Generativ AI och japansk upphovsrätt: En juridisk riskguide för företag

Generativ AI har potentialen att revolutionera alla aspekter av företagsdrift, från innehållsskapande till forskning och utveckling, och kundservice. Tillämpningsområdena växer dagligen. Men denna tekniska innovation presenterar nya juridiska utmaningar för företag, särskilt i relation till den japanska upphovsrättslagen. Medan många företag överväger eller främjar användningen av generativ AI, är det avgörande att de noggrant förstår och hanterar riskerna för upphovsrättsintrång som döljer sig bakom dess bekvämlighet. Den japanska upphovsrättslagen har en distinkt struktur som tillämpar olika juridiska principer vid AI:s utvecklings- och användningsstadier, vilket bidrar till dess komplexitet. Att förstå denna dualistiska struktur, där lagstiftningen är relativt tillåtande under AI:s inlärningsfas för att främja utveckling, medan den ålägger strikta ansvar för användare som utnyttjar de genererade produkterna, är det första steget i riskhantering. I denna artikel förklarar vi systematiskt de huvudsakliga juridiska frågorna som generativ AI medför inom ramen för japansk upphovsrätt. Specifikt behandlar vi den juridiska hanteringen under AI:s “utvecklings- och inlärningsfas”, riskerna för upphovsrättsintrång under “genererings- och användningsfasen” i verksamheten, ägarskapet av upphovsrätten till AI-genererat innehåll, samt företagets ansvar och juridiska åtgärder om intrång skulle inträffa, med beaktande av synpunkter från den japanska regeringsmyndigheten Bunkacho (Kulturbyrån).

AI-utveckling och inlärningsfasen enligt japansk upphovsrätt

För att generativ AI ska kunna uppvisa avancerade förmågor krävs det att den lär sig från en enorm mängd data. Denna data kan inkludera texter, bilder, musik och programkod, vilka alla är skyddade av upphovsrätt. Japansk upphovsrätt har infört bestämmelser som under vissa förutsättningar gör det möjligt att använda upphovsrättsskyddade verk i AI-utveckling utan upphovsmannens tillstånd.

Kärnan i dessa bestämmelser är artikel 30.4 i den japanska upphovsrättslagen, som infördes genom en lagändring år 2018. Denna artikel tillåter användning av verk som inte syftar till att “njuta av de idéer eller känslor som uttrycks i verket”, och betraktas som en del av “flexibla begränsningar av rättigheter”. AI-inlärning är inte avsedd för mänsklig uppskattning av konstverk (det vill säga “njutning”), utan för att extrahera och analysera mönster och strukturer i data. Därför kan AI-utvecklare i princip använda offentligt tillgänglig data på internet för inlärning utan upphovsmannens tillstånd, så länge det rör sig om “icke-njutningsbaserad” användning. Denna bestämmelse är grundad i en politisk avsikt att främja teknisk innovation och förbättra Japans industriella konkurrenskraft.

Det finns dock viktiga undantag till denna princip. Artikel 30.4 i den japanska upphovsrättslagen specificerar att “om användningen, med hänsyn till verkets art och syfte samt användningens sätt, orättvist skadar upphovsmannens intressen, gäller inte detta”. Vad som anses “orättvist skadligt” kräver en individuell och konkret bedömning, men Japans kulturbyrå har i sitt uttalande “Om AI och upphovsrätt” presenterat några exempel på detta.

Till exempel anses olovlig kopiering av databasverk som är speciellt organiserade och säljs för AI-inlärning, utan att betala för dem, kunna konkurrera direkt med databasleverantörens marknad och därmed orättvist skada deras intressen. Dessutom kan beteenden som innebär att man låter AI:n intensivt lära sig från en specifik skapares verk för att generera innehåll som imiterar skaparens stil, anses avvika från den ursprungliga “icke-njutningsbaserade” användningen och kan bedömas innehålla en njutningsaspekt. Vidare kan insamling av data från källor som man vet innehåller upphovsrättsintrångande material, så kallade piratkopior, för att träna AI, ses som en handling som främjar intrång på rättigheter.

Dessa exempel visar att compliance i AI-utvecklingsfasen inte bara handlar om den tekniska möjligheten att kopiera data, utan också om en mer avancerad bedömning av huruvida handlingen ekonomiskt skadar befintliga marknader eller rättighetsinnehavares legitima intressen. När företag utvecklar AI, eller anlitar någon för att göra det, krävs en noggrann due diligence för att säkerställa att källan och användningen av inlärningsdata uppfyller dessa juridiska och etiska standarder.

Användning av AI-genererat material och risk för upphovsrättsintrång

Även om utvecklingen och träningen av AI sker lagligt enligt artikel 30.4 i den japanska upphovsrättslagen, finns det ingen garanti för att innehåll som genereras med hjälp av AI inte bryter mot upphovsrätten. Det juridiska skyddet är begränsat till träningsfasen, och under genererings- och användningsfasen bär AI-användaren direkt risken för att hållas ansvarig för upphovsrättsintrång.

I japanska rättsfall krävs det generellt att två kriterier uppfylls för att ett upphovsrättsintrång ska anses ha skett: “likhet” och “beroende”. Likhet innebär att det senare verket väsentligen liknar den kreativa uttrycksdelen av det befintliga upphovsrättsskyddade verket. Enbart idéer, stil eller vanliga uttryck som är gemensamma räcker inte för att likhet ska erkännas. Beroende innebär att det senare verket har skapats baserat på det befintliga upphovsrättsskyddade verket, och om det skapas av en slump utan kännedom om det befintliga verket, förnekas beroendet.

När man använder generativ AI kan det mycket väl hända att det genererade materialet liknar befintliga upphovsrättsskyddade verk. Problemet ligger i bedömningen av beroendet. Om en AI-användare är medveten om ett specifikt upphovsrättsskyddat verk och ger instruktioner (prompter) för att återskapa det, är det uppenbart att beroendet erkänns. Mer komplicerat är det dock om användaren inte känner till det specifika verket, men AI:n har använt det som träningsdata och därmed genererat något liknande. Det finns ännu ingen etablerad juridisk synpunkt på detta, men det finns argument för att beroendet kan antas utifrån det faktum att det relevanta upphovsrättsskyddade verket ingick i AI:ns träningsdata. AI-modellernas träningsdata är ofta omfattande och opaka, vilket gör det praktiskt taget omöjligt för användare att förstå hela innehållet. Detta utgör en väsentlig juridisk risk som är extremt svår att hantera för företag.

Eftersom det är omöjligt att helt eliminera denna risk, måste företag hantera risken och vidta praktiska åtgärder för att förbereda sig för eventuella tvister. För det första är det viktigt att utveckla tydliga riktlinjer för användning av generativ AI inom företaget och att noggrant utbilda anställda. Det måste fastställas för vilka ändamål, vilka AI-verktyg som får användas och hur. För det andra bör en process införas där innehåll som genereras av AI alltid granskas och redigeras av människor, särskilt innan det offentliggörs. AI-genererat material bör behandlas som en utkast och genom att lägga till människans kreativa omdöme i det slutliga resultatet kan likheten med det ursprungliga upphovsrättsskyddade verket minskas. För det tredje är det önskvärt att så långt som möjligt bevara dokumentation om genereringsprocessen. Uppgifter om vilka prompter som använts för att generera materialet kan vara värdefulla bevis för att visa att det inte fanns någon avsikt att intrånga på upphovsrätten om beroendet ifrågasätts.

Jämförelse av huvudsakliga juridiska frågeställningar kring AI och upphovsrätt

De juridiska frågorna som omger AI och upphovsrätt varierar avsevärt beroende på vilket stadium i AI:s livscykel man befinner sig i. Tabellen nedan jämför och organiserar de huvudsakliga juridiska frågeställningarna under “utvecklings- och inlärningsfasen” och “genererings- och användningsfasen”. Genom denna jämförelse kan vi tydligt förstå hur ansvarsplacering och riskens natur förändras.

Upphovsrätten för AI-genererat material under japansk lag

När företag använder generativ AI för att skapa marknadsföringsmaterial, design och rapporter uppstår en ytterst viktig fråga: “Uppstår upphovsrätt för det genererade materialet och i så fall, vem tillfaller den?” Detta är avgörande för företagets möjlighet att skydda det skapade innehållet som immateriell egendom och förhindra obehörig användning av andra.

Den japanska upphovsrättslagen (Upphovsrättslagen, artikel 2, punkt 1, nummer 1) definierar ett verk som “ett originalt uttryck för tankar eller känslor som tillhör områdena litteratur, vetenskap, konst eller musik”. Denna definition förutsätter att skaparen är en människa. Eftersom AI inte är en människa, erkänns inte AI som upphovsman med upphovsrätt för innehåll som den autonomt genererar enligt gällande lag.

Därför beror frågan om upphovsrätt för AI-genererat material på om det finns ett “kreativt bidrag” från människor i skapandeprocessen. Endast om människor använder AI som ett “verktyg” och deras tankar eller känslor kan anses kreativt uttryckta, kan det finnas utrymme för att skydda innehållet som ett verk med en människa som upphovsman.

Om ett “kreativt bidrag” erkänns beror på graden av mänsklig inblandning. Till exempel, om en person bara matar in en enkel och generell uppmaning som “en katt belyst av solnedgången”, och AI självständigt bestämmer större delen av uttrycket, kan det anses att det mänskliga kreativa bidraget är otillräckligt, och det är osannolikt att materialet erkänns som ett verk.

Å andra sidan, om en person har en specifik kreativ avsikt och inkluderar många detaljerade instruktioner i uppmaningen, och efter många försök och fel drar fram ett specifikt uttryck, kan hela processen av instruktioner och val betraktas som en kreativ handling och materialet kan erkännas som ett verk. Dessutom, om en person väljer och arrangerar flera bilder som AI har genererat och gör omfattande tillägg och ändringar för att slutföra ett verk, uppstår det tydligt upphovsrätt för den kreativa redigeringen och bearbetningen som personen har gjort.

Detta ger viktiga strategiska insikter för företag. För att skapa värdefull immateriell egendom med hjälp av AI är det avgörande att inte bara instruera AI att generera, utan också att medvetet integrera mänskligt kreativt deltagande i processen och dokumentera detta. Att hålla en detaljerad historik över uppmaningar, urvalsprocessen för genererade resultat och den specifika naturen av mänsklig efterbearbetning är viktiga bevis för att i framtiden kunna hävda och skydda upphovsrätten till innehållet.

Ansvarsfördelning och de juridiska åtgärder företag kan möta i Japan

När företag oavsiktligt bryter mot upphovsrätten genom användning av generativ AI, kan de ställas inför allvarliga juridiska åtgärder. Upphovsrättsinnehavare har flera kraftfulla juridiska verktyg till sitt förfogande enligt den japanska upphovsrättslagen och japanska civilrätten för att skydda sina rättigheter.

Den mest direkta åtgärden är ett civilrättsligt anspråk. Upphovsrättsinnehavaren kan göra en “stoppförfrågan” för att begära att intrångsaktiviteten upphör eller förhindras. Detta kan tvinga företaget att omedelbart upphöra med användningen av det intrångsgörande innehållet och ta bort det från sin webbplats. Dessutom kan upphovsrättsinnehavaren kräva skadestånd för de förluster som intrånget har orsakat. Beräkningen av skadeståndet kan vara komplicerad och kan bli betydande, baserat på exempelvis den vinst som företaget har gjort genom intrånget. Om upphovsmannens personliga rättigheter har kränkts kan det även krävas åtgärder för att återställa heder, såsom publicering av en ursäkt.

Utöver det civilrättsliga ansvaret kan upphovsrättsintrång även leda till straffrättsliga påföljder. I synnerhet grova fall kan leda till en brottsutredning efter en anmälan från rättighetsinnehavaren. För individer kan detta resultera i upp till tio års fängelse eller böter på upp till 10 miljoner yen, men för juridiska personer som begår intrång i affärsverksamhet kan böterna uppgå till så mycket som 300 miljoner yen.

Den part som bär ansvaret är i princip användaren av AI:n, det vill säga företaget självt. Dock, om AI-utvecklaren har designat sin tjänst så att den avsiktligt eller med hög sannolikhet genererar något som liknar ett specifikt upphovsrättsskyddat verk, kan utvecklaren också anses dela ansvaret.

För närvarande finns det i Japan få rättsfall som direkt hanterar frågor om upphovsrätt för generativ AI. Men det har redan uppstått konkreta tvister, som när en ledande japansk tidning stämde en utländsk AI-operatör för att ha använt deras betalartiklar utan tillstånd för att träna sin AI och krävde skadestånd. I avsaknad av rättsliga avgöranden är de officiella åsikterna och riktlinjerna som presenteras av den japanska kulturmyndigheten av yttersta vikt som de facto standarder för företag att bedöma juridiska risker och avgöra vilka standarder de bör följa. Därför bör företagens efterlevnadsstrategier grundas på att strikt följa dessa administrativa riktlinjer.

Sammanfattning

Generativ AI kan medföra enorma fördelar för företag, men innebär samtidigt betydande juridiska risker enligt japansk upphovsrättslag. Japans rättssystem tillåter en flexibel hantering under AI:ns inlärningsfas för att främja utvecklingen, medan det ålägger strikt ansvar för upphovsrättsintrång på användare som utnyttjar de genererade produkterna. En djup förståelse för detta dualistiska system är nyckeln till att företag säkert kan utnyttja AI-teknik. Även om AI:s inlärningsdata har samlats in lagligt, kan användare som genererar innehåll som liknar befintliga verk riskera allvarligt civil- och straffrättsligt ansvar. Det är avgörande för företag att vidta proaktiva och konkreta riskhanteringsåtgärder, såsom att utveckla interna riktlinjer, införa en grundlig granskningsprocess av människor och dokumentera den kreativa processen för att säkra immateriella rättigheter.

Monolith Law Office har en gedigen erfarenhet av att ge råd till ett stort antal klienter i Japan om komplexa juridiska frågor kring generativ AI och upphovsrätt. Vår byrå har flera experter som inte bara är kvalificerade som japanska advokater utan också har utländska juridiska kvalifikationer och talar engelska, vilket gör det möjligt för oss att erbjuda detaljerad support för företag som bedriver internationell verksamhet för att korrekt hantera det japanska rättssystemet. Vi erbjuder professionella juridiska tjänster som rådgivning om de frågor som diskuteras i denna artikel och hjälp med att bygga upp konkreta interna system.