Viktiga punkter att notera när du öppnar en nätbutik, förklaring av den japanska 'Secondhand Articles Dealer Act

Nu är internetshopping genomträngande i vårt dagliga liv. Detta har lett till att vem som helst enkelt kan starta en webbshop. Men det finns många lagar som är kopplade till att driva en webbshop.

De lagar som är relaterade till att driva en webbshop inkluderar ‘lagar som gäller för alla webbshoppar’, såsom den japanska lagen om specifika kommersiella transaktioner, lagen mot orättvis konkurrens, lagen om visning av premier, den elektroniska kontraktslagen, lagen om specifika elektroniska mail och lagen om skydd av personuppgifter, samt ‘lagar som gäller för specifika branscher’. Här kommer vi att förklara lagen om handel med antikviteter, som är en av ‘lagarna som gäller för specifika branscher’.

https://monolith.law/corporate/onlineshop-act-on-specified-commercial-transactions[ja]

https://monolith.law/corporate/onlineshop-act-against-unjustifiable-premiums-misleading-representation[ja]

https://monolith.law/corporate/onlineshop-email-act-protection-of-personal-information[ja]

Lag om handel med begagnade varor

Lagen om handel med begagnade varor tillämpas på auktionswebbplatser, begagnade varor och återförsäljare av återvunna varor. Syftet med denna lag är att förhindra handel med stöldgods och liknande, samt att snabbt upptäcka sådana händelser. Detta uppnås genom att införa nödvändiga regleringar för verksamheter som handlar med begagnade varor, för att förhindra brott som stöld och snabbt återställa eventuella skador som uppstått.

“Antikvariat” och “Antikvariatverksamhet”

“Antikvariat” definieras i den japanska lagen om antikvariatverksamhet (Artikel 2, paragraf 1) som något av följande tre:

• En vara som har använts en gång
• En vara som inte har använts, men som har handlats för att användas
• En vara som har reparerats eller restaurerats från något av ovanstående

Därför, även om en vara är helt ny och inte har använts, om den en gång har passerat till en konsument, klassificeras den som “antikvariat”.

Dessutom är “antikvariat” klassificerat i 13 kategorier, och om du vill starta en verksamhet med tillstånd för antikvariat, måste du välja vad du ska handla med från följande 13 kategorier i avsnittet “Huvudsaklig kategori av antikvariat att hantera” på ansökningsformuläret.

1. Konstverk
2. Kläder
3. Klockor och smycken
4. Bilar
5. Motorcyklar och mopeder
6. Cyklar
7. Fotoutrustning
8. Kontorsutrustning
9. Maskinverktyg
10. Verktyg
11. Läder- och gummiprodukter
12. Böcker
13. Värdepapper

Även om det är möjligt att ansöka om flera tillstånd, om du inte har drivit verksamhet eller har upphört med verksamheten i mer än sex månader efter att du har fått tillstånd, kommer ditt tillstånd att återkallas.

I den japanska lagen om antikvariatverksamhet (Artikel 2, paragraf 2) klassificeras “antikvariatverksamhet” i följande tre typer:

• Antikvariat
• Antikvariatmarknadsoperatör
• Antikvariat auktionsmäklare

En “antikvariat” gör vinst genom att köpa och sälja, eller byta antikvariat, eller genom att ta emot uppdrag att köpa och sälja, eller byta antikvariat.

En “antikvariatmarknadsoperatör” driver en antikvariatmarknad där antikvariat handlar med varandra för att köpa in till återvinningsbutiker, och gör vinst genom att ta ut deltagaravgifter från deltagande antikvariat och genom att ta ut en avgift för varje transaktion.

En “antikvariat auktionsmäklare” motsvarar operatören av en onlineauktion. De gör vinst genom att förmedla mellan personer som vill sälja och köpa antikvariat (inklusive allmänheten) genom auktioner, och genom att ta ut en användaravgift från tjänsteanvändare och en avgift för varje transaktion.

Om du vill bli en “antikvariat” eller en “antikvariatmarknadsoperatör” måste du få tillstånd från den offentliga säkerhetskommittén (enligt den japanska lagen om antikvariatverksamhet, artikel 3).

Om du vill bedriva “antikvariat auktionsmäklarverksamhet” måste du anmäla detta till den offentliga säkerhetskommittén inom två veckor från startdatumet för verksamheten (enligt den japanska lagen om antikvariatverksamhet, artikel 10, paragraf 2). Eftersom denna anmälan kommer att godkännas så länge de nödvändiga dokumenten är i ordning, är godkännandetröskeln lägre jämfört med tillstånd som inte kan godkännas utan godkännande från den offentliga säkerhetskommittén.

Om du faller under någon av dessa tre typer av antikvariatverksamhet måste du följa reglerna som fastställts av den japanska lagen om antikvariatverksamhet, och om du bryter mot dessa regler kan du bli straffad.

Tillstånd för “Antikhandlare” och “Marknadsarrangörer”

Enligt artikel 4 i den japanska lagen om antikhandel (Kobutsu Eigyo Hou), får den offentliga säkerhetskommittén inte ge tillstånd till “Antikhandlare” och “Marknadsarrangörer” till någon som uppfyller något av följande kriterier:

• Personer som har fått ett beslut om att inleda konkursförfaranden och inte har återfått sina rättigheter
• Personer som har dömts till fängelse eller böter för specifika brott och mindre än fem år har passerat
• Personer utan fast bostad
• Personer som har fått sitt tillstånd för antikhandel återkallat och mindre än fem år har passerat
• Minderåriga som inte har samma kapacitet som vuxna i affärsverksamhet

Utöver detta kan personer med anknytning till organiserad brottslighet inte heller erhålla tillstånd.

Antikhandlarens tre stora säkerhetsskyldigheter

Antikhandlare måste följa följande regler, kallade “de tre stora skyldigheterna”, för brottsförebyggande.

1. Plikt att identifiera handelspartnern (Japanska Antikhandelslagen, artikel 15, stycke 1)
2. Plikt att rapportera misstänkta varor (Japanska Antikhandelslagen, artikel 15, stycke 3)
3. Plikt att föra register (Japanska Antikhandelslagen, artikel 16)

För den första skyldigheten att identifiera handelspartnern, måste antikhandlare verifiera “adress”, “namn”, “yrke” och “ålder” för handelspartnern när de “köper antikviteter”, “byter antikviteter” eller “tar emot uppdrag att sälja eller byta antikviteter”. Det finns regler för att verifiera detta ansikte mot ansikte, samt genom att använda post eller internet för att verifiera utan att möta personen ansikte mot ansikte.

För den andra skyldigheten att rapportera misstänkta varor, måste antikhandlare omedelbart rapportera till polisen om de misstänker att de handlar med olagliga varor (stöldgods eller förfalskade varor) när de handlar med antikviteter.

Handel med misstänkta varor inkluderar följande fall:

• När samma person upprepade gånger säljer ett stort antal varor inom en kort tidsperiod
• När kunden säljer högt värderade varor som inte motsvarar kundens inkomst, tillgångar, handelssyfte eller yrke
• När säljaren är angelägen om att sälja, även till ett pris som är mycket lägre än marknadspriset

Enligt artikel 20 i den japanska antikhandelslagen, även om en antikhandlare har köpt eller bytt stöldgods eller förlorade föremål, kan offret eller den person som förlorat föremålet begära att antikhandlaren återlämnar föremålet utan kostnad. Detta gäller dock inte om ett år har gått sedan stölden eller förlusten.

För den tredje skyldigheten att föra register, måste antikhandlare, när de tar emot eller överlämnar antikviteter, registrera transaktionsdatum, typ och antal antikviteter, egenskaper hos antikviteter, handelspartnerns adress, namn, yrke, ålder och metoden för att verifiera handelspartnerns identitet i ett register eller liknande.

Denna registrering måste bevaras i tre år från registreringsdagen, och om registret går förlorat eller data raderas från en dator, måste en rapport lämnas till polisen.

Gemensamma regler för antikhandlare och marknadsarrangörer

Det finns gemensamma regler som gäller för både antikhandlare och marknadsarrangörer, de viktigaste är följande sex:

1. Plikt att visa skyltar och bära tillstånd
2. Plikt att utse en ansvarig person
3. Begränsningar för handelsplatser
4. Skyldighet att bevara och rapportera föremålsbeskrivningar
5. Skyldighet att följa order om förvaring och inspektioner
6. Förbud mot att låna ut sitt namn

För den första regeln om att visa skyltar och bära tillstånd, måste antikhandlare visa en skylt med tillståndet på en synlig plats i varje affärslokal eller tillfällig butik, och marknadsarrangörer måste göra detsamma på varje marknadsplats. De måste tydligt visa för alla potentiella handelspartners att de har ett tillstånd för att handla med antikviteter.

Om en antikhandlare genomför transaktioner på en webbplats, måste de visa “antikhandlarens namn”, “namnet på den offentliga säkerhetskommittén som gav tillståndet” och “tillståndsnumret” på en angiven plats på webbplatsen.

När en antikhandlare genomför transaktioner på en plats utanför sin affärslokal, som vid hembesök, måste de ha med sig sitt “antikhandlartillstånd” och visa det om de blir ombedda att göra det.

För den andra regeln om att utse en ansvarig person, måste antikhandlare och marknadsarrangörer utse en ansvarig person för varje affärslokal (eller marknadsplats) för att säkerställa att verksamheten genomförs korrekt.

För den tredje regeln om begränsningar för handelsplatser, är de platser där en antikhandlare kan handla med allmänheten begränsade till “affärslokaler”, “handelspartnerns adress” och “tillfälliga butiker som har anmälts till den offentliga säkerhetskommittén i förväg”.

Om en antikhandlare genomför transaktioner på en webbplats finns det inga sådana begränsningar för handelsplatser, men de måste anmäla webbplatsens URL till polisstationen där de ansökte om sitt antikhandlartillstånd inom 14 dagar från att webbplatsen startades.

För den fjärde regeln om att bevara och rapportera föremålsbeskrivningar, är en “föremålsbeskrivning” en efterlysning som skickas från den lokala polisstationen, även känd som en “föremålsrapport”. Den skickas när det finns behov av att hitta stulna varor och innehåller information om objektets typ och egenskaper. Följande regler gäller:

• Datumet för mottagandet av föremålsbeskrivningen ska noteras och den ska bevaras i sex månader från det datumet.
• Om du har några antikviteter som matchar föremålsbeskrivningen på dagen du mottog den, måste du omedelbart rapportera det.
• Om du tar emot några antikviteter som matchar föremålsbeskrivningen under bevaringsperioden, måste du omedelbart rapportera det.

För den femte regeln om att följa order om förvaring och inspektioner, om det finns misstankar om att antikviteter som en antikhandlare har kan vara stulna, kan polischefen beordra antikhandlaren att förvara föremålen i upp till 30 dagar. Under den perioden får antikhandlaren inte sälja föremålen. Om de har tagit emot föremålen för att sälja eller byta dem på uppdrag av någon annan, får de inte heller returnera dem till uppdragsgivaren.

Polispersonal kan också, om det behövs, gå in i en antikhandlares affärslokaler, tillfälliga butiker, förvaringsplatser för antikviteter, marknadsplatser etc., genomföra inspektioner och ställa frågor till berörda parter. Antikhandlare och marknadsarrangörer är skyldiga att följa dessa order och inspektioner.

För den sjätte regeln om förbud mot att låna ut sitt namn, är det förbjudet för antikhandlare och marknadsarrangörer att låta andra personer bedriva antikvitetshandel i deras eget namn. Om någon som inte har fått tillstånd från den offentliga säkerhetskommittén lånar någon annans namn och låtsas ha fått tillstånd, underminerar det hela syftet med tillståndssystemet och kan bli en genväg för brottslighet. Straffen för att låna ut sitt namn kan vara lika stränga som för att bedriva verksamhet utan tillstånd eller att ha fått tillstånd på ett orättvist sätt, och det kan också leda till att man inte kan få ett antikhandlartillstånd i fem år.

Regler för auktionsmäklare av antikviteter

Det finns tre huvudregler som auktionsmäklare av antikviteter bör följa.

1. Identifiering av motparten
2. Rapporteringsplikt
3. Skapande och lagring av register

För det första, när det gäller identifiering av motparten, när du tar emot en auktionsansökan från någon som vill sälja antikviteter, bör du sträva efter att identifiera sökanden. Som det står “bör sträva efter”, detta kallas en skyldighet att anstränga sig, vilket inte nödvändigtvis måste göras, men det betyder inte att du inte behöver följa det bara för att det är en ansträngningsskyldighet. I stället bör du följa det så mycket som möjligt i enlighet med andan av att följa reglerna.

För det andra, när det gäller rapporteringsskyldigheten, om det finns misstankar om att antikviteten som auktionspartnern vill sälja är stöldgods, måste du omedelbart rapportera detta till polisen.

För det tredje, när det gäller register, när du agerar som auktionsmäklare för någon som vill köpa eller sälja antikviteter, bör du skapa och lagra register som inkluderar “auktionsdatum”, “auktionsinformation”, “användar-ID för säljaren och vinnaren”, “information för att identifiera säljaren och vinnaren (namn, adress, ålder etc.)” och sträva efter att lagra dessa i ett år.

Sammanfattning

Om du köper antikviteter för eget bruk på nätet auktioner, eller säljer saker du har använt, behöver du inte en licens för antikvitetshandlare om du gör det sporadiskt och inte för vinst. Men om du kontinuerligt köper och säljer antikviteter på nätet auktioner för vinst, behöver du en licens för antikvitetshandlare.

Åtgärder från vårt kontor

Monolis Advokatbyrå är en juridisk byrå med hög expertis inom IT, särskilt internet och lag. På senare år har behovet av juridisk granskning kring nätshopping ökat allt mer. Vårt kontor analyserar juridiska risker för befintliga och planerade affärsverksamheter, med hänsyn till olika lagar och regler, och strävar efter att legalisera verksamheten så mycket som möjligt utan att stoppa den. Mer information finns i artikeln nedan.

https://monolith.law/practices/corporate[ja]