Har offentliga dokument som offentliggjorts av myndigheter upphovsrätt? En förklaring av viktiga punkter att notera vid användning

En offentlig myndighet är en term som hänvisar till kontor för staten och lokala offentliga enheter, inklusive centrala ministerier, domstolar och parlamentet. En enorm mängd dokument skapas och offentliggörs av dessa myndigheter. Skapandet av dessa dokument är en offentlig tjänst, de skapas av offentligt anställda, och finansieringen för deras skapande kommer från skatter. Så, har vi som skattebetalare rätt att fritt använda sådana dokument?

Här kommer vi att förklara förhållandet mellan användningen av dokument etc. som offentliggjorts av offentliga myndigheter och upphovsrätten.

Offentliga myndigheters verk

Oavsett vem som är skaparen, uppstår upphovsrätt till ett verk som en grundläggande princip.

Men, ett av de största syftena med dokument som skapas av offentliga myndigheter är att informera medborgarna om aktuella händelser och att låta dem använda informationen som samlats i dokumenten i deras dagliga liv.

Till exempel, “Nationella grundläggande livsstilsundersökningen” (Japanska “Kokumin Seikatsu Kihon Chousa”) är en undersökning som genomförs av Japanska hälsoministeriet (Japanska “Kousei Roudou-shou”) var tredje år, och omfattar stora undersökningar om grundläggande aspekter av medborgarnas liv, såsom hälsa, medicinsk vård, välfärd, pensioner och inkomst. Det skulle vara orimligt och olämpligt att låta hälsoministeriet ha exklusiv rätt till resultaten av sådana undersökningar.

Upphovsrättslagen (Japanska “Chosakuken-hou”) anger som sitt “syfte” att:

“Denna lag fastställer rättigheterna för upphovsmän och rättigheter som är angränsande till dessa i förhållande till verk samt framföranden, skivor, sändningar och kabelsändningar, med beaktande av rättvis användning av dessa kulturella tillgångar, för att skydda upphovsmännens rättigheter och bidra till kulturens utveckling.”

Upphovsrättslagen, artikel 1 (Syfte)

Men, enligt artikel 13 i upphovsrättslagen, är vissa dokument som skapas av offentliga myndigheter inte föremål för upphovsrätt.

Följande verk kan inte bli föremål för rättigheter enligt bestämmelserna i detta kapitel.

1 Konstitutionen och andra lagar

2 Meddelanden, instruktioner, direktiv och liknande som utfärdas av statliga eller lokala offentliga organ, oberoende administrativa organ eller lokala oberoende administrativa organ

3 Domstolsbeslut, beslut, order och skiljedomar, samt beslut och beslut av administrativa organ som görs genom förfaranden som liknar rättegångar

4 Översättningar och redigerade versioner av de saker som anges i punkterna 1 till 3 ovan, som skapas av statliga eller lokala offentliga organ, oberoende administrativa organ eller lokala oberoende administrativa organ

Upphovsrättslagen, artikel 13 (Verk som inte kan bli föremål för rättigheter)

Detta är listat.

I denna artikel har vi citerat artikel 1 och 13 i upphovsrättslagen, och i många av våra artiklar citerar vi många domar och undersökningsmaterial från ministerier, och använder dem för att förklara artiklarna. Eftersom de inte är föremål för upphovsrätt, kommer vi inte att bli anklagade för brott mot upphovsrättslagen eller bli krävda på skadestånd.

Fall då verk kan återpubliceras utan licens

Dokument som offentliggjorts av myndigheter, förutom de som definieras som “icke föremål för rättigheter” enligt artikel 13 i den japanska upphovsrättslagen (Japanska upphovsrättslagen), skyddas som verk enligt upphovsrättslagen. Dock kan kopiering, ändring och publicering av ett verk, beroende på omständigheterna och syftet, utföras utan licens utan att det innebär en kränkning av upphovsrätten.

“Fall då upphovsrätten begränsas” definieras i detalj i artiklarna 30 till 47-8 i den japanska upphovsrättslagen.

Anledningen till att “fall då upphovsrätten begränsas” definieras är att om man varje gång man vill använda ett verk eller liknande måste få tillstånd från upphovsrättsinnehavaren och betala en användaravgift om det behövs, kan det hindra rättvis och smidig användning av verk och liknande som är kulturella produkter. Detta kan strida mot syftet med upphovsrättslagstiftningen, som syftar till att bidra till kulturell utveckling. Exempel på detta inkluderar:

• Kopiering för privat bruk (artikel 30)
• Kopiering etc. på bibliotek (artikel 31)
• Publicering i läroböcker etc. (artikel 33)
• Kopiering etc. för provfrågor (artikel 36)
• Framförande utan vinstsyfte (artikel 38)
• Återpublicering av redaktionella artiklar om aktuella frågor (artikel 39)
• Användning av offentliga konstverk etc. (artikel 46)

Även om det finns sådana exempel, erkänns användning av verk inom rimliga gränser även som “citat” i “citat av offentliggjorda verk (artikel 32, stycke 1)”.

Dessutom, även om det inte är ett lagligt citat, tillåter den japanska upphovsrättslagen i artikel 32, stycke 2, återpublicering av vissa myndighetsverk under fastställda regler, vilket främjar smidig användning av verk skapade av myndigheter.

Informationsmaterial, statistiska undersökningsmaterial, rapporter och andra liknande verk som skapats av statliga eller lokala offentliga organ, oberoende administrativa organ eller lokala oberoende administrativa organ i syfte att göra dem allmänt kända och offentliggjorts under namnet på verket, kan återpubliceras i tidningar, tidskrifter och andra publikationer som förklarande material. Dock gäller detta inte om det finns en indikation på att detta är förbjudet.

Artikel 32, stycke 2 i den japanska upphovsrättslagen

Verk som kan återpubliceras inkluderar vitböcker (t.ex. energivitboken, kärnkraftsvitboken, katastrofförebyggande vitboken etc.) och olika rapporter (t.ex. årsrapporter, medvetandehetsundersökningsrapporter etc.) som regeringen publicerar. Detta gäller endast för de som har skapats “i syfte att göra dem allmänt kända”, så interna rapporter omfattas inte av detta. Dessutom är material som skapats och inlämnats av experter vid expertmöten verk av dessa experter.

Det står också att de kan “återpubliceras som förklarande material”, så även om det är ett verk av en myndighet, om det återpubliceras i sin helhet, gäller detta inte och det är inte tillåtet.

Dessutom, om det finns en indikation på att återpublicering är förbjuden (förbud mot återpublicering), är det inte tillåtet att återpublicera utan tillstånd från upphovsrättsinnehavaren. Naturligtvis, även om det finns en indikation på förbud mot återpublicering, om de lagliga kraven uppfylls, är det möjligt att citera.

Observera att när du återpublicerar, enligt artikel 48 i den japanska upphovsrättslagen, måste du “tydligt ange källan till verket på ett sätt och i en omfattning som anses rimlig med tanke på sättet och omfattningen av kopieringen eller användningen”.

https://monolith.law/corporate/quote-text-and-images-without-infringing-copyright[ja]

Information publicerad på myndigheternas webbplatser

Är det tillåtet att fritt använda information som publiceras på myndigheternas webbplatser?

Av det som publiceras på myndigheternas webbplatser, kan det som omfattas av artikel 13 i den japanska upphovsrättslagen (“Verk som inte är föremål för rättigheter”) användas fritt. Men vad gäller för övrigt material?

På varje myndighets webbplats finns det generellt sett liknande information om hantering av upphovsrättsskyddat material, och det verkar som om de följer en standardmall. Till exempel, under “Om upphovsrätt” på den japanska inrikesministeriets hemsida, står det under “Användning av innehåll på vår hemsida”:

Informationen (nedan kallad “innehåll”) som vi publicerar på vår hemsida kan fritt användas av vem som helst, i enlighet med punkterna 1 till 7 nedan, för kopiering, offentlig sändning, översättning, ändringar etc. Kommersiell användning är också tillåten. Dessutom är numeriska data, enkla tabeller, diagram etc. inte föremål för upphovsrätt, så dessa kan användas fritt utan att denna användarregel gäller.

Och punkterna 1 till 7 är:

Punkt 1, “Angående källhänvisning”, innebär att du ska ange källan när du använder innehållet.

Punkt 2, “Inkräkta inte på tredje parts rättigheter”, innebär att det kan finnas fall där tredje part har upphovsrätt eller andra rättigheter till innehållet.

Punkt 3, “Innehåll med användningsbegränsningar enligt specifika lagar”, ger “Begränsningar vid användning av rapporter om användning av partistöd baserat på den japanska partistödslagen” som ett exempel.

Punkt 4, “Innehåll som denna användarregel inte gäller för”, anger att “symboler, logotyper, karaktärsdesigner som representerar organisationer eller specifika verksamheter” inte omfattas av denna användarregel.

Punkt 5, “Gällande lag och överenskommen jurisdiktion”, och punkt 6, “Ansvarsfriskrivning”, är vanligt innehåll.

Punkt 7, “Övrigt”, säger att “Denna användarregel begränsar inte användning som tillåts enligt upphovsrättslagen, såsom citat”.

Även om innehållet är i stort sett detsamma på alla myndigheters hemsidor, och det står att offentlig sändning kan göras fritt, vilket innebär att publicering på webben också är tillåten, är det viktigt att notera att inte allt material som publiceras på myndigheternas webbplatser nödvändigtvis innehas av myndigheterna själva.

Sammanfattning

Statliga myndigheter avsäger sig inte nödvändigtvis upphovsrätten till de dokument de skapar. Därför finns det vissa regler för hur de kan användas. Det är viktigt att vara medveten om dessa och att utnyttja olika vitböcker, befolkningsstatistik, statistik, olika rapporter, lagar och domstolsutslag.

https://monolith.law/corporate/copyright-law-ng-text-image[ja]

Information om åtgärder från vår byrå

Monolis juridiska byrå är en advokatbyrå med hög expertis inom IT, särskilt internet och juridik. På senare år har immateriella rättigheter, särskilt upphovsrätt, fått ökad uppmärksamhet, och behovet av juridisk granskning ökar ständigt. Vår byrå erbjuder lösningar relaterade till immateriella rättigheter. Mer information finns i artikeln nedan.

https://monolith.law/practices/corporate[ja]