Företag som expanderar till Europa måste se: En översikt av EU:s juridiska lagar och rättssystem

EU-rätten är den lagstiftning som fastställs av EU på de politikområden där medlemsländerna har överlåtit viss makt till EU. EU-rätten har företräde framför medlemsländernas konstitutioner och lagar. En av de stora egenskaperna hos EU-rätten är att den är gemensam för flera länder.

Beroende på typen av EU-rätt kan det hända att medlemsländerna ersätter EU-rätten med nationell lagstiftning. Det är viktigt att kontrollera om samma lag används mellan EU-medlemsländerna eller om det finns nationella lagar som tillämpas, och att hantera detta på ett lämpligt sätt.

Här förklarar vi grunderna i EU-rätten och det rättsliga systemet inom EU.

EU:s historia och medlemsländernas förändringar

EU, eller Europeiska unionen, är en politisk och ekonomisk union som bygger på fördraget om Europeiska unionen. Unionen arbetar med en rad frågor som ekonomisk och monetär union, gemensam utrikes- och säkerhetspolitik samt samarbete inom polisväsende och straffrätt.

EU:s huvudkontor, som är navet för dess verksamhet, ligger i Bryssel, Belgien. En gemensam valuta är avgörande för att skapa ett enhetligt marknadssystem mellan EU:s medlemsländer. Den gemensamma valutan euro infördes 1999.

EU har för närvarande 27 medlemsländer (mars 2024). Ursprungligen bestod unionen av sex grundarländer, men efter den sjätte utvidgningen har antalet medlemsländer ökat till 27.

2020 lämnade Storbritannien EU. Island, Serbien, Turkiet, Nordmakedonien och Montenegro är för närvarande kandidatländer för medlemskap. EU har sina rötter i Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG), som grundades av Belgien, Tyskland, Frankrike, Italien, Luxemburg och Nederländerna.

Tidigare bestod EU av tre pelare: Europeiska gemenskaperna (EG), den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) och polisiärt och straffrättsligt samarbete (PJCC). Idag har dessa tre strukturer förenats genom EU:s konstitutionella fördrag. EG har uppgått i EU, och EU har tilldelats en internationell juridisk personlighet. Alla tidigare gemenskapsorgan har ersatts av unionen, och EU kan nu underteckna internationella fördrag i unionens namn.

EU:s rättsystem skiljer sig markant från Japans

EU:s rättsystem består av tre delar: primärrätt, sekundärrätt och rättspraxis. Låt oss förklara innehållet för varje rättskategori.

Primärrätt: Fördrag som utgör grunden för EU

Primärrätten består av grundläggande fördrag som EU vilar på, såsom EU:s grundfördrag. Dessa fördrag utarbetas genom intergovernmental konferenser där alla medlemsstaters regeringar deltar och antas och stadfästas genom enhällighet av alla medlemsstater. Primärrätten träder i kraft genom ratificeringsprocessen i alla medlemsländer. Inom EU-rätten motsvarar primärrätten det som i Japan kallas för konstitutionen.

EU-fördraget och fördraget om EU:s funktionssätt har reviderats genom Lissabonfördraget och utgör nu de grundläggande fördragen. Protokoll och bilagor till EU-fördraget och fördraget om EU:s funktionssätt är också en del av de grundläggande fördragen. Eftersom Europaparlamentet och Europeiska kommissionen är EU:s lagstiftande organ, måste de följa primärrätten. Primärrätten fastställer följande:

• EU:s syften, mål och grundläggande principer
• Institutionella arrangemang
• Lagstiftningsförfaranden
• Viktiga aspekter av olika politikområden
• Rättigheter för EU-medborgare

Förutom ovanstående grundfördrag inkluderar primärrätten även EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, som har samma rättsliga värde som grundfördragen, och de allmänna principer som EU-domstolen förlitar sig på. Primärrätten har spelat en stor roll i utvecklingen av mänskliga rättigheter inom Europeiska gemenskapen.

Dessutom är alla internationella organisationer grundade på internationell rätt, vilket också utgör primärrätt. Internationell sedvanerätt refererar till de regler som bör följas inom det internationella samfundet. I EU finns det oftast skriftliga regler för de flesta situationer, så ibland betraktas inte internationell sedvanerätt som primärrätt.

Sekundärrätt: ‘EU-rätten’ som är fastställd på grundval av grundfördragen

Sekundärrätten är lagstiftning som härleds från primärrättens grundfördrag och kallas för EU-rätten. Sekundärrätt som strider mot primärrätten är ogiltig. När sekundärrätt stiftas måste lagstiftningens syfte anges.

Om lagstiftningens syfte inte anges eller är otillräckligt kan det leda till att lagen förklaras ogiltig på grund av allvarliga förfarandefel. Nationell lagstiftning har företräde och innehållet berör ofta företagsaktiviteter.

Det finns fem typer av sekundärrätt: förordningar, direktiv, beslut, rekommendationer och yttranden. De skiljer sig åt i tillämpningsområde och juridisk bindande kraft.

Förordningar

Förordningar har företräde över medlemsstaternas nationella lagar och tillämpas direkt på regeringar, företag och individer i medlemsstaterna. Förordningar träder i kraft omedelbart i alla medlemsstater och kräver inte nationell lagstiftning, vilket ger dem direkt juridisk effekt gentemot regeringarna i medlemsstaterna. Medlemsstaterna får inte hindra förordningarnas direkta effekt.

Förordningar har nästan samma kraft som lagar stiftade av parlamentet och anses vara en av de starkaste formerna av EU-lagstiftning.

Exempel på en förordning är REACH-förordningen, som är en lagstiftning för kontroll av kemikalier inom EU. Kemikalier som tillverkas eller används inom EU måste registreras, utvärderas, godkännas och begränsas.

Direktiv

Direktiv har direkt juridisk effekt på medlemsstaternas regeringar. Direktiv fastställer politiska mål och tidsfrister, och när de antas måste varje medlemsstat vidta åtgärder som nationell lagstiftning för att uppnå dessa mål inom den angivna tidsfristen. Hur åtgärderna ska genomföras är upp till varje medlemsstat och direktiven tillämpas inte direkt på företag eller individer.

Exempel på direktiv är WEEE-direktivet och RoHS-direktivet. I februari 2003 offentliggjordes och trädde WEEE-direktivet och RoHS-direktivet i kraft. WEEE-direktivet är en EU-lag om avfall från elektriska och elektroniska produkter och syftar till att främja återanvändning och återvinning för att minska avfallet från dessa produkter.

RoHS-direktivet är en EU-lag som reglerar användningen av vissa farliga ämnen för att inte skada människor och miljön. För närvarande är tio ämnen begränsade.

Beslut

Beslut har direkt juridisk effekt på specifika medlemsstaters regeringar, företag eller individer. Beslut är individuella och konkreta åtgärder, och lagstiftningsförfarandet för att anta beslut bestäms av den politikområde som behandlas. Beslut inkluderas när befintlig EU-lagstiftning, harmoniserade standardlistor eller europeiska standarder revideras.

Ett exempel på ett beslut är tillägget av undantag från tillämpningen av RoHS-direktivet. RoHS-direktivet tillåter innehåll av farliga ämnen för användningsområden där tekniska alternativ inte är möjliga.

Rekommendationer

Rekommendationer är uttryck från Europeiska kommissionen som tydligt visar förväntningar på att medlemsstaternas regeringar, företag och individer ska vidta vissa handlingar eller åtgärder. Rekommendationer har ingen juridisk bindande kraft, men de har politisk påverkan. Rekommendationer har en indirekt effekt genom att de avser att initiera nödvändig lagstiftning inom medlemsstaterna.

Yttranden

Yttranden är uttryck från Europeiska kommissionen, Europeiska rådet eller Europaparlamentet som tydligt visar deras ståndpunkt om ett specifikt ämne. Yttranden har ingen juridisk bindande kraft.

Sammanfattning: Konsultera en advokat med expertis i EU-rätt vid expansion till EU-medlemsländer

I Japan toppas rättssystemet av konstitutionen och består av sex olika typer av lagar: konstitutionen, fördrag, lagar, regeringsförordningar, ministeriella förordningar och lokala förordningar. EU:s rättssystem å andra sidan består av primärrätt, sekundärrätt och rättspraxis, vilket är enklare jämfört med Japans system.

Japan tillämpar enbart nationell lagstiftning. I EU däremot finns både nationell lagstiftning och EU-lagstiftning, som är gemensam för medlemsländerna och har företräde över nationell lag. Detta är också en distinkt egenskap hos EU-rätten.

När det gäller direktiv inom EU-rätten, så måste dessa implementeras i nationell lagstiftning av medlemsländerna. Eftersom det kan finnas skillnader i hur varje medlemsland implementerar dessa direktiv, är det viktigt att vara uppmärksam när man läser dem.

EU-rätten skiljer sig på många sätt från den japanska lagstiftningen, så om det finns oklarheter rekommenderas det att fråga en expert. Om ni söker en affärspartner inom juridik, tveka inte att kontakta Monolith Law Office. Monolith Law Office är specialister inom IT-området och hanterar IT, immaterialrätt, och hantering av ryktesrisker.

Information om åtgärder från vår byrå

Monoliths juristbyrå har omfattande erfarenhet inom IT, särskilt internet och juridik. I takt med att den globala affärsverksamheten expanderar, ökar behovet av juridisk expertis och rättsliga kontroller. Vår byrå erbjuder lösningar inom internationell juridik.

Monoliths juristbyrås expertisområden: Internationell juridik och utlandsverksamhet[ja]