Begränsningar av rättigheter enligt japansk upphovsrätt: Ur ett perspektiv av allmänintresse och rapportering

Den japanska upphovsrättslagen (日本の著作権法) syftar till att skydda rättigheterna för skapare av verk och bidra till kulturens utveckling. En av de stora egenskaperna hos denna lag är dess ‘formalitetsfrihet’. Det innebär att upphovsrätten uppstår automatiskt i det ögonblick verket skapas, utan något behov av registrering eller andra förfaranden. Denna starka skyddsåtgärd gör det möjligt för upphovsmän att säkra fördelarna som uppstår från deras kreativa arbete. Emellertid är upphovsrätten inte absolut, med tanke på samhällets totala intressen och rättvis användning av kultur. Den japanska upphovsrättslagen specificerar i detalj ‘begränsningar av rättigheter’ som tillåter användning av upphovsrättsskyddade verk utan upphovsmannens tillstånd under vissa omständigheter. Dessa bestämmelser skiljer sig från den mer övergripande konceptet av ‘fair use’ som finns i USA, genom att de tillåtna användningarna och syftena är specifikt definierade i individuella paragrafer. För företag inom PR, mediehantering och juridisk compliance är en korrekt förståelse av dessa bestämmelser avgörande för att undvika risker för upphovsrättsintrång och för att genomföra legitima affärsaktiviteter. I denna artikel kommer vi att ge en professionell översikt över rättighetsbegränsningar som är särskilt relevanta för affärspraxis, såsom återpublicering av aktuella redaktionella artiklar, användning av politiska tal, rapportering om aktuella händelser och kopiering i rättsliga förfaranden, med konkreta lagparagrafer och rättsfall som exempel. 

Återpublicering av aktuella ledare och debattartiklar

I syfte att främja samhällsdebatten tillåter japansk upphovsrätt under vissa förutsättningar återpublicering av ledare och debattartiklar. Enligt artikel 39.1 i den japanska upphovsrättslagen får ledare som behandlar politiska, ekonomiska eller sociala aktuella frågor och som har publicerats i tidningar eller tidskrifter återpubliceras eller sändas i andra tidningar eller tidskrifter.

För att denna bestämmelse ska vara tillämplig måste flera strikta krav uppfyllas. För det första måste det aktuella verket ha “publicerats i en tidning eller tidskrift”. För det andra måste innehållet utgöra en ledare som behandlar politiska, ekonomiska eller sociala aktuella frågor. Det är viktigt att förstå definitionen av “ledare”. Detta avser inte enbart rapportering av fakta eller artiklar som förklarar aktuella händelser. Enligt juridisk tolkning avser “ledare” en text där en nyhetsorganisation framför sina principer och förslag, som en tidnings ledare eller en tidskrifts förord.

Dessutom finns det tydliga undantag från denna bestämmelse. Ledare av akademisk natur är undantagna för att skydda författarens professionella insikter och ekonomiska intressen. Det mest praktiskt viktiga undantaget är när den ursprungliga artikeln innehåller en notis som förbjuder återpublicering. Om en sådan notis finns kan man inte återpublicera materialet utan tillstånd, även om alla andra krav är uppfyllda. Juridiskt sett är det inte tillräckligt att denna förbudsinformation endast finns omnämnd i allmänna termer, till exempel i slutet av en tidskrift; den måste vara kopplad till varje enskild ledare.

Strukturen i denna lagparagraf återspeglar lagstiftarens avsikt att prioritera spridningen av åsikter som bör vara föremål för samhällsdebatt, såvida inte upphovsmannen aktivt väljer att göra anspråk på sina rättigheter. Med andra ord tillåts dessa åsikter som standard att cirkulera som material för offentlig debatt, samtidigt som upphovsmannen har rätt att enkelt (genom en förbudsinformation) neka till användning. Artikel 39.2 i den japanska upphovsrättslagen tillåter även att lagligt sända ledare offentligt överförs med hjälp av mottagningsutrustning (till exempel att spela radioprogram i en butik). Även när dessa användningar är tillåtna krävs det att källan anges tydligt.

Användning av politiska tal och liknande

För att säkerställa fri cirkulation av information, som är grundläggande i ett demokratiskt samhälle, innehåller den japanska upphovsrättslagen (Artikel 40) särskilda bestämmelser för användning av politiska tal och liknande. Denna lagtext delar upp användningsområdet i två nivåer beroende på talens art, vilket reflekterar en tydlig bedömning av offentlighetens grad.

För det första tillåts den mest omfattande användningen för politiska tal och uttalanden som görs offentligt, samt offentliga uttalanden i rättsliga förfaranden. Enligt den första paragrafen i Artikel 40 i den japanska upphovsrättslagen kan dessa tal och uttalanden i princip användas fritt “oavsett metod”. Detta bygger på tanken att svar i parlamentet eller pläderingar i domstol är offentliga tillgångar som samhällets medlemmar fritt bör kunna komma åt och överväga. Det finns dock en viktig begränsning i denna omfattande användning: om man redigerar verk av samma upphovsperson för användning, faller detta utanför undantaget. Denna begränsning är avsedd att förhindra att någon samlar ihop tal från en specifik politiker eller advokat för att skapa en ny upphovsrättskyddad “talsamling” och kommersiellt utnyttja den utan tillstånd.

För det andra är användningen mer begränsad för offentliga tal och uttalanden som görs av statliga organ eller lokala offentliga enheter (som inte ingår i den första kategorin). Enligt den andra paragrafen i Artikel 40 i den japanska upphovsrättslagen får dessa tal och uttalanden användas i tidningar eller tidskrifter, eller för sändning, endast om det anses rättfärdigat för rapporteringssyften. Denna bestämmelse tar till exempel hänsyn till förklaringar från tjänstemän vid presskonferenser hos myndigheter. Användningen här är, till skillnad från politiska tal, begränsad till det specifika syftet med rapportering.

På detta sätt skapar Artikel 40 i den japanska upphovsrättslagen en tydlig skillnad i frihetsgraden för användning beroende på talens ursprung. Politiska tal som är centrala för nationens styrning och uttalanden i domstol som syftar till att upprätthålla rättvisa, erkänns ha högsta graden av offentlighet och är inte begränsade i hur de får användas. Å andra sidan anses allmänna tal från administrativa organ vara information som bör förmedlas till medborgarna genom rapporteringens filter. Detta visar att lagen noggrant skiljer på olika roller för offentliga uttalanden i samhället.

Användning av upphovsrättsligt skyddat material för rapportering av aktuella händelser

För att korrekt rapportera om aktuella händelser kan det vara nödvändigt att använda material som är relaterat till händelsen och som är skyddat av upphovsrätten. Till exempel kan det vara svårt att förmedla allvaret i en konststöld utan att använda bilder av de stulna konstverken. För att hantera sådana situationer stipulerar artikel 41 i den japanska upphovsrättslagen att “i fall av rapportering av aktuella händelser, kan upphovsrättsligt skyddat material som utgör en del av händelsen eller som observerats eller hörts under händelsens förlopp” användas inom rimliga gränser för rapporteringens syfte.

Tolkningen av denna artikel, särskilt vad gäller “rapportering” i den digitala eran, har klargjorts genom nyligen avgjorda rättsfall. Genom att betrakta två kontrasterande fall blir tillämpningsområdet tydligare.

Det första fallet gäller en situation där användningen godkändes som laglig “rapportering” (Tokyos distriktsdomstol, dom den 30 mars 2023 (2023)). I detta fall hävdade en fotograf att hans bild hade använts utan tillstånd på en webbplats. Webbplatsen rapporterade dock om en separat upphovsrättsintrångstvist där just den bilden var föremål för tvisten. Domstolen fastställde att denna rättegång var en “aktuell händelse” av social betydelse. Eftersom bilden var en central del av händelsen, ansågs användningen av bilden nödvändig för att korrekt rapportera om händelsen och därmed inom “rimliga gränser för rapporteringens syfte”. Domen antyder att artikel 41 kan tillämpas även om användaren inte är en traditionell nyhetsorganisation, så länge innehållet objektivt rapporterar om en samhällshändelse.

Det andra fallet gäller en situation där användningen inte ansågs vara “rapportering” (Tokyos distriktsdomstol, dom den 28 februari 2023 (2023)). I detta fall hade en stillbild från en privat Instagram-video olovligen postats som information om en tandläkarklinik på Google Maps. Personen som postade bilden hävdade att syftet var att “rapportera” om en medicinsk fråga där tandläkaren lämnade en patient under behandling. Domstolen avvisade dock detta påstående. Som skäl angavs att bilden ensam inte klargjorde när eller i vilket sammanhang händelsen ägde rum och att den saknade nyhetsvärde, samt att publiceringen på en plattform som Google Maps inte motsvarade handlingen att “rapportera” information till samhället.

Dessa rättsfall visar att tillämpningen av artikel 41 i den japanska upphovsrättslagen tenderar att fokusera mer på funktionen av handlingen (om den objektivt rapporterar om en samhällshändelse) och sättet på vilket materialet används (till exempel plattformens natur), snarare än användarens status (nyhetsorganisation eller individ). Det är också värt att notera att enligt artikel 49, punkt 1, nummer 1 i den japanska upphovsrättslagen är det förbjudet att använda en kopia som skapats enligt denna bestämmelse för andra ändamål än rapportering (till exempel att kommersialisera och sälja ett foto som använts i rapportering).

Reproduktion i rättsliga förfaranden enligt japansk lag

Upphovsrättslagen i Japan innehåller särskilda begränsningar av rättigheter för att inte hindra genomförandet av statens grundläggande funktioner såsom rättsväsendet, lagstiftningen och förvaltningen. Dessa bestämmelser är en viktig mekanism för att tillåta nödvändig användning i allmänhetens intresse samtidigt som man balanserar detta mot upphovsrättsinnehavarens intressen.

Först och främst tillåter artikel 41-2 i den japanska upphovsrättslagen reproduktion av upphovsrättsskyddade verk inom ramen för rättsliga förfaranden, i den utsträckning det anses nödvändigt för förfarandet. Detta gäller exempelvis när ett verk lämnas in som bevis i en rättegång eller när tidigare teknisk litteratur kopieras under en patentgranskning. Med de senaste lagändringarna har man anpassat sig till digitaliseringen av rättsliga och administrativa förfaranden, så att inte bara “reproduktion” utan även “offentlig överföring” som elektronisk filöverföring tillåts.

När det gäller användning för lagstiftnings- och förvaltningsändamål, anger artikel 42 i den japanska upphovsrättslagen att verk kan reproduceras i den utsträckning det anses nödvändigt som “internt material för lagstiftnings- eller förvaltningsändamål”. En viktig aspekt av denna bestämmelse är att användningen är begränsad till “internt material”. Därför är det inte tillåtet att offentligt sprida eller distribuera kopior som skapats enligt denna bestämmelse utanför dess avsedda syfte.

Gemensamt för dessa bestämmelser om användning i allmänhetens intresse är en viktig förbehållsklausul. Även om syftet är legitimt, gäller inte dessa begränsningar om “det skulle skada upphovsrättsinnehavarens intressen på ett orättvist sätt med hänsyn till verkets art och användning samt antalet och sättet för reproduktion”. Detta fungerar som en säkerhetsventil i tillämpningen av begränsningsbestämmelserna. Till exempel kan en handling där en myndighet kopierar en hel dyr undersökningsrapport för interna överväganden, snarare än att bara kopiera en del av den för organisationens användning, anses “orättvist skada upphovsrättsinnehavarens intressen” eftersom det berövar möjligheten att sälja rapporten på marknaden. Denna klausul klargör att även om användningen är i allmänhetens intresse, om den direkt konkurrerar med upphovsrättsinnehavarens marknad och avsevärt skadar deras ekonomiska intressen, är det inte tillåtet att begränsa rättigheterna. Detta säkerställer en balans mellan den smidiga funktionen av statliga uppgifter och upphovsrättsinnehavarens legitima ekonomiska intressen.

Användning av översättning och bearbetning enligt begränsningsbestämmelserna i japansk upphovsrätt

När man använder upphovsrättsligt skyddade verk baserat på de rättighetsbegränsande bestämmelser som vi tidigare har förklarat, hur långt sträcker sig tillåtelsen att översätta eller sammanfatta dessa verk? Det är den japanska upphovsrättslagen (Artikel 47-6) som reglerar denna sekundära användning. Denna lagtext skapar inte nya begränsningar utan klargör vilken typ av sekundär användning som är möjlig när andra begränsningsbestämmelser är tillämpliga.

Den japanska upphovsrättslagen delar upp sekundär användning i “översättning” och “bearbetning” (som inkluderar arrangemang, transformation och bearbetning), och skiljer noggrant på vad som är tillåtet beroende på det ursprungliga begränsningsbestämmelsens syfte.

Till exempel, i fall av personligt bruk (enligt japansk upphovsrättslag Artikel 30) eller användning inom skolutbildning (Artikel 35), är det inte bara tillåtet att översätta verket utan även att arrangera, transformera och bearbeta det.

Å andra sidan, i de fall av användning med hög allmänintresse som vi har diskuterat, såsom återgivning av redaktionella texter om aktuella frågor (Artikel 39), användning av tal i rapporteringssyfte (Artikel 40, paragraf 2), rapportering av aktuella händelser (Artikel 41), samt kopiering i rättsliga och administrativa förfaranden (Artikel 41-2, Artikel 42), är den tillåtna sekundära användningen begränsad enbart till “översättning”. I dessa situationer är det av yttersta vikt att korrekt förmedla innehållet i verket, och därför är “bearbetning”, som innebär ändringar i upphovspersonens tankar eller känslor, i princip inte tillåten. Det anses att att upprätthålla identiteten i det ursprungliga verket och säkerställa dess noggrannhet överensstämmer med syftet med dessa begränsningsbestämmelser. Det finns dock rättsfall som tillåter sammanfattning inom citaträttens gränser, förutsatt att sammanfattningen är trogen mot det ursprungliga syftet, men detta är ett område som kräver försiktig bedömning.

För att klargöra dessa relationer sammanfattar vi dem i tabellen nedan.

På detta sätt skyddar den japanska upphovsrättslagen verkets uttrycksfulla integritet som ett viktigt värde, och ingripanden i rätten till bearbetning, som är en rätt att ändra verket, hanteras mer försiktigt än ingripanden i översättningsrätten. Denna systematiska regel reflekterar en finstämd balans mellan rättvis användning och skyddet av upphovsmannens personliga rättigheter.

Sammanfattning

Som vi har översiktat i denna artikel, har den japanska upphovsrättslagen (Copyright Law of Japan) inte en övergripande fair use-bestämmelse, utan innehåller många specifika artiklar som begränsar upphovsrättsinnehavarens rättigheter för vissa syften, såsom allmännyttan och pressfriheten. Bestämmelserna om återgivning av redaktionella artiklar om aktuella frågor (Artikel 39) främjar offentlig debatt, och användningen av politiska tal (Artikel 40) säkerställer demokratiska processers transparens. Dessutom ställer bestämmelserna om rapportering av aktuella händelser (Artikel 41) frågor om handlingens funktion som “rapportering” snarare än användarens identitet, vilket är en modern tolkning, och användningen i rättsliga förfaranden (Artikel 41-2, Artikel 42) innehåller en viktig balansmekanism som inte ska skada upphovsrättsinnehavarens intressen orättvist. Vidare är sekundär användning som följer dessa användningar (Artikel 43) begränsad till översättningar enligt de ursprungliga bestämmelsernas syfte, vilket visar på detaljerade regler. Med den digitala teknikens framsteg förändras tolkningen av dessa bestämmelser ständigt, och det är avgörande att hålla sig uppdaterad med de senaste rättsfallen. För att korrekt förstå dessa komplexa bestämmelser och tillämpa dem på rätt sätt i affärssammanhang krävs avancerad expertkunskap.

Monolith Law Office har en lång erfarenhet av att tillhandahålla juridiska tjänster till en mångfald av inhemska och internationella klienter i frågor relaterade till japansk upphovsrätt. Vår byrå har flera engelsktalande advokater med utländsk juridisk behörighet, vilket gör det möjligt för oss att erbjuda exakt stöd för företag som bedriver internationell verksamhet att förstå och följa Japans komplexa rättssystem. Om du behöver rådgivning om teman som behandlats i denna artikel eller juridisk rådgivning för specifika fall, tveka inte att kontakta oss på Monolith Law Office.