Vem äger upphovsrätten till källkoden för ett program?
I upphovsrättslagen är det uttryckligen angivet att programmet räknas som ett “verk”.
Men till skillnad från verk som romaner och målningar, är systemutvecklingsrelaterade program vanligtvis skapade i samarbete mellan flera anställda och ett stort antal företag.
Därför tenderar rättighetsförhållandena att bli oklara, vilket lätt kan leda till komplexa tvister.
I denna artikel kommer vi att förklara vem som äger upphovsrätten till programmet, vilka punkter som ofta leder till tvister och lösningar på dessa, tillsammans med rättsfall.
Vad är upphovsrättslagen?
Upphovsrättslagen är en lag som syftar till att skydda upphovsmannens rättigheter till verk som romaner, filmer, målningar etc., och genom att ge incitament till skapande bidrar den till “kulturell utveckling”.
En särskiljande egenskap hos upphovsrättslagen, till skillnad från patentlagen, är att rättigheter uppstår naturligt vid skapandet av ett verk, utan att behöva registreras hos staten.
Förhållandet mellan “programverk” och “källkod”
I upphovsrättslagen, precis som med romaner och målningar, är “program” definierade som “verk” och det är uttryckligen angivet i lagen att de kan vara föremål för skydd enligt upphovsrättslagen (japanska upphovsrättslagen, artikel 10, punkt 1, nummer 9).
Artikel 10 (Exempel på verk)
Exempel på verk enligt denna lag är i stort sett följande.
Japanska upphovsrättslagen, artikel 10, punkt 1, nummer 9
…
Nio: Programverk
“Program” definieras som följer:
En kombination av instruktioner till en elektronisk dator som gör det möjligt att erhålla ett resultat, uttryckt på detta sätt
Japanska upphovsrättslagen, artikel 1, punkt 1, nummer 10.2
Å andra sidan, “källkod” är inte lagligt definierat, men generellt sett är det språket som människor använder för att skriva instruktioner till en dator (t.ex. JavaScript eller Python).
Datorn utför dessa instruktioner genom att omvandla (kompilera) denna källkod till maskinspråk.
Därför, med tanke på ovanstående definition av “program”, kan man säga att källkod är skyddad som ett “programverk” enligt upphovsrättslagen.
https://monolith.law/corporate/internet-technology-system-copyright-problem[ja]
Upphovsrättsliga frågor som kan uppstå
i systemutveckling
I systemutvecklingssammanhang kan upphovsrättsfrågor i huvudsak delas in i två kategorier.
Vem blir upphovsrättsinnehavaren?
Frågan om vem som blir innehavare av upphovsrätten handlar om problem relaterade till överföring av upphovsrätten, som framgång och timing.
I systemutvecklingssammanhang är det ofta många arbetstagare på leverantörssidan som delar på projektet, vilket gör att ägandet av rättigheterna kan bli oklart och leda till komplexa tvister.
Även när resultatet överförs från leverantören till användaren kan det uppstå tvister om upphovsrätten kan överföras eller inte.
Har upphovsrätten kränkts eller inte?
Detta handlar om frågan om “om upphovsrätten har kränkts” i samband med kopiering eller anpassning av ett verk.
Frågan om ett “liknande” program som någon annan har skapat är “bara refererat till” eller “kopierat” faller under detta.
För mer information om upphovsrättsfrågor relaterade till program, se följande artikel.
https://monolith.law/corporate/copyright-infringement-relatedtothe-program[ja]
I denna artikel kommer vi att fokusera på frågan “vem blir upphovsrättsinnehavaren” med hänsyn till den övergripande bilden av ovanstående problem och förklara detta nedan.
Grundläggande kunskap om tillhörigheten av upphovsrätten till källkoden
Vi kommer att förklara grundläggande kunskap relaterad till tillhörighet, överföring av utveckling och kontrakt i samband med upphovsrätt.
Upphovsrätten tillhör i princip “den som skapade”
Först och främst, låt oss klargöra vem upphovsrätten tillhör.
Även för program, precis som för litterära verk och målningar, är det i princip den som skapade verket (upphovsmannen) som äger rättigheterna.
Men enligt den japanska upphovsrättslagen, om det rör sig om ett arbete som skapats i tjänsten, tillhör rättigheterna den juridiska personen eller liknande som är användaren.
“Upphovsmannen till ett programverk som skapas i tjänsten av någon som arbetar för en juridisk person eller liknande, baserat på den juridiska personens eller liknandes initiativ, ska, om det inte finns några särskilda bestämmelser i kontraktet, arbetsreglerna eller annat vid tidpunkten för skapandet, vara den juridiska personen eller liknande.”
Artikel 15.2 i den japanska upphovsrättslagen
Med andra ord, upphovsrätten till ett program som skapats i tjänsten av en anställd hos en leverantör tillhör leverantören.
Att anlita utveckling innebär inte överföring av upphovsrätt
Upphovsrätten, med undantag för de moraliska rättigheterna, är en rättighet som kan överföras eller överlåtas.
Men det som kräver uppmärksamhet i detta sammanhang är att det är en annan fråga att betala för att anlita utvecklingsarbete och att överföra upphovsrätten.
Det finns fall där det missförstås att upphovsrätten till programmet också överförs vid leverans, eftersom utvecklingen anlitas mot betalning.
Men enligt upphovsrättslagen är principen att “rättigheterna tillhör den som skapade”, inte “rättigheterna tillhör den som betalade för skapandet”.
Därför, om uppdragsgivaren vill förvärva rättigheterna, är det nödvändigt att skapa ett kontrakt i förväg och inkludera detta i kontraktets innehåll.
Förekomsten av klausuler om överföring av upphovsrätt i kontrakt och liknande
Överenskommelser om överföring av upphovsrätt kan delas in i följande kategorier:
- Fall där det finns bestämmelser om överföring av upphovsrätt i kontrakt och liknande
- Fall där det inte finns något kontrakt alls, eller fall där det inte finns några klausuler om överföring av upphovsrätt i kontrakt och liknande
Om det finns bestämmelser om överföring av upphovsrätt i kontrakt och liknande, kan du naturligtvis ta emot överföring av upphovsrätt från den andra parten. Upphovsrätten är en överförbar rättighet, och upphovsrättsinnehavaren har själv godkänt denna överföring.
Å andra sidan, om det inte finns något kontrakt alls, eller om det inte finns några klausuler om överföring av upphovsrätt i kontrakt och liknande, kommer upphovsrätten inte att överföras om det inte finns någon uttrycklig överenskommelse om överföring av upphovsrätt.
Nedan kommer vi att förklara, baserat på rättsfall där överföring av upphovsrätt har bedömts i fall där det inte finns någon uttrycklig överenskommelse om överföring av upphovsrätt.
Rättsfall vid överföring av upphovsrätt där ingen uttrycklig överenskommelse finns
När det gäller överföring av upphovsrätt där ingen uttrycklig överenskommelse finns, finns det rättsfall som har bekräftat överföringen av upphovsrätt och de som har förnekat den. Vad är skillnaden mellan dem?
Rättsfall som bekräftade överföring av upphovsrätt
Även om det är ett annat område än systemutveckling, kan följande rättsfall vara till hjälp.
I en tvist om designen av ett monument vid en stationens ingång mellan den ursprungliga skaparen av monumentets design och länet samt designföretaget som fick uppdraget från länet att bygga monumentet med vissa ändringar i designen, var frågan om det förelåg en kränkning av upphovsrätten.
I detta fall fanns det ingen uttrycklig överenskommelse om överföring av upphovsrätten mellan käranden och svarandena. Svarandena hävdade att det inte fanns någon kränkning av upphovsrätten eftersom käranden i praktiken hade godkänt att upphovsrätten till den aktuella designen tillhörde svarandena och att designen ändrades.
I detta fall var frågan om överföring av upphovsrätten en tvistefråga, men domstolen uttalade sig på följande sätt om denna punkt.
Med tanke på dessa fakta (att ha mottagit betalning för designen, att ha godkänt ytterligare ändringar i designen utan att gå igenom designförhandlingar, etc.) och det faktum att det från början var planerat att detta monument skulle placeras vid ingången till Gifu station och att det inte fanns någon annan tänkbar användning för det, är det rimligt att anta att käranden, när han skapade detta monument, åtminstone tyst samtyckte till att överföra upphovsrätten till sin design (som är ett konstverk och skyddas av upphovsrätten) till svarandeföretaget (som sedan skulle överföra alla upphovsrätter till länet enligt uppdragsavtalet) och att han mottog betalning från svarandeföretaget till det belopp han begärde. (Även om det skulle vara svårt att erkänna att det fanns en tydlig överenskommelse om överföring av upphovsrätten, är det uppenbart att käranden åtminstone tyst samtyckte till att svarandeföretaget skulle utföra designarbetet för detta monument, som delvis använde kärandens design, på uppdrag av länet, och att länet skulle bygga detta monument baserat på detta, och att han mottog betalning för sin design.)
Tokyo High Court, May 13, 2004 (Heisei 16)
Med andra ord, även om det inte finns någon tydlig överenskommelse om överföring av upphovsrätten, om det bedöms att upphovsmannen “tyst samtyckt” till att överföra upphovsrätten med hänsyn till olika omständigheter i utförandet av arbetet, kan överföring av upphovsrätten erkännas.
Rättsfall där överföring av upphovsrätt nekades
Å andra sidan finns det rättsfall där överföring av upphovsrätt inte erkändes när det inte fanns någon uttrycklig överenskommelse om överföring av upphovsrätt.
I detta fall anklagade käranden, som hade anlitat svaranden för att utveckla programvara, svaranden för att ha underlåtit att uppfylla sin kontraktsmässiga skyldighet att överlämna källkoden till programvaran, och krävde skadestånd för kontraktsbrott och förseningsavgifter.
Svaranden nekade till överföring av upphovsrätten som en förutsättning för att neka till skyldigheten att överlämna källkoden, och frågan om överföring av upphovsrätten blev en tvistepunkt i detta fall. Domstolen gjorde följande uttalande och erkände inte överföring av upphovsrätten:
(1) Ingen överenskommelse om överföring av upphovsrätt i samband med utförandet av detta kontrakt
Osaka District Court, 12 juni 2014 (2014)
Kärandens påstående är att överföring av upphovsrätten till programvaran och källkoden har överenskommits på grundval av detta kontrakt, och att detta medför en skyldighet att överlämna källkoden.
Enligt ovanstående 1(2) kan det erkännas att svaranden har skapat källkoden och att upphovsrätten till källkoden ursprungligen tillhör svaranden.
Å andra sidan finns det inget i de dokument som utbytts mellan käranden och svaranden, såsom offerten i ovanstående 1(2)(3), som fastställer överföring av upphovsrätten till programvaran och källkoden.
Som nämnts i ovanstående 1 har svaranden aldrig avslöjat eller överlämnat källkoden till käranden, och trots att käranden har begärt överlämning av källkoden, har svaranden inte svarat på detta.
Dessutom har käranden inte bara inte begärt att svaranden ska tillhandahålla källkoden fram till november 2011 (2011), utan enligt ovanstående 1(7) har kärandens representant frågat svaranden om det är möjligt att tillhandahålla källkoden, vilket tyder på att kärandens representant också insåg att det inte var en kontraktsmässig skyldighet att tillhandahålla den.
Med tanke på ovanstående kan det inte erkännas att svaranden har kommit överens med käranden om att överföra upphovsrätten till källkoden eller att överlämna den, och det är snarare rimligt att erkänna att det inte fanns någon sådan överenskommelse.
I ovanstående uttalande nämns inte ordet “underförstådd överenskommelse”, men eftersom det fastställs att det inte kan erkännas att det har “överenskommits att överföra upphovsrätten…” på grundval av att det inte finns någon uttrycklig överenskommelse om överföring av upphovsrätten, kan det sägas att det bedöms utifrån förekomsten eller frånvaron av en “underförstådd överenskommelse”.
De huvudsakliga skälen till att en “underförstådd överenskommelse” om överföring av upphovsrätten nekades i detta fall är följande:
- Det fanns ingen ursprunglig begäran om att avslöja eller överlämna källkoden, som är ett verk.
- Det fanns frågor om huruvida källkoden kunde avslöjas eller tillhandahållas.
Med andra ord, i detta fall bedömdes det att om det hade funnits en överenskommelse om överföring av upphovsrätten, skulle det inte ha varit nödvändigt att fråga om det var möjligt att tillhandahålla verket, utan som upphovsrättsinnehavare skulle man ha begärt överlämning av verket från början.
Således, när det inte finns någon uttrycklig överenskommelse om överföring av upphovsrätten, är det svårt att förutsäga vem som är upphovsrättsinnehavaren eftersom det måste göras en rationell bedömning baserad på parternas avsikter och beteende i varje fall.
Därför är det viktigt att klargöra vem som är upphovsrättsinnehavaren i förväg i kontrakt etc. för att undvika tvister.
Metoder för att klargöra upphovsrätten till källkoden
Här förklarar vi tre metoder för att klargöra upphovsrätten till källkoden.
Identifiera utvecklaren av det berörda programmet
IT-system består vanligtvis av en samling av många program, som byggs upp gemensamt av flera personer. Därför är det första steget att undersöka och identifiera vem som är utvecklaren av det omtvistade programmet.
I detta fall kan viktig information vara vem som är listad som ansvarig i leverantörens arbetsplan, eller vem som är angiven som skapare i kommentarerna till källkoden.
Ordna relationen mellan utvecklaren och företaget
Som nämnt tidigare, om det rör sig om ett arbetsrelaterat verk, tillfaller upphovsrätten inte personen som skrev källkoden, utan den juridiska personen som är dennes arbetsgivare.
Om programutvecklingen sker under övervakning av företaget som utvecklaren tillhör, kommer arbetsrelaterade verk att relativt enkelt erkännas.
Å andra sidan, om man antar en relation baserad på privata mänskliga relationer, som “hjälp”, kan det finnas en tvist om huruvida det är ett arbetsrelaterat verk.
https://monolith.law/corporate/work-for-hire-copyright-disputes[ja]
Överväg att komma överens om överföring av upphovsrätt i förväg
Om uppdragsgivaren hävdar att de har fått rättigheterna från leverantören, kommer de att ha bevisbördan. Dessutom kan parterna fritt komma överens om huruvida upphovsrätten ska överföras.
Därför, för att undvika sådana tvister i förväg, är det önskvärt att komma överens om och tydligt ange i kontraktet frågor som ägande och överföring av upphovsrätten, samt omfattningen av licensen från leverantören, redan vid tidpunkten för att ge uppdraget att utveckla systemet.
För övrigt, i den så kallade “modellkontraktet” från Ekonomi-, Handels- och Industriministeriet (METI), som är en mall för systemutvecklingskontrakt som offentliggörs av myndigheterna, finns följande bestämmelse som referens:
Artikel 45 (Upphovsrätt till levererade varor)
Upphovsrätten till de levererade varorna (inklusive rättigheterna enligt artikel 27 och 28 i den japanska upphovsrättslagen) ska, med undantag för upphovsrätten till verk som A eller en tredje part tidigare har ägt, tillfalla B.(Fortsättning följer)
Ekonomi-, Handels- och Industriministeriet “Informationssystem – Modelltransaktionskontrakt (Uppdragsutveckling (inklusive viss planering), underhåll och drift) 〈Andra upplagan〉[ja]”
* A är användaren, B är leverantören. Ovanstående mall är bara ett exempel, och det är möjligt att göra ett kontrakt som ger användaren upphovsrätten.
Sammanfattning: Gör äganderätten till källkoden tydlig genom kontrakt
Tvister om äganderätten till upphovsrätten i systemutveckling kan förebyggas genom att skapa ett kontrakt i förväg.
Men att skapa ett kontrakt kräver juridisk kunskap. Om du vill undvika problem med kontraktsskapande i förväg, är det säkert att anlita en advokat med juridisk expertis.
Om du har problem med äganderätten till upphovsrätten, vänligen kontakta vår byrå.
Information om åtgärder från vår byrå
Monolis juridiska byrå är en advokatbyrå med hög expertis inom IT, särskilt internet och juridik. På senare år har immateriella rättigheter, särskilt upphovsrätt, fått ökad uppmärksamhet, och behovet av juridisk granskning ökar ständigt. Vår byrå erbjuder lösningar relaterade till immateriella rättigheter. Mer information finns i artikeln nedan.
Category: IT
Tag: ITSystem Development
