Är det en upphovsrättsintrång att repostera (retweeta) bilder som publicerats utan tillstånd?

Sociala medier (SNS) har blivit ett viktigt verktyg för informationsutbyte inte bara för individer utan även för företag. Att använda attraktiva bilder för att sprida information är effektivt för PR och marknadsföringsaktiviteter, men om dessa bilder används utan tillstånd från upphovsrättsinnehavaren kan företaget oavsiktligt riskera att bryta mot upphovsrätten. Speciellt kan anställdas okomplicerade retweets eller delningar leda till situationer som skadar hela företagets rykte.

I denna artikel kommer vi att diskutera den viktiga frågan “Om ett företag sprider en bild som postats utan tillstånd, kan det då hållas ansvarigt för upphovsrättsintrång?” genom att förklara med hjälp av verkliga exempel och relevanta rättsfall.

Relationen mellan spridning på sociala medier och upphovsrätt i Japan

Sociala medier är ett viktigt kommunikationsverktyg som används av både individer och företag i vår tid där information sprids i ett ögonblick. Dock kan den höga spridningsförmågan på dessa plattformar leda till problem relaterade till upphovsrätt. Detta är särskilt sant för verk som bilder och videor, vilka enkelt kan kopieras och återpubliceras, ofta utan upphovsmannens tillstånd och på sätt som denne inte avsett.

Upphovsrättslagen i Japan ger upphovsmän olika rättigheter till sina verk och förbjuder handlingar som kränker dessa rättigheter. Det är viktigt att förstå att upphovsrättsintrång kan ske inte bara genom avsiktliga handlingar utan även genom oaktsamhet eller omedvetenhet.

Vad innebär då handlingen att “sprida” något på sociala medier ur ett juridiskt perspektiv? Två centrala begrepp här är “rätten till reproduktion” och “rätten till offentlig överföring”.

Rätten till reproduktion innebär rätten att kopiera eller skriva ut ett verk. När man använder funktioner som retweet eller dela för att visa en bild på sitt eget konto, skapas en temporär kopia av bilden som cachad data för att kunna visas på en informationsbehandlingsenhet, vilket kan innebära en överträdelse av reproduktionsrätten.

Rätten till offentlig överföring ger upphovsmannen kontroll över att sända eller göra verket tillgängligt för allmänheten via internet eller andra kommunikationsnät. Genom att retweeta eller dela så att ens följare eller en obestämd mängd människor kan se bilden, kan man komma att beröra rätten till offentlig överföring.

Relaterad artikel: Relationen mellan publicering av foton utan samtycke och upphovsrätt[ja]

Fallet med Tweets och Retweets på Twitter (nuvarande X)

Att ladda upp upphovsrättsskyddade verk utan tillstånd på internet och sociala medier strider mot upphovsrättslagen. Men vad händer när man retweetar en tweet med en bild som laddats upp utan tillstånd?

Det finns ett rättsfall där Japans högsta domstol har slagit fast att även om man följer Twitters (nuvarande X) regler när man retweetar någon annans tweet med en bild, kan det innebära ett brott mot upphovsrätten.

I detta fall var käranden en professionell fotograf. Käranden hade lagt till texten “Ⓒ (upphovsmannens namn)” i hörnet av en bild på en liljekonvalj och publicerat bilden på sin egen webbplats. Käranden gjorde en begäran om att avslöja avsändarinformation till Twitter, som då drevs av Twitter Inc. (den japanska filialen Twitter Japan och huvudkontoret Twitter Inc.), eftersom bilden av liljekonvaljen hade laddats upp olagligt (företagsnamnen och andra detaljer är från den tiden).

En okänd person A hade utan kärandens tillstånd laddat upp bilden som sin profilbild på Twitter. Detta resulterade i att bilden automatiskt sparades och visades på Twitters URL för lagring av profilbilder, och bilden började visas på person A:s tidslinje.

En okänd person B hade från sitt konto tweetat bilden utan kärandens tillstånd. Detta ledde till att bilden automatiskt sparades och visades på Twitters URL för lagring av tweetbilder, och bilden började visas på URL:en för tweeten och på person B:s tidslinje.

Okända personer CDE hade genom att retweeta person B:s tweet gjort så att bilden visades på deras respektive tidslinjer.

Käranden hävdade att personerna A och B genom att visa bilden hade kränkt upphovsrättens rätt till offentlig överföring (enligt upphovsrättslagen artikel 23, stycke 1). Att ställa in bilden som profilbild och att tweeta bilden utan tillstånd ansågs vara en kränkning av rätten till offentlig överföring, vilket inte heller Twitter motsatte sig. Det som var omtvistat i fallet var retweet-aktiviteten av personerna CDE. Om retweeten ledde till att bilden visades och därmed kränkte kärandens upphovsrätt var det som debatterades.

Relaterad artikel: Upphovsrätt, egendom och författarskap vid fotopublicering[ja]

Klagande och svarandes argument

Klaganden hävdade intrång i:

• rätten till offentlig överföring
• rätten till bevarande av verkets integritet
• rätten till att bli namngiven som upphovsman
• rätten till skydd av ära och anseende

Låt oss titta närmare på varje punkt.

Klaganden hävdade att inte bara den som postar en bildförsedd tweet, utan även den som retweetar, begår ett upphovsrättsintrång genom att “visa en olovligt kopierad bildförsedd tweet i tidslinjen genom retweet, vilket kränker rätten till offentlig överföring och andra rättigheter”.

Dessutom hävdade klaganden att när en bildförsedd tweet visas i tidslinjen genom en retweet, sker en automatisk beskärning på grund av Twitters funktioner (så kallade “inline-länkar”), och att denna beskärningshandling kränker rätten till bevarande av verkets integritet (enligt japansk upphovsrättslag, artikel 20, stycke 1). Rätten till bevarande av verkets integritet innebär rätten att inte få sitt verk eller dess titel ändrad mot sin vilja.

Ytterligare hävdade klaganden att beskärningen gör att upphovsmannens namn blir otydligt, vilket innebär ett intrång i rätten till att bli namngiven som upphovsman.

Klaganden hävdade även att retweet-aktiviteten ger betraktaren intrycket att klagandens fotografi är ett “verk av lågt värde som kan användas utan tillstånd”, vilket kränker rätten till skydd av ära och anseende (enligt japansk upphovsrättslag, artikel 113, stycke 6).

Twitter Inc. argumenterade å sin sida att “den som retweetar sänder inte själv bild (foto) data, utan endast data som är irrelevant för fotot, och därför utgör det inte ett intrång i rätten till offentlig överföring”.

Twitter Inc. bemötte även klagandens påstående om att automatisk beskärning utgör en kränkning av upphovsmannens personliga rättigheter på följande sätt:

• Enligt Twitters specifikationer sker beskärningshandlingen på internetanvändarens dator, vilket innebär att den som utför handlingen är internetanvändaren och inte den som retweetar, så det finns ingen grund för att hävda att rätten till bevarande av verkets integritet eller rätten till att bli namngiven som upphovsman har kränkts.
• Beskärningen sker automatiskt och mekaniskt av Twitters system för att på ett naturligt sätt visa flera bilder på en begränsad skärm, vilket är en “oundviklig” (enligt japansk upphovsrättslag, artikel 20, stycke 2, punkt 4) ändring, och därför utgör det inte ett intrång i rätten till bevarande av verkets integritet.
• Det är inte troligt att en retweet av ett inlägg skulle minska klagandens objektiva ära och anseende, så rätten till skydd av ära och anseende anses inte vara grundad.

Relaterad artikel: Vad är upphovsmannens personliga rättigheter och skyddet av ära och anseende?[ja]

Tokyos tingsrätts beslut: Avslår kärandens yrkande

Tokyos tingsrätt bedömde i första instans CDE:s retweet på följande sätt:

• Genom retweet-aktionen skapas automatiskt en inline-länk till URL:en i samma tidslinje, vilket direkt sänder bildfilens data från URL:en till användarens dator eller annan enhet.
• Eftersom ingen data om cirkulerande information sänds till varje URL och ingen sådan data sänds från URL:en till användarens enhet, är själva retweet-aktionen inte i sig en sändning av nämnda data eller en möjliggörare av sådan sändning.

Utifrån dessa punkter bedömde domstolen att det inte rör sig om en offentlig sändning. Vidare, eftersom retweet-mekanismen inte heller medför någon ändring av bildfilen, ansågs inte rätten till skydd av verkets integritet vara kränkt, och eftersom retweet-aktionen inte innebär någon tillhandahållning eller presentation av fotot till allmänheten, ansågs inte heller rätten till erkännande av upphovsmannen vara kränkt.

Käranden hade argumenterat att sändningen av bildfilen från URL:en för cirkulerande information till klientdatorn genom retweet-aktionen utgör en automatisk offentlig sändning och att personerna bakom retweet-aktionen bör ses som ansvariga för detta, vilket skulle innebära en kränkning av rätten till offentlig sändning.

Men eftersom det var B som laddade upp bildfilen på Twitters server och därmed skapade möjligheten för offentlig sändning, bör B ses som den ansvariga för sändningen. Domstolen beordrade därför att uppgifter om avsändaren skulle avslöjas för A och B, men godkände inte att avslöja motsvarande e-postadress för CDE (Tokyos tingsrätts dom den 15 september 2016 (Heisei 28)).

Käranden var missnöjd med detta och överklagade beslutet.

Beslut från Japans högre domstol för immaterialrätt: Godkänner delvis kärandens yrkande

I andra instans fastslog Japans högre domstol för immaterialrätt att det inte går att anse att de som retweetade var huvudmän för en automatisk offentlig överföring av upphovsrättsligt skyddat material, och att retweet-aktiviteten i sig inte underlättade en sådan överföring. Därför kunde man inte heller betrakta retweetarna som medhjälpare till brottet.

Domstolen fann vidare att eftersom det endast var data som överfördes och inte själva verket, så kunde man inte säga att retweetandet innebar en reproduktion av verket, och därmed inte heller en kränkning av reproduktionsrätten. Eftersom det inte fanns någon kränkning av rätten till offentlig överföring, fanns det heller ingen grund för att erkänna medhjälp till sådan kränkning, och domstolen kom till samma slutsats som i första instansen.

Å andra sidan övervägde domstolen en kränkning av upphovsmannens personliga rättigheter. När det gäller rätten till verkets integritet konstaterade domstolen att bilden i fråga var ett uttryck för tankar eller känslor på ett kreativt sätt och därmed ett verk som omfattas av upphovsrättslagen. Men eftersom bilden ändrades i storlek och position som ett resultat av retweet-aktiviteten när den visades på CDE:s konto, ansågs den ha modifierats av retweetarna, vilket innebar en kränkning av integritetsrätten. Dessutom, eftersom fotografens namn inte visades i samband med retweetandet, ansåg domstolen att retweetarna hade kränkt fotografens rätt att få sitt namn visat vid offentliggörandet av verket.

Domstolen avvisade dock argumentet från de svarande att ändringarna som följde av retweet-aktiviteten var “oundvikliga” enligt upphovsrättslagens artikel 20, paragraf 4. Eftersom retweet-aktiviteten innebar att en tweet innehållande bilden olovligen hade postats på konto 2 utan fotografens tillstånd, kunde inte de följande ändringarna anses vara oundvikliga.

Domstolen fann inte heller att det fanns någon kränkning av rätten att skydda sitt anseende. Anledningen var att även om bilden visades tillsammans med karaktärer från Sanrio och Disney, kunde det inte direkt ge intrycket att det var ett verk av lågt värde som kunde användas utan tillstånd eller att det var ett billigt verk.

Som ett resultat beordrades Twitter att avslöja e-postadresserna till innehavarna av kontona A, B och CDE (Japans högre domstol för immaterialrätt, Heisei 30 (2018) den 25 april).

Twitter var missnöjt med detta beslut och överklagade, och eftersom ansökan om prövningstillstånd godkändes, kommer nu Japans högsta domstol att avgöra fallet.

Högsta domstolens bedömning: Erkänner intrång i rätten till namnangivelse enligt japansk lag

Högsta domstolen i Japan har beslutat att utesluta intrång i rätten till bevarande av identitet från grunderna för överklagande och har endast bedömt intrånget i rätten till namnangivelse.

Twitter Inc. hävdade i sin överklagan att varje retweet inte utgjorde en användning av ett upphovsrättsskyddat verk och därmed inte innebar en “offentlig presentation eller uppvisning” av ett verk enligt artikel 19.1 i upphovsrättslagen. Dessutom kunde användare som besökte de aktuella webbsidorna se originalbilden med namnangivelsen genom att klicka på varje bild i retweeten, vilket innebär att retweetarna hade visat upphovsmannens namn i enlighet med “den redan av upphovsmannen angivna platsen” (enligt samma paragrafs andra stycke). Därför hävdade Twitter att det fanns ett fel i tolkningen och tillämpningen av upphovsrättslagen i den tidigare domstolens beslut som erkände intrång i rätten till namnangivelse genom varje retweet.

Emot detta beslutade Högsta domstolen att erkänna intrånget i rätten till namnangivelse och avvisade överklagandet.

Domstolen angav två huvudskäl för sitt beslut:

• Även om det är möjligt att se originalbilden med namnangivelsen genom att klicka på den visade bilden, är namnangivelsen endast tillgänglig på en separat webbsida från den där bilden visas.
• Användare som besöker webbsidan kommer inte att se upphovsmannens namn om de inte klickar på bilden, och det finns inga omständigheter som tyder på att användare normalt skulle klicka på bilden.

Därför ansåg Högsta domstolen att det faktum att man kan se originalbilden med namnangivelsen genom att klicka på en bild i en retweet inte innebär att retweetaren har visat upphovsmannens namn.

Med detta beslut bekräftades den tidigare domen från Intellectual Property High Court, och det fastställdes att retweets kan utgöra ett intrång i upphovsmannens personlighetsrättigheter i Japan, och att information kan komma att avslöjas genom begäran om utlämnande av avsändarinformation även när man retweetar en annans bild enligt Twitters funktioner (Högsta domstolens dom den 21 juli 2020 (Reiwa 2)[ja]).

Även om Högsta domstolen uteslöt rätten till bevarande av identitet från grunderna för överklagande och endast bedömde rätten till namnangivelse, kan det faktum att intrång i rätten till namnangivelse erkändes innebära att ett rättsintrång har skett, vilket kan tyda på att bedömningen av rätten till bevarande av identitet inte ansågs vara av betydelse.

Intellectual Property High Court hade dock bedömt att “beskärning av en bild” kan utgöra ett intrång i rätten till bevarande av identitet, och Högsta domstolen har inte förkastat detta beslut. Det är möjligt att Högsta domstolens resonemang om rätten till namnangivelse även är tillämpligt på rätten till bevarande av identitet.

Sammanfattning: Rådfråga en advokat om upphovsrättsintrång på sociala medier

I den här artikeln har vi förklarat riskerna med obehörig spridning av bilder och upphovsrättsintrång på sociala medier. Särskilt viktigt är Högsta domstolens dom från den 21 juli i Reiwa 2 (2020) som klargör att retweeting kan utgöra ett upphovsrättsintrång, vilket understryker behovet av försiktighet vid spridning av information.

Upphovsrättslagen är komplex och bedömningar varierar beroende på det enskilda fallet. Att inte känna till lagen skyddar inte alltid från ansvar. Om du känner osäkerhet kring huruvida användningen av sociala medier i ditt företag kan innebära ett upphovsrättsintrång, eller om du redan är indragen i en upphovsrättslig tvist, rekommenderas det starkt att du snabbt konsulterar en advokat.

Relaterad artikel: Utgör användning av skärmdumpar från Twitter ett upphovsrättsintrång? En förklaring av en dom från Reiwa 5 (2023)[ja]

Vår byrås åtgärder

Monolith Advokatbyrå är en juridisk firma med omfattande erfarenhet inom IT, särskilt internet och juridik. På senare tid har upphovsrättsintrång på nätet fått mycket uppmärksamhet. Vår byrå har ett team av erfarna advokater som specialiserar sig på att hantera dessa frågor. Vänligen se den nedanstående artikeln för mer information.

Monolith Advokatbyrås expertisområden: IT- och immaterialrätt för olika företag[ja]