Viktiga punkter att kontrollera i grundläggande reklamhandelsavtal för att undvika problem

Med internetets framväxt har reklammetoderna diversifierats och innehållet i kontrakt som rör reklamtransaktioner måste nu skapas i enlighet med egenskaperna hos varje medium, såsom ‘tidningsreklam’, ‘nätreklam’ och ‘TV-reklam’.

Men det förändrar inte det faktum att det är en av kontraktsavtalen där den som har fått uppdraget utför reklamverksamhet och uppdragsgivaren betalar en ersättning för det.

När du kontinuerligt begär arbete är det vanligt att det görs genom tvåstegsavtal, ett grundavtal som fastställer de grundläggande handelsvillkoren och ett individuellt avtal som fastställer innehållet i den individuella transaktionen. Men om det finns luckor i grundavtalet eller om det är ofullständigt kan det orsaka problem.

Därför kommer vi i den här artikeln att detaljerat förklara de viktiga punkterna för att undvika onödiga problem när det gäller ‘Grundavtalet för reklamtransaktioner’, som är det viktigaste vid kontinuerliga reklamtransaktioner.

Grundavtalets roll

Grundavtalet är ett avtal som förhandlas och ingås i förväg om grundläggande frågor som ‘avtalets omfattning’, ‘betalningsvillkor’, ‘skadestånd’, etc., när liknande transaktioner upprepas i framtiden med en specifik part.

För varje enskild transaktion ingås ett enkelt separat avtal som fastställer ‘innehållet i tjänsterna’, ‘extra ersättning’, ‘leveranstid’, etc., som inte definieras i grundavtalet.

Genom att fastställa dessa i grundavtalet, kan enskilda transaktioner hanteras smidigt eftersom endast tjänsterelaterade interaktioner behövs. Detta är fördelen med att ha ett grundavtal.

Nu ska vi förklara de viktiga kontrollpunkterna i grundavtalet för reklamtransaktioner, med hjälp av allmänna klausuler, i nästa avsnitt.

Klausuler om uppdragsarbete

Paragraf ◯ (Definition)
I detta avtal, innebär reklamtransaktioner att A uppdrar B att utföra arbete (nedan kallat “detta arbete”) som definieras i någon av följande punkter i samband med reklam för A:s produkter och tjällen, och betalar B för det.

1. Planering och utformning av reklammetoder
2. Val av reklammedier (internetreklam och andra elektroniska medier, etc.)
3. Hantering av reklampublicering
4. Allt arbete som A beställer från B i samband med ovanstående punkter

Här definieras innehållet i “reklamtransaktioner”, som är grunden för grundavtalet.

Men om “design” och “produktion” ingår i de tillhörande tjänsterna som definieras i punkt 4, måste du skilja “design och produktion av reklam” och beskriva det i detta arbete.

Orsaken till detta är att det ofta uppstår olika rättigheter i skapade verk, och det är nödvändigt med klausuler om ägandet av “intellektuell egendom” såsom patent, designrättigheter och upphovsrättigheter, tillsammans med hanteringen av “resultat” som skapas under produktionsprocessen.

Samtidigt behövs också en separat klausul om “godkännande” av skapade verk.

Klausul om förhållandet mellan grundavtal och specifika avtal

Paragraf ◯ (Grundavtalet och specifika avtal)
⒈ Bestämmelserna i detta avtal ska tillämpas på alla specifika avtal (nedan kallade “specifika avtal”) som parterna ingår för varje order i samband med reklam- och marknadsföringstransaktioner.
2. Oavsett bestämmelserna i föregående stycke, om parterna ingår ett specifikt avtal med bestämmelser som skiljer sig från detta avtal, ska det specifika avtalet ha företräde.

Denna klausul klargör förhållandet mellan “grundavtalet” och “specifika avtal”, samt fastställer prioritetsordningen om det finns motstridiga eller kolliderande bestämmelser mellan de två avtalen.

Här fastställs att specifika avtal ska ha företräde, men det finns en tanke att det kan vara tryggare att prioritera grundavtalet, som har granskats av en advokat och noggrant övervägts och utarbetats, snarare än att ändra bestämmelserna i grundavtalet genom specifika avtal, som ofta ingås på operativ nivå.

Om det inte finns någon prioriteringsklausul kan det finnas en uppfattning att det specifika avtalet som ingåtts senare ska ha företräde, men om det inte uttryckligen fastställs vilket som ska prioriteras, kan det inte sägas vilket som har företräde.

Därför kan det uppstå problem mellan parterna om denna klausul glöms bort, och försiktighet är nödvändig.

Klausuler om individuella kontrakt

Paragraf ◯ (Ingående av individuella kontrakt)
⒈ Ett individuellt kontrakt ingås när part A skickar en beställning till part B, som innehåller nödvändiga uppgifter som beställningsdatum, namn på uppdraget, innehåll i uppdraget, kvantitet, pris, och tidpunkt för fullgörande, och när part B skickar en orderbekräftelse till part A, som part A mottar.
⒉ Beställningen och orderbekräftelsen i föregående stycke kan ersättas med e-post eller fax.

I individuella kontrakt måste du tydligt ange innehållet i uppdragsförfrågan och när det individuella kontraktet ingås. För att göra detta, kan det vara bra att parterna A och B på förhand bestämmer formatet för beställningar och orderbekräftelser, så att inga punkter som är nödvändiga för uppdraget eller dess utförande saknas.

Det finns ett problem med ovanstående exempel. Det är att det inte finns någon tidsfrist för att svara på beställningen. Om detta inte fastställs, blir det oklart vem som är ansvarig om part A, som är beställaren, inte hinner med den tidpunkt för fullgörande som de begär.

Därför kan du överväga att lägga till följande klausul i slutet av paragraf 1 för att tydligt ange svarstiden.

“Dock, om part B inte svarar till part A inom ○○ arbetsdagar efter att beställningen har skickats, anses det individuella kontraktet som relaterar till den beställningen ha ingåtts.”

Klausul om återuppdrag

Paragraf ◯ (Återuppdrag)
⒈ Part B kan, utan förhandsgodkännande från Part A, återuppdraga hela eller delar av arbetet baserat på detta avtal eller individuella avtal till en tredje part.
⒉ När Part B utför ett sådant återuppdrag, ska Part B se till att den tredje parten följer samma skyldigheter som i detta avtal och individuella avtal. Dessutom, även om Part B utför ett återuppdrag, kan Part B inte undgå sitt ansvar enligt detta avtal och individuella avtal.

En viktig punkt vid återuppdrag är om förhandsgodkännande från Part A krävs eller inte. I exemplet ovan krävs inte förhandsgodkännande, men beroende på arbetsinnehållet kan det vara möjligt att kräva förhandsgodkännande.

En annan punkt är att det i avtalet anges att Part B ska se till att tredje parten följer samma skyldigheter som i detta avtal och individuella avtal. Men detta är strikt ett avtal mellan Part A och Part B, och Part A kan inte kräva skadestånd för kontraktsbrott från en tredje part som inte är part i detta avtal.

För att undvika sådana risker kan man,

“Part B ska bära allt ansvar för handlingarna hos den som återuppdraget ges till”

lägga till denna klausul i slutet av den första paragrafen.

Klausul om sekretess

Paragraf ◯ (Sekretess)
⒈ Part A och Part B får inte använda information som uttryckligen har angetts vara konfidentiell och som har avslöjats för dem enligt detta avtal och individuella avtal (härefter kallad “konfidentiell information”) för något annat syfte än detta avtal och individuella avtal, och får inte avslöja eller läcka det till tredje part utan föregående skriftligt godkännande från den andra parten.

Det viktigaste i en sekretessklausul är att identifiera “vad som är hemligt”, och ovan definieras det som “information som uttryckligen har angetts vara hemlig”. Men information som avslöjas muntligt eller på en skärm lämnar inga bevis, vilket gör det svårt att hävda att det finns ett brott mot sekretesskyldigheten om sådan konfidentiell information läcker ut.

För att identifiera konfidentiell information som inte lämnar några spår, som muntlig information, kan du lägga till följande formulering som ett tillägg till den konfidentiella informationen.

“Information som avslöjas muntligt eller på en skärm ska meddelas som hemlig vid tidpunkten för avslöjandet, och inom ○ dagar ska det meddelas skriftligen till den andra parten att det är konfidentiell information och vad det innehåller.”

För mer information om sekretessklausuler, se följande artikel.

https://monolith.law/corporate/checkpoints-nondisclosure-agreement[ja]

Klausul om giltighetstid och förnyelse

Artikel ◯ (Giltighetstid)
⒈ Den här avtalets giltighetstid är från den ○○ året ○○ månaden ○○ dagen till den ○○ året ○○ månaden ○○ dagen. Dock, om det inte finns något meddelande om att inte förnya detta avtal från någon av parterna tre månader före utgången av perioden, ska det förlängas med ytterligare ett år, och detsamma gäller därefter.
⒉ Även om detta avtal har upphört, om det finns individuella avtal som ingåtts under giltighetstiden för detta avtal, ska bestämmelserna i detta avtal fortsätta att gälla för dessa individuella avtal.

En viktig punkt i klausulen om giltighetstid är om avtalet förnyas automatiskt eller inte, och om det förnyas automatiskt, hur det kan avslutas.

I det ovanstående fallet kan det potentiellt bli ett problem att metoden för att “meddela att man inte kommer att förnya” inte är tydligt angiven.

Därför, eftersom det inte finns några bevis om du muntligt meddelar att du inte kommer att förnya, kan det bli problem om meddelandet gjordes tre månader före utgången av perioden, så det skulle vara bra att också ange metoden för meddelande, som “meddela skriftligen eller via e-post”.

Det kan också vara bra att låta bestämmelser om sekretess och skadestånd fortsätta även efter att avtalets giltighetstid har upphört.

I sådana fall kan du ange det i individuella klausuler som i exemplet, men du kan också överväga att ha en “överlevnadsklausul” separat från giltighetstiden och lista de berörda klausulerna tillsammans.

Klausul om skadestånd

Paragraf ◯ (Skadestånd)
Parterna är överens om att om B inte uppfyller sina åtaganden enligt detta avtal och det specifika avtalet, eller om A lider skada på grund av B:s prestation, ska B ersätta A för den faktiska, normala och direkta skadan. Dock ska ersättningsbeloppet inte överstiga det belopp som A har betalat till B för den aktuella tjänsten.

Det är nödvändigt att inkludera en skadeståndsklausul, men beroende på avtalets innehåll kan det finnas en risk för att båda parter lider skada, i vilket fall det är nödvändigt att fastställa båda parters skadeståndsskyldighet.

I ovanstående exempel fastställs endast B:s skadeståndsskyldighet mot A, men som nämnts tidigare i “sekretesskyldighet” kan det också finnas en risk för att B lider skada på grund av brott mot detta avtal.

En lösning kan vara att fastställa skadeståndsskyldigheten för A eller B i paragraf 1 om de bryter mot detta avtal och det specifika avtalet, och i paragraf 2 fastställa B:s skadeståndsskyldighet mot A, som i exemplet. Dock kan B:s ansvarsområde vara för brett med den nuvarande klausulen, så det kan vara värt att överväga att lägga till en tilläggsklausul för undantag från tillämpning.

“Dock ska detta inte gälla om B har agerat med uppsåt eller grov oaktsamhet.”

Skattebehandling av grundavtal och individuella avtal

Det är viktigt att notera att skattebehandlingen av grundavtal och individuella avtal skiljer sig åt enligt den japanska stämpelskattelagen.

För grundavtal, som innebär kontinuerliga transaktioner med en specifik part över en period på mer än tre månader, krävs en inkomststämpel på 4 000 yen per dokument enligt artikel 7 i den japanska stämpelskattelagen.

Å andra sidan, eftersom individuella avtal är kontrakt relaterade till entreprenad, faller de under artikel 2 i den japanska stämpelskattelagen, vilket innebär att betalning av stämpelskatt krävs baserat på entreprenadbeloppet.

Om du inte fäster en inkomststämpel på kontraktet kommer en försumlighetsskatt på det dubbla beloppet att tas ut. Samma belopp i försumlighetsskatt kommer också att tas ut om du inte stämplar kontraktet. Därför kan det vara värt att överväga att inkludera bestämmelser om stämpelskatt i grundavtalet.

Sammanfattning

Vi har förklarat grundläggande kunskaper som rollen och förhållandet till individuella kontrakt i den japanska “Grundläggande reklamhandelsavtalet”, samt viktiga kontrollpunkter för att undvika problem med den andra parten.

Det finns stor potential i att använda nya medier som internet som reklammedium, men beroende på innehållet i kontraktet kan det också innebära stora risker.

För att lyckas med reklamhandel, som finns i olika former, rekommenderar vi att du rådfrågar en juridisk byrå med specialiserad juridisk kunskap och rik erfarenhet.

För övrigt, för kontraktet för den japanska “Internetreklambyrån” finns en detaljerad beskrivning i följande artikel.

https://monolith.law/corporate/explanation-of-internet-advertising-agency-contract[ja]

Information om kontraktsskapande och granskning av vår byrå

Monolis juridiska byrå är en advokatbyrå med styrkor inom IT, internet och affärer. Vi erbjuder tjänster som att skapa och granska olika typer av kontrakt, inte bara grundläggande reklamavtal, till våra rådgivande företag och klientföretag. Detaljer finns på följande sida.

https://monolith.law/contractcreation[ja]