Vad är användarens ansvar i åtgärder mot ryktesbaserad skada?

När en företagsanställd orsakar problem i sitt arbete, kan företaget de tillhör bli ansvarigt för skadestånd på grund av arbetsgivaransvar. Till exempel, i händelse av en trafikolycka, även om den professionella förarens oaktsamhet var den direkta orsaken, kan förarens arbetsförhållanden och dåliga arbetsmiljö ha bidragit till olyckan. I sådana fall är det naturligt att inte bara föraren utan också företaget de tillhör kan hållas ansvariga på grund av arbetsgivaransvar.

Även i fall av förtal, även om den person som upprepat problematiskt beteende naturligtvis bör kritiseras, kan det finnas fall där företaget som anställde dem också har ansvar om de ignorerade sådant beteende. Med andra ord, om du har blivit utsatt för förtal på internet och identifierat förövaren genom att identifiera inlägget, och den personen visar sig vara en företagsanställd, kan du potentiellt begära skadestånd inte bara från förövaren själv, utan också från företaget de tillhör, på grund av arbetsgivaransvar. För mer information om hur man identifierar inlägg, se följande artikel.

https://monolith.law/reputation/disclosure-of-the-senders-information[ja]

Nu skulle jag vilja förklara under vilka omständigheter du kan hålla företaget en anställd tillhör ansvarig på grund av arbetsgivaransvar, när den anställde upprepat förtal som kan betraktas som ärekränkning eller intrång i privatlivet.

https://monolith.law/reputation/scope-of-privacyinfringement[ja]

Vad är arbetsgivarens ansvar?

Det finns flera juridiska grunder för att ett företag ska bära ansvar för sina anställdas handlingar, såsom brott mot skyldigheten att iaktta säkerhet. Den grundläggande bestämmelsen är dock artikel 715 i den japanska civilrätten (Japanska Civilrätten).

Artikel 715 i den japanska civilrätten

1. Den som anställer en annan person för att utföra ett arbete är ansvarig för att ersätta skadan som den anställde har orsakat en tredje part i samband med utförandet av arbetet. Detta gäller dock inte om arbetsgivaren har utövat tillbörlig omsorg vid valet av den anställde och vid övervakningen av arbetet, eller om skadan skulle ha uppstått även om tillbörlig omsorg hade utövats.
2. Den som övervakar arbetet i arbetsgivarens ställe är också ansvarig enligt föregående stycke.

Varför kan ett företag som arbetsgivare vara ansvarigt för skadestånd, även om företaget självt inte har begått något olagligt?

Grunden för detta är det som kallas “principen om ersättningsansvar”. Det innebär att den som drar nytta av något bör kompensera för förlusten som andra har lidit i processen, för att upprätthålla en balans. Med andra ord, eftersom en arbetsgivare drar nytta av sin verksamhet genom att anställa anställda, bör arbetsgivaren bära kostnaden för de risker och förluster som verksamheten och de anställda kan orsaka för andra. Så, under vilka förutsättningar erkänns arbetsgivarens ansvar och blir företaget ansvarigt för skadestånd?

Krav för arbetsgivarens ansvar

För att ett företag ska erkännas som arbetsgivare och bära skadeståndsansvar, måste flera krav uppfyllas.

Arbetstagarens handlingar är olagliga

Arbetsgivarens ansvar är ett ansvar för arbetstagarens olagliga handlingar, så det är nödvändigt att arbetstagarens handlingar i fråga uppfyller kraven för olagliga handlingar. Om det inte är en olaglig handling, kommer naturligtvis arbetsgivarens ansvar inte att ifrågasättas.

Det finns en anställningsrelation

Det är självklart att det måste finnas en anställningsrelation, men anställningsrelationer är ofta baserade på kontrakt som anställning, uppdrag och andra. Det inkluderar också fall där man bara låter någon arbeta i praktiken. Det vill säga, det anses vara tillräckligt om det finns en verklig lednings- och tillsynsrelation mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Till exempel, även för olagliga handlingar av underleverantörer, om det finns en verklig lednings- och tillsynsrelation mellan underleverantören och huvudentreprenören, bör huvudentreprenören också bära arbetsgivarens ansvar.

Det anses också vara tillräckligt för anställningsrelationen att vara tillfällig, icke-vinstdrivande eller olaglig. Till exempel finns det ett prejudikat som säger att “det finns en arbetsgivare-arbetstagare-relation mellan ledaren för den högsta organisationen i en hierarkiskt strukturerad maffia och medlemmarna i underorganisationen, när det gäller att skaffa pengar genom att använda maffians hot” (Japanska Högsta Domstolen, 12 november 2004).

Utförs “i samband med verksamheten”

“I samband med verksamheten” innebär att “det inte bara är begränsat till det som direkt uppstår från arbetstagarens utförande av verksamheten, men det inkluderar också fall där handlingen inte tillhör arbetstagarens arbetsuppgifter, men när man observerar formen på handlingen, det anses tillhöra arbetstagarens arbetsområde” (Japanska Högsta Domstolen, 30 november 1965).

Vad innebär “utförandet av verksamheten”

Om det rör sig om “utförandet av verksamheten” eller inte är särskilt omtvistat inom kraven på arbetsgivarens ansvar, men bedömningar görs baserat på specifika fall.

Fallet med sexuella trakasserier mot en kvinnlig anställd av en chef vid en efter-arbetsdrink utanför arbetsplatsen

Trots att det var utanför arbetsplatsen och på en icke-obligatorisk drink, fanns det ett fall där det ansågs att “utförandet av verksamheten” hade ägt rum eftersom chefen upprepade sexuella trakasserier medan han blandade in arbetsrelaterade samtal. Detta ansågs vara sexuella trakasserier som utnyttjade chefens position i samband med arbetsuppgifterna (Japanska Högsta Domstolen, dom den 12 april 1968).

Fallet där en anställd orsakade en trafikolycka genom att köra företagets bil för privat bruk utan företagets tillstånd

Det är inte korrekt att en anställd kör företagets bil för privat bruk utan företagets tillstånd. Men eftersom företagets bilar vanligtvis körs inom företagets kontrollområde, även om företaget förbjuder privat körning utan tillstånd, är det bara ett internt företagsproblem. Externt sett ansågs det vara “utförandet av verksamheten”. Det finns ett prejudikat för detta (Japanska Högsta Domstolen, dom den 21 december 1971).

Fallet där en anställd skadade en tredje part genom att misshandla dem på arbetsplatsen under arbetstid

I ett fall där en anställd, som arbetade som en transportör kallad “Koyanagi” i ett företag som hanterade allmänna kontrakt för hantering av fiskprodukter i Tsukiji, hamnade i ett slagsmål med en leverantör över om han skulle hjälpa till med leveransarbetet och skadade leverantören, fanns det ett prejudikat som sa “Det kan anses att detta gjordes i processen att utföra företagets arbete att överlämna fisk till grossister som Koyanagi, och därför bör det sägas att den misshandel som utfördes av den anklagade gjordes i utförandet av hans arbetsuppgifter som anställd i företaget” (Tokyo District Court, dom den 27 januari 1994).

Anställarens ansvar för vårdgivande företag som anställer vårdhjälpare

Låt oss noggrant titta på fall där skadestånd krävs inte bara från den svarande, utan också från företaget som anställer den svarande när de har blivit förtalade, och fall där detta har erkänts och inte erkänts. Var uppmärksam på vilka punkter som betonas när arbetsgivarens ansvar erkänns. Det finns ett exempel som vi presenterade i en annan artikel på vår webbplats, “Sjukdomsinformation och intrång i privatlivet”, som “fallet med en äldre kulturell person med demens”.

En man i sina 90-tal, en filmregissör och hans familj, stämde en kvinnlig vårdhjälpare och ett hemvårdsföretag för skadestånd för intrång i privatlivet och förtal, eftersom mannen hade blivit hånad i en blogg av en besökande vårdhjälpare.

Domstolen fastslog att den svarandes blogginlägg “offentliggjorde klagandens privatliv och sänkte hans sociala värdering, vilket ledde till att klaganden led psykiskt lidande”, och beordrade den kvinnliga vårdhjälparen att betala 1,5 miljoner yen i skadestånd för intrång i privatlivet och förtal.

Domstolen fastslog också att vårdgivande företaget som hade anställt kvinnan borde fortsätta att ha en liknande skyldighet mot klaganden även efter att kontraktet hade upphört, på grund av karaktären av tystnadsplikten, och att

• företaget bär ansvaret för olagliga handlingar (arbetsgivarens ansvar) för intrång i privatlivet och förtal på grund av artiklar under kontraktet, och
• bär ansvaret för kontraktsbrott för läckage av hemligheter på grund av artiklar efter uppsägning.

Domstolen beordrade företaget att betala totalt 1,3 miljoner yen, bestående av 1 miljon yen (arbetsgivarens ansvar) + 300 000 yen (ansvar för kontraktsbrott).

Domstolen fastslog att

Med tanke på att det nuförtiden är lätt för individer att sända information på internet, bör hemvårdsföretag noggrant vägleda och övervaka sina anställda när de anställer och övervakar dem, för att se till att de inte kränker kundernas privatliv och ära. Men i det svarande företaget fanns det ingen uppmärksamhet på denna punkt när det gällde den svarande. Därför kan det inte sägas att det svarande företaget har utövat tillbörlig omsorg i anställningen och övervakningen av den svarande.

Tokyo District Court ruling, September 4, 2015 (2015)

Detta är vad domstolen har fastställt.

https://monolith.law/reputation/disease-information-and-privacy-infringement[ja]

Arbetsgivarens ansvar för anställda

I en annan artikel på vår webbplats, “Marknadspris och beräkningsmetod för skadeståndskrav mot förtalare”, diskuterar vi ett specifikt fall i detalj. Sökanden är en systemingenjör som driver ett eget företag, men har ingått ett omfattande tjänsteuppdrag med det svarande företaget och arbetar som systemansvarig. Det svarande företaget är ett företag som sysslar med försäljning, installation och underhåll av telekommunikationsutrustning, och den svarande var en anställd i företaget.

Den svarande skrev inlägg på internetforumet “2channel” från sin mobiltelefon, där han påstod att “den korta killen med slickat hår” hade “gått in på damernas toalett med en papperspåse” och att “bilder från damernas toalett på företaget sprids på nätet, är det okej?” och “det du har gjort är ett brott”. Det var tydligt att han syftade på sökanden, som är 164 cm lång och har slickat hår, och anklagade honom för att ha tagit voyeuristiska bilder.

Sökanden påpekade för företagsledningen att detta hade hänt, och fick höra att han kanske inte skulle få något kontrakt nästa år, vilket ledde till att han nästan förlorade sitt jobb. Han krävde skadestånd för olagliga handlingar och hävdade att den svarande hade begått dessa handlingar under arbetstid på det svarande företaget, och krävde att det svarande företaget skulle ta arbetsgivaransvar.

Domstolen konstaterade först att “det är uppenbart att sökandens sociala status har sänkts eftersom inlägget antyder att sökanden har begått brottet voyeurism”, och beordrade den svarande att betala 1 miljon yen i skadestånd, 100 000 yen i advokatkostnader, och 630 000 yen i utredningskostnader för att identifiera den svarande, totalt 1,73 miljoner yen.

https://monolith.law/reputation/defamation-and-decline-in-social-reputation[ja]

https://monolith.law/reputation/provider-liability-limitation-law[ja]

Å andra sidan, när det gäller företagets ansvar, hävdade sökanden att “den svarande skrev inlägget under arbetstid på det svarande företaget, och det svarande företaget har en skyldighet att se till att den anställde, den svarande, inte kränker tredje parters rättigheter och intressen. Därför bär det svarande företaget arbetsgivaransvar. Den svarandes inlägg skrevs under arbetstid på det svarande företaget, och det svarande företaget har ett ansvar att hantera mobiltelefonen som används i arbetet.”

“Av de inlägg som den svarande skrev under arbetstid, är det bara inlägg nummer 499 och 507 som inte utgör olagliga handlingar mot sökanden. När inlägg nummer 503 och 504, som pekar ut brottet voyeurism, skrevs, var den svarande på semester och de skrevs inte under utförandet av arbetsuppgifter på det svarande företaget. Dessutom skrevs inläggen inte från en mobiltelefon som det svarande företaget hade tillhandahållit, utan från den svarandes egen mobiltelefon. Därför uppstår inget arbetsgivaransvar för det svarande företaget.”

Tokyo District Court ruling, January 31, 2012 (Gregorian calendar year)

För att sammanfatta,

1. Inlägg som skrivs under arbetstid utgör inte olagliga handlingar i sig.
2. Inlägget som pekade ut voyeurism skrevs under semestern.
3. Inlägget skrevs inte från en mobiltelefon som tillhandahållits av det svarande företaget, utan från den svarandes egen mobiltelefon.

I dessa fall erkänns inte arbetsgivaransvaret, och det finns ingen skyldighet att betala skadestånd.

https://monolith.law/reputation/compensation-for-defamation-damages[ja]

Sammanfattning

Användare kan i stor utsträckning hållas ansvariga för handlingar utförda av dem själva. För att undvika att bli ifrågasatt för användaransvar, är det nödvändigt att alltid vara uppmärksam och övervaka för att förhindra att användaren orsakar skada på tredje part. Det är viktigt att vidta förebyggande åtgärder.