Vad företagsledare behöver veta om nyckelpunkterna i franchisavtal

När man tänker på franchising kommer stora konveniencebutiker och restauranger ofta först i åtanke, men franchisingmodellen kan användas inom alla typer av branscher. För franchisegivaren blir det möjligt att expandera nationellt snabbare och till lägre kostnad än att göra det på egen hand. Därför kan det finnas tillfällen att överväga att använda franchising oavsett bransch.

Här kommer vi att förklara vad ett franchiseavtal är och vilka punkter man bör kontrollera i ett franchiseavtalsdokument.

Vad är ett franchiseavtal?

Den juridiska naturen av ett franchiseavtal

Ett franchiseavtal innebär att franchisegivaren ger franchisetagaren rätt att använda dess varumärke, affärsmodell och know-how. Som motprestation betalar franchisetagaren en månatlig avgift, kallad royalty, till franchisegivaren.

Franchiseavtalet är inte ett typiskt kontrakt som definieras i den japanska civilrätten (japanska civilkoden). Den juridiska naturen av ett franchiseavtal innebär att franchisegivaren ger franchisetagaren rätt att använda dess varumärke och affärsmodell, vilket innebär att det finns element av hyra i avtalet.

Dessutom har franchisetagaren en skyldighet att sälja produkter eller tjänster som specificeras av franchisegivaren, och franchisegivaren har en skyldighet att ge nödvändig vägledning och stöd till franchisetagaren. Detta innebär att avtalet också har element av ett agentavtal.

Fördelar och nackdelar med franchising

Stora företag som snabbköp och snabbmatskedjor använder aktivt franchisemodellen, men i teorin kan franchising användas i alla branscher. Faktum är att franchising används i en mängd olika branscher, inklusive privatundervisning, massagekliniker och privata tandläkare.

Franchising skiljer sig från att franchisegivaren driver sina egna butiker genom att butikerna drivs av franchisetagaren, som är en separat affärsenhet. För franchisegivaren finns det fördelen att kunna expandera snabbt till flera platser med hjälp av andras kapital. Å andra sidan kan franchisetagaren dra nytta av det varumärkesvärde som franchisegivaren har byggt upp, vilket gör det möjligt att expandera verksamheten med lägre risk än att starta en verksamhet från grunden.

Å andra sidan finns det också nackdelar med franchising. För franchisegivaren finns det en risk att varumärkesvärdet för franchisenätverket kan skadas om franchisetagaren deltar i konkurrerande verksamhet eller agerar mot franchisegivaren. För att minska denna risk är det nödvändigt att inkludera bestämmelser i franchiseavtalet som förhindrar franchisetagaren från att utföra handlingar som kan skada hela franchisenätverket.

För franchisetagaren finns det en risk att de försäljningsprognoser som franchisegivaren presenterar före kontraktet skiljer sig helt från den faktiska prestationen, eller att franchisen i sig kan vara en bluff med syfte att bedra franchisetagaren på franchisavgiften. Därför är det nödvändigt för franchisetagaren att noggrant överväga om de ska gå med i franchisen under kontraktsförhandlingsstadiet.

Franchiseavtalets lagstadgade upplysningsdokument

Enligt lagen om främjande av små och medelstora detaljhandelsföretag (japanska lagen om främjande av små och medelstora detaljhandelsföretag) är franchisegivaren skyldig att presentera ett lagstadgat upplysningsdokument och förklara det för franchisetagaren innan kontraktet ingås, när franchisetagaren har uttryckt en önskan att gå med i franchisen. Dock gäller denna skyldighet endast för franchising inom detaljhandel och restaurangbranschen.

Emellertid, i riktlinjerna för konkurrenslagen (japanska konkurrenslagen), anses det önskvärt att även i franchising inom tjänstesektorn utanför detaljhandel och restaurangbranschen, ska franchisegivaren presentera ett lagstadgat upplysningsdokument och förklara det för franchisetagaren. Därför presenterar de flesta franchisegivare ett lagstadgat upplysningsdokument och förklarar det för franchisetagaren, oavsett bransch, vilket är den allmänna praxisen i verkligheten.

Kontrollpunkter för franchiseavtal

Nästa kommer vi att förklara typiska klausuler i franchiseavtal. I klausulexemplen refererar “A” till franchisetagaren, “B” till franchisehuvudkontoret och “C” till representanten om franchisetagaren är ett företag.

Klausuler om licensiering av varumärken och know-how

Från och med verkställighetsdagen ger B tillstånd till A att använda följande i samband med verksamheten som B har bedrivit under namnet “●●●●” (härefter kallad “denna verksamhet”).
(1) Företagsnamn eller varumärke (inklusive servicemärke)
(2) Affärshemligheter eller know-how

Licensiering av varumärken och know-how är kärnan i franchisavtalet. Därför är det viktigt att tydligt definiera vad som ska licensieras.

Som franchisetagare är det nödvändigt att noggrant undersöka, utifrån registreringsnumret och liknande, om det aktuella varumärket, inklusive servicemärket, är registrerat hos Patentverket. Detta beror på att om varumärket inte är registrerat, finns det en risk att andra företag obehörigt använder varumärket. Vi förklarar mer detaljerat om varumärkesintrång i följande artikel.

https://monolith.law/corporate/penalty-for-trademark-infringement[ja]

Det är också viktigt att noggrant förstå omfånget av affärshemligheter och know-how som tillhandahålls av franchisegivaren innan kontraktet ingås, eftersom detta område ofta kan vara oklart. Om omfånget av den tillhandahållna know-how är oklart, kan det finnas en risk att franchisetagare klagar på att franchisegivaren inte uppfyller sina skyldigheter i förhållande till royaltybetalningar.

Klausul om vägledning till medlemsbutiker

B ska ge A vägledning i enlighet med bilagan om know-how relaterad till denna verksamhet, och se till att A förvärvar denna know-how. Även efter verkställighetsdagen ska B fortsätta att ge lämplig vägledning över hela verksamheten och samarbeta för A:s framgång.

I franchiseavtal är det vanligt att huvudkontoret ger kontinuerlig vägledning till sina medlemsbutiker. Detta är mycket viktigt för att ge effektivitet till användningen av know-how som förklarats av franchisegivaren.

Vägledningen kan innefatta att anställda (handledare) från franchisegivaren regelbundet besöker medlemsbutiker varje månad. Det är rekommenderat att tydligt definiera den specifika innehållet i vägledningen i bilagor till kontraktet etc., eftersom detta är en punkt där det lätt kan uppstå problem med medlemsbutiker.

Klausul om konkurrensförbud

Part B ska, från och med verkställighetsdagen och så länge detta avtal är i kraft, inte direkt eller indirekt genom en tredje part, som inte är part A, bedriva verksamhet som är lik eller liknande den verksamhet som avses i detta avtal (dvs. en verksamhet som konkurrerar på marknaden med den verksamhet som avses i detta avtal), utan skriftligt samtycke från part A.

Det finns konkurrensförbud både under franchisavtalets löptid och efter att avtalet har upphört. Exemplet på klausulen gäller under avtalets löptid.

Syftet med att fastställa ett konkurrensförbud är inte bara att upprätthålla handelsområdet, utan det sägs också att det finns ett syfte att skydda affärshemligheter, såsom know-how som tillhandahålls av franchisegivaren. Det finns ett problem med att det är svårt att bevisa i domstol och begära skadestånd om en franchisetagare olovligt använder affärshemligheter.

Därför kan det finnas ett försök att indirekt skydda affärshemligheter genom att förbjuda konkurrensaktiviteter som ofta utförs med användning av affärshemligheter. För mer information om sekretessavtal, se artikeln nedan.

https://monolith.law/corporate/checkpoints-nondisclosure-agreement[ja]

Det bör noteras att det ofta inte finns några geografiska begränsningar för konkurrensförbud under avtalsperioden, som i exemplet på klausulen, men när man fastställer ett konkurrensförbud efter avtalets upphörande, om det inte finns några geografiska begränsningar eller tidsbegränsningar, finns det en risk att det kan anses ogiltigt eftersom det överdrivet begränsar franchisetagarens affärsfrihet. Därför är försiktighet nödvändig.

Klausuler om royalty

Part A ska betala till Part B en royalty, som är en summa motsvarande 20% av Part A:s månatliga försäljningsintäkter från följande punkter, som ett resultat av att ha utfört ●●●● (hädanefter kallat “royalty-objektet ●●”). Denna summa ska betalas senast sista dagen i följande månad.
(1)Avgifter för royalty-objektet ●●
(2)Betalningar gjorda för ●● av royalty-objektet ●●
(3)Kostnader för att köpa ●● som behövs för royalty-objektet ●●

Royalty är oftast en betalning som franchisetagare gör till franchisegivaren varje månad som ersättning för användning av varumärken, know-how och liknande, enligt franchisegivarens licens.

Det finns två metoder för att beräkna royalty: en fast procentandel av försäljningen, som i exemplet ovan, eller en fast summa varje månad oavsett försäljning. Det viktiga med royalty är att beräkningsmetoden klart och tydligt definieras för att undvika tvivel.

Klausuler om skadestånd

1. Part A eller B kan begära skadestånd om den andra parten bryter mot sina skyldigheter enligt detta avtal.
2. Skador som uppstår för part A på grund av ett brott mot skyldigheterna av part B eller C enligt detta avtal, antas inte vara mindre än royaltybeloppet för perioden från en månad före brottet till dess att brottet har avhjälpts. Dessutom garanterar part C solidariskt för denna skadeståndsskyldighet inom ramen för ett maximalt belopp på ●● yen.

Om en part lider skada på grund av att den andra parten bryter mot franchisavtalet, kan skadestånd begäras. Eftersom det ofta är svårt att bevisa skadans omfattning i franchisavtal, är det vanligt att fastställa ett förutbestämt belopp för skadestånd (kontraktsbrottspenning), som i klausul 1 ovan.

Genom att fastställa ett förutbestämt belopp för skadestånd, behöver du bara bevisa att skadan har inträffat när du begär skadestånd för kontraktsbrott, vilket eliminerar behovet av att bevisa skadans omfattning, vilket ofta kan vara svårt i praktiken. Det bör dock noteras att det finns fall där domstolar har minskat det förutbestämda skadeståndsbeloppet om det anses vara överdrivet jämfört med den skada som normalt kan förväntas.

Klausul 2 ovan är en bestämmelse om solidarisk garanti. I fallet med skadeståndsskyldighet baserad på kontraktsbrott, som i klausulexemplet, är det inte klart vid tidpunkten för avtalets ingående hur mycket solidarisk garant ska betala. Denna typ av solidarisk garanti för ospecificerade skulder som kan uppstå i framtiden från pågående transaktioner kallas en grundgaranti.

En ändring av civilrätten (Japanska Civil Code) trädde i kraft i april 2020, vilket ändrade bestämmelserna om grundgarantier. Det krävs nu att ett maximalt belopp (ansvarsgräns) tydligt fastställs vid tidpunkten för avtalets ingående. Solidariska garantier utan ett fastställt maximalt belopp kommer att bli ogiltiga i framtiden. Därför är det viktigt att notera att ett maximalt belopp bör anges i franchisavtalet, som i klausulexemplet ovan.

Sammanfattning

Franchiseavtal är ett praktiskt system för att utveckla en verksamhet. Emellertid, eftersom det inte är en typisk kontrakt som definieras i lagar som den japanska civilrätten (Minpō), är det viktigt att noggrant fastställa rättigheter och skyldigheter för både huvudkontoret och franchisetagaren i franchiseavtalet. För att korrekt skapa ett franchiseavtal, är det nödvändigt att ha en djup förståelse för själva franchiseverksamheten, så det rekommenderas att konsultera experter som advokater som är kunniga om den verksamhet du hanterar.

Information om kontraktsskapande och granskning av vårt kontor

På Monolis juridiska byrå, som en advokatbyrå med styrkor inom IT, internet och affärer, erbjuder vi tjänster som att skapa och granska olika kontrakt, inte bara franchiseavtal, till våra rådgivande företag och klientföretag.

Om du är intresserad, vänligen se detaljerna nedan.

https://monolith.law/contractcreation[ja]