Hur mycket är skadeståndet för intrång i privatlivet? En advokat förklarar den praktiska marknadspriset

Om förtal eller intrång i privatlivet erkänns är det möjligt att begära skadestånd. Skadestånd är definierat som “ersättning för psykisk skada, inte materiell skada” (Japanska Högsta Domstolen, dom den 22 februari 1994 (Gregorianska kalendern)). Det är dock svårt att objektivt och kvantitativt förstå graden av lidande, så det beräknas med hänsyn till olika faktorer.

Så, hur mycket är den allmänna marknadspriset för skadestånd?

I praktiken tenderar skadestånd för intrång i privatlivet att vara lågt, men i denna artikel kommer vi att förklara marknadspriset för skadestånd baserat på faktiska fall.

https://monolith.law/reputation/compensation-for-defamation-damages[ja]

Rättsfall där intrång i privatlivet har erkänts och skadestånd

Fallet med en journal över kampen mot bröstcancer

Sjukdomshistorik kan vara nära kopplad till ens hälsotillstånd och fysiska egenskaper, och det är något som ingen vill att en obestämd mängd människor ska känna till. I detta fall handlar det om en sjukdomshistorik av “ungdomlig bröstcancer”.

En kvinna som anonymt drev en blogg där hon dokumenterade sin kamp mot bröstcancer blev identifierad genom svarandens inlägg, inklusive hennes namn, ålder och arbetsplats, och det faktum att hon hade drabbats av ungdomlig bröstcancer blev känt för allmänheten. Hon stämde för att hennes privatliv hade kränkts.

Domstolen konstaterade,

“Fakta om att ha drabbats av bröstcancer och förloppet och resultaten av behandlingen är frågor som rör privatlivet, och det är också fakta som man inte skulle vilja offentliggöra, även om man tar hänsyn till en genomsnittlig persons känslighet.”

Tokyo District Court, 13 juni 2014 (2014)

Och erkände att kärandens rätt till privatliv hade kränkts, och beordrade svaranden att betala 1,2 miljoner yen i skadestånd och 120 000 yen i advokatkostnader, totalt 1,32 miljoner yen.

https://monolith.law/reputation/scope-of-privacyinfringement[ja]

https://monolith.law/reputation/disease-information-and-privacy-infringement[ja]

Fall då lönespecifikationer offentliggjorts

Det har varit fall där skadestånd har krävts för artiklar som offentliggjort lönespecifikationer.

Det har varit ett fall där en kvinnlig anställd krävde skadestånd eftersom en artikel som publicerades på en webbplats som drivs av det åtalade företaget, och som diskuterade löneskillnader mellan stora förlag och frilansskribenter samt andra branscher, ansågs ha kränkt hennes privatliv.

Den åtalade Y, som är verkställande direktör för det åtalade företaget X, publicerade en artikel med titeln “Abnormala löner hos företaget ○○ som underminerar folkets vilja att arbeta” på webbplatsen som drivs av X. I artikeln nämnde han namnet på förlaget och veckotidningen och inkluderade denna kvinnliga anställdas “lönespecifikation”, “källskattesedel” och “meddelande om särskild skattebelopp för särskilda distrikt / stadsbor”, och noterade att denna kvinnliga anställds lön var “över 760 000 yen”.

Även om lönespecifikationerna och liknande som publicerades i artikeln hade bearbetats så att anställningsnumret och namnet inte var synliga, kunde man se att avdelningen var “△△ magazine”. Redaktionen för “△△ magazine” bestod av 20 till 25 personer, varav cirka 10 var anställda, och den enda kvinnliga anställda i 20-årsåldern var käranden. Med andra ord, ett betydande antal personer inom företaget eller inom samma bransch som kände till käranden kunde identifiera att personen i artikeln var käranden.

Domstolen konstaterade att,

“Kränkning av privatlivet är inte begränsat till offentliggörande för ett obestämt antal personer, utan kan också vara offentliggörande för en specifik grupp eller individ.”

Högsta domstolen, 14 mars 2003 (2003)

och vidare,

“Även om det är information som naturligtvis bör offentliggöras för andra inom en viss räckvidd, eller information som inte särskilt behöver hållas hemlig, är det naturligt att man inte vill att den ska offentliggöras för andra som man inte vill ha den. Denna förväntan bör skyddas.”

Högsta domstolen, 12 september 2003 (2003)

Det är rimligt att anta att det finns personer som känner till käranden och som, efter att ha läst artikeln, för första gången fick reda på kärandens lönebelopp för juni 2005 (Heisei 17) och årsinkomst för 2004 (Heisei 16), eller för första gången såg bilder av kärandens lönespecifikation och källskattesedel. Dessutom är det uppenbart att kärandens specifika lönebelopp vid en viss tidpunkt, årsinkomst och faktiska dokument som lönespecifikationer och liknande är saker som man inte vill offentliggöra enligt allmänhetens känslighet.

Tokyo District Court, 1 oktober 2010 (2010)

Domstolen erkände kränkning av privatlivet och beordrade betalning av 500 000 yen i skadestånd och 50 000 yen i advokatkostnader, totalt 550 000 yen.

Om yrke, klinikadress och telefonnummer offentliggörs

En ögonläkare har stämt för skadestånd efter att hans yrke, klinikadress och telefonnummer offentliggjordes av en motståndare i en debatt på Nifty’s meddelandetavla.

Även om klinikens adress och telefonnummer annonserades i yrkeskataloger sorterade efter region, och det var svårt att säga att det var en ren privatlivsfråga,

domstolen uttalade,

“Det är inte alls orimligt för den som offentliggör personlig information för ett visst syfte att inte vilja att denna information ska bli känd utöver det område som inte har något att göra med det offentliga syftet, och det bör också vara en fördel som bör skyddas. Och att kontrollera information om sig själv på detta sätt förstås som en grundläggande egenskap hos rätten till privatliv.”

Kobe District Court, 23 juni 1999 (1999)

Och beordrade svaranden att betala 200 000 yen i skadestånd, 2380 yen för behandling av sömnlöshet och andra sjukdomar, totalt 202 380 yen.

När namn och adresser för makar och släktingar, samt namn på företag som drivs av släktingar, offentliggörs

Det har varit ett fall där kärandena hävdade att de hade publicerat namn och adresser för kärandenas makar och släktingar, samt namn på företag som drivs av släktingar, på “2channel”, och att dessa uppgifter kunde ses av tredje part. De krävde skadestånd från svaranden.

Domstolen:

“Information om en individs namn och adress, samt företagets plats, faller utanför det som kallas privatliv, som är något som andra inte vill veta.”

Tokyo District Court, 21 januari 2009 (Gregorian Calendar Year)

Avvisade svarandens argument och erkände att namn och adresser klart faller inom ramen för privatlivet. Domstolen beordrade svaranden att betala totalt 240 000 yen, inklusive 100 000 yen vardera till käranden och hans fru, samt 20 000 yen i advokatkostnader.

Fallet när utredningsinformation om en misstänkt läckte ut på internet

Det har varit ett fall där en minderårig, som var misstänkt för att ha brutit mot den japanska vägtrafiklagen, krävde skadestånd efter att detaljerad information om fallet, inklusive personlig identifieringsinformation som adress, yrke, namn och födelsedatum, läckt ut på internet från en privat dator som ägdes av en polis som hade skapat utredningsdokument om fallet. Polisen, som var ansvarig för utredningen, hade brutit mot direktiven genom att spara dokument som var under bearbetning på datorns hårddisk, och genom att ta med datorn hem. Dessutom hade polisen anslutit datorn till internet utan att märka att den var infekterad med ett virus. Trots detta, beslutade domstolen att,

“Denna information, som rör en minderårigs brottsliga handling, borde ha hållits hemlig för att främja den minderårigas sunda utveckling. På grund av polisens ovan nämnda handlingar inträffade en olycka som aldrig borde ha hänt, nämligen att denna information läckte ut. Som ett resultat blev den information som borde ha hållits hemlig tillgänglig för en obestämd mängd människor som använde Winny (ett fildelningsprogram), och inte bara det, informationen kunde laddas ner och skrivas ut, vilket gjorde att den kunde exponeras för allmänheten, även de som inte använder internet. Det är uppenbart att den minderåriga kränktes i sin rätt till privatliv baserat på personliga rättigheter på grund av denna informationsläcka.”

Sapporo District Court, 28 april 2005 (Gregorian Calendar)

Domstolen beordrade den svarande att betala 400 000 yen i skadestånd, med hänsyn till att brottet var relativt mindre allvarligt.

Fallet med obehörig återpublicering av bilder på Twitter

Det finns ett fall där en kvinnlig modell för bondagefotografering, som är upphovsrättshavaren, stämde för upphovsrättsintrång, intrång i privatlivet och intrång i porträtträttigheter på grund av obehörig återpublicering av bilder som en medförfattare hade postat på Twitter.

https://monolith.law/reputation/relation-between-the-publication-of-photos-without-consent-and-copyright[ja]

Domstolen erkände upphovsrättsintrång (intrång i reproduktionsrätt och rätt till offentlig överföring) och intrång i porträtträttigheter, och uttalade att

“Med tanke på innehållet i bilden kan man säga att det är något som man inte vill offentliggöra baserat på den allmänna personens känslighet, så att offentliggöra en sådan bild utan personens tillstånd kan kränka rätten till privatliv.”

och

“Det kan sägas att det var ett faktum som ännu inte var känt för samhället att kvinnan i bilden var käranden, och det var först genom svarandens handlingar att det blev möjligt att identifiera att kvinnan i bilden var käranden, och det erkändes att detta faktum blev offentligt.”

Tokyo District Court ruling on September 27, 2018 (2018)

Domstolen erkände intrång i privatlivet och beordrade svaranden att betala totalt 471 500 yen i skadestånd (inklusive 300 000 yen för intrång i rätten till privatliv).

Sammanfattning

Att erhålla skadestånd är viktigt, men först och främst är det nödvändigt att ta bort den aktuella artikeln. För offer som har fått sin integritet kränkt genom inlägg på nätet, erkänns rätten att begära borttagning av inlägg, kallad “rätten att begära åtgärder för att förhindra överföring”, enligt den japanska lagen om begränsning av leverantörsansvar (Japanese Provider Liability Limitation Act).

Om leverantören inte samtycker till borttagning, kommer det att bli nödvändigt att vidta juridiska åtgärder, såsom att ansöka om en tillfällig förordning för borttagning hos domstolen.

Även om begäran om borttagning har slutförts, om det finns bevis, kan du begära skadestånd. Vänligen rådfråga en erfaren advokat.

https://monolith.law/reputation/provisional-disposition[ja]