Är det tillåtet att inte betala ut någon avgångsvederlag vid avskedande på grund av disciplinära skäl? En förklaring av Högsta domstolens dom från 2023 (Reiwa 5)

Kan ett företag vägra att betala ut någon avgångsvederlag alls om en anställd begår ett allvarligt förräderi mot företaget och blir avskedad som en disciplinär åtgärd?

Den 10 mars 2023 (Reiwa 5), fattade Högsta domstolen ett viktigt beslut angående icke-utbetalning av avgångsvederlag i samband med disciplinära avskedanden. Detta beslut kommer sannolikt att ha en stor inverkan på företag.

I den här artikeln kommer vi att förklara innehållet i Högsta domstolens beslut från 2023 (Reiwa 5) och närmare undersöka sambandet mellan disciplinära avskedanden och avgångsvederlag.

Naturen av avgångsvederlag

När en anställd begår brottsliga handlingar kan det finnas situationer där företaget inte har något annat val än att avskeda den anställde som en disciplinär åtgärd. I samband med en sådan avskedning kan det också hända att företaget väljer att inte betala ut något avgångsvederlag. Men frågan är, är det överhuvudtaget tillåtet att inte betala ut avgångsvederlag? Med tanke på att avgångsvederlag inte bara ses som en belöning för lång och trogen tjänst, utan även som en form av efterlön och en garanti för den anställdas liv efter pensionering, kan det verka som att det inte bör vara tillåtet att undanhålla dessa betalningar.

Det aktuella fallet gällde en offentliganställd. En prefektur beslutade att inte betala ut något avgångsvederlag till en offentliganställd lärare vid en offentlig gymnasieskola, som hade blivit avskedad på grund av att han orsakat en trafikolycka under påverkan av alkohol. Den offentliganställde blev kärande och begärde att beslutet om att helt undanhålla avgångsvederlaget skulle upphävas. Fallet, som inträffade under Reiwa 5 (2023), drog till sig stor uppmärksamhet eftersom det var första gången Högsta domstolen skulle bedöma en begränsning av avgångsvederlag för en offentliganställd.

Slutligen fastslog Högsta domstolen att beslutet att inte betala ut avgångsvederlag låg inom den lokala offentliga enhetens skönsmässiga bedömning och att det i detta fall var lagligt inom ramen för denna skönsmässiga bedömning.

Även om detta fall gällde en offentliganställd, och därför inte automatiskt påverkar privat sektor där arbetsrätten är tillämplig, finns det likheter i arbetsgivar- och arbetstagarsrelationer även i privata företag. Frågan är då om denna dom kommer att ha någon inverkan på privata företags beslut att inte betala ut avgångsvederlag till sina anställda.

Exempel på avskedande på grund av offentliganställdas rattfylleri

Klaganden var en person som hade varit lärare vid en offentlig gymnasieskola i Miyagi prefektur. I april 1987 (Showa 62) anställdes personen av Miyagi prefektur som lärare vid en offentlig skola och hade sedan dess arbetat som lärare. Det fanns inga tidigare disciplinära åtgärder förutom denna avskedandeåtgärd, och det fanns inga särskilda problem med arbetsprestationen.

Den 28 april 2017 (Heisei 29) deltog klaganden i en välkomstfest för kollegor på den gymnasieskola där personen arbetade, körde sin egen bil till en parkeringsplats nära festplatsen, deltog i välkomstfesten i ungefär fyra timmar och drack alkohol. Efter festen körde personen sin bil för att åka de mer än 20 km hem, men orsakade en trafikolycka som ledde till materiell skada efter att ha kört 100 meter på grund av oaktsamhet.

Miyagi prefektur beslutade den 17 maj 2017 (Heisei 29) att avskeda personen och inte betala ut någon del av avgångsvederlaget (17 246 467 yen) på grund av att personen hade kört bil under påverkan av alkohol och orsakat en trafikolycka med materiell skada.

Högsta domstolens beslut: Begränsning av hela avgångsvederlaget överskrider diskretionära befogenheter

Klaganden väckte talan mot Miyagi prefektur för att ogiltigförklara disciplinära avskedandet och beslutet att helt neka utbetalning av avgångsvederlag.

I den ursprungliga domen fastslog Sendai högsta domstol att det disciplinära avskedandet var lagligt. Dock, med hänsyn till faktorer såsom “cirka 30 års trogen tjänstgöring, att skadan från den aktuella händelsen var materiell och redan återställd, samt att ånger hade visats”, ansåg domstolen att beslutet att helt neka utbetalning av avgångsvederlag överskred Miyagi prefekturs utbildningskommittés diskretionära befogenheter och var olagligt. Därför godkändes klagandens begäran delvis, och det fastställdes att 30% av avgångsvederlaget skulle betalas ut.

Mot detta överklagade Miyagi prefektur till Högsta domstolen, där lagligheten av beslutet att begränsa utbetalningen ifrågasattes.

Högsta domstolens beslut: Inte ett avsteg från diskretionen och därmed lagligt

Högsta domstolen har fastslagit att den aktuella begränsningen av utbetalningen inte avviker på ett markant sätt från vad som anses rimligt enligt samhällets uppfattning, och att den inte utgör ett missbruk av diskretionär makt, vilket gör den laglig. Det finns ingen avvikelse i Miyagi prefekturs beslut att helt neka utbetalningen. Motiveringen är som följer.

För det första är beslutet om begränsning av utbetalning av avgångsvederlag överlåtet till den myndighet som hanterar avgångsvederlag, som kontinuerligt är väl insatt i de anställdas arbetsförhållanden och andra relevanta omständigheter. Domstolarna bör, med utgångspunkt i att myndighetens diskretion är berättigad, endast bedöma beslutet som olagligt om det anses avvika markant från vad som är rimligt enligt samhällets uppfattning eller om det utgör ett missbruk av den diskretionära makten.

Därefter pekar man på allvaret i den olycka som den klagande orsakade, dess inverkan på förtroendet för och utförandet av offentliga tjänster i offentliga skolor. Med detta i åtanke, och även med beaktande av att den klagande inte hade någon tidigare disciplinär historik under 30 år och visade tecken på ånger, drar man slutsatsen att prefekturens beslut inte avviker markant från vad som är rimligt enligt samhällets uppfattning eller utgör ett missbruk av diskretionär makt.

Sammanfattning: Konsultera en advokat angående lagligheten av att inte betala ut avgångsvederlag

Detta är ett fall som rör offentliganställda, och dess påverkan på privata företag bör anses vara minimal. Domstolsbeslutet betonar att beslutet att inte betala ut avgångsvederlag är upp till länsstyrelsens diskretion, och efter en granskning baserad på länsstyrelsens omfattande diskretion, dras slutsatsen att beslutet att inte betala ut något avgångsvederlag är lagligt.

Å andra sidan, nyckeln till detta domstolsbeslut om länsstyrelsens diskretion vid beslut om att inte betala ut avgångsvederlag, kan sägas vara irrelevant för privata företag. I privata företags fall bedöms klausuler om minskning eller utebliven betalning av avgångsvederlag vid disciplinära avskedanden utifrån om det finns en efterbetalningsliknande karaktär till lönen och en belöningskaraktär för långvarig tjänst, och om det finns tillräckligt allvarliga skäl för att helt utplåna den anställdes långvariga tjänst. Om skälen inte är tillräckligt allvarliga kan minskning eller utebliven betalning anses strida mot allmän ordning och därmed vara ogiltig.

Det är dock inte enkelt att avgöra om det är lagligt att inte betala ut avgångsvederlag. När du bedömer om det är lämpligt att inte betala ut avgångsvederlag till en anställd som har blivit disciplinärt avskedad, bör du överväga att konsultera en advokat.

Information om åtgärder från vår byrå

Monoliths juridiska byrå är en advokatfirma med hög specialisering inom IT, särskilt internet och juridik. På senare år har arbetsmetodernas diversifiering lett till ett ökat fokus på arbetsrättsliga lagar. Vår byrå erbjuder lösningar för att hantera “digitala tatueringar”. Mer information finns i artikeln nedan.

Monoliths juridiska byrås expertisområden: Företagsjuridik för IT och startups[ja]