Vad är tjänsteuppfinningar? Förklaring av rättsfall och prejudikat som har blivit tvistiga

Som vi förklarade i en annan artikel på vår webbplats, enligt den japanska upphovsrättslagen (Japanese Copyright Law), om vissa krav uppfylls, tillfaller upphovsrätten det företag som anställer skaparen, och det företaget blir upphovsrättsinnehavaren. Detta kallas för arbetsrelaterade verk (eller företagsverk).

Arbetsrelaterade verk upprättas när följande krav uppfylls (enligt paragraf 1 i artikel 15 i den japanska upphovsrättslagen).

・Skapandet av verket baseras på företagets initiativ
・Verket skapas av någon som arbetar för företaget
・Verket publiceras i företagets namn
・Det finns inga särskilda bestämmelser i kontrakt, arbetsregler eller annat

Det finns ofta fall där domstolar inte erkänner arbetsrelaterade verk, beroende på om kraven uppfylls eller inte. Låt oss titta på hur varje krav bedöms i faktiska rättsfall.

https://monolith.law/corporate/requirements-works-for-hire[ja]

Om det inte ansågs vara baserat på “företagets intention”

Det har varit ett fall där ett aktiebolag, som ger ledningsrådgivning och stöd till medicinska och välfärdsinstitutioner, hävdade att de hade upphovsrätten till en bok som en tidigare anställd publicerade under sin anställning, och begärde att stoppa publicering, försäljning och distribution av boken.

Boken i fråga är en bok om sjukhusledning, skriven på uppdrag av Urban Produce, ett förlag som publicerar manualer och liknande för praktiskt bruk. Författaren, som var anställd vid tiden för uppdraget, skrev hela boken medan han bad några andra anställda att skriva vissa kapitel.

Domstolen erkände att verket i fråga var sammansatt av manuskript som författaren skrev under sin anställningstid hos käranden. Domstolen övervägde sedan om verket kunde anses ha skapats i tjänsten, baserat på “kärandens intention”. Men domstolen fann att:

• Uppdraget att skriva boken kom direkt från Urban Produce till författaren
• Ingen annan än författaren hade kontakt med Urban Produce om boken inom företaget innan företaget fick reda på bokens publicering
• Inget kontrakt om att skriva boken hade upprättats mellan företaget och Urban Produce
• Inga dokument som visar att företaget hade accepterat uppdraget att skriva boken från Urban Produce, som arbetsorder eller arbetsrapporter, hade skapats inom företaget
• Inget beslut hade fattats om hur man skulle hantera skrivandet av boken inom företaget när författaren lämnade företaget, och inget skrivande hade utförts efter det
• Boken publicerades slutligen under författarens namn, och författaravgiften betalades till författaren personligen av Urban Produce

Med tanke på ovanstående,

kan vi inte erkänna att uppdraget att skriva boken kom från Urban Produce till företaget. Snarare, vi kan erkänna att uppdraget att skriva boken kom från Urban Produce till författaren personligen, och att de anställda som skrev varje kapitel gjorde det baserat på personliga förfrågningar från författaren. Med detta i åtanke kan vi inte säga att verket, som är ett verk skapat under skrivprocessen för boken, skapades i tjänsten, baserat på företagets intention.

Tokyo District Court, 30 september 2010 (Heisei 22)

Domstolen fann att det inte uppfyllde kravet på att vara baserat på “företagets intention” för att vara ett arbete skapat i tjänsten, och att det därför inte kunde erkännas som ett arbete skapat i tjänsten. Därför avslogs företagets krav.

Bara för att författaren är anställd i ett företag betyder det inte att upphovsrätten till hans verk automatiskt tillfaller företaget. När man överväger om något är baserat på “företagets intention”, tas olika omständigheter i beaktande på ett omfattande sätt, som i detta rättsfall.

Om du inte erkänns som “en person som arbetar för ett företag eller liknande”

Det finns fall där domstolarna har kommit till olika slutsatser om vad som utgör “en person som arbetar för ett företag eller liknande”.

En frilansfotograf (appellanten, den ursprungliga käranden), som driver ett fotostudio på egen hand, lämnade in en skadeståndsansökan mot den svarande (den ursprungliga svaranden) för brott mot upphovsrätten (rätten till reproduktion och överföring) och moraliska rättigheter (rätten till offentliggörande, rätten till namnangivelse, rätten att behålla verkets integritet) för fotografier av motorcyklar i rörelse på en racerbana (de aktuella fotografierna) som appellanten hade tagit och tillhandahållit. Appellanten hävdade att den svarande hade tillhandahållit de elektroniska data för dessa fotografier till företag B via företag A, och att företag B hade publicerat dem på sin hemsida och på affischer utan appellantens samtycke. Den ursprungliga domstolen avvisade ansökan på grund av att de ansåg att det var ett arbetsrelaterat verk eftersom de erkände att det fanns en order från den svarande, vilket ledde till att appellanten överklagade.

I överklagandet citerade domstolen ett prejudikat som säger att “om en person anses vara ‘en person som arbetar för ett företag eller liknande’ beror på om de faktiskt tillhandahåller arbetskraft under företagets ledning och övervakning när man ser på det faktiska förhållandet mellan företaget och personen som skapade verket, och om pengarna som företaget betalar till den personen kan anses vara en ersättning för att tillhandahålla arbetskraft, vilket bör bedömas genom att ta hänsyn till faktorer som arbetsmetod, förekomsten av ledning och övervakning, beloppet och betalningsmetoden för ersättningen” (Japanska Högsta Domstolen, 11 april 2003).

Med utgångspunkt i ovanstående synpunkt, när vi ser på detta fall, som nämnts tidigare, är appellanten inte en anställd hos den svarande, utan driver ett fotostudio som en frilansfotograf. I de aktuella racemötena utförde appellanten fotografering under sin egen allmänna ledning i sitt fotoförsäljningsföretag, men som en professionell fotograf utförde han detta arbete… Appellanten var i grunden en person som agerade som en professionell fotograf baserat på ett kontrakt med den svarande, och det kan inte erkännas att han faktiskt tillhandahöll arbetskraft under den svarande ledning och övervakning.

Intellectual Property High Court, 24 december 2009

Domstolen förkastade den svarandes påstående att det var ett arbetsrelaterat verk eftersom appellanten var “en person som arbetar för ett företag eller liknande”, och upphävde den ursprungliga domen.

Det är svårt att få en domstol att erkänna att en person som agerar som en professionell fotograf faktiskt tillhandahåller arbetskraft under ett företags ledning och övervakning, så det skulle ha varit lämpligt att ingå ett kontrakt i förväg och klargöra ägandet av upphovsrätten.

Om det inte erkänns som “skapad i tjänsten”

Det finns ett fall där svaranden, som var chef för ett patentadvokatbyrå, publicerade ett manuskript som han skrev under sin anställning på byrån, i en bok som han publicerade under namnet “〇〇 Intellectual Property Research Institute” tillsammans med en annan person. Han gjorde detta utan att ange klagandens namn, vilket ledde till att klaganden hävdade att svarandens handlingar kränkte hans författarrättigheter (rätten till namnangivelse, rätten att behålla identitet, rätten till offentliggörande) och krävde skadestånd.

Domstolen konstaterade att klaganden hade erhållit sin patentagentkvalifikation medan han var anställd på svarandens patentadvokatbyrå, och att han hade fått en årlig lön från svaranden enligt deras kontrakt, och att han arbetade på patentadvokatbyrån. Därför erkändes det att det fanns en anställningsrelation mellan klaganden och svaranden. Domstolen övervägde sedan omständigheterna kring skrivandet, och noterade att:

• Författarna rekryterades på frivillig basis bland personalen på patentadvokatbyrån, och de som svarade på detta valdes ut.
• Svaranden instruerade att manuskriptet skulle skrivas utanför arbetstid på patentadvokatbyrån, och detta manuskript skrevs också utanför arbetstid i enlighet med denna instruktion.
• Det fanns ingen specifik instruktion från svaranden om innehållet i manuskriptet.
• Även om det hölls flera författarmöten, bestämdes inte det specifika innehållet i manuskriptet.

Domstolen konstaterade att:

Publiceringen av denna bok ingår inte i de grundläggande arbetsuppgifterna på patentadvokatbyrån, och skrivandet av manuskriptet för denna bok ingår inte direkt i de uppgifter som klaganden normalt ansvarar för på patentadvokatbyrån. Dessutom, med tanke på omständigheterna kring skrivandet av detta manuskript, svarandens inblandning vid den tidpunkten, formatet på boken, sättet den publicerades, etc., kan det inte på något sätt erkännas att detta manuskript är ett “verk skapat i tjänsten” enligt artikel 15.1 i upphovsrättslagen.

Tokyo District Court, 12 november 2004 (Gregorian calendar year)

Domstolen erkände inte att det var ett arbetsrelaterat verk eftersom det inte ansågs vara “skapat i tjänsten”, och erkände att svaranden hade kränkt klagandens författarrättigheter (rätten till namnangivelse). Bara för att författaren är anställd av ett företag betyder det inte att upphovsrätten till hans verk automatiskt tillfaller företaget. När man överväger om något är “skapat i tjänsten” tas olika omständigheter i beaktande på ett omfattande sätt.

Om det inte erkändes som “offentliggjort i företagets namn”

Det finns ett fall där en svarande företagsanställd, som var käranden, stämde för upphovsrättsintrång och liknande över materialet “Teknikunderhållskurs för år 2000 (Heisei 12)” (2000 i västerländsk kalender) som han skapade som kursmaterial när han skickades som lärare till en workshop sponsrad av den svarande industriföreningen under sin anställning.

Käranden hävdade att efter att han hade avgått, lät det svarande företaget en anställd som var hans efterträdare som lärare för ovanstående kurs att kopiera 2000 års material och skapa “2001 års material” och “2002 års material”, och distribuera kopior av varje material till deltagarna i workshopen, vilket gemensamt kränkte kärandens upphovsrätt (rätten att kopiera, rätten att tala) och moraliska rättigheter (rätten att visa namn, rätten att behålla identitet), och krävde betalning av skadestånd och liknande.

Det fanns ingen tvist mellan parterna om att käranden hade skapat 2000 års material, men eftersom svarandena hävdade att käranden hade skapat det i tjänsten som någon som arbetade för det svarande företaget baserat på företagets avsikt, och att upphovsmannen var det svarande företaget som ett arbetsverk, granskade domstolen omständigheterna och innehållet i skapandet av 2000 års material.

Och även om det erkändes att skapandet av 2000 års material var baserat på det svarande företagets avsikt och att käranden, som arbetade i tjänsten, skapade det i tjänsten, övervägde det om det skulle offentliggöras i det svarande företagets namn, eller om det borde ha offentliggjorts, och beslutade om det svarande företaget skulle bli upphovsman som ett arbetsverk, men

Formatet för kursmaterialet för underhållskursen är som ovan, och enligt detta visas endast kärandens namn som lärare i 2000 års material, och det finns ingen indikation på upphovsrätten, eller det bör tolkas som upphovsrätten för den svarande industriföreningen som visas på omslaget till kursmaterialet, och det kan inte erkännas att det offentliggjordes i det svarande företagets namn. (…) Med tanke på ovanstående kan det erkännas att 2000 års material skapades i tjänsten av käranden, som är en anställd som arbetar för det svarande företaget, baserat på företagets avsikt, men det har inte offentliggjorts i företagets namn, och det kan inte sägas att det borde ha offentliggjorts, så det kan inte sägas att det är det svarande företagets arbetsverk, och det kan inte erkännas att det svarande företaget är dess upphovsman.

Tokyo District Court ruling on February 27, 2006

Och det fastslogs att eftersom det inte offentliggjordes i det svarande företagets namn, och det inte kunde sägas att det borde ha offentliggjorts, kunde det inte sägas att det var det svarande företagets arbetsverk, och det kunde inte erkännas att det svarande företaget var dess upphovsman.

“Även om skapandet av ett verk är “baserat på företagets avsikt” och “skapas i tjänsten av någon som arbetar för ett företag”, innebär det inte nödvändigtvis att upphovsrätten till verket tillhör företaget. Ett arbetsverk erkänns endast när alla de faktorer som nämns i början uppfylls.

Sammanfattning

När det gäller verk som skapats med ekonomiskt stöd från företag och liknande organisationer, är det ofta nödvändigt att centralisera och klargöra rättigheterna till verket för att undvika hinder för dess smidiga användning. Detta är anledningen till att bestämmelserna om tjänsteverk har antagits. Det är viktigt att klargöra rättighetsförhållandena i förväg.

Frågan om man kan hävda rättigheter till ett tjänsteverk, eller om man är tvungen att erkänna att någon annan hävdar rättigheter till ett tjänsteverk, är en svår fråga att bedöma. Vi rekommenderar att du rådfrågar en erfaren advokat.