Fall där olagligt beteende blev ett problem i systemutveckling

I systemutveckling är tvister kring olika rättigheter och skyldigheter ofta baserade på förekomsten av ett ‘avtal’ som ingåtts i förväg. Men, juridiska skyldigheter är inte alltid baserade på ett ‘avtal’ som ingåtts i förväg. Ett typiskt exempel på detta är juridiskt ansvar för olagliga handlingar. I denna artikel introducerar vi konceptet ‘olagliga handlingar’ som inte baseras på ett avtal, och förklarar sambandet mellan lagar om olagliga handlingar och systemutvecklingsprojekt.

Vad är kopplingen mellan systemutvecklingsprojekt och olagliga handlingar?

Olika ansvarsområden kring systemutveckling

När vi talar om ämnen relaterade till systemutveckling, är de situationer där “lagar” blir ett problem ofta de där ett projekt har “brunnit” eller det har uppstått någon form av konflikt mellan användaren och leverantören.

https://monolith.law/corporate/collapse-of-the-system-development-project[ja]

I ovanstående artikel förklaras det att trots mångfalden av specifika “brand” fall, är det möjligt att organisera dem med en relativt enkel översikt när man observerar dem inom ramen för ett juridiskt ramverk.

Även när man står inför ett specifikt “brand” fall och försöker lösa det genom någon form av juridisk åtgärd (till exempel rättegång eller medling), blir frågan vem som hade vilket ansvar (= ansvar). En diskussion om “ansvar” som är särskilt relaterad till systemutvecklingsprojekt organiseras i följande artikel.

https://monolith.law/corporate/responsibility-system-development[ja]

Det mesta av ansvaret bestäms baserat på kontraktet

Detaljerna om ämnen som “brand” och “ansvar” i systemutveckling kommer att överlämnas till andra artiklar, men den viktiga punkten här är att de flesta juridiska alternativ som tas i konfliktsituationer relaterade till systemutveckling (till exempel uppsägning av kontrakt eller skadeståndskrav) baseras på kontraktets innehåll. Till exempel, om man tänker på saker som “ansvar för kontraktsbrott” och “ansvar för felgaranti”, som är vanliga i systemutvecklingsproblem, är detta uppenbart.

• Ansvar för kontraktsbrott → till exempel förseningar i leveransen ( = försening i utförandet) eller ofullständighet i systemet självt ( = oförmåga att utföra). Från början bestäms när leveransdatumet är och vad kraven på systemet som ska skapas är, enligt kontraktet.
• Ansvar för felgaranti → till exempel om buggar upptäcks efter leverans, eller om det upptäcks stora problem med bearbetningshastigheten. Även här är det i slutändan en fråga om avvikelse från kontraktets innehåll, dvs. “vad det system som skulle skapas ursprungligen skulle vara”.

Ansvar för olagliga handlingar baseras inte på kontrakt

Men till skillnad från “kontraktsbrott” och “felgaranti”, som baseras på kontrakt, förutsätter inte ansvar för olagliga handlingar existensen av ett kontrakt. Detta gäller inte bara för systemutveckling, utan för alla tvister där civilrätten är inblandad.

För att börja med, vad är olagliga handlingar? De definieras i artikel 709 i civilrätten, som anges nedan.

Artikel 709

Den som avsiktligt eller genom vårdslöshet kränker andras rättigheter eller intressen som skyddas enligt lag, har ansvar för att ersätta den skada som orsakats av detta.

Ordet “andra” är en viktig nyckelterm. Det inkluderar inte bara de som är i en affärsrelation, utan alla “andra” än en själv.

Ett typiskt exempel på olagliga handlingar är trafikolyckor. Om du orsakar en trafikolycka genom att titta åt sidan och träffa någon, kommer du att hållas ansvarig inte bara straffrättsligt, utan också civilrättsligt. Det civilrättsliga ansvaret som nämns här är ansvar för olagliga handlingar. Med andra ord, även om du inte har ingått ett “avtal om att inte träffa en bil” med offret för bilolyckan, bär du ett brett ansvar i relation till “andra”.

Scenarier där olagliga handlingar blir ett problem inom systemutveckling

Det är sällsynt att olagligt beteende ifrågasätts i systemutveckling

Ändå, i olika konflikter kring systemutveckling, kanske många har känt att det är svårt att föreställa sig något som “ansvarssökande utan att förutsätta kontraktsrelationer”, liknande en “bilolycka”. Faktum är att det inte finns så många exempel där olagligt beteende har erkänts i tidigare rättsfall kring systemutveckling.

Detta är inte alls konstigt. Snarare, med tanke på att systemutvecklingsprojekt går framåt genom samarbete mellan användare och leverantörer, kan det sägas vara naturligt. De flesta tvister kring systemutveckling beror på problem med rollfördelning baserad på kontraktsrelationer, såsom “projektledningsskyldighet” och “användarens samarbetsplikt”.

Till exempel visar följande artikel hur man organiserar ett fall när en “användare vill avbryta projektet”.

https://monolith.law/corporate/interrruption-of-system-development[ja]

Här förklaras vikten av att även leverantören reflekterar över sina egna misstag, även om det var användaren som föreslog avbrottet. I följande artikel görs också en juridisk organisering av problem som “försening av leveransdatum”. Återigen, det är tydligt att problemet bara handlar om rollfördelning mellan användare och leverantörer.

https://monolith.law/corporate/performance-delay-in-system-development[ja]

När man ser på det på detta sätt, verkar det som om karaktären av ett systemutvecklingsprojekt symboliseras av den nära relationen mellan “leverantören som hanterar projektet” och “användaren som samarbetar med det”. Och det är denna nära kontraktsrelation som ironiskt nog ibland blir en källa till konflikt. Därför kan det vara svårt att säga att fall där olagligt beteende ifrågasätts i konflikter kring systemutveckling är “typiska frågor” inom detta område.

Fall där olagligt beteende ansvar ifrågasattes före kontraktets ingående

Det finns dock faktiska fall där leverantörens ansvar för olagligt beteende har erkänts. Fallet som citeras i domen nedan handlar om att leverantören inte tillhandahöll tillräcklig information till användaren, vilket ledde till att skillnader i uppfattning mellan parterna blev allt mer uppenbara när projektet fortskred, och slutligen ledde till att projektet avbröts. I detta fall var leverantörens brist på förklaring i det ursprungliga planerings- och förslagsstadiet orsaken till att projektet avbröts. Eftersom dessa åtgärder utförs före kontraktets ingående, även i praktiken, blev frågan om ansvar baserat på olagligt beteende, snarare än kontraktsbaserat ansvar, ett problem. (Understrukna tillägg och fetstilta ändringar har lagts till av författaren för att underlätta förklaringen.)

I planerings- och förslagsstadiet fastställs de övergripande aspekterna av projektidéer och genomförbarhet, såsom projektets mål, utvecklingskostnader, utvecklingsomfång och uppskattad utvecklingstid, och risken förknippad med projektet bestäms också i enlighet med detta. Därför är projektplanering och riskanalys som krävs av leverantören i planerings- och förslagsstadiet oumbärliga för att genomföra systemutveckling. Således bör leverantören, även i planerings- och förslagsstadiet, överväga och verifiera systemets funktioner, tillfredsställelsen av användarens behov, systemutvecklingsmetoder, utvecklingsstruktur efter ordermottagning, och förklara för användaren de risker som kan förväntas från detta, vilket innebär att leverantören har en skyldighet att förklara. Denna skyldighet för leverantören att verifiera och förklara kan positioneras som en skyldighet enligt olagligt beteende lag baserat på principen om god tro i förhandlingsprocessen mot kontraktets ingående, och det kan sägas att appellanten, som leverantör, har en sådan skyldighet (skyldigheten att hantera projektet på detta stadium).

Tokyo High Court, 26 september 2013 (Heisei 25)

Med andra ord, eftersom det handlar om saker som sker före kontraktets ingående, var det svårt att bygga upp en teori om att förfölja icke-uppfyllande av skulder baserade på kontraktet, men genom att erkänna brott mot skyldigheter baserade på olagligt beteende, hoppades man på en rättvis lösning.

Förhållandet mellan olagliga handlingar och projektledningsskyldigheter

Systemutveckling är en process där leverantören och användaren samarbetar utifrån sina respektive positioner. Leverantörens skyldigheter, som är experter på systemutveckling, kallas “projektledningsskyldigheter”. En övergripande förklaring av vad projektledningsskyldigheter innebär finns i följande artikel.

https://monolith.law/corporate/project-management-duties[ja]

I detta domslut diskuteras inte bara frågan “Finns det situationer där olagliga handlingar blir ett problem inom systemutveckling?” utan det har också fått viss uppmärksamhet från perspektivet “Gäller projektledningsskyldigheter även i relationer före kontraktets ingående?”.

Vad är principen om god tro?

En punkt som nämns i domen är “skyldigheten enligt principen om god tro”, vilket tar hänsyn till innehållet i följande paragraf.

Paragraf 1.2 i den japanska civilrätten (Minpō)

Utövandet av rättigheter och uppfyllandet av skyldigheter måste ske i god tro och med ärlighet.

Detta kallas en generalklausul i civilrätten och är en grundläggande princip som gäller för alla tvistlösningar som använder civilrätten. Juridiska argument om rättigheter och skyldigheter bör utvecklas med hänsyn till “god tro” och “ärlighet” som grund.

Om vi tar hänsyn till fallet i denna dom, om en leverantör skulle argumentera att “i planerings- och förslagsstadiet finns det ingen skyldighet att försöka förklara i förväg eftersom inget avtal har ingåtts”, skulle det sakna grundläggande ärlighet och skulle inte kunna stödjas juridiskt.

Sammanfattning

Vi har stött på flera viktiga termer som “otillbörligt beteende”, “projektledningsplikt” och “god tro-principen”, men deras sammanhang är inte särskilt komplicerat. Inom systemutveckling finns det ett koncept som kallas “projektledningsplikt”, vilket representerar det övergripande ansvar och skyldigheter som leverantören har. Dessa är i grunden härledda från kontraktet.

Men lagliga skyldigheter bestäms inte formellt enbart baserat på det tidigare överenskomna kontraktet. De bedöms individuellt, med hänsyn till principer som “god tro”. Dessutom är det viktigt att förstå att förföljelsen av civila ansvar, oberoende av kontraktsförhållanden, är något som är planerat från början enligt lag, genom den teoretiska strukturen av “otillbörligt beteende”.

Det är viktigt att förstå att lagliga skyldigheter inte nödvändigtvis baseras enbart på kontraktsförhållanden, och att få en grepp om det övergripande flödet.