Rättighetssystemet inom japansk upphovsrätt: En översikt av upphovsrätt och relaterade rättigheter som varje företagsledare bör känna till

I Japans affärsmiljö är innehåll och teknologi avgörande faktorer för företags konkurrenskraft. Hjärtat i detta stöd är den japanska upphovsrättslagen. Den japanska upphovsrättslagen (Copyright Act of Japan) ger upphovsmän exklusiva rättigheter att kontrollera användningen av sina verk, det vill säga upphovsrätten. Att korrekt förstå och tillämpa dessa rättigheter är av yttersta vikt för företag som skapar innehåll, företag som använder innehåll och företag som vill etablera sig på den japanska marknaden, både för juridisk riskhantering och för affärsstrategisk planering.

Upphovsrätten i Japan består inte av en enda rättighet utan är en samling av flera exklusiva rättigheter (kallade “subsidiära rättigheter”) som är anpassade efter hur verket används. Verk som omfattas av upphovsrätten definieras som kreativa uttryck av idéer eller känslor inom litteratur, vetenskap, konst eller musik (enligt artikel 2, paragraf 1, punkt 1 i den japanska upphovsrättslagen). Inom företagsverksamhet kan en mängd olika saker som mjukvara, databaser, reklamtexter, design och utbildningsmaterial skyddas som upphovsrättsliga verk.

När man lär sig om den japanska upphovsrättslagen bör företagsledare och juridiska avdelningar först förstå den grundläggande skillnaden mellan upphovsrätt och äganderätt till ett verk. Därefter är det viktigt att förstå vilka specifika subsidiära rättigheter som utgör upphovsrätten. Den japanska upphovsrättslagen delar upp upphovsmannens rättigheter i ekonomiska rättigheter (egendomsrättigheter) och personliga rättigheter (moraliska rättigheter). I denna artikel kommer vi främst att fokusera på de ekonomiska rättigheterna som subsidiära rättigheter, deras innehåll och juridiska grund.

I denna artikel kommer vi att förklara de subsidiära rättigheterna som den japanska upphovsrättslagen fastställer, såsom reproduktionsrätt, framföranderätt, visningsrätt, rätt till offentlig överföring, berättarrätt, utställningsrätt, distributionsrätt, överlåtelse- och uthyrningsrätt, översättnings- och bearbetningsrätt, samt upphovsmannens rättigheter gällande användning av sekundära verk, baserat på specifika lagstadganden. Att förstå dessa subsidiära rättigheter är grundläggande för att skydda företagets immateriella tillgångar och för att lagligt utnyttja tredje parters verk.

Skillnaden mellan upphovsrätt och äganderätt under japansk lag

I juridisk mening skiljer man tydligt mellan upphovsrätt och äganderätten till det medium där ett verk är lagrat (till exempel böcker, CD-skivor, originalmålningar). Enligt japansk civilrätt är äganderätt “rätten att fritt använda, dra nytta av och disponera över sin egendom inom lagens gränser” (Japans civilrätts lag 206 §). Å andra sidan är upphovsrätten en immateriell rättighet som kontrollerar användningen av ett verk.

Till exempel, när ett företag köper mjukvara, är det äganderätten till själva disken eller de nedladdade data där mjukvaran är lagrad (mediet) som företaget förvärvar. Detta innebär dock inte att företaget får rätt att fritt kopiera eller distribuera om mjukvaran till allmänheten (upphovsrätten). Upphovsrätten förbehålls upphovsmannen (eller den som har fått rättigheterna överförda) och användaren kan endast använda verket inom de gränser som upphovsrättsinnehavaren har beviljat.

Denna distinktion är särskilt viktig vid överlåtelse eller utställning av verk. Även om man överlåter det fysiska mediet där verket är lagrat till någon annan, överförs inte automatiskt upphovsrätten. För att överföra upphovsrätten krävs ett tydligt uttryck för avsikten eller ett avtal (Japans upphovsrättslag artikel 61, stycke 1).

Nedanstående tabell jämför skillnaderna mellan upphovsrätt och äganderätt.

Strukturen av ekonomiska rättigheter som upphovsrätt

Enligt japansk upphovsrätt (egendomsrätt) som definieras av Japans upphovsrättslag (från artikel 21 till 28), är de rättigheter som tilldelas upphovsmannen uppdelade i exklusiva rättigheter, så kallade upphovsrättsliga andelar, beroende på hur verket används. Dessa andelar existerar som oberoende rättigheter, och rättighetsinnehavaren kan licensiera eller överföra varje enskild andel separat till andra. För företag som ingår licensavtal är det av yttersta vikt att klargöra vilka upphovsrättsliga andelar som licensieras och vilka som behålls av företaget för att undvika framtida tvister.

Upphovsrättens kopieringsrätt i Japan

Kopieringsrätten är en av de mest grundläggande delrättigheterna enligt den japanska upphovsrättslagen och ger upphovsmannen den exklusiva rätten att “fysiskt reproducera verket genom tryckning, fotografering, kopiering, inspelning, filmning eller andra metoder”, enligt artikel 21 i den japanska upphovsrättslagen.

Denna rättighet har blivit särskilt viktig i den digitala eran. Handlingar som att spara ett verk på en hårddisk, ta skärmdumpar av webbplatsinnehåll eller kopiera data mellan servrar är exempel på användningar i den digitala miljön som utgör “kopiering”. Därför krävs i princip upphovsrättsinnehavarens tillstånd för att utföra dessa handlingar.

Uppföranderätt, framföranderätt, visningsrätt och uppläsningsrätt under japansk lag

Dessa rättigheter är relaterade till handlingen att offentligt överföra ett verk.

Enligt artikel 22 i den japanska upphovsrättslagen har upphovsmannen exklusiv rätt till offentligt upp- och framförande av ett verk. “Offentligt” i detta sammanhang innebär att visa eller spela upp verket för en obestämd eller bestämd stor publik. Till exempel, om ett företag spelar musik av någon annan i sitt konferensrum eller vid ett evenemang, beror det på om detta anses vara “offentligt” för att avgöra om det utgör en kränkning av framföranderätten.

Visningsrätten, som regleras i artikel 22.2 i den japanska upphovsrättslagen, ger upphovsmannen exklusiv rätt att projicera ett verk på en duk eller annan yta, vilket huvudsakligen är relaterat till filmverk. När ett företag visar filmer eller andra verk under interna utbildningar, måste de överväga om detta faller under visningsrätten.

Upphovsmannen har enligt artikel 24 i den japanska upphovsrättslagen exklusiv rätt att “offentligt” läsa upp ett verk. Detta rör sig om rätten att kontrollera handlingar som att läsa upp någon annans uppsatser eller romaner vid föreläsningar eller i sändningar.

Rättigheter till offentlig överföring och offentlig kommunikation

Rätten till offentlig överföring är en av de viktigaste rättigheterna i internettiden. Enligt artikel 23.1 i den japanska upphovsrättslagen har upphovsmannen ensamrätt att “offentligt överföra” (inklusive automatisk offentlig överföring) sitt verk. Offentlig överföring syftar på att sända via trådlös eller trådbunden telekommunikation med avsikt att direkt tas emot av allmänheten. Detta inkluderar publicering av innehåll på webbplatser, streamingtjänster och sändning av verk via nyhetsbrev.

Dessutom är rätten att offentligt kommunicera ett överfört verk genom användning av en mottagningsanordning känd som rätten till offentlig kommunikation (enligt artikel 23.2 i den japanska upphovsrättslagen). Till exempel kan en butik eller anläggning som tar emot sändningar från TV eller internetradio och spelar dem för kunder inne i lokalen omfattas av rätten till offentlig kommunikation. När företag spelar musik eller visar videor inom sina egna anläggningar måste de ta hänsyn till både rätten till offentlig överföring och rätten till offentlig kommunikation.

Upphovsrättens utställningsrätt i Japan

Utställningsrätten är en rättighet som enligt artikel 25 i den japanska upphovsrättslagen ger upphovsmannen till ett konstverk eller fotografiskt verk exklusiv rätt att “offentligt utställa originalverket”. Detta ger upphovsrättsinnehavaren kontroll över hur verket visas offentligt. Dock kommer vi inte att gå in på utställningsrätten för tillämpad konst i denna artikel, då det inte är huvudämnet.

Distributionsrätt, överlåtelse- och utlåningsrätt

Dessa rättigheter är relaterade till distributionen av upphovsrättsliga verk och är särskilt viktiga för att kontrollera distributionen av materialiserade verk (som filmverk).

Distributionsrätten ger upphovsmannen exklusiv rätt att tillgängliggöra kopior av filmverk för allmänheten, enligt artikel 26.1 i den japanska upphovsrättslagen. Det är viktigt att notera att för filmverk finns distributionsrätten som en separat rättighet utöver reproduktionsrätten.

Överlåtelse- eller försäljningsrätten ger upphovsmannen exklusiv rätt att “överlåta verket eller kopior av det till allmänheten”, enligt artikel 26.2.1 i den japanska upphovsrättslagen. Detta är rätten att sälja fysiska upphovsrättsliga verk som böcker, CD-skivor och konstverk.

En viktig aspekt här är principen om “utarmning” av överlåtelse- eller försäljningsrätten. Enligt artikel 26.2.2 i den japanska upphovsrättslagen, när en kopia av ett upphovsrättsligt verk lagligt har överlåtits till allmänheten av upphovsrättsinnehavaren, upphör överlåtelse- eller försäljningsrätten att gälla för den kopian. Detta kallas för “utarmning”. Till exempel kan inte upphovsrättsinnehavaren förbjuda en person som har köpt en bok att sedan sälja den till en antikvariat eller överlåta den till någon annan.

Principen om utarmning är också viktig i internationella affärer. Till exempel har Japans högsta domstol gett utslag om huruvida överlåtelse- eller försäljningsrätten har utarmats för specifika upphovsrättsliga verk som importeras (parallellimporterade varor) och sedan säljs inom Japan (till exempel, dom från Tokyo District Court den 6 september 2002). Företag måste noggrant överväga om principen om utarmning gäller när de hanterar lager eller är involverade i andrahandsmarknaden.

Utlåningsrätten ger upphovsmannen exklusiv rätt att låna ut kopior av upphovsrättsliga verk till allmänheten, enligt artikel 26.3.1 i den japanska upphovsrättslagen. Detta inkluderar till exempel när en butik lånar ut CD-skivor eller DVD-filmer till allmänheten.

Rättigheter för originalupphovsmän gällande översättningsrätt, bearbetningsrätt och användning av sekundära verk enligt japansk upphovsrätt

Översättningsrätten och bearbetningsrätten, som ger upphovsmän exklusiva rättigheter att översätta, arrangera, omforma, dramatisera, filmatisera eller på annat sätt bearbeta ett verk, är fastställda i artikel 27 i den japanska upphovsrättslagen.

“Översättning” avser handlingen att omvandla ett verk till ett annat språk, medan “bearbetning” innebär att skapa ett nytt verk baserat på ett befintligt verk, samtidigt som man behåller de väsentliga egenskaperna i det ursprungliga uttrycket. Till exempel kan handlingen att omvandla en roman till en tecknad serie eller att portera befintlig mjukvara till ett annat programmeringsspråk räknas som bearbetning. När företag använder andras verk för att utveckla nytt innehåll eller nya produkter är det nödvändigt att få tillstånd för dessa översättnings- och bearbetningsrättigheter.

Verk som skapas genom bearbetning och liknande kallas för “sekundära verk” (enligt artikel 2, punkt 1, nummer 11 i den japanska upphovsrättslagen). När man använder sekundära verk (till exempel genom kopiering eller offentlig överföring), påverkas inte bara rättigheterna för upphovsmannen till det sekundära verket utan även rättigheterna för upphovsmannen till det ursprungliga verket, enligt artikel 28 i den japanska upphovsrättslagen. Detta är en viktig bestämmelse som gör det möjligt för upphovsmannen till det ursprungliga verket att indirekt kontrollera användningen av sitt verk genom det sekundära verket.

På grund av denna bestämmelse måste företag som överväger att använda sekundära verk få tillstånd från både rättighetshavaren till det sekundära verket och upphovsmannen till det ursprungliga verket. Till exempel, när man vill strömma en film som är baserad på en roman (ett sekundärt verk), krävs tillstånd inte bara från filmproducenten (rättighetshavaren till det sekundära verket) utan även från romanförfattaren (upphovsmannen till det ursprungliga verket).

Debatten om generativ AI och upphovsrätt fortsätter globalt, och tolkningen och ändringarna av den japanska upphovsrättslagen är föremål för stor uppmärksamhet. Enligt gällande lagstiftning bedöms det på individuell basis om en AI:s inlärnings- eller genereringshandlingar utgör en kränkning av befintliga upphovsrätter, beroende på användningens syfte och sätt. En detaljerad diskussion om detta ligger dock utanför denna artikels huvudämne, så vi kommer att begränsa oss till det mest väsentliga.

Sammanfattning

Den japanska upphovsrättslagen syftar till att skydda upphovsmännens intressen på ett mångfacetterat sätt genom att noggrant dela upp rättigheterna beroende på hur verket används, samtidigt som den bidrar till kulturens utveckling. För företag som bedriver verksamhet i Japan är det avgörande att förstå strukturen av dessa delrättigheter, inklusive reproduktionsrätt och rätt till offentlig överföring, och att bygga upp licensavtal och compliance-strukturer.

Särskilt i den moderna tiden, där innehåll distribueras över nationsgränser via internet, är det av strategisk betydelse för företagsledningen att noggrant uppmärksamma hur den japanska upphovsrättslagen reglerar utmattningen av överlåtelse rättigheter, omfattningen av rätten till offentlig överföring och hanteringen av sekundära verk. Eftersom varje delrättighet är oberoende, måste företag definiera noggrant i sina avtal vilka specifika rättigheter deras licens omfattar och vilka användningshandlingar som tillåts.

Monolith Law Office har en lång historia av att tillhandahålla rikliga och specialiserade juridiska tjänster till ett stort antal japanska och internationella företag i frågor relaterade till japansk upphovsrätt. Vi stöder våra klienter baserat på erfarenheter från frontlinjen i Japan, inklusive licensförhandlingar, hantering av upphovsrättsintrångstvister och utformning av strategier för intellektuell egendomshantering. Vår byrå har flera tvåspråkiga advokater med utländska juridiska kvalifikationer som möjliggör sömlös kommunikation på engelska, vilket starkt stöder internationella aktieägare, företagsledare och juridiska avdelningar i deras intellektuella egendomsstrategier i Japan. Vi är alltid redo att stödja tillväxten av våra klienters affärer från en juridisk synvinkel, inklusive hantering av upphovsrättsfrågor i en alltmer komplex digital era.