Vad är det juridiska ansvaret för spridning och vidarebefordran av falska rykten? En förklaring av två typer av straffansvar utifrån exempel på gripanden
Den 1 januari 2024 (Reiwa 6) drabbades Notohalvön i Ishikawa prefektur av en stor jordbävning som orsakade omfattande skador. En snabb återhämtning av de drabbade områdena är efterlängtad. Tillsammans med rapporter om situationen i de drabbade områdena, spreds även “falska nyheter” via sociala medier. I juli 2024 greps en 25-årig man för brottet bedrägligt hinder av affärsverksamhet efter att ha gjort falska nödanrop på sociala medier X under Notohalvöns jordbävning.
Falska nyheter kan leda till socialt kaos. Motiven för att sprida dem kan vara att få uppmärksamhet på internet, men det finns också de som sprider falska nyheter för skojs skull. Under coronapandemin föddes och spreds olika falska nyheter. Vid stora naturkatastrofer som jordbävningar kan spridningen av felaktig information leda till situationer som hotar människors liv.
Vilket juridiskt ansvar kan man hållas för när det gäller spridning och vidarebefordran av falska nyheter? Här kommer vi att förklara detta genom att introducera faktiska exempel på falska nyheter.
Kriminellt ansvar för spridning av falska rykten under japansk lag
Att sprida falska rykten kan potentiellt leda till ansvar för två olika brott.
Anledningen till att jag använder ordet “potentiellt” är att det inte finns någon lag i det nuvarande japanska rättssystemet som direkt förbjuder eller bestraffar spridningen av falska rykten. Även om det skulle leda till social oro, blir man inte arresterad eller straffad för anklagelsen att ha spridit falska rykten.
Men om spridningen av falska rykten leder till att någon annans rättigheter kränks, är situationen en annan.
I den här artikeln kommer vi att fokusera på de kriminella påföljderna för:
- Förtal och bedrägligt hinder av affärsverksamhet
- Ärekränkning
Vi kommer att utforska under vilka omständigheter dessa brott kan anses vara begångna.
Brott mot kreditvärdighet och bedrägligt hinder för affärsverksamhet enligt japansk lag
I den japanska strafflagen finns brott mot kreditvärdighet (artikel 233, första stycket) och bedrägligt hinder för affärsverksamhet (samma artikel, andra stycket) fastställda.
Den som sprider falska rykten eller använder bedrägeri för att skada någons kreditvärdighet eller hindra dennes affärsverksamhet, kan straffas med upp till tre års fängelse eller böter på högst femhundratusen yen.
Strafflagen artikel 233
Dessa brott skyddar den fysiska personens eller juridiska personens “kreditvärdighet” och “frihet att bedriva affärsverksamhet”.
Att “sprida falska rykten” innebär att sprida rykten eller information som strider mot objektiva fakta till en obestämd eller stor grupp människor. “Bedrägeri” innebär att vilseleda någon eller utnyttja någons misstag eller okunskap.
Låt oss nu titta på ett faktiskt fall där någon anklagats för brottet bedrägligt hinder för affärsverksamhet. Som nämnts ovan, för att brottet ska anses begånget krävs det att någon “använder bedrägeri” och därigenom “hindrar affärsverksamhet”.
“Affärsverksamhet” inkluderar inte bara ekonomiskt inriktade kommersiella företag, utan även icke-vinstdrivande aktiviteter (såsom volontärarbete, klubbverksamhet, alumniverksamhet och lokala samhällsföreningar). “Hinder” innebär att det uppstått en situation som kan hindra affärsverksamheten. Det är inte bara när verksamheten faktiskt har hindrats som brottet anses begånget, utan även om det bara finns en risk för hinder.
Efter jordbävningen i Kumamoto 2016 arresterades en man för brottet bedrägligt hinder för affärsverksamhet efter att ha spridit ett falskt rykte om att “en lejon har rymt från djurparken”. Mannen blev senare inte åtalad (åtalsunderlåtelse).
Den arresterade mannen hade strax efter jordbävningen i Kumamoto på X (tidigare Twitter) postat ett meddelande med orden “Skoja inte, på grund av jordbävningen har ett lejon släppts lös från djurparken nära mig i Kumamoto” tillsammans med en bild av ett lejon som gick på stadsgatorna.
I verkligheten hade inget lejon rymt, så det nämnda inlägget var i strid med objektiva fakta. Eftersom X (tidigare Twitter) är en plattform där innehåll kan spridas till ett obestämt antal människor på nätet, ansågs mannens handlingar som “spridning av falska rykten”.
Dessutom blev inlägget repostat över 20 000 gånger och Kumamoto Zoo fick över 100 telefonsamtal med förfrågningar, vilket ledde till att de inte kunde genomföra sina inspektioner av djurhusen smidigt.
Med tanke på ovanstående kan man säga att mannen genom sitt inlägg hindrade Kumamoto Zoos affärsverksamhet, vilket ledde till att han ansågs ha begått brottet bedrägligt hinder för affärsverksamhet.
Brott mot ära under japansk lag
Den som offentligt framställer fakta och därigenom kränker någons ära, oavsett om dessa fakta är sanna eller inte, kan straffas med upp till tre års fängelse eller böter på upp till femhundratusen yen.
Den japanska strafflagen (刑法) artikel 230
Detta brott skyddar en individs ära som en rättslig tillgång. Här avses med “ära” en persons sociala värdering.
“Offentligt” innebär att de framställda fakta kan uppfattas av en obestämd eller stor grupp människor. Vidare avser “fakta” konkreta uppgifter som kan sänka en persons sociala värdering.
Dessutom räcker det att “ära” är en faktisk social värdering om en person, och att “kränka någons ära” innebär att offentligt framställa konkreta fakta som sänker en persons sociala värdering, utan att det krävs att äran faktiskt och konkret har skadats.
Låt oss nu titta på ett faktiskt fall där någon arresterats för brott mot ära. En man arresterades misstänkt för ärekränkning efter att ha skrivit ett falskt inlägg på Facebook om att det hade blandats in främmande föremål i maten på en kaitenzushi-restaurang (rullbandssushi).
Mannen hävdade att han hade hittat ett rött glasstycke i sushin på en restaurang och att han hade skurit sig i munnen. Efter att ha rapporterat detta till sin familj, postade de informationen på sociala medier, vilket ledde till spridning och debatt om dess sanningshalt.
Med anledning av inlägget genomförde polisen och hälsomyndigheterna en inspektion och bekräftade att det inte fanns några tecken på att främmande föremål hade blandats in.
I detta fall framställde mannens inlägg på sociala medier “fakta” om att främmande föremål hade blandats in i sushin, vilket offentligt “kränkte” restaurangens “ära”. Därför kan brottet mot ära vara tillämpligt.
Vad händer om man har trott att en falsk nyhet var sann?
Vad händer då om avsändaren av en falsk nyhet har trott att den var sann?
Om handlingen enligt föregående artikel stycke ett rör fakta som är av allmänt intresse, och syftet uteslutande har varit att främja allmännyttan, ska den inte bestraffas om det kan bevisas att faktan var sann.
Artikel 230-2 stycke 1
Förutom artikel 230-2 stycke 1, enligt en dom från Högsta domstolen (den 25 juni 1969 (Showa 44)), även om sanningen inte kan bevisas, om det finns tillförlitliga dokument och grunder som ger skälig anledning att tro, anses det inte finnas någon avsikt att begå brott, och därmed inte heller något förtal.
Men om den felaktiga tron saknar “tillförlitliga dokument och skäliga grunder”, kvarstår ansvaret, så det är att föredra att kommunicera med försiktighet.
Kan man undgå juridiskt ansvar genom att radera falska påståenden?
Även om du inser att ett påstående är falskt och raderar inlägget, innebär det inte att du undkommer det kriminella ansvaret som kan uppstå under japansk lag.
Brott som bedrägligt hinder för affärsverksamhet och förtal kan etableras även om ingen konkret skada har inträffat, bara handlingen i sig innebär en risk för skada. Så även om ett falskt påstående sprids och orsakar stor förvirring eller skada, eller leder till en hätsk debatt, är det meningslöst att radera inlägget i panik.
Dessutom, när ett inlägg har publicerats på internet, är det möjligt att identifiera postaren även om kontot eller sociala medieapplikationen raderas, eftersom loggar såsom IP-adresser och abonnentinformation som ägs av internetleverantören fortfarande finns kvar. Tanken att “jag är anonym på ett socialt nätverkskonto” eller “jag har raderat appen så inga bevis finns kvar” håller inte. Det är inte önskvärt att posta något utan att tänka sig för.
Juridiskt ansvar vid spridning av falska nyheter på sociala medier i Japan
På sociala medier som X och Facebook finns funktioner som “repost” och “gilla” som gör det enkelt att sprida information. Å ena sidan kan detta leda till att sensationella falska nyheter sprids snabbt.
Men vilket juridiskt ansvar har man om man inte är den som ursprungligen spridit en falsk nyhet, utan bara bidragit till dess spridning?
För att sammanfatta kan även den som bidrar till spridningen av falska nyheter bli juridiskt ansvarig, så det är viktigt att vara försiktig.
I ett fall från den andra instansen i en civilrättslig process erkände en domstol i Osaka att en journalist som hade “repostat” (tidigare kallat retweet) inlägg på den tidigare Twitter (nu X) som rörde den före detta guvernören i Osaka, Toru Hashimoto, hade gjort sig skyldig till förtal.
I detta fall debatterades den juridiska ansvaret för “personen som spridit informationen” snarare än “personen som postade den ursprungligen”. Domstolen påpekade att om man sprider en ursprunglig tweet som sänker någons sociala anseende, bär den som sprider den juridiskt ansvar för olaglig handling, såvida det inte finns omständigheter som eliminerar olagligheten, oavsett omständigheter, intentioner eller syften. Domstolen bedömde att den ursprungliga tweeten hade sänkt Hashimotos sociala anseende och att journalisten hade varit vårdslös.
Således kan även en enkel spridning av information via sociala medier, med bara ett knapptryck, potentiellt leda till juridiskt ansvar.
Hur man hanterar ryktesspridningsskador orsakade av falska påståenden under japansk lag
Ryktesspridningsskador refererar till skador som orsakas av grundlösa rykten (enligt “Daijisen” ordboken). Detta inkluderar särskilt ekonomiska och sociala skador. Företag kan drabbas av ryktesspridningsskador på grund av spridningen av falska påståenden.
På internet kan falska påståenden, som nämnts ovan, fortfarande lämna spår såsom IP-adresser och annan information om uppladdaren, som internetleverantörer behåller i loggar under en viss period, även efter att inlägget har tagits bort. Det kan vara möjligt att identifiera uppladdaren med hjälp av denna information.
Genom att identifiera uppladdaren kan man väcka åtal mot personen eller kräva skadestånd genom civilrättsliga åtgärder. Hur man hanterar ryktesspridningsskador när man har drabbats av dem förklaras mer detaljerat i följande artikel.
Relaterad artikel: Vad är ryktesspridningsskador? En tydlig förklaring av åtgärder när man drabbas av skador[ja]
Sammanfattning: Konsultera en advokat vid ryktesspridning och skadligt förtal
Rykten på sociala medier kan orsaka allvarlig social oro, särskilt under katastrofer. Även om du bara tänkte göra ett lättsamt inlägg, kan du bli föremål för straffrättsliga påföljder för förtal, kreditintrång eller bedrägligt hinder av affärsverksamhet enligt japansk lag. Dessutom kan spridningen av falska rykten också leda till liknande brott.
Eftersom sociala medier gör det enkelt att sprida information, bör du vara försiktig med vad du publicerar. Ju mer sensationell informationen är, desto viktigare är det att kontrollera fakta noggrant innan du sprider den, genom att referera till rapporter och officiella uttalanden från regeringen och andra pålitliga källor.
Vår byrås åtgärder
Monolith Advokatbyrå är en juridisk firma med omfattande erfarenhet inom IT, särskilt internet och juridik. På senare år har vi sett hur ignorering av skadlig information som sprids på nätet, såsom ryktesskador och förtal, kan leda till allvarliga konsekvenser. Vår byrå erbjuder lösningar för hantering av ryktesskador och kriser i sociala medier. Följande artikel ger mer detaljerad information.
Monolith Advokatbyrås expertisområden: Åtgärder mot ryktesskador för börsnoterade företag och liknande[ja]
Category: Internet
