Upplösning av bolag enligt japansk bolagsrätt: En förklaring av betydelsen och förfarandet

I företagets livscykel utgör “upplösning” ett av de sista stegen. Denna process innebär att man formellt avslutar företagets affärsverksamhet och upphäver dess juridiska personlighet genom att inleda en rättslig procedur. Dock blir termen “upplösning” ofta förväxlad med “konkurs”. Att klart skilja dessa två begrepp åt är av yttersta vikt för att förstå japansk bolagsrätt och fatta korrekta affärsbeslut. Medan konkurs huvudsakligen hänvisar till finansiell insolvens, som skulder som överstiger tillgångar, kan upplösning innefatta en bredare uppsättning orsaker. Till exempel kan ett företag välja att upplösas strategiskt som en del av en omorganisation, även om det är finansiellt stabilt, på grund av att affärsmålen har uppnåtts, brist på efterträdare eller som en del av en omstrukturering. Således betyder inte upplösning nödvändigtvis att företagsledningen har misslyckats, utan kan också vara en del av en planerad företagsstrategi. När ett företag upplöses förlorar det förmågan att bedriva normal affärsverksamhet och går in i “likvidation”. Likvidationsprocessen innebär att företagets tillgångar omvandlas till kontanter, skulder betalas och eventuellt överskott fördelas till aktieägarna. I denna artikel fokuserar vi på upplösning av företag enligt japansk bolagsrätt, dess juridiska betydelse, de upplösningsgrunder som lagstiftningen fastställer, det speciella systemet med “presumtiv upplösning” som tillämpas på företag som inte har varit aktiva under en längre tid, samt hur ett upplöst företag kan återgå till att vara en aktiv verksamhet genom “företagets fortsättning”, allt baserat på konkreta lagar och rättsfall.

Vad innebär upplösning av ett bolag enligt japansk bolagsrätt?

I japansk bolagsrätt avser “upplösning” av ett aktiebolag det rättsliga faktum som leder till att bolaget upphör med sin ursprungliga verksamhet, det vill säga vinstsyftande aktiviteter, och går in i en process för att ordna upp sina rättsliga förhållanden genom likvidation. En viktig punkt är att bolagets juridiska person inte omedelbart upphör att existera genom upplösningen. Ett upplöst bolag blir från och med det ögonblicket ett “likviderande aktiebolag” och fortsätter att existera endast inom ramen för syftet med likvidationen. Detta innebär att bolaget förlorar sin status som en “going concern” (fortsatt företag) som bedriver affärsverksamhet och övergår till en särskild existensform för att hantera juridiska avvecklingar.

Denna övergång medför en grundläggande förändring i bolagets lednings, särskilt styrelsens, ansvar och skyldigheter. En styrelsemedlem i ett bolag som bedriver normal affärsverksamhet har en skyldighet att sträva efter att maximera aktieägarvärdet och växa verksamheten. Men när ett bolag upplöses och går in i likvidationsfasen, förändras deras huvudsakliga skyldighet till att rättvist förvalta bolagets tillgångar, betala skulder på ett rättvist sätt till alla borgenärer och därefter distribuera eventuellt kvarvarande tillgångar till aktieägarna. Att förstå denna omvandling av skyldigheter är avgörande för att hantera juridiska risker efter upplösningen. Artikel 475 i japansk bolagsrätt klargör att ett bolag som har upplösts måste inleda likvidationsförfaranden, förutom i fall där bolaget upphör genom fusion eller om det pågår konkursförfaranden. Därför bör upplösningen förstås inte bara som en “avstängningsknapp” som stoppar bolagets aktiviteter, utan som en “lägesomkopplare” som grundläggande förändrar dess juridiska status och ledningens skyldigheter.

Grund för upplösning enligt japansk bolagslag

Den japanska bolagslagen specificerar de konkreta omständigheter under vilka ett aktiebolag kan upplösas. Enligt artikel 471 i den japanska bolagslagen upplöses ett aktiebolag av följande skäl:

• Uppnådd varaktighet enligt bolagsordningen
• Uppkomst av upplösningsgrunder enligt bolagsordningen
• Beslut vid bolagsstämma
• Fusion (endast om aktiebolaget upphör genom fusionen)
• Beslut om inledande av konkursförfarande
• Domstolsbeslut om upplösning

Dessa skäl kan delas in i frivilliga, som grundar sig på bolagets egna beslut, och tvångsmässiga, som är resultatet av externa faktorer eller rättsliga bedömningar. Att i förväg fastställa en varaktighet eller specifika upplösningsgrunder i bolagsordningen används ofta av företag som syftar till att genomföra projekt.

I praktiken är det vanligaste sättet att upplösa ett bolag genom ‘beslut vid bolagsstämma’. Detta är en process där aktieägarna, som är bolagets ägare, beslutar att avsluta bolagets affärsverksamhet. Eftersom upplösningen av ett bolag är ett mycket viktigt beslut som rör dess fortsatta existens, kräver artikel 309, stycke 2, punkt 11 i den japanska bolagslagen ett ‘särskilt beslut’, som är striktare än vanliga beslut. För att ett särskilt beslut ska vara giltigt krävs i princip att aktieägare med mer än hälften av de röstberättigade aktierna är närvarande och att minst två tredjedelar av de närvarande aktieägarnas röster är för beslutet.

Kravet på ‘mer än två tredjedelar’ har en mycket viktig betydelse i strategiska ledningsbeslut. Det innebär att en aktieägare som innehar mer än en tredjedel av rösterna kan förhindra ett upplösningsbeslut genom att rösta emot det. Med andra ord kan även en minoritetsaktieägare som säkrar mer än en tredjedel av aktierna ha en de facto vetorätt (blockeringsrätt) mot bolagets upplösning. Detta är en strategisk faktor som bör övervägas noggrant, särskilt vid etablering av joint ventures eller i företag med flera större aktieägare och deras kapitalpolitik.

Från rättsfall till upplösningsanspråk under japansk lag

I vissa fall kan aktieägare begära att en domstol upplöser ett företag, vilket är en speciell procedur inom företagsupplösning. Artikel 833 i den japanska bolagslagen stipulerar att aktieägare som innehar minst en tiondel av de totala rösterna kan stämma för upplösning av företaget om det finns “oundvikliga skäl”, såsom när företagets verksamhet är betydligt svårt att utföra och det finns risk för irreparabel skada på företaget. Dock är domstolens beslut att beordra upplösning av ett företag en mycket kraftfull åtgärd som tvingar företagets juridiska person att upphöra, och därför görs sådana beslut med stor försiktighet.

Ett viktigt rättsfall i detta sammanhang är domen från Tokyo District Court den 1 februari 2016 (Heisei 28). Fallet gällde ett familjeföretag där två aktieägare som ägde 50% av aktierna var helt oense, vilket ledde till att företagets beslutsfattande hade stannat helt eftersom ingen styrelse kunde tillsättas. En av aktieägarna väckte talan för att lösa upp företaget i ett försök att bryta dödläget.

Domstolen fastställde att konflikten mellan aktieägarna var allvarlig och att både aktieägarstämman och styrelsen var dysfunktionella. Domstolen fann att situationen hade försämrats till den grad att det var meningslöst att fortsätta företagets verksamhet och att det inte var möjligt att lösa situationen genom andra medel, såsom överlåtelse av aktier. Som ett resultat erkände domstolen att det fanns “betydande svårigheter i utförandet av verksamheten” och “oundvikliga skäl” och utfärdade en dom som beordrade företagets upplösning.

Det viktiga att notera från detta rättsfall är att en domstolsorder om upplösning inte kommer att beviljas enbart på grund av oenighet mellan aktieägare eller motsättningar i ledningsstrategier. Domstolen betraktar upplösning som “en sista utväg” och kommer endast att vidta denna kraftfulla åtgärd i fall där företagets fortsatta existens är omöjlig på grund av allvarlig och permanent dysfunktionalitet. Domstolen kommer också att granska om en begäran om upplösning är ett missbruk av rättigheter som syftar till att utöva orättvis press på den andra aktieägaren. Därför bör en stämning för upplösning förstås inte som en inledande strategi för att lösa ledningskonflikter, utan som en sista utväg efter att alla andra förhandlingsmetoder har uttömts.

Systemet för Presumtiv Upphörande av Vilande Bolag enligt Japansk Bolagsrätt

I Japan finns ett unikt system inom bolagsrätten som kallas för “presumtiv upphörande av vilande bolag”. Detta system behandlar bolag som inte har visat några tecken på affärsaktivitet under en längre tid och där inga registreringsändringar har gjorts, som lagligen upplösta. Enligt artikel 472, paragraf 1 i den japanska bolagslagen definieras “vilande bolag” som aktiebolag där det inte har skett någon registrering för bolaget sedan den senaste registreringsdagen och det har gått 12 år .

Systemet har två syften. För det första är det att upprätthålla tillförlitligheten i registret. Om bolag utan verksam substans fortsätter att finnas kvar i registret kan det skada säkerheten i kommersiella transaktioner. För det andra är det för att förhindra att vilande bolag köps upp av kriminella organisationer och används för bedrägeri och andra olagliga handlingar. Japans justitieministerium genomför regelbundet städning av vilande bolag för att hantera dessa problem .

Processen drivs av myndigheterna och sker automatiskt. Till exempel genomfördes städningen för budgetåret 2024 enligt följande schema :

1. Först, den 10 oktober 2024, gjorde justitieministern en offentlig kungörelse i den officiella tidningen.
2. Samtidigt skickades ett meddelande från den ansvariga juridiska byrån till den registrerade huvudkontorsadressen för de berörda vilande bolagen. Dock, även om detta meddelande inte når fram, stoppas inte processen .
3. Bolagen som mottog meddelandet hade två månader på sig, det vill säga fram till den 10 december 2024, att antingen anmäla att de “ännu inte har upphört med sin verksamhet” eller ansöka om nödvändiga registreringsändringar, såsom ändringar av styrelsemedlemmar .
4. De bolag som inte vidtog några åtgärder inom denna tidsfrist ansågs upplösta från och med den 11 december 2024, och registreraren genomförde upplösningsregistreringen av tjänstemannens befogenhet .

Detta system innebär en risk att oavsiktligt förlora värdefulla bolag. Tänk på ett scenario där ett utländskt moderbolag äger ett dotterbolag i Japan som tillfälligt har pausat sin verksamhet. Även om detta dotterbolag innehar värdefulla tillgångar som fastigheter eller immateriella rättigheter, kan det automatiskt bli föremål för presumtiv upphörande om det försummar att registrera ändringar av styrelsemedlemmar som krävs av den japanska bolagslagen var tionde år, och 12 år passerar . Eftersom meddelanden skickas till den adress som finns i registret, om denna adress är föråldrad eller inte underhålls, kan moderbolaget vara omedvetet om att dotterbolaget står inför risken att upplösas, och processen kan slutföras utan deras vetskap. Detta visar hur enkel försumlighet i förvaltningen kan leda till oåterkalleliga konsekvenser och bli en “administrativ fälla”, vilket understryker vikten av att upprätthålla grundläggande juridisk efterlevnad för alla bolag, oavsett deras aktivitetsnivå.

Fortlevnad av ett företag efter upplösning i Japan

Även om ett företag en gång har upplösts, finns det under vissa förutsättningar möjlighet att återkalla det beslutet och återuppta affärsverksamheten. Denna process kallas för “företagets fortlevnad”. Japans bolagslag (Companies Act) artikel 473 reglerar denna fortlevnad av företag.

Företagets fortlevnad beror på orsaken till upplösningen och är inte alltid möjlig. Fortlevnad är möjlig om upplösningen skett på grund av 1) att den i bolagsordningen fastställda tidsperioden för företagets existens har löpt ut, 2) att en i bolagsordningen fastställd upplösningsgrund har inträffat, eller 3) ett beslut fattats av bolagsstämman. Fortlevnad är även möjlig om företaget anses upplöst genom den tidigare nämnda “presumtionen om upplösning av vilande företag”. I dessa fall kan företaget fortsätta sin verksamhet genom ett särskilt beslut av bolagsstämman (enligt artikel 309, stycke 2, punkt 11 i japanska bolagslagen), så länge som likvidationen inte är slutförd.

Det finns dock situationer där företagets fortlevnad inte är tillåten. Specifikt kan ett företag inte fortsätta om det har upplösts på grund av fusion, beslut om konkurs, eller en domstolsorder om upplösning. Dessa orsaker till upplösning anses vara slutgiltiga och ligger utanför företagets kontroll eller baseras på en rättslig bedömning.

Det är särskilt viktigt att vara medveten om tidsbegränsningen i fall av presumtiv upplösning. Ett företag som anses upplöst genom presumtion kan endast fortsätta inom tre år från det att det ansågs upplöst. Denna tidsperiod på tre år fungerar som en sorts “preskriptionstid” för att rätta till administrativa försummelser. Om man inte uppmärksammar faktumet av en presumtiv upplösning inom tre år, förloras möjligheten att återuppliva företaget för alltid, och det enda alternativet som återstår är att slutföra likvidationsförfarandet. Företagets fortlevnad är ett kraftfullt verktyg som möjliggör flexibla affärsbeslut, men det är viktigt att förstå att dess användning är bunden av tydliga villkor och tidsbegränsningar.

Sammanfattning

I japansk bolagsrätt skiljs konkurs och upplösning tydligt åt, som detaljerat beskrivits i denna artikel. Konkurs hänvisar främst till finansiell insolvens, såsom överskuldsättning, medan upplösning kan ske till exempel när ett företags syfte har uppnåtts, vid frivillig avveckling på grund av brist på efterträdare, eller som en del av en omorganisation. Att förstå denna distinktion är viktigt för att greppa företags livscykel enligt japansk bolagsrätt.

Monoliths advokatbyrå har en gedigen erfarenhet av att tillhandahålla en mängd juridiska tjänster relaterade till företags livscykel, inklusive upplösning av företag, till ett stort antal klienter inom Japan. Vår byrå har flera experter som inte bara är kvalificerade japanska advokater utan även har juridiska kvalifikationer från andra länder och är engelsktalande, vilket gör att vi kan erbjuda högsta nivå av juridiskt stöd utan språkbarriärer även i internationella ärenden.