En genomgång av insolvensförfaranden enligt japansk bolagsrätt

Företagsledning kan ibland ställas inför allvarliga finansiella svårigheter. Japans rättssystem erbjuder en sofistikerad juridisk ram för att hantera sådana kriser, inte bara som ett misslyckande av verksamheten, utan i syfte att uppnå en ordnad lösning. Denna ram delas upp i två strategiska riktningar. Den första är en ‘likvidationsprocess’, som syftar till att ordna företagets tillgångar och distribuera dem rättvist bland borgenärerna. Den andra är en ‘rekonstruktionsprocess’, som utgår från fortsatt drift av verksamheten och strävar efter att omstrukturera finanserna och organisationen för att återuppbygga företaget. Dessa juridiska förfaranden kan ses som strategiska verktyg som bör väljas utifrån företagets situation. För aktieägare och företagsledare är det avgörande att förstå dessa alternativ djupt för att skydda företagets värde i kris, fullgöra sitt förvaltaransvar och fatta välgrundade beslut baserade på information. I denna artikel kommer vi att jämföra och analysera de fyra huvudsakliga juridiska förfarandena i det japanska insolvensrättssystemet – konkurs, särskild likvidation, civilrekonstruktion och företagsrekonstruktion – med avseende på deras egenskaper, skillnader, och hantering av säkerhetsrättigheter, samt inkludera nyliga rättsfall för att ge en övergripande professionell översikt.

En översikt av insolvensförfaranden i Japan

Japansk lagstiftning fastställer fyra huvudtyper av insolvensförfaranden som genomförs under tillsyn av domstolen. Dessa förfaranden kan först delas in i två kategorier baserade på deras syfte. Den första kategorin är “likvidationsförfaranden”, som syftar till att upphöra med företagets verksamhet och upplösa dess juridiska person. I denna kategori ingår konkursförfaranden och speciella likvidationsförfaranden. Den andra kategorin är “rekonstruktionsförfaranden”, som syftar till att omstrukturera företaget samtidigt som verksamheten fortsätter, vilket inkluderar civilrekonstruktion och företagsrehabilitering.

Dessa förfaranden kan ytterligare klassificeras utifrån vem som leder processen. En typ är “förvaltningsförfaranden”, där en neutral expert (förvaltare) utsedd av domstolen tar kontroll över företagets ledning och hantering av tillgångar. Konkursförfaranden och företagsrehabilitering tillhör denna kategori. Den andra typen är “DIP-förfaranden” (Debtor in Possession), där den befintliga ledningen i princip behåller kontrollen över företaget och själva genomför rekonstruktionen eller likvidationen. Speciella likvidationsförfaranden och civilrekonstruktion faller under denna kategori.

Denna dubbla klassificering, det vill säga valet mellan “likvidation eller rekonstruktion” och “förvaltnings- eller DIP-förfaranden”, belyser det strategiska dilemma som företag i ekonomisk kris står inför. Valet av förfarande innebär inte bara att välja en juridisk form, utan det innefattar också ett ledningsbeslut om verksamhetens fortsatta livskraft och ett viktigt beslut om att behålla eller avstå från ledningsrätten. Till exempel, om ett företag siktar på att rekonstruera, kan ledningen välja civilrekonstruktion för att behålla kontrollen, men om borgenärer eller domstolen bedömer att den befintliga ledningen är ansvarig för misslyckandet, kan ett företagsrehabiliteringsförfarande med en extern förvaltare bli det valda alternativet. Därför måste ledningen inte bara objektivt bedöma företagets finansiella livskraft utan också hur mycket förtroende de har från sina intressenter.

Likvidationsbaserade konkursförfaranden: Att likvidera ett företags tillgångar i Japan

Likvidationsbaserade förfaranden syftar till att, när ett företags fortsatta verksamhet är ohållbar, omvandla dess tillgångar till pengar och genomföra en rättvis fördelning till borgenärerna för att juridiskt avsluta företaget.

Konkursförfaranden enligt japansk lag

Konkursförfaranden är den mest grundläggande och kraftfulla likvidationsprocessen som grundar sig på japansk konkurslag. För juridiska personer inleds förfarandet av en domstol när antingen ‘betalningsoförmåga’ enligt artikel 15 i den japanska konkurslagen (ett objektivt tillstånd där en gäldenär på grund av brist på betalningsförmåga generellt och kontinuerligt inte kan betala sina skulder som förfallit till betalning) eller ‘överskuldsättning’ enligt artikel 16 i samma lag (ett tillstånd där gäldenärens tillgångar inte räcker till för att betala alla skulder) föreligger.

När förfarandet har inletts utser domstolen en ‘konkursförvaltare’ från en grupp neutrala advokater. Enligt artikel 2, punkt 12 i den japanska konkurslagen har konkursförvaltaren exklusiv rätt att förvalta och avyttra företagets tillgångar. Detta innebär att den befintliga ledningen förlorar alla rättigheter till företagsledning och disposition av tillgångar, och konkursförvaltaren tar över ansvaret för att undersöka företagets tillgångar, säkra dem, realisera dem och distribuera dem till borgenärerna enligt lagens prioritetsordning.

En viktig egenskap hos detta förfarande är att det inte kräver borgenärernas samtycke för att inledas. Om domstolen konstaterar att det finns en objektiv insolvenssituation, fortsätter förfarandet tvångsmässigt. Detta är en systemdesign som syftar till att en neutral tredje part ingriper för att återställa ordningen och skydda alla borgenärers intressen på ett rättvist sätt, särskilt i situationer där det finns intensiva konflikter mellan borgenärerna eller när förtroendet för ledningen har gått förlorat. Konkursförvaltaren har en kraftfull befogenhet kallad ‘förnekanderätt’, vilken gör det möjligt att ogiltigförklara orättvisa betalningar som gjorts före konkursförfarandets start, vilket i praktiken säkerställer principen om borgenärers likställighet. Därför betraktas konkursförfarandet som det sista alternativet när andra samarbetsbaserade lösningar är omöjliga.

Särskilda likvidationsförfaranden under japansk lag

Särskilda likvidationsförfaranden är en förenklad likvidationsprocess som endast är tillgänglig för aktiebolag enligt artikel 510 och följande i den japanska bolagslagen. Denna process inleds först efter att ett bolag har upplösts genom ett särskilt beslut vid bolagsstämman och har påbörjat den vanliga likvidationsprocessen, och kan sedan initieras om det finns misstankar om att bolagets skulder överstiger dess tillgångar eller om det finns andra betydande hinder för att genomföra likvidationen.

Till skillnad från konkursförfaranden leds inte processen av en extern förvaltare utsedd av domstolen, utan av bolagets ‘likvidator’. Likvidatorn är ofta en tidigare styrelsemedlem, vilket innebär att ledningen behåller en viss kontroll över processen i en DIP-liknande (debtor-in-possession) förfarande.

Kärnan i detta förfarande är att nå en överenskommelse med borgenärerna. Detta innebär specifikt att antingen få en återbetalningsplan, kallad ‘uppgörelse’, godkänd vid en borgenärssamling, eller att uppnå ‘förlikning’ med enskilda borgenärer för att främja likvidationen. För att en uppgörelse ska godkännas krävs samtycke från mer än hälften av de närvarande röstberättigade och från innehavare av mer än två tredjedelar av det totala röstvärdet. Som det framgår av dessa krav, förutsätter särskilda likvidationsförfaranden att det finns en förhandlad överenskommelse om likvidationsplanen med de huvudsakliga borgenärerna. Om samtycke från borgenärerna inte kan erhållas, misslyckas förfarandet och leder ofta till konkurs.

På grund av dess natur som bygger på överenskommelse, har särskilda likvidationsförfaranden fördelen av att vara snabbare och mindre kostsamma än konkursförfaranden. Detta används särskilt ofta i fall där en moderbolag likviderar ett dotterbolag och där borgenärerna är begränsade och samarbetsvilliga.

Jämförelse mellan konkurs och särskild likvidation enligt japansk lag

Tabellen nedan sammanfattar de huvudsakliga skillnaderna mellan konkursförfaranden och förfaranden för särskild likvidation.

Rekonstruktion av konkursförfaranden i Japan: Att sträva efter företagets återhämtning

Rekonstruktionsförfaranden syftar till att återuppliva ett företag som befinner sig i en finansiellt svår situation men som fortfarande har ett värdefullt och livskraftigt affärskoncept.

Civilrekonstruktionsförfarandet i Japan

Civilrekonstruktionsförfarandet baseras på den japanska lagen om civilrekonstruktion och syftar till att återuppbygga skuldsattas företag eller ekonomiska liv. Den största fördelen med detta förfarande är dess flexibilitet; det är tillgängligt för alla typer av företagare, inklusive aktiebolag, handelsbolag och enskilda näringsidkare.

I princip genomförs förfarandet enligt DIP-modellen (debtor in possession), där det befintliga ledningsteamet behåller kontrollen över företaget och fortsätter verksamheten samtidigt som de utarbetar och genomför en rekonstruktionsplan. Enligt artikel 38, stycke 1 i den japanska lagen om civilrekonstruktion har gäldenären rätt att fortsätta sin verksamhet och hantera samt avyttra tillgångar även efter att rekonstruktionsförfarandet inletts. I princip förändras inte heller aktieägarnas rättigheter.

Det finns dock betydande begränsningar i detta förfarande. En sådan begränsning är hanteringen av säkerhetsrättigheter som innehas av borgenärer (oftast finansinstitut). Under civilrekonstruktionsförfarandet har säkerhetsrättsinnehavare en “separationsrätt”, vilket i princip tillåter dem att, oberoende av rekonstruktionsförfarandet, beslagta och sälja den tillgång som utgör säkerhet (till exempel en fabrik eller maskiner) för att återkräva sina fordringar. Detta innebär en risk att förlora tillgångar som är avgörande för fortsatt verksamhet.

För att lyckas med ett civilrekonstruktionsförfarande är det därför i praktiken nödvändigt att förhandla med de viktigaste säkerhetsrättsinnehavarna innan ansökan lämnas in och bygga upp ett samarbete där de avstår från att utöva sina säkerhetsrättigheter. Förfarandet leder till en fastställd väg till återuppbyggnad genom att en rekonstruktionsplan godkänns vid en borgenärssamling, där en majoritet av röstberättigade och en majoritet av det totala röstvärdet samtycker till planen.

Företagsrekonstruktion enligt japansk lag

Företagsrekonstruktion är enligt Japans företagsrekonstruktionslag den mest kraftfulla återuppbyggnadsprocessen som finns tillgänglig. På grund av dess styrka är den begränsad till aktiebolag och används främst för att omstrukturera stora företag.

Processen är förvaltartyp och när den inleds utser domstolen omedelbart en “rekonstruktionsförvaltare”, vilket leder till att den befintliga ledningen måste avgå. All kontroll över företagets ledning och rättigheten att hantera och disponera företagets tillgångar överförs till rekonstruktionsförvaltaren.

Det mest framträdande draget hos företagsrekonstruktion är att den kan stoppa utövandet av säkerhetsrättigheter, vilket inte kan begränsas under civila rekonstruktionsprocesser. Säkerhetsinnehavare har inte rätt till separat utmätning, och deras fordringar behandlas som “rekonstruktionssäkerheter” inom processen, vilket kan leda till att de måste acceptera minskningar eller uppskov med betalningar enligt rekonstruktionsplanen. Dessutom kan aktieägarnas rättigheter ändras avsevärt, och i många fall genomförs en 100% nedskrivning av kapitalet (vilket innebär att de befintliga aktieägarnas rättigheter utplånas helt).

Således är företagsrekonstruktion en ordning som syftar till att radikalt justera rättigheterna för alla intressenter, inklusive säkerhetsinnehavare och aktieägare, och under ledning av en extern expert, rekonstruktionsförvaltaren, strävar efter en fullständig omstrukturering av företaget. På grund av dess kraftfullhet är processen komplex, kostsam och tidskrävande. För ledningen innebär det att de måste avgå, vilket gör valet av denna process till ett betydande beslut där de offrar sin egen position för att rädda verksamheten.

Jämförelse mellan civilrekonstruktion och företagsrekonstruktion enligt japansk lag

Tabellen nedan sammanfattar de huvudsakliga skillnaderna mellan civilrekonstruktionsförfarandet och företagsrekonstruktionsförfarandet.

Hanteringen av säkerhetsrättigheter under insolvensförfaranden i Japan

Hur säkerhetsrättigheter hanteras under insolvensförfaranden är en ytterst viktig fråga som kan avgöra förfarandenas framgång eller misslyckande.

Separationsrätt

Separationsrätt innebär att en borgenär med säkerhetsrätt i en viss egendom kan utöva sin rättighet utanför ramen för insolvensförfarandet och få betalning före andra borgenärer. Detta rättsliga stöd finns i artikel 65 i den japanska konkurslagen och artikel 53 i den japanska lagen om civilrekonstruktion.

Existensen av denna rättighet har en stor inverkan på förfarandet. Till exempel, om ett företag som strävar efter civilrekonstruktion har en bankhypotek på sin centrala fabrik, och banken utövar sin separationsrätt och säljer fabriken på auktion, blir det omöjligt för företaget att fortsätta sin verksamhet. Med andra ord, även om en juridisk process för civilrekonstruktion påbörjas, om inte samarbete erhålls från borgenären med säkerhetsrätt, kommer återuppbyggnaden i praktiken att misslyckas.

Därför delar existensen av separationsrätten insolvensförfarandet i två aspekter. Den ena är den officiella processen som syftar till en rättvis fördelning mellan osäkra borgenärer under domstolens överinseende. Den andra är de ytterst viktiga förhandlingarna som sker bakom kulisserna med borgenärer som har säkerhetsrättigheter. För ledningen som väljer civilrekonstruktion är det en absolut förutsättning för framgång att säkra en “standstill agreement” (ett avtal om tillfälligt stopp av utövandet av säkerhetsrättigheter) med huvudsakliga finansinstitut innan ansökan görs.

Rehabiliteringssäkerhetsrätt

I förfaranden för företagsrehabilitering erkänns inte separationsrätten. När förfarandet inleds förbjuds automatiskt all exekvering av säkerhetsrättigheter. Borgenärernas rättigheter omvandlas till en status som kallas “rehabiliteringssäkerhetsrätt” och blir föremål för rättighetsändringar inom ramen för rehabiliteringsplanen. Det rättsliga stödet för detta finns i den japanska lagen om företagsrehabilitering, där till exempel paragraf 2, punkt 10 definierar rehabiliteringssäkerhetsrätt och paragraf 47 reglerar förbudet mot utövande av rättigheter.

Denna mekanism är vad som ger förfarandet för företagsrehabilitering dess kraftfulla förmåga att återuppbygga. Genom att tillfälligt stoppa individuella borgenärers rättighetsutövande och samla alla intressenter (borgenärer med säkerhetsrätt, osäkra borgenärer, aktieägare) vid samma bord, kan rehabiliteringsförvaltaren utforma en omfattande plan för att omstrukturera företagets kapitalstruktur. Tanken är att prioritera det allmänna intresset av företagets återuppbyggnad framför individuella rättigheter. Det är på grund av denna starka intervention i individens egendomsrätt som stränga förfarandekrav såsom utnämning av en neutral förvaltare och strikt domstolsövervakning har införts för att förhindra missbruk.

Jämförelse av hanteringen av säkerhetsrättigheter i olika förfaranden

Introduktion till nyliga rättsfall inom konkurspraxis i Japan

I konkurspraxisens vardag uppstår ständigt nya utmaningar kring tolkningen av lagtexter. Här presenterar vi några av de viktigaste besluten från Japans högsta domstol på senare tid.

Det högsta domstolens beslut från den 22 december 2021 (Reiwa 3) klargjorde tolkningen av artikel 174, paragraf 2, punkt 3 i den japanska lagen om civilrekonstruktion. Denna lagtext stadgar att om en rekonstruktionsplan har antagits genom “orättvisa metoder”, får domstolen inte godkänna planen.

Fallet handlade om att en förvaltare för ett företag under civilrekonstruktionsförfarandet hade ingått ett förlikningsavtal med en huvudborgenär som hade stora fordringar, för att lösa en tvist om fordringarnas existens. I detta förlikningsavtal ingick en klausul om att borgenären skulle utöva sin rösträtt till förmån för rekonstruktionsplanen. Andra borgenärer hävdade att detta utgjorde så kallad “röstköpning” och var en “orättvis metod”, och begärde att planen inte skulle godkännas.

Domstolen bedömde att ett förlikningsavtal som inkluderar ett godkännande av en rekonstruktionsplan inte per automatik utgör en “orättvis metod”. Domstolen ansåg att man bör överväga avtalets syfte och omständigheter vid ingåendet, samt om innehållet i förlikningen som helhet är rimligt för gäldenären (företaget). I detta fall ledde förlikningen till en lösning på en komplex tvist och innehållet var rimligt för företagets återuppbyggnad, vilket innebar att avtalet inte enbart hade ingåtts med syftet att påverka röstningen. Därför ansågs det inte vara en “orättvis metod”.

Denna rättspraxis är viktig eftersom den bekräftar verkligheten i förhandlingar under konkursförfaranden. Det är avgörande för förvaltare och ledning att förhandla med enskilda borgenärer för att bilda en majoritet som är nödvändig för att få en rekonstruktionsplan godkänd. Detta beslut visar att sådana förhandlingar inte i sig är förbjudna, utan att man bör bedöma dem utifrån om de är kommersiellt rimliga för företaget som helhet och inte orättvist skadar andra borgenärers intressen. Detta möjliggör mer flexibla förhandlingar för praktiker, men lägger samtidigt ansvaret på dem att bygga upp affärer som är förklarliga och rättvisa för alla borgenärer.

Sammanfattning

Det japanska konkursrättssystemet erbjuder företag i finansiell kris två grundläggande riktningar: “likvidation” och “rekonstruktion”, med flera procedurer för varje. Konkurs och särskild likvidation är likvidationsförfaranden som avvecklar företagets tillgångar och avslutar verksamheten, medan civilrekonstruktion och företagsrehabilitering är rekonstruktionsförfaranden som syftar till att fortsätta och återuppbygga verksamheten. Dessa val är nära kopplade till avgörande beslut om företagsledning, såsom om man ska behålla kontrollen (DIP-modellen) eller överlåta den till externa experter (förvaltningsmodellen). Särskilt hanteringen av säkerhetsrättigheter (företrädesrättens existens) är en avgörande faktor som påverkar det strategiska värdet av varje förfarande. För att navigera detta komplexa rättsliga ramverk och hitta den optimala vägen krävs inte bara djup juridisk kunskap utan också avancerat strategiskt tänkande och förhandlingsförmåga.

Monolith Law Office har en gedigen erfarenhet av att tillhandahålla omfattande juridiska tjänster till inhemska och internationella klienter, särskilt inom området för företagskonkursförfaranden enligt japansk bolagsrätt. Vår byrå har flera experter som inte bara är kvalificerade som japanska advokater utan också som utländska advokater och engelsktalande specialister. Detta gör det möjligt för oss att erbjuda strategiska råd för att maximera rättigheter och intressen för företagsledning och aktieägare i komplexa konkursituationer. Från likvidationsförfaranden till rekonstruktionsförfaranden, vi är beredda att hantera alla situationer och lovar att hitta den bästa lösningen för våra klienter. För rådgivning om juridisk krishantering, vänd dig med förtroende till Monolith Law Office.