Komplett guide till aktieutgivningssystemet enligt japansk bolagslag

Den japanska bolagslagen fortsätter att utvecklas för att stödja företags tillväxtstrategier och omorganisering, anpassad till vår tids behov. Det nya systemet för “aktieutgivning” som infördes genom ändringarna i bolagslagen den 1 mars 2021 (Reiwa 3) är ett av de senaste och mest strategiska verktygen. Detta system möjliggör för företag att använda sina egna aktier som betalningsmedel istället för kontanter när de gör andra aktiebolag till dotterbolag, vilket har lett till stora förändringar i praktiken för M&A (fusioner och förvärv). Till skillnad från den traditionella metoden med aktiebyte, som förutsätter fullständig dotterbolagisering (förvärv av 100% av aktierna), syftar aktieutgivning till att skapa dotterbolag genom förvärv av mer än 50% av rösterna, vilket möjliggör mer flexibla kapitalallianser och M&A. Dessutom eliminerar det behovet av komplexa förfaranden som värderingsundersökningar utförda av en granskningsman utsedd av domstolen, som krävs vid “sakapport”, vilket möjliggör snabbare och mer effektiva transaktioner. Införandet av detta system är inte bara en teknisk lagändring. Det är ett tydligt uttryck för en politisk avsikt att stödja företag som kanske inte har rikligt med kontanter till hands men som har hög tillväxtpotential (till exempel startups och teknikföretag) att strategiskt använda sitt aktievärde för att genomföra M&A. I denna artikel kommer vi att omfattande förklara aktieutgivningssystemet enligt japansk bolagslag, från dess juridiska definition till de specifika förfarandena, samt viktiga aspekter som skyddet av aktieägare och borgenärers rättigheter.

Aktieutgivningssystemet: En översikt för strategisk användning

För att korrekt förstå aktieutgivningssystemet är det avgörande att först få grepp om dess juridiska definition enligt japansk bolagsrätt. Enligt artikel 2, punkt 32-2 i den japanska bolagslagen (Companies Act), definieras aktieutgivning som en process där “ett aktiebolag tar emot aktier från ett annat aktiebolag för att göra det till sitt dotterbolag (begränsat till de som definieras av Justitieministeriets förordning) och ger aktier i det egna bolaget som betalning för de mottagna aktierna till överlåtaren” . Denna definition innehåller flera viktiga element som avgränsar systemets tillämpningsområde.

För det första måste båda parter i denna process, det vill säga bolaget som utfärdar aktier för att bli moderbolag (aktieutgivande moderbolag) och det bolag som blir dotterbolag (aktieutgivande dotterbolag), vara “aktiebolag” enligt japansk bolagsrätt . Därför kan inte detta system användas i transaktioner där utländska juridiska personer eller kommanditbolag är parter .

För det andra är syftet med aktieutgivningen begränsat till att göra ett annat aktiebolag till “dotterbolag” . Detta innebär att som ett resultat av aktieutgivningen måste ett nytt förhållande skapas där det aktieutgivande moderbolaget innehar mer än 50% av rösterna i det aktieutgivande dotterbolaget . Denna bedömning av “dotterbolag” baseras på ett objektivt och tydligt “aktieinnehavskriterium”, och “faktisk kontrollkriterium”, där ett bolag anses ha kontroll även om det innehar mindre än 50% av rösterna, tillämpas inte . Denna tydliga standard är en avsiktlig design för att förhindra tvister om tillämpbarheten av juridiska förfaranden och för att säkerställa stabiliteten i transaktioner. Följaktligen kan aktieutgivningssystemet inte användas i syfte att förvärva ytterligare aktier i ett företag som redan är ett dotterbolag genom att inneha mer än 50% av rösterna .

Jämförelse av aktieemission, aktiebyte och apportemission i Japan

Det strategiska värdet av aktieemissionssystemet blir tydligare när det jämförs med liknande M&A-metoder. Det är särskilt viktigt att förstå skillnaderna mellan aktieemission och de två andra representativa metoderna som använder aktier som betalning, nämligen ‘aktiebyte’ och ‘apportemission’, för att utforma den mest optimala M&A-strategin.

Den största skillnaden jämfört med aktiebyte ligger i den nivå av förvärv som krävs. Aktiebyte syftar till att omorganisera företaget så att det blir ett helägt dotterbolag (med 100% av rösterna). Å andra sidan kräver inte aktieemission nödvändigtvis förvärv av 100% av aktierna, utan kan användas för att uppnå en mer flexibel målsättning genom att förvärva en majoritet av rösterna och därmed skapa ett dotterbolag. Detta gör det möjligt för förvärvande företag att säkra kontrollen över ledningen utan att behöva förhandla eller konfrontera minoritetsaktieägare som motsätter sig förvärvet.

I jämförelse med apportemission framstår förenklingen av processen som särskilt framträdande. Apportemission innebär att man bidrar med egendom (i detta fall aktier i målbolaget) som inte är pengar för att erhålla nya aktier, men enligt artikel 207 i den japanska bolagslagen krävs i princip en värdering av bidragen av en granskare utsedd av domstolen. Denna process kan vara tidskrävande och kostsam, men eftersom aktieemission klassificeras som en omorganisationsåtgärd, omfattas den inte av dessa regleringar för apportemission. Detta gör det möjligt för företag att genomföra M&A snabbare och till lägre kostnad.

Sammanfattningsvis kan skillnaderna illustreras i följande tabell:

Standardförfarandet för Aktieutgivning: En Steg-för-Steg Förklaring

För att genomföra en aktieutgivning krävs en process som leds av det utgivande moderbolaget och som måste följa en serie steg som fastställs i den japanska bolagslagen (Companies Act).

Först måste det utgivande moderbolaget utarbeta en “aktieutgivningsplan” enligt artikel 774-2 i den japanska bolagslagen. Planen måste inkludera de punkter som anges i artikel 774-3 i samma lag. Detta innefattar bland annat det utgivande dotterbolagets företagsnamn och adress, det lägsta antalet aktier som ska överlåtas (vilket måste vara tillräckligt för att uppnå dotterbolagsstatus), antalet aktier och beräkningsmetoden för aktierna som ska ges ut av moderbolaget som betalning, innehållet om betalningen inkluderar kontanter eller liknande, den sista dagen för dotterbolagets aktieägare att ansöka om aktieöverlåtelse, och dagen då aktieutgivningen träder i kraft (effektivitetsdatum).

Därefter måste det utgivande moderbolaget, enligt artikel 816-2 i den japanska bolagslagen, hålla de utarbetade dokumenten för aktieutgivningsplanen tillgängliga på sitt huvudkontor från en fastställd dag två veckor före bolagsstämman och upp till sex månader efter att effektivitetsdatumet har inträtt (förevisningsförfarandet).

I princip måste aktieutgivningsplanen godkännas genom ett särskilt beslut vid det utgivande moderbolagets bolagsstämma senast dagen före effektivitetsdatumet. Ett särskilt beslut kräver enligt artikel 309-2 punkt 12 i den japanska bolagslagen att aktieägare med rösträtt som representerar mer än hälften av de röster som kan utövas är närvarande och att minst två tredjedelar av de närvarande aktieägarnas röster är för beslutet, vilket är ett mycket strikt krav.

Efter godkännandet vid bolagsstämman meddelar det utgivande moderbolaget de aktieägare i det utgivande dotterbolaget som önskar överlåta sina aktier om innehållet i den godkända planen (enligt artikel 774-4 i den japanska bolagslagen). De aktieägare som önskar överlåta sina aktier måste fram till ansökningsdagen lämna in en skriftlig ansökan till moderbolaget där de anger hur många aktier de vill överlåta. Här kommer en av de mest karakteristiska aspekterna av aktieutgivningssystemet in, nämligen “principen om fri tilldelning”. Enligt artikel 774-5 i den japanska bolagslagen kan det utgivande moderbolaget fritt bestämma från vilka ansökande och hur många aktier som ska överlåtas och tilldela betalningen. Detta gör det möjligt för moderbolaget att strategiskt kontrollera aktieägarstrukturen efter en M&A, till exempel genom att prioritera ansökningar från vänligt inställda långsiktiga aktieägare.

Slutligen, när effektivitetsdatumet som anges i aktieutgivningsplanen anländer, inträder de juridiska effekterna. Aktieägarna i det utgivande dotterbolaget som överlåtit sina aktier får i gengäld aktier i moderbolaget och blir nya aktieägare i moderbolaget (enligt artikel 774-7 och 774-11 i den japanska bolagslagen). Efter effektivitetsdatumet är moderbolaget skyldigt att utan dröjsmål skapa dokumentation som visar antalet överlåtna aktier och andra relevanta detaljer och hålla dessa dokument tillgängliga på sitt huvudkontor i sex månader (enligt artikel 816-10 i den japanska bolagslagen).

Skyddsåtgärder för aktieägare och borgenärers rättigheter enligt japansk lag

Utfärdandet av aktier kan ha en betydande inverkan på ett företags organisation, och därför har japansk bolagslagstiftning infört strikta förfaranden för att skydda aktieägare och borgenärer som kan lida skada.

Aktieägares rätt att begära inlösen av aktier vid opposition

Aktieägare i ett moderbolag som har utövat sin rätt att rösta emot en plan för aktieutgivning vid en bolagsstämma kan, enligt artikel 816-6 i japansk bolagslag, kräva att bolaget köper tillbaka deras aktier till ett “rättvist pris”. Detta är en viktig rättighet som garanterar aktieägare som motsätter sig viktiga företagsbeslut möjligheten att återvinna sitt investerade kapital.

Bestämmande av ‘rättvist pris’: Insikter från japanska rättsfall

Om aktieägare och bolaget inte kan komma överens om vad som utgör ett “rättvist pris”, är det slutligen upp till domstolen att fastställa priset. Japanska domstolar använder inte en enhetlig beräkningsmetod för att fastställa detta “rättvisa pris”, utan tar hänsyn till bolagets finansiella ställning och alla andra omständigheter för att anta en mångfacetterad strategi som passar varje enskilt fall. På senare tid har värderingsmetoder som fokuserar på företagets framtida lönsamhet, såsom DCF-metoden (Discounted Cash Flow), blivit alltmer framträdande.

Särskilt viktigt är domstolsbeslut som rör tillämpningen av så kallad “illikviditetsrabatt”, vilket innebär en prissänkning av aktier på grund av deras svårigheter att säljas på marknaden. Japans högsta domstol fastslog i ett beslut den 26 mars 2015 (Heisei 27) att om en värderingsmetod som fokuserar på företagets verkliga värde (till exempel DCF-metoden) används, är det i princip inte tillåtet att tillämpa en illikviditetsrabatt vid beräkning av inlösenpriset när en aktieägare lämnar bolaget. Denna rättspraxis anses även vara tillämplig i situationer där aktieägare begär inlösen av aktier på grund av opposition mot aktieutgivning. Detta rättsliga ställningstagande är av yttersta vikt för att skydda minoritetsaktieägare från att tvingas lämna bolaget till ett orättvist lågt pris på grund av att deras aktier är privatägda eller utgör en minoritetsandel, och det har stor betydelse ur ett aktieägarbeskyddsperspektiv.

Förfaranden för borgenärsinvändningar

När motprestationen för aktieutgivningen innefattar annan egendom än moderbolagets aktier (såsom kontanter) och värdet av denna egendom utgör mer än en tjugoandel (5%) av det totala motvärdet, kan det leda till att tillgångar flyter ut från moderbolaget, vilket kräver förfaranden för att skydda borgenärernas intressen. Artikel 816-8 i japansk bolagslag ger borgenärer till ett moderbolag som utfärdar aktier rätt att invända i sådana fall.

När detta förfarande krävs måste moderbolaget som utfärdar aktier annonsera i den officiella tidningen och, om borgenärerna är kända, även individuellt uppmana dem. Borgenärerna har möjlighet att framföra invändningar inom en period på minst en månad. Om en borgenär framför en invändning, är bolaget, förutom i fall där det inte finns någon risk för att skada borgenären, skyldigt att antingen betala borgenären, tillhandahålla lämplig säkerhet, eller överföra tillräckliga tillgångar till ett förtroendebolag eller liknande (enligt artikel 816-8 stycke 5 i japansk bolagslag).

Förenklad aktieutgivning och praktiska överväganden i Japan

I systemet för aktieutgivning finns det undantagsbestämmelser som förenklar förfarandena och viktiga begränsningar som bör beaktas i praktiken.

Översikt över förenklad aktieutgivning

Artikel 816-4 i den japanska bolagslagen reglerar ett förfarande som kallas “förenklad aktieutgivning”. Detta innebär att om det totala värdet av motprestationen för aktieutgivningen inte överstiger en femtedel (20%) av det utgivande moderbolagets nettoförmögenhet, kan det i princip krävas att beslutet om aktieutgivningen undantas från den särskilda resolution som annars krävs av bolagsstämman. Denna bestämmelse syftar till att minska den administrativa bördan och möjliggöra snabba beslut för småskaliga M&A-transaktioner som har en obetydlig inverkan på företagets tillgångar.

Systemets begränsningar och strategiska punkter

Aktieutgivning är ett mycket kraftfullt verktyg, men dess användning är föremål för flera viktiga begränsningar. Som nämnts ovan är parterna begränsade till japanska aktiebolag, och det kan inte användas för gränsöverskridande M&A där utländska företag är inblandade.

Skatteperspektivet är också av yttersta vikt. För att aktieägarna i det dotterbolag som överlåter aktier ska kunna dra nytta av skattemässiga fördelar, såsom uppskjuten beskattning av kapitalvinsten som uppstår genom överlåtelsen, måste minst 80% av det totala värdet av motprestationen bestå av aktier i det utgivande moderbolaget. Detta innebär i praktiken att kontantandelen måste hållas under 20% när en blandad motprestation (en kombination av aktier och kontanter) används. Dessutom har en viktig ändring genomförts från och med den 1 oktober 2023 (Reiwa 5), där aktieutgivningar som resulterar i att moderbolaget blir ett “familjeföretag” enligt skattelagstiftningen, kommer att uteslutas från denna uppskjutna beskattningsåtgärd. Detta är en åtgärd för att förhindra missbruk av systemet och kräver särskild uppmärksamhet, särskilt för företag där grundarfamiljen eller andra stora aktieägare genomför aktieutgivningar.

Samband med andra rättsliga regleringar

Aktieutgivning är inte en process som enbart regleras av japansk bolagslag. Speciellt om det dotterbolag som aktierna utges till är ett börsnoterat företag, kan regleringar enligt japansk lag om handel med finansiella instrument, särskilt regler om offentliga uppköpserbjudanden (TOB), bli tillämpliga. Beroende på transaktionens karaktär kan det bli nödvändigt att genomföra TOB-förfaranden parallellt med bolagsrättsliga processer. För att lyckas med en M&A-transaktion som använder aktieutgivning är det därför avgörande att genomföra en integrerad och specialiserad juridisk granskning som omfattar flera rättsområden, inklusive bolagsrätt, skatterätt och finansmarknadsrätt.

Sammanfattning

Systemet för aktieutgivning är ett flexibelt och kraftfullt verktyg för M&A som används för att förvärva kontroll över andra aktiebolag genom att använda egna aktier som betalningsmedel. Det erbjuder flexibilitet genom att inte kräva fullständig dotterbolagisering, enkelhet i förfarandet och strategisk bekvämlighet genom “friheten att allokera”, vilket gör det till ett viktigt alternativ i företags tillväxtstrategier. Dock krävs en noggrann förståelse av komplexa relationer med relaterade lagar som skattelagstiftning och lagen om handel med finansiella instrument, samt efterlevnad av detaljerade juridiska förfaranden, lämpligt bemötande av motstående aktieägare och kreditgivares rättigheter för att genomföra det. För att hantera dessa juridiska krav korrekt och leda transaktionen till framgång är avancerad expertkunskap och omfattande praktisk erfarenhet avgörande.

Monolith Law Office har en omfattande meritlista av att tillhandahålla juridiska tjänster relaterade till M&A och omorganisation, inklusive aktieutgivningssystemet som beskrivits här, till ett stort antal klienter i Japan. Vår byrå har flera experter som inte bara är kvalificerade som japanska advokater utan också har juridiska kvalifikationer från andra länder och är engelsktalande, vilket möjliggör leverans av juridiskt stöd av högsta kvalitet utan språkbarriärer även i internationella ärenden. Om ni överväger att använda aktieutgivningssystemet, tveka inte att kontakta oss på Monolith Law Office.