【Ikraftträdande i maj Reiwa 7 (2025)】En genomgång av det nya systemet enligt informationsflödesplattformens hanteringslag (ändrad lag om begränsning av leverantörers ansvar)

Rättighetsintrång på internet, såsom ryktesskada och förtal, har blivit ett allvarligt samhällsproblem. För att effektivt hjälpa de drabbade, kommer “Provider Liability Limitation Law” att byta namn till “Information Distribution Platform Response Law” och genomgå ändringar från maj i Reiwa 7 (2025).

Enligt den reviderade lagen kommer stora plattformsoperatörer som har blivit utpekade att vara skyldiga att utarbeta riktlinjer för borttagning av inlägg och att offentliggöra information om hur de hanterar sådana ärenden, och straffbestämmelser har också införts.

I den här artikeln förklarar vi kriterierna för vilka “stora plattformsoperatörer” som omfattas av regleringen och de specifika skyldigheterna enligt den reviderade japanska lagen.

Vad är “Lagen om hantering av informationsdistributionsplattformar” i Japan?

“Lagen om hantering av informationsdistributionsplattformar (Lagen om åtgärder mot rättighetsintrång orsakade av specifik elektronisk kommunikation)” är den andra stora reformen sedan “Lagen om begränsning av ansvar för leverantörer (Lagen om begränsning av skadeståndsansvar för specifika elektroniska kommunikationstjänsteleverantörer och avslöjande av sändarinformation)” infördes år Heisei 13 (2001). Med tanke på att rättighetsintrångsinformation på internet har blivit ett socialt problem, har nya system införts för “stora plattformsoperatörer” för att effektivt återställa skador, vilket har lett till ett namnbyte på lagen.

Under Reiwa 3 (2021) blev det vanligare att många offer gjorde “begäran om avslöjande av sändarinformation”, vilket ledde till att bördan av rättsliga förfaranden blev ett problem. För att snabbt hjälpa offren skapades ett icke-litigationsförfarande som möjliggör avslöjande av sändarinformation i en enda process, och lagen ändrades. Det fanns dock problem som att “kravet på uppenbarhet av rättighetsintrång” och att utländska företags användarvillkor inte tog hänsyn till japanska lagar eller skadans verkliga omfattning, vilket indikerade att systemet inte alltid fungerade tillräckligt väl.

Reformen under Reiwa 6 (2024) är utformad så att leverantörer uppmanas att frivilligt förbättra sin drift för att säkerställa korrekt användning, och “stora plattformsoperatörer” som har utsetts är skyldiga att utveckla kriterier för borttagning och offentliggöra sina åtgärder, med tillhörande straffsatser.

De ändringspunkter som införts är följande:

1. Ändring av lagens namn
2. Utnämning och anmälan av “stora plattformsoperatörer” (artikel 20, 21)
3. Skyldighet att snabbt hantera rättighetsintrångsinformation (artikel 22–25)
4. Skyldighet att öka transparensen i driften (artikel 21–29)
5. Införande av rekommendationer och straffsatser (artikel 35–38)

Information som omfattas av åtgärder för att förhindra sändning (borttagning) inkluderar rättighetsintrångsinformation och information som strider mot lagar. Med tanke på att det inte är lämpligt för myndigheterna att ingripa (motsvarar censur, problem med neutralitet), är det förutsatt att “stora plattformsoperatörer” huvudsakligen ska göra bedömningar enligt materiell lag.

Om vi visualiserar ändringarna i “Lagen om leverantörsansvar” ser det ut så här:

Referens: Japanska ministeriet för interna angelägenheter och kommunikation | Riktlinjer och förordningar angående lagen om hantering av informationsdistributionsplattformar[ja]

Krav för stora plattformsföretag i Japan

Kraven för att klassificeras som ett “stort plattformsföretag” enligt den japanska lagen om hantering av informationsflödesplattformar är följande tre:

• Mer än 10 miljoner månatliga sändare (inom Japan) och mer än 2 miljoner månatliga förlängningar (inom Japan)
• Det är tekniskt möjligt att vidta åtgärder för att förhindra överföring av intrångsinformation (radering)
• Tjänster där risken för intrång är liten, som inte huvudsakligen är avsedda för interaktion mellan ospecificerade användare eller som tillhandahålls som en sekundär funktion till SNS som inte huvudsakligen är avsedda för sådan interaktion, är undantagna

Företag, inklusive utländska företag, som klassificeras som “stora plattformsföretag” enligt japansk lag, är skyldiga att anmäla sig till ministeriet för inrikesfrågor och kommunikationer (artikel 21).

Skyldigheten att snabbt hantera information om rättighetsintrång

I det nya systemet delas de skyldigheter som ålagts “storskaliga plattformsoperatörer” upp i två kategorier: att snabbt hantera borttagning av information som inkräktar på rättigheter och att vidta åtgärder för att göra driftssituationen mer transparent.

Nedan följer en förklaring av de punkter som har gjorts obligatoriska.

Offentliggörande av metoden för att ta emot borttagningsförfrågningar från rättighetsinnehavare

En skyldighet har införts att inrätta och offentliggöra en kontaktpunkt för att ta emot borttagningsförfrågningar från rättighetsinnehavare. Punkter att beakta inkluderar följande (artikel 22):

• Att det är möjligt att göra en förfrågan online (och att kunna göra detta på japanska)
• Att förfrågaren inte belastas med en orimlig börda
• Att förfrågaren får ett tydligt besked om när förfrågan har mottagits

“Att inte belastas med en orimlig börda” innebär till exempel att borttagningsformuläret är lätt att hitta, att även personer som inte kan skaffa ett konto på grund av åldersbegränsningar ska kunna göra en förfrågan, och att man ska ta hänsyn till att inte kränka rättigheter såsom privatliv.

Utnämning och anmälan av “specialister på undersökning av intrångsinformation”

“Storskaliga plattformsoperatörer” måste utan dröjsmål genomföra nödvändiga undersökningar relaterade till intrångsinformation när en rättighetsinnehavare lämnar in en borttagningsförfrågan (artikel 23).

För att korrekt hantera juridiska uppgifter i undersökningen måste operatörerna utse “specialister på undersökning av intrångsinformation” som har tillräcklig kunskap och erfarenhet för att hantera rättighetsintrång som uppstår på internet.

Angående kraven för “specialister på undersökning av intrångsinformation” anses det lämpligt att de är juridiska experter såsom advokater och har tillräcklig kunskap och erfarenhet om japansk kultur och sociala frågor (begränsat till fysiska personer).

Antalet “specialister på undersökning av intrångsinformation” måste vara minst en person per 10 miljoner genomsnittliga månatliga användare eller en person per 2 miljoner genomsnittliga månatliga sidvisningar. Om en “specialist på undersökning av intrångsinformation” utses eller byts ut måste detta anmälas till ministeriet för inrikesfrågor och kommunikationer utan dröjsmål.

Meddelande till den som lämnat in en borttagningsförfrågan

“Storskaliga plattformsoperatörer” måste, baserat på resultatet av undersökningen, besluta om åtgärder för att förhindra spridning av intrångsinformation och inom 14 dagar från det att förfrågan mottagits meddela följande till förfrågaren:

• När intrångsinformation har tagits bort, detta faktum
• När intrångsinformation inte har tagits bort, detta faktum och anledningen till det

Om det finns giltiga skäl som gör att meddelandet inte kan skickas inom tidsramen, ska meddelandet skickas utan onödigt dröjsmål. Dessa skäl inkluderar:

• När man har beslutat att lyssna på åsikter från den som sänt intrångsinformationen för undersökningen
• När man har beslutat att låta en specialist genomföra undersökningen
• När det finns andra oundvikliga skäl

Skyldigheten att transparentera driftstatus

Som tidigare nämnts var situationen sådan att systemet inte alltid fungerade tillfredsställande, med utmaningar såsom kravet på “uppenbarhet av rättighetsintrång”, utländska företags användarvillkor som inte tog hänsyn till japansk lagstiftning eller skadeståndsfakta, samt oro för godtyckliga borttagningar av innehåll från tjänsteleverantörer.

För att förebygga dessa problem är det viktigt att leverantörer utvecklar transparenta kriterier för borttagning och agerar rättvist och konsekvent. En lagändring som säkerställer att tjänsteleverantörers självständiga borttagning baserad på användarvillkor sker snabbt och korrekt ansågs nödvändig.

Offentliggörande av riktlinjer för genomförande av borttagning

Som tidigare nämnts är information som ska tas bort antingen rättighetskränkande information eller information som strider mot lagar och förordningar. Den substantiella bedömningen av vilken information (uttryck) som bör tas bort lämnas till “stora plattformsoperatörers” eget omdöme.

Rättighetskränkande information och information som strider mot lagar och förordningar motsvarar brott enligt strafflagen, men uttrycken skiljer sig åt. Därför är det obligatoriskt att fastställa specifika riktlinjer för vilken information som ska tas bort. Innehållet i “riktlinjerna för genomförande av borttagning” måste uppfylla följande kriterier:

• Specificera typerna av information som ska tas bort, beroende på orsaken till att “stora plattformsoperatörer” blev medvetna om informationens spridning
• Specificera riktlinjer för genomförande av “åtgärder för att stoppa tjänsteleverans” när sådana åtgärder kan komma att vidtas
• Använda uttryck som är lätta för avsändare och berörda parter att förstå
• Beakta överensstämmelse med lagar som fastställer en skyldighet att anstränga sig för att genomföra borttagning

“Stora plattformsoperatörer” kan frivilligt ta bort information baserat på de riktlinjer de har fastställt, men i undantagsfall kan borttagning ske även om det inte uttryckligen anges i riktlinjerna:

• När “stora plattformsoperatörer” är avsändare av informationen som ska tas bort
• När det finns en skyldighet att ta bort otillbörlig kränkande information eller en laglig skyldighet att göra det
• I brådskande fall där typen av information som ska tas bort inte kan förutses normalt och därför inte uttryckligen anges i riktlinjerna

Informationsperioden före offentliggörandet av “riktlinjerna för genomförande av borttagning” är upp till två veckor innan borttagningen genomförs.

Och en gång om året måste man skapa och offentliggöra dokument som organiserar exempel på information som har förhindrats från att sändas enligt dessa riktlinjer, sorterade efter typ av information, som kan vara av intresse för avsändare och andra berörda parter.

Å andra sidan, i rättsliga krav på borttagning, måste man bevisa “uppenbarheten av rättighetskränkning (artikel 5.1)”, vilket blir en börda för den som framställer kravet.

Även om tröskeln för att göra en borttagningsbegäran inte är lika hög som för en begäran om att avslöja avsändarinformation, finns det en dom från Tokyo High Court (dom den 9 december (Reiwa 2) 2020) som bekräftar kravet på “uppenbarheten av rättighetskränkning” och upphäver en tidigare domstolsbeslut. Denna domstol ansåg att beviskravet för “uppenbarheten av rättighetskränkning” i systemet för begäran om avslöjande av avsändarinformation inte bör kräva att man underminerar systemets syfte.

Meddelande till avsändaren vid genomförande av borttagning

När en avsändares information har tagits bort frivilligt eller på grund av en skyldighet, är det nödvändigt att utan dröjsmål meddela avsändaren om detta och skälen till borttagningen (relationen mellan borttagningen och de kriterier som tillämpats) på ett sätt som gör att avsändaren enkelt kan bli medveten om det (ett rimligt och lämpligt sätt för innehållet att bli erkänt av personen).

Offentliggörande av genomförandestatus för borttagningar

“Stora plattformsföretag” i Japan är skyldiga att en gång om året (inom två månader efter räkenskapsårets slut) offentliggöra status för genomförda borttagningar genom elektronisk anslagstavla, baserat på de skyldigheter som nämns ovan.

Information som måste offentliggöras inkluderar följande punkter:

• Status för mottagna borttagningsförfrågningar
• Status för genomförande av meddelanden om borttagningsförfrågningar
• Status för genomförande av meddelanden till avsändare när innehåll har tagits bort
• Genomförandestatus för borttagningar
• Självbedömning av ovanstående punkter
• Frågor som definieras av ministerförordningen från Ministry of Internal Affairs and Communications som nödvändiga för att klargöra status för borttagningar (bedömningskriterier för självbedömning, innehåll och skäl för ändringar av bedömningskriterierna om de ändras)

Straffbestämmelser i hanteringen av informationsflödesplattformar enligt japansk lag

Om “stora plattformsoperatörer” bryter mot sina skyldigheter (artikel 22, artiklarna 24 till 28), kan ministeriet för inrikesfrågor och kommunikationer rekommendera att nödvändiga åtgärder vidtas för att korrigera överträdelsen.

Om åtgärderna som rekommenderats inte vidtas, har ministeriet för inrikesfrågor och kommunikationer rätt att utfärda ett tvingande föreläggande (artikel 30, artikel 31).

Vid överträdelse av detta tvingande föreläggande kan straffet bli upp till ett års fängelse eller en böter på högst en miljon yen (artikel 35).

Dessutom finns det en dubbelstraffbestämmelse för “stora plattformsoperatörer”, där juridiska personer kan bötfällas upp till 100 miljoner yen vid överträdelse av artikel 21 och artikel 35 (artikel 37).

Sammanfattning: Förväntad snabbare hantering av rättighetsintrång genom den reviderade lagen om informationsutbytesplattformar i Japan

Ovan har vi förklarat de nya regleringarna i den reviderade “lagen om informationsutbytesplattformar” (情報流通プラットフォーム対処法) i Japan.

För stora plattformsoperatörer är det nödvändigt att balansera yttrandefriheten för avsändare med rätten till rättsmedel för de som har fått sina rättigheter kränkta, samtidigt som man utvecklar en internetmiljö.

Med denna revidering förväntas att plattformsleverantörernas hantering av nätbaserad förtal och ryktesskador kommer att snabbas upp. Om du behöver hjälp med att ta bort förtalande inlägg, rådgör med en erfaren advokat.

Vår byrås åtgärder

Monolith Advokatbyrå är en juridisk firma med omfattande erfarenhet inom IT, särskilt internet och juridik. På senare tid har spridningen av ryktesskador och förtal på nätet orsakat allvarliga skador som “digitala tatueringar”. Vår byrå erbjuder lösningar för att hantera dessa “digitala tatueringar”. Följande artikel ger mer information om detta.

Monolith Advokatbyrås expertisområden: Digital Tattoo[ja]