Möjligheten till upphovsrättsintrång vid drift av spelbarer

Ökningen av spelbarer och juridiska risker

Under de senaste åren har det blivit allt vanligare med så kallade “spelbarer”, där kunder kan njuta av mat och dryck samtidigt som de spelar konsolspel mot varandra.
Dock är det viktigt att vara medveten om risken för upphovsrättsintrång vid driften av spelbarer.
Eftersom visning av spel på stora skärmar i spelbarer kan bidra till spelens vidare spridning och utveckling, verkar det nödvändigt att överväga att skapa en juridisk miljö där dessa aktiviteter kan utföras lagligt, särskilt ur ett e-sportfrämjande perspektiv.
Det är dock avgörande att spelbarägare är medvetna om de juridiska riskerna, särskilt de som rör upphovsrättsintrång, och vidtar lämpliga åtgärder för att hantera dessa.

Visningsrättigheter enligt den japanska upphovsrättslagen och deras relation till spelbarer

I juni Heisei 30 (2018) inträffade en händelse där spelbarkägare i Kyoto och Kobe arresterades misstänkta för brott mot den japanska upphovsrättslagen (artikel i Asahi Shimbun den 2 augusti Heisei 30 (2018) “Första tillslaget mot spelbarer – vad är visningsrättigheter?”).
I detta fall ansågs handlingen att visa spelbilder från hemmakonsoler på TV-skärmar utgöra ett intrång i visningsrättigheterna enligt artikel 22-2 i den japanska upphovsrättslagen.
Visningsrättigheter avser rätten att offentligt visa ett verk, det vill säga rätten att projicera ett verk på en skärm eller display och låta en obestämd eller stor grupp människor se eller höra det.

Det finns olika åsikter om spelens status som verk, men i ett högsta domstolsfall om försäljning av begagnade spelprogram (det senare nämnda fallet om försäljning av begagnade spelprogram) erkändes att vissa spel faller under “filmverk”, och det anses att skyddet som filmverk sträcker sig till vissa spel.
I en sådan situation, om en spelbar visar spel på en skärm eller stor display och erbjuder en miljö där flera kunder i lokalen kan titta samtidigt, är risken för att anklagas för intrång i visningsrättigheterna hög.

Å andra sidan, om spel spelas i individuella bås där endast spelaren kan se skärmen, innebär det inte visning för en obestämd grupp människor, och risken för intrång i visningsrättigheterna anses vara relativt låg.
Det finns utrymme för diskussion om huruvida undantagsbestämmelsen i artikel 38, stycke 3, andra meningen i den japanska upphovsrättslagen kan tillämpas på spelbilder som på TV-sändningar, men enligt nuvarande lagstiftning anses spel inte vara verk som sänds, och det är den allmänna uppfattningen att det är svårt att tillämpa denna undantagsbestämmelse.

Även om intrång i visningsrättigheterna inte skulle fastställas, kan spelbarens lokaler fortfarande omfattas av reglering enligt den japanska lagen om nöjeslokaler eller lagen om verksamhet med nöjesetablissemang.
Dessutom, eftersom många spelutvecklingsföretag förbjuder kommersiell användning av spelprogram, kan det uppstå avtalsbrott om spelprogram används av kunder utan att ett licensavtal ingås.