Flerpartsrepresentationssystemet i japansk bolagsrätt och dess centrala rättsfall

Den moderna företagsmiljön kännetecknas av komplexa företagsgruppstrukturer där en enda slutlig moderbolag styr ett flertal dotterbolag. Även om denna struktur kan ge strategiska fördelar, medför den också unika utmaningar för företagsstyrning, särskilt när det gäller ansvaret för dotterbolagens styrelseledamöter. Traditionellt har aktieägare i ett företag kunnat väcka aktieägarrepresentativa stämningar mot styrelseledamöterna i det specifika företaget för att utkräva ansvar. Dock har detta system inte tillräckligt kunnat hantera situationer där dotterbolagens oegentligheter indirekt orsakar skada för moderbolaget och dess aktieägare.

Japan, som erkände denna utmaning, införde genom en ändring av den japanska bolagslagen år 2014 (Heisei 26) ett system för multipla representativa stämningar, vilket trädde i kraft år 2015 (Heisei 27). Detta system, formellt kallat “särskild ansvarstalan” i den japanska bolagslagen, gör det möjligt för aktieägare i det slutliga moderbolaget att utkräva ansvar från styrelseledamöter i dess helägda eller betydande dotterbolag. Denna rättsliga struktur spelar en ytterst viktig roll i att stärka företagsstyrningen inom företagsgrupper. I denna artikel kommer vi att ge en detaljerad förklaring av detta viktiga rättsliga ramverk, dess syfte, krav, procedurer samt relaterade rättsfall, och därigenom erbjuda en omfattande förståelse för dess roll i att stärka företagsstyrningen inom japanska företagsgrupper.  

Översikt över det japanska systemet för multipla derivativa stämningar enligt Japans bolagslag (2005)

Definition och Syfte med Systemet

Det japanska systemet för multipla derivativa stämningar under den japanska bolagslagen är en rättslig mekanism där aktieägare i det högst belägna aktiebolaget inom en företagsgrupp, det vill säga “slutliga fullständiga moderbolaget”, kan väcka talan för att hålla styrelseledamöter, revisorer, verkställande direktörer, redovisningsrevisorer eller likvidatorer (hädanefter “initiativtagare”) i dess helägda dotterbolag (inklusive dotterdotterbolag) ansvariga. Detta system är reglerat som en “specifik ansvarstalan” i artikel 847-3, första stycket, i den japanska bolagslagen.

Systemet har två huvudsakliga syften. För det första syftar det till att skydda moderbolagets aktieägare när dotterbolagets misskötsel eller ledningsfel orsakar skada för moderbolaget, vilket i sin tur leder till ekonomiska förluster för moderbolagets aktieägare. Bakgrunden till att detta system skapades är den snabba ökningen av rena holdingbolag efter avskaffandet av förbudet mot holdingbolag genom ändringen av den japanska antitrustlagen år Heisei 9 (1997) och införandet av aktieutbytes- och aktieöverföringssystemet genom ändringen av den japanska handelslagen år Heisei 11 (1999). Detta har lett till att dotterbolagens handlingar har fått en betydande inverkan på moderbolaget, vilket har ökat behovet av övervakning av dotterbolagen av moderbolaget och kontroll av moderbolagets aktieägare.

Det andra syftet är att öppna en väg för moderbolagets aktieägare att hålla dotterbolagets styrelseledamöter ansvariga i de fall där moderbolaget kan underlåta att väcka talan, det vill säga när det finns en “möjlighet till underlåtenhet att väcka talan”. Moderbolaget har befogenhet att väcka talan som aktieägare i dotterbolaget, men kan undvika att göra det på grund av personliga relationer med dotterbolagets ledning eller omfattande intressekonflikter inom gruppen. Detta system syftar till att undvika potentiella intressekonflikter på moderbolagsnivå och säkerställa att ansvar utkrävs på ett korrekt sätt. Förutom att återställa skador förväntas det också ha en avskräckande effekt mot olagliga handlingar. Denna rättsliga mekanism erbjuder en extern kontrollfunktion över beslutsfattandet inom företagsgruppen och stärker den övergripande ramen för bolagsstyrning.

Rättslig Grund: Japanska Bolagslagen Artikel 847-3

Det multipla derivativa talansystemet är uttryckligen fastställt i Japanska Bolagslagen artikel 847-3. Denna bestämmelse infördes genom en ändring av Japanska Bolagslagen under Heisei 26 (2014) och trädde i kraft den 1 maj Heisei 27 (2015). Innan detta system infördes fanns det ingen uttrycklig bestämmelse om multipla derivativa talan i Japanska Bolagslagen, och det erkändes i princip inte heller i rättspraxis.

Denna lagändring var banbrytande för att fylla tomrummet i ansvarsutkrävande inom företagsgrupper. Den innebär att lagstiftningen har överskridit tidigare rättsliga bedömningar och visar att den japanska företagslagstiftningen utvecklas mot en mer omfattande och tydlig styrningsram för företagsgrupper. Införandet av detta system representerar ett aktivt politiskt beslut av lagstiftaren för att hantera den komplexa verkligheten i dagens affärsmiljö, särskilt där risker och ansvar flödar genom komplexa gruppstrukturer. Detta har förbättrat situationen där traditionella aktieägarrepresentativa talan inte tillräckligt skyddade moderbolagets aktieägare, och säkerställer ansvarsutkrävande över hela företagsstrukturen.

Skillnader mellan aktieägarrepresentativa stämningar

Även om flerfaldiga representativa stämningar har liknande egenskaper som traditionella aktieägarrepresentativa stämningar enligt Japans bolagslag (artikel 847), finns det en betydande skillnad i vem som har rätt att väcka talan. En vanlig aktieägarrepresentativ stämning väcks av en aktieägare i det berörda företaget mot dess styrelseledamöter eller liknande. Till exempel kan en aktieägare i företag A väcka en aktieägarrepresentativ stämning mot företag A:s styrelseledamöter.  

Å andra sidan tillåter flerfaldiga representativa stämningar att en aktieägare i det “slutliga moderbolaget” som helt kontrollerar ett dotterbolag kan väcka talan mot dotterbolagets ledning, istället för att dotterbolaget självt gör det. Detta innebär att en aktieägare i moderbolaget kan väcka talan mot dotterbolagets ledning, vilket möjliggör ansvarsskyldighet i en indirekt relation. Detta system erbjuder en metod för moderbolagets aktieägare att övervaka dotterbolagets ledning om moderbolaget äger 100% av dotterbolagets aktier och inte själv väcker talan.  

Denna skillnad visar på en förändring i hur företagsansvar uppfattas, från ett rent juridiskt perspektiv på enskilda företag till en syn där företagsgrupper ses som integrerade ekonomiska enheter. Den ekonomiska verkligheten bakom detta är att de slutliga ekonomiska konsekvenserna av ett dotterbolags oegentligheter påverkar det slutliga moderbolaget och dess aktieägare. Detta rättssystem garanterar att aktieägarna i det slutliga moderbolaget, som är de slutliga ekonomiska förmånstagarna, har medel att skydda sina intressen även om det direkta juridiska subjektet, dotterbolaget, eller dess direkta aktieägare, moderbolaget, inte agerar. Detta förstärker tillämpningen av tankesätt som liknar “genombrott av bolagspersonligheten” i ett begränsat och specifikt sammanhang för att uppnå ansvarsskyldighet.

Krav och Förfaranden för Flerfaldiga Derivativa Rättegångar i Japan

För att väcka en flerfaldig derivativ rättegång måste man uppfylla de strikta krav som fastställs i artikel 847-3 i den japanska bolagslagen. Dessa krav har införts för att förhindra missbruk av rättegångar och för att endast erkänna rätten att väcka talan i fall där verkligt skydd behövs.

Rätt att Väcka Talan: Aktieägares Kvalifikationer i Japanska Slutliga Fullständiga Moderbolag

Endast aktieägare i ett “slutligt fullständigt moderbolag” kan väcka en multipel derivativ talan i Japan. Ett slutligt fullständigt moderbolag är ett aktiebolag som är det fullständiga moderbolaget till ett annat aktiebolag och som inte har något eget fullständigt moderbolag. Med andra ord är det det aktiebolag som befinner sig högst upp i en företagsgrupp.

För att ha rätt att väcka talan måste en aktieägare, i princip, ha ägt minst en procent av röstetalet för samtliga aktieägare i det slutliga fullständiga moderbolaget, eller minst en procent av de utestående aktierna, kontinuerligt under sex månader före dagen för begäran om att väcka talan. Dock gäller inte detta krav på sex månaders kontinuerligt innehav för slutliga fullständiga moderbolag som inte är publika bolag. Detta krav syftar till att säkerställa att aktieägaren har ett bestående intresse i den fråga som är föremål för talan.

Det är viktigt att notera att käranden måste vara aktieägare i det “slutliga fullständiga moderbolaget” och att det berörda dotterbolaget måste vara ett “fullständigt dotterbolag”. Denna strikta utformning antyder lagstiftarens avsikt att begränsa tillämpningen av systemet till noggrant kontrollerade företagsstrukturer och undvika komplexa konflikter med minoritetsaktieägare på mellanliggande nivåer. Om dotterbolaget inte är ett fullständigt dotterbolag kan det finnas minoritetsaktieägare i det dotterbolaget som kan väcka en direkt aktieägarrepresentativ talan. Därför är den japanska bolagslagen utformad för att undvika komplexitet, potentiell dubbel återvinning och intressekonflikter som kan uppstå när flera nivåer av aktieägare (moderbolagets aktieägare och dotterbolagets minoritetsaktieägare) samtidigt driver liknande talan. De strikta kraven på “fullständigt dotterbolag” och “slutligt moderbolag” syftar till att rationalisera tillämpningen av multipla derivativa talan och fokusera på situationer där moderbolagets aktieägare är de enda indirekta förmånstagare av dotterbolagets prestationer och där moderbolagets passivitet utgör det huvudsakliga hindret för ansvarsskyldighet.

Berörda Dotterbolag och Omfattningen av Ansvarsförföljelse under Japansk Lag

De dotterbolag som omfattas av en multipel derivativ talan är begränsade till helägda dotterbolag av viss betydelse. Enligt artikel 847-3, punkt 4 i den japanska bolagslagen (Japan’s Companies Act), gäller detta endast om det bokförda värdet av aktierna i det berörda dotterbolaget, på dagen då den ansvarsskapande händelsen inträffade, överstiger en femtedel av moderbolagets totala tillgångar (eller den lägre andel som kan fastställas i bolagsordningen). Denna standard är utformad i enlighet med kriterierna för förenklad omorganisation enligt den japanska bolagslagen (artikel 467, punkt 1, nummer 2, etc.) och fokuserar på viktiga dotterbolag som kan ha en betydande inverkan på moderbolagets ledning.

Denna “en femtedel av de totala tillgångarna”-standard fungerar som ett väsentligt filter för att säkerställa att multipla derivativa talan reserveras för viktiga dotterbolag som verkligen kan påverka den slutliga moderbolagets finansiella ställning och därmed dess aktieägarvärde. Denna standard förhindrar aktieägare från att väcka kostsamma och potentiellt störande rättsprocesser över triviala frågor i mindre betydelsefulla dotterbolag. Lagstiftaren verkar implicit erkänna att endast betydande skador på viktiga dotterbolag kan övergå till allvarliga skador för den slutliga moderbolaget. Detta krav säkerställer att multipla derivativa talan är ett verktyg för att hantera allvarliga företagsstyrningsmisslyckanden inom en företagsgrupp, snarare än en mekanism för att hantera alla detaljer i affärsverksamheten, och balanserar behovet av aktieägarskydd med effektiv företagsledning.

Ansvarsförföljelsen är begränsad till “specifikt ansvar” hos grundarna av dotterbolaget. Detta är snävare än de som omfattas av aktieägarrepresentativa talan enligt artikel 847, punkt 1 i den japanska bolagslagen, och utesluter avsiktligt exempelvis krav på återbetalning till förmånstagare eller ansvarsförföljelse av fiktiva betalare. Lagstiftaren har bedömt att möjligheten till försummelse av talan inte är ett problem i dessa fall.

När Stämning Inte Kan Godkännas Under Japansk Bolagsrätt

En multipel derivativ stämning kan inte väckas om något av följande villkor är uppfyllda. Dessa bestämmelser är viktiga för att förhindra missbruk av rätten att stämma och för att utesluta stämningar som inte överensstämmer med systemets syfte.

1. Om den specifika ansvarstalan syftar till att uppnå otillbörlig vinning för den aktuella aktieägaren eller tredje part, eller orsaka skada på det aktuella aktiebolaget eller den slutliga fullständiga moderbolaget (enligt Japansk Bolagsrätt, artikel 847-3, punkt 1, nummer 1).  
2. Om det inte har uppstått någon skada för den slutliga fullständiga moderbolaget på grund av de fakta som orsakade det specifika ansvaret (enligt Japansk Bolagsrätt, artikel 847-3, punkt 1, nummer 2).  

Det andra “skadekravet” är särskilt viktigt. Detta krav tar hänsyn till situationer där även om dotterbolaget har lidit skada, har det inte påverkat aktievärdet för den slutliga fullständiga moderbolaget, eller där vinster har överförts till moderbolaget, vilket innebär att moderbolagets aktieägare inte har ett direkt intresse. Detta krav klargör att det huvudsakliga syftet med systemet för multipel derivativ stämning inte bara är att straffa dotterbolagets oegentligheter, utan att möjliggöra återhämtning av förluster som direkt påverkar den slutliga moderbolaget och dess aktieägare. Detta stärker systemets ekonomiska rationalitet och förhindrar att stämningar väcks i fall där dotterbolaget har lidit förluster, men där den slutliga moderbolagets finansiella situation inte påverkas på grund av intern redovisning eller strategiska beslut inom koncernen (t.ex. absorbera förluster, överföra vinster), eller där moderbolaget snarare har gynnats. Denna bestämmelse säkerställer att multipel derivativ stämning fokuserar på att skydda den slutliga moderbolagets aktieägare från indirekta förluster som uppstår från dotterbolagets allvarliga ledningsfel.  

Förfarandets flöde fram till stämning

Förfarandet fram till att väcka en multipel derivativ talan följer i grunden samma ramverk som en aktieägarrepresentativ talan under japansk lag. Först begär aktieägare i den slutliga fullständiga moderbolaget, eller liknande, att dotterbolaget ska väcka en talan för att utkräva specifikt ansvar, genom skriftliga medel eller andra metoder som fastställs av det japanska justitieministeriet.

Om dotterbolaget inte väcker en talan för att utkräva specifikt ansvar inom 60 dagar från dagen för denna begäran, kan aktieägaren i den slutliga fullständiga moderbolaget själv väcka en sådan talan för dotterbolagets räkning. Dock, om det finns risk för att dotterbolaget lider oåterkallelig skada genom att vänta 60 dagar, kan den som har begärt talan omedelbart väcka talan, så länge det inte faller under “när stämning inte är tillåten” enligt ovan.

Dessa procedurkrav ålägger aktieägaren att först begära att dotterbolaget väcker talan innan de själva kan göra det. Detta betonar att en multipel derivativ talan är en sekundär korrigeringsmekanism som endast aktiveras när det primära företaget (dotterbolaget) eller dess direkta aktieägare (moderbolaget) inte agerar. Denna utformning innebär att en multipel derivativ talan inte helt kringgår dotterbolagets egna företagsstyrningsmekanismer, utan snarare fungerar som en kontroll när dessa interna mekanismer inte fungerar eller medvetet ignoreras. Denna procedurdesign stärker principen om företags autonomi samtidigt som den tillhandahåller nödvändiga externa utlösare för ansvarsskyldighet, och säkerställer att systemet används som en sista utväg för att korrigera misslyckanden i intern styrning.

Bakgrund och Betydelse av det Japanska Systemet för Multipla Derivativa Rättegångar

Historisk Utveckling av Systemets Inrättande

Innan systemet för multipla derivativa rättegångar uttryckligen infördes i den japanska bolagslagen, erkände japanska domstolar i princip inte sådana rättegångar. Men Högsta domstolens dom i Mitsui Mining-fallet från Heisei 5 (1993) blev en utgångspunkt för diskussioner om behovet av multipla derivativa rättegångar i Japan. Även om denna dom inte direkt erkände multipla derivativa rättegångar, stimulerade den livliga diskussioner inom akademiska och praktiska kretsar om hur ansvar ska utkrävas inom företagsgrupper.  

Det anses också att den historiska utvecklingen av rättspraxis i USA har påverkat utformningen av det japanska systemet. I USA har multipla derivativa rättegångar länge erkänts, med exempel som domen i Holmes mot Camp-fallet vid New Yorks mellanappellationsdomstol 1917. Med denna internationella utveckling i bakgrunden, styrde det japanska rättssystemet mot att införa multipla derivativa rättegångar som ett medel för att hantera komplexiteten i företagsgrupper och för att uppnå mer effektiv företagsstyrning. Dessa diskussioner ledde till att systemet för multipla derivativa rättegångar tydligt positionerades inom det japanska rättssystemet genom ändringen av den japanska bolagslagen 2014 (ikraftträdande 2015). Detta var ett viktigt steg för att anpassa den japanska företagslagstiftningen till den moderna affärsmiljön.  

Roll och Förväntade Effekter inom Företagsstyrning

Systemet för multipla derivativa rättegångar spelar en extremt viktig roll i att stärka företagsstyrningen inom företagsgrupper i Japan. Systemet är utformat för att hantera den strukturella utmaningen med “möjligheten till underlåtenhet att väcka talan,” där moderbolaget kan misslyckas med att utkräva ansvar för dotterbolagets oegentligheter. Om moderbolaget tvekar att utkräva ansvar från dotterbolagets styrelseledamöter på grund av personliga relationer eller intressekonflikter inom gruppen, öppnar systemet en väg för moderbolagets aktieägare att agera direkt, vilket främjar transparens och ansvarsskyldighet inom hela gruppen.  

Genom införandet av detta system kommer dotterbolagets styrelseledamöter att övervakas inte bara av moderbolaget utan också direkt av moderbolagets slutliga aktieägare. Detta ökar avskräckningseffekten mot olagliga handlingar och förväntas förbättra medvetenheten om laglydnad och etik inom hela företagsgruppen. Dessutom har systemet en funktion för att främja återhämtning av skador om sådana skulle uppstå. Systemet visar att japansk företagsstyrning utvecklas mot att eftersträva effektivitet för hela företagsgruppen, inte bara enskilda juridiska personer, och ökar överensstämmelsen med internationella bästa praxis för företagsstyrning.  

Viktiga Rättsfall om det Japanska Systemet för Multipla Derivativa Stämningar

Diskussioner och Rättspraxis Före Systemets Införande

Innan det japanska systemet för multipla derivativa stämningar uttryckligen infördes i den japanska bolagslagen, var japanska domstolar i princip motvilliga att erkänna sådana stämningar. Till exempel, i ett beslut från Tokyos distriktsdomstol den 29 mars 2001, och i flera andra underdomstolsbeslut, fanns en tendens att förneka möjligheten att väcka multipla derivativa stämningar. Dessa beslut speglade den dåvarande tolkningen av japansk lag, som begränsade rätten att väcka aktieägarstämningar till aktieägare i det bolag som var föremål för ansvar.  

Emellertid, även om Högsta domstolens beslut i Mitsui Mining-fallet från 1993 inte direkt erkände multipla derivativa stämningar, blev det en katalysator för livliga diskussioner inom akademiska och praktiska kretsar om behovet av att skydda moderbolagets aktieägare inom företagsgrupper. Detta fall belyste de unika utmaningarna med ansvarsförföljelse inom företagsgrupper, som det befintliga rättssystemet inte kunde hantera, och blev en viktig fråga inför den efterföljande reformen av den japanska bolagslagen. Denna historiska bakgrund visar att 2015 års reform av den japanska bolagslagen inte bara var en lagändring, utan en viktig vändpunkt i den japanska företagslagstiftningen för att hantera den ökande komplexiteten hos företagsgrupper.  

Systemets Användning och Rättspraxis Efter Införandet

Sedan systemet för multipla derivativa stämningar infördes 2015, har det rapporterats få direkta rättsfall baserade på artikel 847-3 i den japanska bolagslagen. Det finns flera faktorer som kan förklara det låga antalet fall.  

För det första är kraven för att väcka en multipel derivativ stämning strikta, vilket begränsar antalet fall där stämning faktiskt kan väckas. Till exempel måste det berörda dotterbolaget vara ett helägt dotterbolag, aktiernas bokförda värde måste överstiga en femtedel av moderbolagets totala tillgångar, och moderbolaget självt måste ha lidit skada. Dessa krav fungerar troligen som ett filter för att förhindra onödiga eller missbrukande stämningar.

För det andra kan systemets blotta existens fungera som en stark avskräckande faktor för företagsgruppers ledamöter. Genom att vara medvetna om risken för ansvarsförföljelse genom multipla derivativa stämningar, kan ledamöterna uppmuntras till mer försiktiga affärsbeslut och stärkt företagsstyrning.

För det tredje finns det en strukturell fråga där det är osannolikt att det mellanliggande helägda dotterbolaget, som styrs av det översta moderbolaget, självt väcker ansvarsförföljelse mot sina ledamöter. Systemet för multipla derivativa stämningar skapades just för att hantera denna “möjlighet till underlåtenhet att väcka talan” av moderbolaget. Därför kan det låga antalet stämningar tolkas som att systemet inte är ineffektivt, utan snarare att dess avskräckande effekt och interna lösningar före stämning har varit framgångsrika.  

Även om det finns få direkta rättsfall om multipla derivativa stämningar, kan rättsfall om allmänna aktieägarstämningar, såsom brott mot styrelseledamöters omsorgsplikt, ge insikt i domstolarnas bedömningskriterier vid multipla derivativa stämningar. Till exempel, i ett beslut från Tokyos distriktsdomstol den 25 september 2014, erkändes brott mot omsorgsplikten av styrelseledamöter i ett börsnoterat företag som gjort politiska donationer i strid med lagen om reglering av politiska fonder, och krav mot vissa styrelseledamöter godkändes. Dessutom, i ett beslut från Tokyos distriktsdomstol den 27 mars 2014, erkändes skadeståndsansvar för styrelseledamöter i ett börsnoterat företag som genomfört en obligationsteckning utan styrelsebeslut, vilket orsakade skada för företaget, i strid med artikel 362, punkt 4, nummer 1 i den japanska bolagslagen. Dessa rättsfall visar omfattningen av styrelseledamöters ansvar och standarden för omsorgsplikt, och samma rättsprinciper förväntas tillämpas vid multipla derivativa stämningar.  

Sammanfattning

Det japanska systemet för multipla derivativa stämningar enligt den japanska bolagslagen (Japan) är en ytterst viktig juridisk mekanism som infördes för att hantera de styrningsutmaningar som är inneboende i moderna komplexa företagsgruppstrukturer. Detta system öppnar upp möjligheter för aktieägare i den slutliga moderbolaget att hålla styrelseledamöter i deras helägda eller viktiga dotterbolag ansvariga, vilket övervinner det strukturella problemet med “möjlig försummelse av stämning” av moderbolaget och stärker transparensen och ansvarsskyldigheten i hela företagsgruppen. De strikta kraven i systemet återspeglar en balanserad designfilosofi som förhindrar missbruk av systemet samtidigt som det endast erkänner rätten att stämma i fall där skydd verkligen behövs.

Vår advokatbyrå har omfattande erfarenhet av att bistå ett stort antal klienter i Japan inom området för multipla derivativa stämningar och relaterad företagsstyrning enligt den japanska bolagslagen. Vi kombinerar djupgående kunskap och praktisk erfarenhet av ansvarsförföljelse i komplexa företagsgruppstrukturer, styrelseledamöters juridiska skyldigheter och aktieägares rättighetsutövning. Dessutom har vår byrå flera engelsktalande advokater med utländska advokatbehörigheter, vilket gör det möjligt för oss att erbjuda smidig kommunikation och högkvalitativa juridiska tjänster på både japanska och engelska ur ett internationellt perspektiv. Om du behöver rådgivning om systemet för multipla derivativa stämningar eller juridiskt stöd inom företagsstyrning i allmänhet, tveka inte att kontakta vår byrå.