilket innebär att även om de agerat i god tro, kan de inte undgå ansvar om värdet visar sig vara otillräckligt. Å andra sidan kan andra grundare och styrelseledamöter som inte har bidragit med tillgångar undgå ansvar om de kan bevisa att de inte har varit oaktsamma i sitt utförande av sina arbetsuppgifter. Detta är ett “felansvar”.

Dessutom fastställer artikel 52, stycke 3 i den japanska bolagslagen att även experter (advokater, certifierade revisorer etc.) som har bevisat värdets rimlighet som ett undantag från inspektionspliktens granskning, i princip är solidariskt ansvariga för att kompensera bolaget för eventuella brister. Men även dessa experter kan undgå ansvar om de kan bevisa att de inte har varit oaktsamma i sitt utförande av bevisningen.

Tidigare rättsfall ger viktiga insikter för att förstå tillämpningsområdet för detta ansvar. Till exempel, i en dom från Niigata distriktsdomstol den 26 december 1977 (Showa 52), fastställdes att grundarnas försummelse inte var den direkta orsaken till bolagets konkurs, som istället berodde på överdrivna investeringar i utrustning, och att det inte fanns något adekvat orsakssamband mellan övervärderingen av apportegendomen och skadan, varför kravet på skadestånd avslogs. Detta visar att för att ansvar ska etableras krävs inte bara att värdet är otillräckligt, utan också att det har orsakat skada för bolaget. En dom från Osaka High Court den 19 februari 2016 (Heisei 28) gällde en advokat som hade utfört en olämplig värdering, vilket belyser de allvarliga riskerna för experter som tar på sig detta bevisuppdrag och vikten av en hög grad av omsorg i deras arbete.

Praktiska fördelar och överväganden

Att använda sig av systemet för apportemission kan medföra stora fördelar om det används på rätt sätt, men det finns också viktiga överväganden som kräver noggrann eftertanke.

De främsta fördelarna inkluderar för det första möjligheten att etablera ett företag genom att använda befintliga tillgångar, även när det saknas tillräckligt med kontanter till hands. För det andra kan apportemission göra att företagets kapital ser större ut, vilket kan förbättra företagets kreditvärdighet hos finansiella institutioner och i relationer med affärspartners. För det tredje, om de tillgångar som bidras kan avskrivas, kan det leda till långsiktiga skattebesparingar eftersom de kan räknas som kostnader i beräkningen av bolagsskatten.

Å andra sidan finns det flera punkter som kräver uppmärksamhet. Först och främst kan processen vara komplex. Jämfört med monetära insatser kräver apportemission fler steg, inklusive specifikationer i bolagsordningen, värderingsundersökningar och skapandet av olika certifikat, vilket kräver specialkunskaper och kan vara tidskrävande. En annan fråga är kapitalets likviditet. Om en stor del av kapitalet består av fysiska tillgångar kan det leda till brist på rörelsekapital som behövs för företagets drift, vilket i sin tur kan riskera att verksamheten stagnerar.

Dessutom, och detta är ofta förbisett men av yttersta vikt, är den skattemässiga behandlingen. Under japansk skattelagstiftning betraktas en individuell apportemission till ett företag som en ‘överlåtelse av tillgångar’ från personen till företaget. Detta kan leda till att apportören blir skyldig att betala kapitalvinstskatt om marknadsvärdet på de överlåtna tillgångarna (värdet på de erhållna aktierna) överstiger anskaffningsvärdet på tillgångarna. För företaget kan det innebära att om de tillgångar som bidras är fastigheter, kan fastighetsskatt tillkomma, och om det är skattepliktiga tillgångar kan det uppstå en skyldighet att betala mervärdesskatt. Således är en omfattande planering som tar hänsyn till både bolagsrättsliga procedurer och skattemässiga konsekvenser avgörande för att lyckas med en apportemission.

Sammanfattning

Apportemission är en kraftfull och flexibel metod för kapitalbildning i företag som erkänns av japansk bolagsrätt. Det möjliggör att bygga upp en affärsgrund utan att förlita sig på kontanter, genom att använda en mångfald av tillgångar. Men som motvikt till denna bekvämlighet finns strikta juridiska krav för att upprätthålla principen om tillräckligt kapital. Noggrann beskrivning i bolagsordningen, objektiv värdering av tillgångar, lämpliga genomförandeprocedurer och allvarligt juridiskt ansvar för övervärdering är alla delar av en komplex process. Utan en korrekt förståelse och efterlevnad av dessa krav är det inte möjligt att etablera ett sunt och juridiskt stabilt företag.

Monolith Law Office har omfattande erfarenhet och djupgående expertis inom japansk bolagsrätt, särskilt när det gäller apportemission. Vi har tillhandahållit specialiserat stöd i alla skeden, från strukturering av apportemission till framställning av bolagsordning och nödvändiga dokument, samt registreringsförfaranden, för ett stort antal klienter både inom och utanför Japan. Vår byrå har flera advokater som inte bara är väl bevandrade i japansk lagstiftning, utan också har juridiska kvalifikationer från andra länder och kan hantera ärenden på engelska. Med denna unika styrka stöder vi internationella investerare och företag att övervinna Japans komplexa rättsliga regleringar och smidigt starta verksamhet. För rådgivning om företagsbildning, inklusive apportemission, vänd dig med förtroende till vår byrå.