Japans system för in- och utresekontroll och uppehållstillstånd: En genomgång av uppehållstillståndets återkallande, tvångsutvisning och bevis för laglighet

I en värld där global affärsverksamhet accelererar, har internationell personalmobilitet blivit en oumbärlig faktor för företags tillväxt. Japan är inget undantag, och många företag välkomnar aktivt personal med specialiserad kunskap och färdigheter från utlandet. För att underlätta denna internationella rörlighet av personal och samtidigt upprätthålla nationell säkerhet och ordning, har det japanska rättssystemet etablerat en noggrann struktur. Kärnan i detta system är “Lagen om kontroll av in- och utresa samt erkännande av flyktingar i Japan” (hädanefter kallad “Immigrationslagen”). Enligt artikel 1 i den japanska Immigrationslagen är syftet att “säkerställa en rättvis förvaltning av in- och utresa för alla som anländer till eller lämnar landet, samt vistelsen för alla utlänningar som befinner sig i Japan”. För att förverkliga detta koncept av “rättvis förvaltning” har Immigrationslagen fastställt flera viktiga system. I denna artikel kommer vi att fokusera på tre system som är särskilt relevanta för företagsaktiviteter, nämligen “systemet för upphävande av uppehållstillstånd” för att säkerställa kontinuerlig lämplighet för uppehållstillstånd, “systemet för tvångsutvisning” som en slutgiltig åtgärd mot lagöverträdelser, och “certifieringssystemet för laglighet av vistelse” för att aktivt säkerställa efterlevnad. Dessa system är inte bara reglerande åtgärder utan utgör en extremt viktig rättslig grund som företag som bedriver verksamhet i Japan bör förstå för att hantera risker, följa lagar och regler, och på ett adekvat sätt stödja sin utländska personal. 

Systemet för återkallande av uppehållstillstånd: Upprätthållande av efterlevnad

Systemet för återkallande av uppehållstillstånd är reglerat i artikel 22-4 i den japanska invandringslagen och utgör en viktig mekanism som kan rubba den rättsliga grunden för en utländsk persons fortsatta vistelse i Japan. Syftet med detta system är inte enbart att bestraffa bedrägeri vid erhållandet av uppehållstillstånd. Istället syftar det till att kontinuerligt säkerställa att en utländsk person som beviljats uppehållstillstånd fortsätter att utföra de tillåtna aktiviteterna under hela vistelseperioden och därigenom dynamiskt upprätthålla korrektheten i uppehållsförvaltningen. Statistiska data visar att de vanligaste fallen av återkallande av uppehållstillstånd är för “teknikpraktik” och “studier”. Dessa tillstånd är särskilt i fokus eftersom det är tänkbart att individer avbryter sina ursprungliga aktiviteter (praktik eller studier) och engagerar sig i arbete som inte är tillåtet, vilket myndigheterna särskilt övervakar för kontinuerlig efterlevnad. Detta antyder att uppehållstillstånd inte är en engångsgranskning utan en tillstånd med villkor som kräver kontinuerlig efterlevnad.

Skälen för återkallande specificeras konkret i artikel 22-4, stycke 1 i den japanska invandringslagen. Dessa kan indelas i tre huvudkategorier. För det första, erhållande av uppehållstillstånd genom falskhet eller andra bedrägliga medel (samma stycke punkt 1, 2 och 3). Till exempel, om någon lämnar in en falsk examensbevis för att få uppehållstillstånd för “teknik, humaniora och internationella tjänster” eller döljer en tidigare historik av tvångsutvisning för att få landningstillstånd. Särskilt om någon erhåller tillstånd genom att ljuga om omständigheter som skulle leda till avvisning, kan personen omedelbart bli föremål för tvångsutvisningsförfaranden efter att uppehållstillståndet återkallats.

För det andra, underlåtenhet att utföra de tillåtna aktiviteterna (samma stycke punkt 5, 6 och 7). Detta inkluderar personer med arbetsrelaterade uppehållstillstånd som, efter att ha slutat sitt jobb, utan giltig anledning inte söker nytt arbete eller fortsätter sin vistelse i mer än tre månader, eller personer med uppehållstillstånd som “make/maka till en japansk medborgare” som efter en skilsmässa inte utför aktiviteter som make/maka i mer än sex månader.

För det tredje, underlåtenhet att uppfylla skyldigheten att anmäla ändring av bostadsort (samma stycke punkt 9 och 10). Detta gäller långtidsboende som flyttar men inte anmäler sin nya bostadsort inom 90 dagar, eller de som anmäler en falsk bostadsort.

Även om en person formellt uppfyller något av dessa skäl, innebär det inte att uppehållstillståndet omedelbart återkallas. Lagen tillhandahåller undantag för fall där det finns “giltiga skäl”. Till exempel kan en person som uppriktigt söker nytt arbete efter att ha blivit uppsagd av företagsskäl eller som tillfälligt avbryter sina aktiviteter på grund av sjukdomsbehandling anses ha “giltiga skäl”. Förekomsten av “giltiga skäl” är det viktigaste försvarsargumentet för att undvika återkallande av uppehållstillstånd. Därför, när ett företag avskedar en anställd, är det viktigt att se till att personen kan fortsätta sin jobbsökning smidigt och att stödja dem i att behålla relevanta bevis, vilket indirekt skyddar deras rättsliga ställning.

I samband med återkallande måste justitieministern ge den berörda utländska personen förhandsmeddelande och möjlighet att “framföra sina synpunkter”. Genom detta förfarande kan personen framföra sina argument och lämna in bevis som är till sin fördel. Detta är en mycket viktig rättighet ur perspektivet av rättssäkerhet.

Konsekvenserna av att få sitt uppehållstillstånd återkallat är omfattande. Inte bara förlorar man sin rättsliga grund för vistelse, utan även sitt folkbokföringsregister, och tillgången till offentliga tjänster som nationell hälsoförsäkring avbryts. Beroende på återkallningsskälet kan man få upp till 30 dagars förberedelsetid för utresa, men i fall av grovt bedrägligt beteende kan man omedelbart övergå till tvångsutvisningsförfaranden.

För att förstå tillämpningen av detta system är ett domslut från Japans högsta domstol den 17 oktober 2002 (Heisei 14) av stor betydelse. I detta fall var frågan om uppehållstillstånd för en utländsk make/maka där det juridiska äktenskapet fortsatte men äktenskapsförhållandet i praktiken hade brutit samman. Domstolen slog fast att vid bedömning av uppehållstillstånd bör man inte bara beakta den juridiska formen utan också “verkligheten” i aktiviteten, det vill säga om det finns ett gemensamt liv som make och maka, vilket är äktenskapets kärna. Detta visar att invandringsmyndigheterna inte bara ska granska dokumentationen utan också den faktiska situationen för vistelsen, vilket antyder att företag också behöver verifiera att de aktiviteter som ligger till grund för en anställds uppehållstillstånd faktiskt genomförs.

Utvägningssystemet: Den slutgiltiga åtgärden mot överträdelser

Utvägningssystemet är en administrativ åtgärd för att tvångsmässigt utvisa utlänningar som har brutit mot Japans invandringslagstiftning och representerar den strängaste åtgärden inom Japans invandrings- och vistelsehantering. Systemets rättsliga grund är främst fastställd i artikel 24 i den japanska invandringslagen, där skälen för utvisning (utvisningsskäl) är omfattande listade.

Det finns många olika utvisningsskäl, men de viktigaste inkluderar “olaglig inresa” utan giltigt pass och “olaglig vistelse” (överstannande) efter att den tillåtna vistelsetiden har överskridits. Att utföra arbete som inte är tillåtet enligt den beviljade visumstatusen, kallat “aktiviteter utanför kvalifikationer”, kan också utgöra skäl för utvisning. Dessutom kan allvarliga brott som narkotikabrott eller brott som leder till fängelsestraff på över ett år också resultera i utvisning.

Utvägningsförfarandet genomförs noggrant i flera steg. Först inleder gränspolisen en undersökning (överträdelseundersökning) av utlänningar som misstänks ha brutit mot lagen. Om det finns tillräckliga skäl att misstänka att personen omfattas av utvisningsskälen, blir personen i princip intagen baserat på ett intagningsbeslut. Därefter genomförs en överträdelsegranskning av en invandringsinspektör, och om personen bedöms vara föremål för utvisning, kan han eller hon inom tre dagar begära en muntlig förhandling av en särskild granskare. Om bedömningen inte ändras vid den muntliga förhandlingen, kan personen ytterligare framföra invändningar till justitieministern. Om justitieministern inte beviljar “särskilt tillstånd att stanna” i det slutliga beslutet, utfärdas en utvisningsorder och återsändandet verkställs.

Det är dock inte alla som olagligt vistas i landet som blir föremål för detta strikta utvisningsförfarande. Japans invandringslagstiftning har infört ett “utreseorder-system” som en mildare åtgärd. Detta system tillämpas när en person som olagligt vistas i landet frivilligt rapporterar sig till invandringsmyndigheten och uppfyller vissa kriterier, såsom att inte ha någon tidigare historik av utvisning och inte ha blivit straffad för brott som stöld. De huvudsakliga skillnaderna mellan utreseorder-systemet och utvisningssystemet ligger i förfarandenas och resultaternas allvar.

I det slutliga skedet av utvisningsförfarandet utövar justitieministern en mycket viktig diskretionär makt, nämligen “särskilt tillstånd att stanna”. Detta är en förmånlig åtgärd som beviljas när en person som uppfyller utvisningsskälen, men på grund av individuella omständigheter, bedöms av justitieministern som någon som bör tillåtas att stanna som ett undantag. Justitieministerns diskretion anses vara omfattande, men “riktlinjer för särskilt tillstånd att stanna” har publicerats som vägledning för beslutet.

Enligt dessa riktlinjer betraktas omständigheter som att ha barn med en japansk medborgare eller permanent bosatt, ett äktenskap som fortsätter i praktiken, en lång vistelsetid i Japan med stark etablering, eller behov av särskild humanitär hänsyn som “positiva faktorer” som beaktas för att tillåta vistelse. Å andra sidan betraktas allvarliga brottsregister, tidigare utvisningshistorik, inblandning i organiserad smuggling och andra överträdelser som underminerar grunden för invandringskontrollen som “negativa faktorer” som beaktas för att inte tillåta vistelse.

Ett exempel på en rättslig bedömning gällande utvisning är domen från Tokyo District Court den 30 januari 2015. I detta fall hade en utlänning som redan hade skickats tillbaka till sitt hemland stämt för att få utvisningsordern upphävd. Domstolen erkände rätten att väcka talan eftersom upphävandet av beslutet kunde leda till en förkortning av den framtida perioden för förbud mot återinresa och därmed återställa en rättslig fördel. Denna dom visar att även mot en kraftfull administrativ åtgärd som utvisning finns det begränsade möjligheter till rättslig efterhandskorrigering genom domstolarna.

Proaktiva åtgärder: System för att bevisa laglighet i vistelse och arbete under japansk lag

I motsats till de reaktiva åtgärder som vi tidigare har sett, såsom systemet för upphävande av uppehållstillstånd och tvångsutvisning, erbjuder Japans immigrationslagstiftning även proaktiva system för företag och utländska medborgare att säkerställa juridisk stabilitet och förebygga risker. Dessa är inte bara administrativa förfaranden utan också mycket effektiva verktyg ur ett perspektiv av corporate governance och riskhantering vid anställning av utländsk arbetskraft. Särskilt viktiga är “Certifikat för behörighet till uppehållstillstånd” och “Certifikat för behörighet till arbete”.

“Certifikat för behörighet till uppehållstillstånd” är ett system baserat på artikel 7-2 i Japans immigrationslag. Detta är ett dokument som utfärdas efter en förhandsgranskning av justitieministern, som bevisar att en utländsk medborgare som bor utomlands och som planerar att komma till Japan på medellång till lång sikt har aktiviteter som överensstämmer med kraven för ett specifikt uppehållstillstånd. Vanligtvis ansöker en mottagande organisation i Japan (till exempel ett företag) på uppdrag av den utländska medborgaren. När detta certifikat har utfärdats kan den utländska medborgaren lämna in det vid ansökan om visum på Japans ambassad eller konsulat i sitt hemland, vilket gör visumutfärdandeprocessen snabb och smidig. Den största fördelen för företag är att risken för att den rekryterade personalen inte kan komma in i Japan minskas avsevärt. Att få förhandsbekräftelse på kvalifikationer ökar förutsägbarheten i hela rekryteringsprocessen.

Å andra sidan är “Certifikat för behörighet till arbete” ett system baserat på artikel 19-2 i Japans immigrationslag, som används av utländska medborgare som redan bor i Japan och som byter jobb. Detta certifikat är ett officiellt bevis från Immigration Services Agency of Japan som bekräftar att arbetsuppgifterna på den nya arbetsplatsen ligger inom ramen för de aktiviteter som är tillåtna enligt den utländska medborgarens nuvarande uppehållstillstånd. När företag anställer utländsk arbetskraft genom internrekrytering kan de genom att begära detta certifikat undvika risken att oavsiktligt främja olagligt arbete. För den utländska medborgaren själv fungerar det också som en viktig försäkring för att förhindra oväntade situationer där en jobbbyte kan leda till att en förnyelse av uppehållstillståndet nekas i framtiden.

Dessa två certifikat kan ha liknande namn, men deras syfte, målgrupp och tidpunkt för ansökan skiljer sig helt åt. Att korrekt förstå skillnaderna mellan dem är avgörande för att genomföra lämplig personal- och arbetsrättslig hantering.

Att strategiskt använda dessa två certifikatsystem är nyckeln till att stärka compliance-strukturen för anställning av utländsk arbetskraft och effektivt hantera operationella risker. Certifikatet för behörighet till uppehållstillstånd eliminerar osäkerheten i rekryteringsfasen, medan certifikatet för behörighet till arbete garanterar stabilitet i den juridiska statusen under anställningen. De fungerar som en form av “godkännandestämpel” som inte bara skapar en miljö där utländska anställda kan känna sig trygga och prestera, utan också skyddar företaget från juridiska ansvar.

Sammanfattning

Det japanska systemet för in- och utresekontroll och uppehållstillstånd har, å ena sidan, strikta aspekter såsom återkallande av uppehållstillstånd och tvångsutvisning, men å andra sidan innehåller det också system som certifikat för uppehållstillstånd och arbetsrättighetscertifikat för att aktivt säkerställa juridisk stabilitet, vilket skapar en mångfacetterad och logisk ram. Ur ett företagsledningsperspektiv innehåller systemet för återkallande och tvångsutvisning betydande compliance-risker, men genom att korrekt använda förebyggande åtgärder som certifikatsystemet kan dessa risker hanteras och en säker miljö där utländsk arbetskraft kan blomstra kan byggas upp. För att korrekt förstå dessa komplexa lagar och regler och hantera individuella fall på ett korrekt sätt krävs omfattande specialkunskaper och riklig praktisk erfarenhet.

Monolith Law Office har en lång historia av att tillhandahålla juridiska tjänster relaterade till Japans invandringslagstiftning till ett stort antal inhemska klientföretag. Vår byrå har flera specialister med internationell bakgrund, inklusive engelsktalande med utländska advokatlegitimationer, vilket möjliggör smidig kommunikation över språk- och kulturbarriärer och tillhandahåller detaljerat stöd. Vi erbjuder juridiskt stöd för ert företag i alla situationer, från rådgivning om uppehållstillstånd för utländska anställda och uppbyggnad av compliance-strukturer till hantering av eventuella problem som kan uppstå.