Japans system för ersättning vid arbetsolyckor: Förstå företagsansvar och riskhantering från tre nivåer

I företagsverksamhet är risken för arbetsolyckor en av de svåraste ledningsriskerna att undvika. Alla företag som bedriver verksamhet i Japan måste förstå det rättsliga systemet för att hantera denna risk korrekt och vidta lämpliga åtgärder. Det japanska systemet för kompensation vid arbetsolyckor består inte av en enda mekanism, utan är uppbyggt av tre huvudsakliga nivåer. För det första finns det en obligatorisk försäkring som administreras av regeringen enligt Japanese Workers’ Accident Compensation Insurance Law, känd som “arbetsskadeförsäkring”. För det andra finns det skadeståndskrav där företag kan hållas direkt ansvariga enligt japansk civilrätt för skador som överstiger täckningen av denna offentliga försäkring. Slutligen finns det ett frivilligt försäkringssystem för att hantera risken för civilrättsligt skadeståndsansvar, kallat “tilläggsersättningssystem för arbetsolyckor”. Dessa tre nivåer är ömsesidigt relaterade och utgör varje företags juridiska skyldigheter, finansiella risker och strategiska alternativ. I denna artikel kommer vi att systematiskt förklara den komplexa strukturen i detta system ur perspektivet av företagsledare och juridiska experter, och klargöra företagens ansvarsområden vid arbetsolyckor i Japan samt praktiska metoder för riskhantering.

Översikt av det japanska systemet för arbetsskadeförsäkring (労災保険)

Det japanska systemet för arbetsskadeförsäkring, allmänt känt som “労災保険”, är en offentlig försäkring som administreras av regeringen och baseras på den japanska lagen om arbetsskadeförsäkring. Syftet med denna försäkring, som definieras i artikel 1 i den japanska lagen om arbetsskadeförsäkring, är att erbjuda snabb och rättvis skydd till arbetstagare som drabbas av arbetsrelaterade olyckor eller sjukdomar, eller skadas eller dör på väg till eller från arbetet. Genom detta system tillhandahålls nödvändiga försäkringsförmåner till de drabbade arbetstagarna och deras familjer, vilket främjar återinträdet i arbetslivet och bidrar till en stabil livssituation.

En av de mest framträdande egenskaperna hos detta system är dess obligatoriska natur. Enligt artikel 3 i den japanska lagen om arbetsskadeförsäkring är alla företag som anställer minst en arbetstagare skyldiga att tillämpa denna försäkring. Detta gäller oavsett företagets bransch eller storlek, och oberoende av om det är ett aktiebolag eller en enskild firma. Begreppet “arbetstagare” inkluderar inte bara heltidsanställda utan även deltidsanställda och tillfälliga arbetare. Således har företag i Japan en laglig skyldighet att registrera sig för arbetsskadeförsäkringen så snart de anställer en arbetstagare.

Ur ett finansiellt perspektiv för företagen är det viktigt att notera att hela premien för arbetsskadeförsäkringen ska betalas av arbetsgivaren, till skillnad från den japanska hälsoförsäkringen eller pensionssystemet där arbetstagarna också bidrar. Arbetstagarna betalar ingen del av premien. Premiens storlek beräknas genom att multiplicera den totala lönesumman som betalas till alla arbetstagare med en försäkringspremiesats som är fastställd för varje typ av verksamhet. Denna premiesats är högre för branscher med högre risk, baserat på tidigare olycksfallshistorik.

Om ett företag försummar sin skyldighet att ansluta sig till försäkringen kan det få allvarliga konsekvenser. Om en arbetsolycka inträffar under en period då företaget inte är försäkrat, kan regeringen inte bara kräva in försäkringspremier retroaktivt för de senaste två åren samt en tilläggsavgift på 10%, utan i fall av uppsåt kan de även kräva att arbetsgivaren betalar hela beloppet (100%) av de försäkringsförmåner som betalats ut till den skadade arbetstagaren, och i fall av grov oaktsamhet en del av beloppet (40%). Dessutom betraktas det som en överträdelse av den japanska lagen om arbetsmiljö och säkerhet att avsiktligt undanhålla rapportering av arbetsolyckor, så kallad “労災かくし”, och detta hanteras strikt med påföljder.

Arbetsskador som omfattas av arbetsolycksfallsförsäkringen i Japan

I Japan omfattar arbetsolycksfallsförsäkringen, enligt artikel 7 i den japanska lagen om kompensation för arbetsskador (労働者災害補償保険法), huvudsakligen två typer av arbetsolyckor: “olyckor i arbetet” och “pendlingsolyckor”. Dessa två kategorier skiljer sig åt baserat på omständigheterna kring olyckan, och kraven för erkännande varierar också.

Olyckor i arbetet avser skador, sjukdomar, funktionshinder eller dödsfall som drabbar arbetstagare i tjänsten. För att en olycka ska erkännas som en arbetsolycka måste den vanligtvis uppfylla två krav: “arbetsutförande” och “arbetsorsak”. Arbetsutförande innebär att olyckan inträffade medan arbetstagaren var under arbetsgivarens kontroll och ledning. Detta inkluderar inte bara tiden då de ordinarie arbetsuppgifterna utförs, utan även pauser och tiden för förberedelser och avslutande av arbete. Å andra sidan innebär arbetsorsak att olyckan är en realisering av de risker som är inneboende i arbetet, det vill säga att det finns ett rimligt orsakssamband mellan arbetet och skadan eller sjukdomen. Typiska exempel på arbetsolyckor inkluderar skador som uppstår under maskinhantering i en fabrik eller trafikolyckor som inträffar under tjänsteresor.

Å andra sidan avser pendlingsolyckor skador, sjukdomar, funktionshinder eller dödsfall som drabbar arbetstagare under pendling. Enligt artikel 7.2 i den japanska lagen om kompensation för arbetsskador definieras “pendling” som resor som arbetstagaren gör mellan bostaden och arbetsplatsen i samband med arbetet, på ett rimligt sätt och längs en rimlig rutt. Om arbetstagaren avviker från denna “rimliga rutt” eller avbryter resan för ändamål som inte är relaterade till pendlingen, betraktas inte resan under och efter avbrottet som pendling i princip. Dock, om arbetstagaren utför nödvändiga handlingar för det dagliga livet, såsom att köpa matvaror, på grund av oundvikliga skäl och inom en minimal omfattning, kommer avbrottet inte att räknas, och när arbetstagaren återvänder till den rimliga rutten, betraktas resan återigen som pendling och skyddas.

Distinktionen mellan dessa två typer av olyckor är juridiskt viktig. För arbetsolyckor fastställs arbetsgivarens ansvar för olycksfallskompensation i kapitel 8 i den japanska arbetsstandardlagen (労働基準法), och arbetsolycksfallsförsäkringen fungerar som en ersättning för detta arbetsgivaransvar. Däremot finns det ingen direkt kompensationsansvar för arbetsgivaren för pendlingsolyckor enligt den japanska arbetsstandardlagen. Därför kan man säga att arbetsolycksfallsförsäkringssystemet spelar en huvudroll i kompensationen för pendlingsolyckor.

Typer och innehåll av ersättningar som utbetalas från arbetsolycksfallsförsäkringen i Japan

När en arbetsolycka har erkänts kan den skadade arbetstagaren eller dennes efterlevande få olika typer av försäkringsersättningar från arbetsolycksfallsförsäkringen. Namnet på ersättningen är “〇〇 kompensationsersättning” för arbetsrelaterade olyckor och “〇〇 ersättning” för olyckor under pendling, men innehållet i ersättningen är i grunden detsamma.

De huvudsakliga försäkringsersättningarna inkluderar följande:

Vård(kompensations)ersättning täcker kostnaderna för behandling av skador eller sjukdomar orsakade av arbetsolyckor. När behandling sker på ett arbetsolycksfallsförsäkrat sjukhus eller en godkänd medicinsk institution, uppstår inga egenavgifter för behandlingen fram till läkning (symptomstabilisering).

Arbetsförlust(kompensations)ersättning betalas ut när en arbetstagare på grund av vård inte kan arbeta och därmed inte får lön, och detta varar i mer än fyra dagar. Från och med den fjärde dagen av arbetsförlusten betalas 60% av den grundläggande dagliga ersättningsbeloppet (motsvarande genomsnittlig lön under de tre månaderna före olyckan) ut per dag.

Handikapp(kompensations)ersättning betalas ut när en viss grad av funktionsnedsättning kvarstår efter att skadan eller sjukdomen har läkt. Beroende på graden av funktionsnedsättning, som definieras i handikappklasserna från klass 1 till klass 14, betalas en pension ut för allvarliga funktionsnedsättningar från klass 1 till klass 7, medan en engångssumma betalas ut för funktionsnedsättningar från klass 8 till klass 14.

Anhörig(kompensations)ersättning betalas ut när en arbetstagare avlider för att säkerställa de efterlevandes försörjning. Beroende på antalet efterlevande betalas en pension eller en engångssumma ut.

Dessutom finns det ersättningar som begravningshjälp (begravningsersättning) som täcker kostnaderna för begravningen vid en arbetstagares död, sjukdoms(kompensations)pension som betalas ut istället för arbetsförlust(kompensations)ersättning om skadan eller sjukdomen inte har läkt efter ett och ett halvt år och funktionsnedsättningen är allvarlig, samt vård(kompensations)ersättning som betalas ut när en allvarlig funktionsnedsättning kräver vård.

Det är värt att notera att det finns ett system som kallas “särskild utbetalning”. Utöver de huvudsakliga försäkringsersättningarna betalas olika särskilda utbetalningar som en del av projekt för att främja social återintegrering. Till exempel, till arbetsförlust(kompensations)ersättningen läggs en särskild arbetsförlustutbetalning som motsvarar 20% av den grundläggande dagliga ersättningsbeloppet, vilket innebär att totalt 80% av den grundläggande dagliga ersättningsbeloppet kompenseras. Denna särskilda utbetalning tolkas juridiskt som avsedd att främja välfärden för de skadade arbetstagarna och har inte karaktären av att ersätta skada. Denna juridiska position är av yttersta vikt när man överväger företagens civilrättsliga skadeståndsansvar, vilket kommer att diskuteras senare.

Företags civilrättsliga skadeståndsansvar utöver arbetsolycksfallsförsäkringsersättningar i Japan

Arbetsolycksfallsförsäkringssystemet i Japan erbjuder snabb kompensation till arbetstagare som drabbats av olyckor, men det täcker inte alla skador som arbetstagaren har lidit. Särskilt ersättning för psykiskt lidande som orsakats av arbetsolyckor är inte inkluderat i försäkringsersättningarna. Dessutom kan ersättningen för inkomstförlust under sjukskrivning och förlorad framtida inkomst på grund av bestående skador vara lägre än den faktiska skadan. För den del av skadan som inte täcks av arbetsolycksfallsförsäkringen kan den skadade arbetstagaren eller dennes efterlevande kräva civilrättsligt skadestånd från företaget.  

Den rättsliga grunden för detta krav är företagets brott mot sin “skyldighet att iaktta säkerhet”. Artikel 5 i Japans arbetsavtalslag stipulerar att “arbetsgivaren ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att arbetstagaren kan utföra sitt arbete med säkerhet för liv och lem”, vilket kodifierar företagets skyldighet att iaktta säkerhet. Denna skyldighet har etablerats genom rättspraxis över tid, och två högsta domstolsbeslut har lagt grunden för den. Det ena är ett fall där en medlem av de japanska markstridsstyrkorna dog under tjänstgöring, och det var första gången Högsta domstolen erkände att staten hade en skyldighet att iaktta säkerhet gentemot offentliganställda, i en dom från den 25 februari 1975 (markstridsstyrkefallet). Det andra är ett fall där en anställd som var på jourtjänstgöring mördades, och Högsta domstolen klargjorde att även privata företag har en skyldighet att iaktta säkerhet som en del av arbetsavtalet, i en dom från den 10 april 1984 (Kawagoe-fallet). Om ett företag försummar denna skyldighet och som ett resultat en arbetsolycka inträffar, kan företaget bli ansvarigt för skadestånd baserat på avtalsbrott eller olovlig handling.  

När ett företag är ansvarigt för skadestånd, kommer de försäkringsersättningar som den skadade arbetstagaren redan har mottagit från arbetsolycksfallsförsäkringen att dras av från det belopp som företaget ska betala. Detta kallas “förlustavdrag” och är en justering för att förhindra dubbel kompensation för skador. Dock blir här den tidigare nämnda “särskilda ersättningen” viktig. Enligt rättspraxis är särskilda ersättningar en del av arbetsvälfärdsprojekt och syftar inte till att kompensera för skador, och är därför inte föremål för förlustavdrag. Det innebär att företaget inte kan dra av beloppet för särskilda ersättningar från den skadeståndssumma som ska betalas, vilket i praktiken ökar företagets börda.  

I civilrättsliga skadeståndskrav kan arbetstagarens egen vårdslöshet, om den bidragit till olyckans inträffande eller skadans förvärring, leda till att skadeståndet minskas i proportion till vårdslöshetens grad, en process som kallas “vårdslöshetsavdrag”. Detta är en stor skillnad från arbetsolycksfallsförsäkringssystemet där ersättning betalas ut oavsett vårdslöshet till ett fast belopp.  

De huvudsakliga skillnaderna mellan arbetsolycksfallsförsäkring och civilrättsliga skadeståndskrav i Japan kan sammanfattas i följande tabell:

Frivilligt tilläggsskydd för arbetsplatsolyckor inom japanska företag

Som vi har sett tidigare bär företag en betydande civilrättslig skaderisk som inte helt kan täckas av den obligatoriska arbetsolycksförsäkringen. I synnerhet i fall av dödsolyckor eller allvarliga bestående funktionshinder kan ersättningsbeloppen, inklusive sveda och värk samt förlorad inkomst, överstiga tiotals miljoner yen och inte sällan nå över hundra miljoner yen. För att hantera denna finansiella risk använder många företag ett “tilläggsskydd för arbetsplatsolyckor” som erbjuds av privata försäkringsbolag.

Detta är en försäkring som företag frivilligt kan teckna, och den är avsedd att komplettera regeringens arbetsolycksförsäkringsersättningar eller täcka skadestånd (särskilt för sveda och värk) som inte ersätts av arbetsolycksförsäkringen. Genom att använda detta system kan företag, i händelse av en olycka, täcka skadeståndskostnaderna med försäkringspengar och därmed undvika allvarliga slag mot verksamheten.

Införandet av tilläggsskydd för arbetsplatsolyckor är inte bara en riskhanteringsåtgärd utan erbjuder också flera fördelar för företagsledningen. För det första leder ett omfattande skyddssystem till förbättrade anställningsförmåner, vilket bidrar till en trygg arbetsmiljö och därmed ökar personalens lojalitet och hjälper till att attrahera kvalificerade medarbetare. För det andra kräver vissa branscher, som byggbranschen, att underleverantörer tecknar tilläggsskydd för arbetsplatsolyckor som en del av kontraktsvillkoren, vilket ökar möjligheterna till affärer som en del av en övergripande riskhantering för leverantörskedjan. För det tredje kan premierna för denna försäkring i princip dras av i sin helhet som en kostnad enligt företagsskattelagen, vilket också ger skattemässiga fördelar.

Sammanfattningsvis är tilläggsskyddet för arbetsplatsolyckor inte bara ett viktigt verktyg för att hantera juridiskt ansvar, utan det stödjer också affärskontinuitet, personalstrategi och stärkande av affärsrelationer som en del av en offensiv företagsstrategi.

Sammanfattning

Det japanska systemet för ersättning vid arbetsolyckor bygger på en obligatorisk försäkring som kallas “arbetsskadeförsäkring”, vilken utgör grunden. För skador som överstiger denna försäkring uppstår ett “civilrättsligt skadeståndsansvar” för företagen, och för att hantera denna risk finns ett “tilläggssystem för arbetsskadeersättning”. Denna tredelade struktur är en komplex lagstiftning som kräver en noggrann förståelse och lämpliga åtgärder anpassade till företagets verksamhet och riskens natur. Detta är en nödvändig compliance-förutsättning och en viktig ledningsfråga för företag som bedriver verksamhet i Japan. Hantering av arbetsolyckor är en fråga som berör kärnan i företagsledning, inklusive juridik, finans och personal, och kräver försiktiga beslut baserade på specialistkunskap.

Monolith Law Office har en omfattande erfarenhet av att bistå ett stort antal klienter i Japan med arbetsrättsliga frågor, inklusive det arbetsolycksersättningssystem som beskrivs i denna artikel. Vår byrå har flera medarbetare som är kvalificerade advokater i andra länder och som talar engelska, vilket gör det möjligt för oss att erbjuda djupgående stöd för de unika utmaningar som internationella företag som bedriver verksamhet i Japan kan möta. Vi erbjuder en omfattande legal service som omfattar riskbedömning för arbetsolyckor, utveckling av interna föreskrifter och stöd vid eventuella incidenter, allt för att stödja er verksamhet.